Singeltråden no. 57

[addicted]

Ser väldigt mycket fram mot att få flytta faktiskt! Känns som att jag mest bara går och väntar på vissa datum nu, att tiden ska gå...

Samma här!

När får ni flytta in i huset?

 

[Evenstar]

Samma här!

När får ni flytta in i huset?

23 december....

 

[addicted]

23 december....

Åh, vilken julklapp! Men så jobbigt att flytta precis vid jul!

 

[Evenstar]

Åh, vilken julklapp! Men så jobbigt att flytta precis vid jul!

Det blir ingen jul i år... Möjligtvis om vi får flytta några dagar tidigare, om de blir klara fortare... Men från början hade vi ju tänkt åka till England över jul och nyår (skulle fått huset i okt/nov). Så det blir det ju inget av. Och förmodligen inte hem till min släkt heller, vi lär ha fullt upp med att komma i ordning.

 

[addicted]

Det blir ingen jul i år... Möjligtvis om vi får flytta några dagar tidigare, om de blir klara fortare... Men från början hade vi ju tänkt åka till England över jul och nyår (skulle fått huset i okt/nov). Så det blir det ju inget av. Och förmodligen inte hem till min släkt heller, vi lär ha fullt upp med att komma i ordning.

Jul blir det alltid, den blir bara lite annorlunda för er i år

 

[Chili]

Vi kanske ska tajma in det när @Chili är i stan också?

Åh, vore trevligt! Dock är jag väl bara där vid jul så början på året funkar nog inte...

 

[addicted]

Åh, vore trevligt! Dock är jag väl bara där vid jul så början på året funkar nog inte...

Så synd! Men någon gång ska vi väl lyckas tajma det! Vet du hur länge du är hemma i jul? Hör av dig om du är sugen på att gå ut eller bara hänga eller något, jag är nog bara borta julafton och juldagen

 

[Lillelorden]

För övrig har jag en riktig skitdag!!!! Förkyld, överstressad över för mycket aktiviteter i veckan (det värsta har redan varit dock). Har så svårt att säga nej när det är roliga saker som erbjuds. Jag vill ju inte säga nej heller, men så slutar det med att jag mår såhär

Sen kommer ju mina andra tankeproblem som ett brev på posten nu när jag är stressad. Så går och är olyckligt kär igen, i samma person på stallet som jag nämnde för några veckor sedan. Har träffat henne flera dagar i rad, och det hjälper inte.. och kommer träffa henne nästan varje dag resten av veckan med. Även där är ju problemet att jag ju vill träffa henne, men samtidigt blir jag ju inte mindre kär av det

Tackochlov kommer en vän hemifrån och hälsar på imorgon och stannar till söndag Hon vet ingenting av detta än, men vet att det kommer kännas bra att få prata ut lite "från början"...

Fy vad jobbigt det låter @Ceta!
Har inga bra tips eller råd ju, men jag känner med dig. Hoppas att du och vännen fått pratat ordentligt under helgen och att det känns bättre.

 

[Evenstar]

Åh, vore trevligt! Dock är jag väl bara där vid jul så början på året funkar nog inte...

I början på året är för mig nån gång mellan januari och mars Vet inte än när jag ska neråt!

 

[Lillelorden]

@addicted @Evenstar

Fy vad avundsjuk jag blir när ni pratar om era fina hästar .
Har sån sjuk hästlängtan igen. Det är säkert en trygghetslängtan som tar sig i uttryck på det sättet, en reaktion på att jag känt och känner mig stressad och väldigt ensam en period. Känner igen att hästlängtan brukar bli starkast för mig då. Inser förstås att det är helt omöjligt både tidsmässigt och framförallt ekonomiskt, men åh vad jag längtar och drömmer!

 

[addicted]

@addicted @Evenstar

Fy vad avundsjuk jag blir när ni pratar om era fina hästar .
Har sån sjuk hästlängtan igen. Det är säkert en trygghetslängtan som tar sig i uttryck på det sättet, en reaktion på att jag känt och känner mig stressad och väldigt ensam en period. Känner igen att hästlängtan brukar bli starkast för mig då. Inser förstås att det är helt omöjligt både tidsmässigt och framförallt ekonomiskt, men åh vad jag längtar och drömmer!

Din tid kommer! Jag hade det också så när jag pluggade, men nu har jag ju min fina pålle. (Han är för övrigt bäst). Tills vidare får du åka runt till alla oss och hälsa på våra pållar
Varför har du känt dig stressad och ensam? Mycket i skolan, eller är det något mer?

 

[Lillelorden]

@addicted

Han ser så himla fin ut! Det verkar som om du är mycket gladare sedan du skaffade honom?

Stressen är nog mest skolan och att jag varit stressad inför flytt (flyttade "hem" till min egen lägenhet igår). Just nu är jag dessutom väldigt stressad över pengar pga flera stora utgifter mycket olägligt en redan knaper månad...
Ensamhetskänslan är säkert helt irrationell egentligen, men ett gäng smågrejer blir gärna stora i mitt huvud. Jag upplever att jag har svårt att skaffa "riktiga" kompisar i klassen; det är flera som jag tycker jättemycket om och vi har jättekul i skolan men det verkar inte finnas intresse från deras sida att umgås utanför skolan, de har liksom sina liv, kompisar, partners redan. Och då känner jag mig - även om jag ju vet att det inte är så - bortvald.
Jag vet inte, jag har liksom aldrig sett mig själv som någon som har svårt att skaffa vänner men jag börjar omvärdera den synen nu. Börjar inse att mitt liv som rätt mycket av en ensamvarg inte är så självvalt som jag tänkt utan att det kanske mer är en försvarsmekanism att jag tänker att det är det. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, typ.

 

[addicted]

@Lillelorden

Till och från. Jag har fruktansvärt svårt att släppa kraven på mig själv. Så när det går dåligt med ridningen eller som när han var krasslig så känner jag mig som världens sämsta hästägare. Men generellt så är måendet bättre, även om jag i perioder känner mig som världens ensammaste människa.

Usch, men då borde ju stresskänslan minska något snart. Pengar kan vara det mest stressande som finns.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att jag känner igen mig i det du skriver. Jag har också känt så med klasskompisar och kollegor. Det har blivit mycket bättre de sista månaderna, och det är nog jag som har ändrat mig och frågat och tagit initiativ istället för att vänta (säger inte att du gör det) på att de ska fråga mig. Har inte så mycket tips att komma med, men jag hoppas att du hittar något att göra åt det så du slipper känslan, den är väldigt tung att bära runt på!

 

[Chili]

Så synd! Men någon gång ska vi väl lyckas tajma det! Vet du hur länge du är hemma i jul? Hör av dig om du är sugen på att gå ut eller bara hänga eller något, jag är nog bara borta julafton och juldagen

Ja väldigt gärna om tiden finns! Jag vet inte vilka dagar jag är hemma men vi kan ju höras när det närmar sig!

Förresten. Idag har jag ridit.

 

[addicted]

Ja väldigt gärna om tiden finns! Jag vet inte vilka dagar jag är hemma men vi kan ju höras när det närmar sig!

Förresten. Idag har jag ridit.

Det kan vi göra!

Härligt, ridning är ju det bästa!

KL

HELT SLUT. Tränat dressyr. Har en slavdrivare till tränare, men oj så bra hon är. Nu blir det öva, öva, öva!

 

[cili]

Dejten kom hit nu i helgen, som jag hoppades. Nu känns det skittufft att hantera att han åkt och att vi inte lär ses på åtminstone två veckor. Förbannade avstånd. Egentligen är det ju bra, för då kan jag fokusera mer på den kursen vi kommer ha i två veckor nu (neuroanatomi, det låter krävande), samt att en kompis från Uppsala kommer ner hit nästa helg vilket lär bli jättekul. Men ändå. När man väl hittar någon så ska han bo så jäkla långt bort

 

[Agapi]

KL

Igår inleddes min sista månad i landet. Och självklart träffade jag en helt underbar kille. Vi har skrivit lite fram och tillbaka ett tag och igår frågade han om jag ville träffas över en öl. Jag hade ingen lust alls för jag hade just bestämt mig för att inte ha nåt med killar att göra på ett tag. Men, ligga hemma i sängen och kolla film kan jag göra i Sverige, så jag bestämde mig för att gå. Och herregud vad trevligt vi hade det! Satt och bara pratade och skrattade i sex timmar.
Han är kanske inte nån kille man vänder sig om efter på stan, men han är söt och har så fint och ärligt leende. Han är en förhållandekille och vill gifta sig och skaffa barn om några år. Men nej, jag flyttar härifrån!

 

[Ceta]

Fy vad jobbigt det låter @Ceta!
Har inga bra tips eller råd ju, men jag känner med dig. Hoppas att du och vännen fått pratat ordentligt under helgen och att det känns bättre.

Tack för svaret! Var jättefint att vännen var här, och vi fick pratat en del Dock blev det inte så mycket vilat för min del, som kroppen sa ifrån att jag behövde. Så även om jag ryckte upp mig de första dagarna hon var här så krashade jag lite i lördags igen. Red två pass på klubben för en gästande instruktör under helgen med, och det gick sådär...

Nu känner jag mest att jag skall överleva arbetsdagen och sen bara vila resten dagen...

@addicted

Stressen är nog mest skolan och att jag varit stressad inför flytt (flyttade "hem" till min egen lägenhet igår). Just nu är jag dessutom väldigt stressad över pengar pga flera stora utgifter mycket olägligt en redan knaper månad...
Ensamhetskänslan är säkert helt irrationell egentligen, men ett gäng smågrejer blir gärna stora i mitt huvud. Jag upplever att jag har svårt att skaffa "riktiga" kompisar i klassen; det är flera som jag tycker jättemycket om och vi har jättekul i skolan men det verkar inte finnas intresse från deras sida att umgås utanför skolan, de har liksom sina liv, kompisar, partners redan. Och då känner jag mig - även om jag ju vet att det inte är så - bortvald.
Jag vet inte, jag har liksom aldrig sett mig själv som någon som har svårt att skaffa vänner men jag börjar omvärdera den synen nu. Börjar inse att mitt liv som rätt mycket av en ensamvarg inte är så självvalt som jag tänkt utan att det kanske mer är en försvarsmekanism att jag tänker att det är det. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, typ.

Va jobbigt att det känns såhär Pengarna är ju så svårt att göra något åt, men jag hoppas det löser sig på ett smidigt sätt så du slipper oroa dig över det! Och hoppas det kan kännas lite bättre i skolan framöver med, har inte så mycket råd att ge tyvärr...

Dejten kom hit nu i helgen, som jag hoppades. Nu känns det skittufft att hantera att han åkt och att vi inte lär ses på åtminstone två veckor. Förbannade avstånd. Egentligen är det ju bra, för då kan jag fokusera mer på den kursen vi kommer ha i två veckor nu (neuroanatomi, det låter krävande), samt att en kompis från Uppsala kommer ner hit nästa helg vilket lär bli jättekul. Men ändå. När man väl hittar någon så ska han bo så jäkla långt bort

Härligt att det kändes bra när han var hos dig iaf Du har säkert skrivit det tidigare, men hur långt är avståndet som skiljer er åt?

 

[cili]

Tack för svaret! Var jättefint att vännen var här, och vi fick pratat en del Dock blev det inte så mycket vilat för min del, som kroppen sa ifrån att jag behövde. Så även om jag ryckte upp mig de första dagarna hon var här så krashade jag lite i lördags igen. Red två pass på klubben för en gästande instruktör under helgen med, och det gick sådär...

Nu känner jag mest att jag skall överleva arbetsdagen och sen bara vila resten dagen...



Va jobbigt att det känns såhär Pengarna är ju så svårt att göra något åt, men jag hoppas det löser sig på ett smidigt sätt så du slipper oroa dig över det! Och hoppas det kan kännas lite bättre i skolan framöver med, har inte så mycket råd att ge tyvärr...



Härligt att det kändes bra när han var hos dig iaf Du har säkert skrivit det tidigare, men hur långt är avståndet som skiljer er åt?

Tror inte att jag skrivit det. Det är ca 30 mil, inget man åker för en kväll alltså

 

[Ceta]

Tror inte att jag skrivit det. Det är ca 30 mil, inget man åker för en kväll alltså

Ah, nej det förstår jag... Hoppas ni lyckas träffas sanrt igen då!