Okej såhär ligger det till. Har nu i två och ett halvt år bott i en annan nordisk stad och trivs bra. Men nu flyttar alla mina nära vänner, jag kommer inte ha lägenheten eller mitt jobb kvar, så i julas bestämde jag mig att det är nog tid att flytta hem till Sverige även om jag trivs i min stad. I början av Februari träffar jag en kille (ifrån Spanien, så vet inte hur länge han kommer vara här heller) och det klickar direkt. Ni vet inte bara att man tycker om personen utan efter två dejter så är man ganska säker på att man aldrig vill vara utan honom. Aldrig varit med om något liknande förut.
Så fram till mitten av April så träffas vi en fyra gånger i veckan och pratar varje dag. Har träffat alla hans kompisar, varit med på jobbfester och allt verkar bara gå jättebra. Då känns det helt självklart för mig att detta leder åt rätt håll och att jag då inte ska flytta till Sverige. Men vi pratar aldrig om det.
För sju veckor sedan åkte jag till Usa, något som var bokat innan jag träffade honom. Jättetufft såklart, men hade ju inte så mycket val. Vi har hållit kontakten bra och han var jättegullig som vanligt. För en och en halv vecka sedan så bröt dock helvetet ut. Vi har diskuterat att åka till Spanien tillsammans i sommar, och för mig åker man inte på semester med vem som om det inte är seriöst. Så sa bara att innan vi bokar ville jag diskutera hösten lite, för jag hade ju i stort sett bestämt mig för att stanna. Han blev skitsur. Han säger att han inte vill att jag stannar om jag gör det för honom, att han inte vill vara ansvarig för mig. Att jag nu har komplicerat saker emellan oss. Och efter det pratar vi knappt på en vecka. Vi har börjat prata nu igen och han säger att allt är normalt även om det inte känns som det. Imorgon åker jag tillbaka hem och kommer dra direkt till hans lägenhet.
Så många frågor här men vad fan gör jag? Jag vill inte förlora honom och är beredd att göra vad som krävs för att det här ska fungera men det finns vissa varningsklockor. Han är ju tydligen svår att prata med om det inte är något han vill prata om. Och hur ska jag någonsin få reda på om detta är seriöst för honom utan att han känner att jag pushar honom? Min tanke var att är vi ett par stannar jag och har vi slutat dejta så flyttar jag. Men det fungerar tydligen inte att tänka så med honom. Han vill att jag ska stanna för jag vill vara i staden, inte med honom. Men om jag stannar och efter en månad kommer det fram att han inte vill ha ett förhållande har jag gett upp min chans att flytta och studera?
det allra smartaste är ju att flytta, det inser jag också. Men det gör så ont att tänka på att jag blir helt förlamad. Snälla hjälp mig tänka lite vettigt.
Så fram till mitten av April så träffas vi en fyra gånger i veckan och pratar varje dag. Har träffat alla hans kompisar, varit med på jobbfester och allt verkar bara gå jättebra. Då känns det helt självklart för mig att detta leder åt rätt håll och att jag då inte ska flytta till Sverige. Men vi pratar aldrig om det.
För sju veckor sedan åkte jag till Usa, något som var bokat innan jag träffade honom. Jättetufft såklart, men hade ju inte så mycket val. Vi har hållit kontakten bra och han var jättegullig som vanligt. För en och en halv vecka sedan så bröt dock helvetet ut. Vi har diskuterat att åka till Spanien tillsammans i sommar, och för mig åker man inte på semester med vem som om det inte är seriöst. Så sa bara att innan vi bokar ville jag diskutera hösten lite, för jag hade ju i stort sett bestämt mig för att stanna. Han blev skitsur. Han säger att han inte vill att jag stannar om jag gör det för honom, att han inte vill vara ansvarig för mig. Att jag nu har komplicerat saker emellan oss. Och efter det pratar vi knappt på en vecka. Vi har börjat prata nu igen och han säger att allt är normalt även om det inte känns som det. Imorgon åker jag tillbaka hem och kommer dra direkt till hans lägenhet.
Så många frågor här men vad fan gör jag? Jag vill inte förlora honom och är beredd att göra vad som krävs för att det här ska fungera men det finns vissa varningsklockor. Han är ju tydligen svår att prata med om det inte är något han vill prata om. Och hur ska jag någonsin få reda på om detta är seriöst för honom utan att han känner att jag pushar honom? Min tanke var att är vi ett par stannar jag och har vi slutat dejta så flyttar jag. Men det fungerar tydligen inte att tänka så med honom. Han vill att jag ska stanna för jag vill vara i staden, inte med honom. Men om jag stannar och efter en månad kommer det fram att han inte vill ha ett förhållande har jag gett upp min chans att flytta och studera?
det allra smartaste är ju att flytta, det inser jag också. Men det gör så ont att tänka på att jag blir helt förlamad. Snälla hjälp mig tänka lite vettigt.
