Sätta igång eller inte?

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

Men snälla. Hur mycket uppfostran tycker du att mabuse behöver?
[...]Men att praktiskt taget säga åt henne - som lekman på ett forum dessutom - att bestämma sig för att sätta igång en förlossning, när hon har förklarat tydligt vad läkarna säger om det med avseende på hur jobbig förlossningen kan bli, det är att gå lite långt, tycker jag.

Tack, Petruska!

Visst är det snällt att folk engagerar sig, men när det går över i mästrande och uppfostran blir det bara tråkigt. Jag litar i slutändan mer på de specialistläkare som faktiskt träffat och undersökt mig, och de säger att det faktiskt är helt ok att vänta och ta det lite pö om pö. Under den tid som varit sedan bf så har det faktiskt sakta men säkert gått framåt, även om jag inte har några förvärkar eller känner så mycket, så har det gått en bit framåt varje gång läkaren har undersökt. Idag kollades dessutom bebisen på längden och tvären också, och den mår jättebra. Vilket såklart också gör det lite lättare att vänta.

 

[zazzarazz]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag blev ju igångsatt iom studien jag deltog i. Jag frågade såklart innan jag tackade ja till att medverka om det var "dumt" att bli igångsatt och jag uppfattade det i det läget som att det inte spelade någon roll. Jag försäkrade ju mig också om att jag skulle hinna få Eda. När jag sedan skulle få värkstimulerande dropp satte de Eda först, för att försäkra mig om att den skulle hinnas med. Sen kände jag inte en enda värk under resten av förlossningen

Men självklart vet man ju inte hur det skulle ha varit för någon annan i samma situation.

 

[Miks]

Sv: Sätta igång eller inte?

Skrutt! Tänker på dej och hejjar på lilla mini-mabuse! Hallå det är dags att titta ut nu, mamma vill ha dej på utsidan!

Kram Miks
*Skickar en virtuell ryggklining med silkesvante*

 

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag blev ju igångsatt iom studien jag deltog i. Jag frågade såklart innan jag tackade ja till att medverka om det var "dumt" att bli igångsatt och jag uppfattade det i det läget som att det inte spelade någon roll. Jag försäkrade ju mig också om att jag skulle hinna få Eda. När jag sedan skulle få värkstimulerande dropp satte de Eda först, för att försäkra mig om att den skulle hinnas med. Sen kände jag inte en enda värk under resten av förlossningen

Men självklart vet man ju inte hur det skulle ha varit för någon annan i samma situation.

Fast din situation var ju väldigt annorlunda - som jag fattade det hade din förlossning redan satt igång, bara det att den inte kom någon vart. Och du hade inte sovit på två dygn. I det läget kan jag tänka mig att man tackar ja till vad som helst bara man får sova, det skulle nog jag göra iaf.

Jag förstår absolut att det var det bästa i din situation, men finge jag välja nu så skulle jag helst inte vilja tillbringa större delen av förlossningen nerdrogad med morfin och sömntabletter. Vi får se om jag kanske ändrar mig efter tillräckligt med värkar, men just nu känns det så i alla fall.

 

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

*Skickar en virtuell ryggklining med silkesvante*

Tack!

tiotecken

 

[Gnarpis]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag hejjar också på

 

[EmelieR]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag tror att din bäbis är lite envis Du får inte ha det så ombonat i magen

Jag fortsätter hålla tummarna här

 

[A-K.Eng]

Sv: Sätta igång eller inte?

nåja, man vinner ju inga skönhetstävlingar i det här skedet ändå.

Det var det dummaste jag läst.

Klart man är snygg! Se, jag är ju asaläcker!

Nog med trams, hoppas du får en härlig förlossning och att allt går jättebra!

 

[Mitten]

Sv: Sätta igång eller inte?

Med en sån snygg accessoar behöver man inte göra mycket åt sig själv juh Värre INNAN folk har bebisen att titta på.

Mabuse, jag delar din åsikt att graviditet är ett jobbigt tillstånd. Jag skulle gärna ha en bebis till men jag vill inte vara gravid, fy... även om jag kan tycka det var lite mysigt nu 2 år senare, men då har jag glömt smärtan, sömnbristen och oron .

 

[Mitten]

Sv: Sätta igång eller inte?

Som sagt var det kanske en förklaring, du var ju ändå rätt långt gången och tydligen rätt klar eftersom du inte behövdes sättas igång.

Jag hade nog allt det du hade och lite till går fortfarande hos sjukgymnast

men jag tror att de är väldigt försiktiga med att sätta igång rent allmänt, dvs innan tiden

Ja, och det är bra att de är restriktiva tycker jag. Det bästa ÄR ju om det går igång själv ändå.
Jag menade bara att de satte en definitiv igångsättningstid trots att jag var helt omogen. Och 38+0 var ju just så tidigt det gick inom 'ramarna'. Och då mådde ju egentligen bara jag dåligt och inte bebis (vad de visste).

Jag får också gå med fogarna fortfarande... suck. Och inte får jag träna vanligt gym eller springa långa sträckor. Rida är inte att tänka på. Och specialkuddar i sängen för att kunna sova. Och det har gått över 2 år nu !! Men jag inbillar mig att det sakta blir bättre. De sa redan innan förlossningen att jag fick ställa in mig på 3 års rehab för fogarna.

Men strunt i sånt gnäll, nu är det ju Mabuses bebis vi skall jaga ut . Go Mabuse, du är stark som fixar det här tycker jag!!

 

[Calazirya]

Sv: Sätta igång eller inte?

Medicineringen funkar hyfsat, och tillsammans med en, ska vi säga "anpassad livsstil" så är det uthärdligt. Anpassad livsstil innebär t ex att jag gjorde dagens ctg sittandes naken i en stol framför ett öppet fönster med en fläkt i ryggen.

Sen märker jag att min hud börja ta ordentligt stryk av kortisonet, den är supertunn och fnösktorr, men nu är det ju inte lång tid kvar. Plus att jag fått såna där snygga "hamsterkinder" man får av kortison - nåja, man vinner ju inga skönhetstävlingar i det här skedet ändå.

Låter onekligen som en anpassad livsstil, men nu är det ju faktiskt inte lång tid kvar oavsett..

Jag vet ju hur överjävligt det kan klia och då kan jag nog med säkerhet säga att du faktiskt haft det värre så jag tycker faktiskt att du är J*VLIGT duktig som uthärdar om än naken med en fläkt i ryggen ..

 

[jerseyko]

Sv: Sätta igång eller inte?

Visst är det snällt att folk engagerar sig, men när det går över i mästrande och uppfostran blir det bara tråkigt.

Det är för du är så j*vla envis och vägrar förstå vad man menar fast man kan skriva samma sak flera gånger på olika sätt och t.om. andra användare försöker förklara.


Var lika envis på förlossningen så ska du se att de går jättebra.

 

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag skulle snarare säga at du är rätt envis med att tala om för mig vad jag ska känna och göra, fast du inte ens har träffat mig. Läkarna som undersöker mig tycker vi ska avvakta och se, och jag håller med, men du vet bättre?

Du vet också att jag under hela graviditeten tydligen oroat mig för att inte kunna knyta an till barnet och för att bli en dålig mor, vilket verkligen är nyheter för mig. Fascinerande hur du kan veta saker om mig som jag inte ens vet om själv.

När det gäller skillnaden mellan en abort och en förlossning i den meningen att den ena ska leda till att fostret dör, och man därför inte övervakar det, och det andra ska leda till att fostret lever, och man därför övervakar det, så är jag innerligt tacksam över att sjukvården inte delar din uppfattning om att det är sak samma, och att man inte behöver vara mer rädd om fostret vid en förlossning än vid en abort.

 

[turbofling]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag tycker ocksa det later som en bra plan att ta en dag i taget och se vad som händer och hur du mar.
Hoppas din bebis tycker att det är dags att komma ut snart och dina besvär försvinner fort.

 

[Sar]

Sv: Sätta igång eller inte?

Det var det dummaste jag läst.

Klart man är snygg! Se, jag är ju asaläcker!

Nog med trams, hoppas du får en härlig förlossning och att allt går jättebra!

Ah, vilken härlig bild! Jag drömmer mig fram till tiden för första amningstillfället och scrollar förlossningen

 

[Petruska]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag tror inte det är någon här som försöker säga till Mabuse vad hon SKA göra- jag tror bara att de flesta av oss tycker väldigt synd om henne...
Hon har ju själv skrivit i tråden att graviditeten tagit så hårt på henne att hon inte vet om hon kan eller orkar ta hand om sitt barn när det väl kommer ut. Så tolkade iaf jag det.

Dels tror jag att det är väldigt vanligt att man har den känslan eller någon liknande känsla i alla fall någon gång under sin graviditet. Om man sen vågar erkänna det eller inte, är en annan fråga. Dels antar jag att en eventuell oförmåga att ta hand om barnet på sin höjd skulle handla om några dagar i början, inte i längden.

Den aktuella tröttheten tolkar jag som något som främst kommer att äga rum på bb, där det finns personal. Dessutom tror jag inte att mabuses man står i begrepp att dumpa henne och barnet, utan tvärtom kommer att ta bebisen ögonaböj från första stund om mabuse verkligen inte orkar just då.

I en del familjer förekommer det ju faktiskt att båda föräldrarna är lika mycket föräldrar, även om det verkar rätt sällsynt här på Förälder.

Jag tycker det är jätte tråkigt att hon har haft det så jobbigt. Att inte kunna njuta av att få ett barn utan allt är bara skit. Varför dra ut på det ännu mer?

Det går aldrig i förväg att säga hur en förlossning går, inte ens som omföderska.

Nej, men vissa sannolikheter är hyfsat väl kända och har redogjorts för i tråden, men du väljer att helt bortse från dem.

Och dra ut på - graviditeter pågår inte sällan i 42 veckor. Det är som det är. Inte är det för mammans bästa, i alla fall. Jag tycker att argumenten för att försöka uthärda ytterligare några dagars graviditet har gått fram väldigt tydligt, och dessutom mår bebis bra där han/hon ligger.

 

[Kaktusblomma]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag har inget att tillföra själva diskussionen, jag hoppas bara att din bebis vill titta ut snart så att du såsmåningom kan bli av med dina krämpor!

 

[EmelieR]

Sv: Sätta igång eller inte?

Men det du skriver till mig har jag ju redan skrivit tidigare i tråden
Jag hoppasnaturligtvis att allt släpper för henne på en gång och att hon bara kan vara lycklig hon också- tyvärr läker väl inte såren på 10min och huden blir perfekt.
Min sambo fick ta min skrutta jättemycket på BB- jag var ju själv ganska drogad efteråt.

Mabuse...
Jag håller tummarna vidare... och hoppas att du har lika bra väder för klådan som vi har i Skåne....

 

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

Dels tror jag att det är väldigt vanligt att man har den känslan eller någon liknande känsla i alla fall någon gång under sin graviditet. Om man sen vågar erkänna det eller inte, är en annan fråga. Dels antar jag att en eventuell oförmåga att ta hand om barnet på sin höjd skulle handla om några dagar i början, inte i längden.

Den aktuella tröttheten tolkar jag som något som främst kommer att äga rum på bb, där det finns personal. Dessutom tror jag inte att mabuses man står i begrepp att dumpa henne och barnet, utan tvärtom kommer att ta bebisen ögonaböj från första stund om mabuse verkligen inte orkar just då.

Ja, precis, det rör sig om de första dygnen/dygnet efter förlossningen. Blir det akut kejsarsnitt och/eller en väldigt jobbig förlossning är jag förmodligen inte så pigg precis efteråt, men som tur är finns det ju dels personal på BB, dels pappan som kan ta hand om barnet om jag inte orkar just då.

 

[jerseyko]

Sv: Sätta igång eller inte?

Den aktuella tröttheten tolkar jag som något som främst kommer att äga rum på bb, där det finns personal. Dessutom tror jag inte att mabuses man står i begrepp att dumpa henne och barnet, utan tvärtom kommer att ta bebisen ögonaböj från första stund om mabuse verkligen inte orkar just då.

Det hoppas jag alla pappor gör. Men han kan inte ta över hennes klåda, hennes psykiska känslor före och efter förlossningen och inte heller ev. komplikationer. Dom måste hon orka med själv, oavsett om i vems famn bebisen ligger.

I en del familjer förekommer det ju faktiskt att båda föräldrarna är lika mycket föräldrar, även om det verkar rätt sällsynt här på Förälder.

Vad jag vet är det bara en "pappa" i världen som fött barn. Thomas Beatie. Coolt att en bukefalist blir den andra

Och dra ut på - graviditeter pågår inte sällan i 42 veckor. Det är som det är. Inte är det för mammans bästa, i alla fall. Jag tycker att argumenten för att försöka uthärda ytterligare några dagars graviditet har gått fram väldigt tydligt, och dessutom mår bebis bra där han/hon ligger.

Ja bebisen mår bra och de är ju kanon, men varför ska man som mamma acceptera att må skit för det? De handlar ju inte om en omogen bebis i magen, bara en väldigt envis!