Sv: Settrar!
Jag hade en GordonSetter när jag var tonåring, han levde i 14 år och var min bästa vän på jorden!
Idag skulle jag inte köpa jaktras alls, men jag var rätt okunnig då
för lääängesen...!
Jag fick honom billigt för han hade kroksvans (jag var 13 år och hade inte mycket pengar och min första hund, en blandras, hade blivit överkörd av tåget!).
Han var väldigt vek, men otroligt glad och entusiastisk. Tyckte inte om främmande människor (bara tjejjer som luktade häst!) och var mig evigt trogen. Jag har alltid älskat skogen, så han och jag gick timmar varje dag i skog och mark, och (jag var som sagt okunnig då...) han rände miltals, höll alltid koll på var jag fanns men gick inte direkt vid min sida...! Hrm. Så han fick utlopp för sin jaktlusta ändå, han var för vek för att attackera nåt vilt (bevittnat) utan var enbart intresserad av spårandet och letandet.
Efter honom hade jag svårt för "vanliga" hundraser, som jag alla tyckte var tråkiga och lata. Min GordonSetter hängde med på allt i alla väder och blev aldrig less! Vi gick på Brukshundsklubben men det gillade han inte nåt vidare, hans plats var Skogen! Skogen, skogen, skogen! Där var han Kung!
Ska man ha en Setter tycker jag att man ska jaga. Men dom är ljuvliga hundar...
Jag hade en GordonSetter när jag var tonåring, han levde i 14 år och var min bästa vän på jorden!
Idag skulle jag inte köpa jaktras alls, men jag var rätt okunnig då
Jag fick honom billigt för han hade kroksvans (jag var 13 år och hade inte mycket pengar och min första hund, en blandras, hade blivit överkörd av tåget!).
Han var väldigt vek, men otroligt glad och entusiastisk. Tyckte inte om främmande människor (bara tjejjer som luktade häst!) och var mig evigt trogen. Jag har alltid älskat skogen, så han och jag gick timmar varje dag i skog och mark, och (jag var som sagt okunnig då...) han rände miltals, höll alltid koll på var jag fanns men gick inte direkt vid min sida...! Hrm. Så han fick utlopp för sin jaktlusta ändå, han var för vek för att attackera nåt vilt (bevittnat) utan var enbart intresserad av spårandet och letandet.
Efter honom hade jag svårt för "vanliga" hundraser, som jag alla tyckte var tråkiga och lata. Min GordonSetter hängde med på allt i alla väder och blev aldrig less! Vi gick på Brukshundsklubben men det gillade han inte nåt vidare, hans plats var Skogen! Skogen, skogen, skogen! Där var han Kung!
Ska man ha en Setter tycker jag att man ska jaga. Men dom är ljuvliga hundar...
Senast ändrad: