Sätta igång eller inte?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Sätta igång eller inte?

Med badskum och kanske lite rosenblad eller nått annat dekorativt.

Mabuse
Har inget att tillägga om igångsättning men tycker att det e strongt att du kämpar vidare. :bow:
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Är fortfarande uppriktigt nyfiken på hur du kan veta att jag tvivlat på min förmåga att vara mor och oroat mig för att kunna knyta an till barnet länge?

Eftersom jag varken kännt så eller gett uttryck för det, menar jag, så var har du fått det ifrån?

Jag vet inte om det är ett syftningsfel i inlägg 11? För så tolkar jag det också att du är rädd att inte orka knyta an till barnet.

Känns fullkomligt orimligt att ta hand om en bebis, det är det minsta jag vill så som jag mår just nu. Så jag är ju lite orolig för att jag inte ska kunna knyta an till barnet heller, så som jag mår, tål knappt att se spädbarn längre.
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Nyckelordet är "länge".

Jag har varken känt så länge, eller gett uttryck för att jag känt så länge.

Jag har känt så vid ett tillfälle under hela graviditeten, det var då jag skrev inlägget du citerade. Varken förr eller senare har jag känt eller skrivit så. I inlägget du citerar betonar jag också att det är just nu (alltså då, när inlägget skrevs), som jag kände så. Det står inte att jag haft de tankarna länge.

På vilken basis drar man då slutsatsen att jag känt så "länge"?
 
Senast ändrad:
Sv: Sätta igång eller inte?

Nu har jag inte läst hela tråden.

Men jag blev igångsatt pga för lite fostervatten. Jag fick då gel (prostaglandin) för att tappen skulle mogna (var helt omogen), eftersom barnet kan reagera negativt på det och få höga eller lågt hjärtljud så fick jag inte lämna rummet på 2 tim o var kopplad till ctg hela tiden o dom kom in för att kolla var 30e minut. Märkte jag själv att hjärtljuden steg onormalt mycket eller sjönk så var jag tvungen att kallas på dom fort.

Efter 6 tim (kl 18) skulle jag få ny gel men eftersom jag då redan hade väldigt ont o tappen hade börjat mogna så valde dom att strunta i det. Vid 00 så hade jag fruktansvärt ont att jag var tvungen att få morfin o sömntablett för att få sova då dom skulle sätta igång på allvar dagen efter. Efter 3 tim hade det inte hjälp jag fick då ytterligare en mofin tablett, bricanyl för att stanna värkarna.

Dagen efter tog dom hål på hinnorna o satte värkstimulerande dropp.

Från det att dom satte gelen tills Eddie var ute tog det 36 tim. Hade jag fått välja hade jag hellre sett att det startade av sig själv.


Jag håller tummarna för att din bebis vill komma ut snart! :banana::bump:
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Men nu vet du i alla fall vad som misstolkas.

Nej, det vet jag inte. Jag har hela tiden vetat att det var det inlägget som jerseyko syftade på, men jag är lika frågande nu som tidigare till varför hon säger att jag länge har känt så.

Jerseyko, jag vore väldigt tacksam om du ville svara på det, för jag förstår verkligen inte vad du fått det ifrån.
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Jag tolkade det inte som att du har känt så länge, däremot tolkade jag nog helt annorlunda än exempelvis petruska. Jag tolkade dina ord som att du är rädd för att inte knyta ann till ditt barn och en sådan händelse går inte över på några dagar och kan heller inte avhjälpas enkelt med att mannen tar större del av jobbet till i en början då mamman får vila upp sig.

Däremot var det något du skrev och där, när du mådde jäkligt dåligt och inget som återspeglar hela graviditeten ...
 
Senast ändrad:
Sv: Sätta igång eller inte?

*kl*

Hoppades när jag knapprade mig in på Buke idag att få läsa glada nyheter, men får fortsätta hålla en tumme för dig och att det sätter igång snart!
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Men nu vet du i alla fall vad som misstolkas.

Jag tror att det är så illa att den där misstolkningen har skett på grundval av att mabuse skrivit att hon inte tänker vara föräldraledig i ett år eller mer, inte avser gå ner i arbetstid och inte heller lyfter fram just bebisperioden som det hon tror är det roligaste av föräldraskapet.

Jag tycker att det har varit oerhört intressant, men också skrämmande, att se hur ifrågasatt kvinnliga föräldrars yrkesliv fortfarande är, vilket en mängd inlägg till mabuse i diverse trådar de senaste månaderna har visat oroande tydligt.
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Min mamma har berättat att hon blev igångsatt med mig i magen av samma anledning. För lite fostervatten. Men hon fick blåsa upp något i näsan. Vad det var vet jag inte. Detta var på 70-talet. Förlossningen gick fort och smärtfritt, mamma är kanske inte normal, det sved till lite när de fick klippa henne för att jag skulle komma ut fort för mina hjärtljud gick visst ner.

Nästa barn fick hon också sättas igång med pga att hon gått över två veckor. Samma sak där, smärtfritt och snabbt.
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Folk tolkar förstås inlägg på väldigt olika sätt och debatterar därefter. Men att folk på ett föräldraforum blir provocerade när någon utan barn för diskussioner om att sätta annat än barnet främst är inte särskilt märkligt. Man får säkert samma reaktioner om man gått in på Hund och fört samma resonemang utifrån en hundvalp.
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Jag tror att det är så illa att den där misstolkningen har skett på grundval av att mabuse skrivit att hon inte tänker vara föräldraledig i ett år eller mer, inte avser gå ner i arbetstid och inte heller lyfter fram just bebisperioden som det hon tror är det roligaste av föräldraskapet.

Jag tycker att det har varit oerhört intressant, men också skrämmande, att se hur ifrågasatt kvinnliga föräldrars yrkesliv fortfarande är, vilket en mängd inlägg till mabuse i diverse trådar de senaste månaderna har visat oroande tydligt.

Det är tyvärr min misstanke också, därför är jag så väldigt nyfiken på att få svar från jerseyko, varför hon trodde att jag tänkt så länge. Tyvärr verkar hon inte vara kvar i tråden?

Tittar man i de längre graviditetstrådarna, sommarmammor och vårmammor, så ser man att det är ganska många blivande mammor som någon gång under graviditetens lopp, eller innan för den delen, har luftat liknande tankar. Men det här är första gången jag sett att en sådan tanke genast extrapolieras till att gälla hela graviditeten. Det ligger ju nära tillhands att man just i mitt fall kopplar till vad jag i övrigt skrivit om föräldraskap och yrkesliv.
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Folk tolkar förstås inlägg på väldigt olika sätt och debatterar därefter. Men att folk på ett föräldraforum blir provocerade när någon utan barn för diskussioner om att sätta annat än barnet främst är inte särskilt märkligt. Man får säkert samma reaktioner om man gått in på Hund och fört samma resonemang utifrån en hundvalp.

Kunde inte sagt det bättre själv :bow:

Mabuse: Jodå jag är kvar, men igår tiggde jag åt mig en extrasäng så pappa oxå fick vara med oss på sjukhuset så därför har jag inte svarat, vi har även fått börja lämna rummet :bump:

Att inte kunna glädjas åt sitt barn så länge den är ofödd tolkar jag som man har något som "stör" i anknytningen till sitt barn. Att ens våga kalla det sitt barn man bär. Och det spelar ju ingen roll hur man mår fysiskt för att känna så.
Sen att så hårt hålla på vad som ska hända sen och inte fokusera på att knyta an och lära känna den nya familjen.

Sen är jag fortfarande nyfiken på varför barn dör i öppningsskedet under en förlossning. Tydligen har du hakat upp dig på någon senare del av förlossningen i min jämförelse med kroppens olika skeden när ett foster/barn ska ut.

Enligt fass: Biverkningar 1/10.000: Påverkan på fostrets hjärtverksamhet som ett tecken på stress (enstaka fall av fosterdöd har rapporterats i samband med behandling med dinoproston).
Det står oxå: Hjärtverksamheten hos fostret kan påverkas till följd av att fostret är utmattat.

Använder man däremot ett vaginalinlägg istället för gel måste man stanna kvar för kontroll då inlägget måste tas ur när inlägget nått en viss storlek. Och i biverkningarna står det 1/10: Fostret kan bli negativt påverkat och/eller dess hjärtfrekvens snabbare eller långsammare än normalt.

En otrolig skillnad alltså på preparat med samma verksamma ämnen.


och jag hoppas oxå som kanelbullen på att det drar igång av sig själv. Min sköterska på BB sa att ju mer kroppen fixar själv och ju fortare det går under förlossningen ju snabbare återhämtar man sig.
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Folk tolkar förstås inlägg på väldigt olika sätt och debatterar därefter. Men att folk på ett föräldraforum blir provocerade när någon utan barn för diskussioner om att sätta annat än barnet främst är inte särskilt märkligt. Man får säkert samma reaktioner om man gått in på Hund och fört samma resonemang utifrån en hundvalp.

Där tror även jag att du hittat pudelns kärna.
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Men att folk på ett föräldraforum blir provocerade när någon utan barn för diskussioner om att sätta annat än barnet främst är inte särskilt märkligt.

Att jobba är att sätta något före barnet? Vad? Försörjningen av barnet, eller?

Att mamman jobbar medan pappan är föräldraledig, så att båda kan få en nära relation till barnet, vad har man då satt före barnet?

Möjligen har man satt pappans relation till barnet före sin egen vilja att gosa ihop sig med barnet ostört. Men där verkar det ju snarare som att man i det gosandet sätter sig själv före barnet.

Att genomleva ytterligare några dagars graviditet trots stora besvär, som mabuse gör, är det att sätta något före barnet? I så fall vad?

Jag är ledsen, men jag fattar verkligen inte vad du menar.

Jag tror på din iakttagelse i princip, men jag kan inte se hur den kan tillämpas i det här fallet.
 
Senast ändrad:
Sv: Sätta igång eller inte?

Folk tolkar förstås inlägg på väldigt olika sätt och debatterar därefter. Men att folk på ett föräldraforum blir provocerade när någon utan barn för diskussioner om att sätta annat än barnet främst är inte särskilt märkligt. Man får säkert samma reaktioner om man gått in på Hund och fört samma resonemang utifrån en hundvalp.

Men Mabuse har väl aldrig sagt något om att inte sätta barnet främst. Bara att hon och hennes sambo kommer dela föräldradagarna efter 3 månader. Jag kan i alla fall inte se något fel i det, eller att det tyder på att hon inte sätter barnet främst.

Och att hormoner och känslor åker jojo upp och ner under graviditet, förlossning och veckan eller veckorna efter hemkomst är väl inget nyhet?

När vi kom hem med vår yngsta hade jag ångest och undrade hur vi någonsin kunde varit så dumma att vi trodde vi skulle orka med ett barn till. Dagen efter undrade hur jag kunde tänka så dumt. Att ha två barn var ju underbart. :love:

Mabuse: vi håller alla tummar, tår och tassar här att det sätter igång av sig själv snarast. :laugh:
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Det jag svarade på var det du skrev:
Jag tycker att det har varit oerhört intressant, men också skrämmande, att se hur ifrågasatt kvinnliga föräldrars yrkesliv fortfarande är, vilket en mängd inlägg till mabuse i diverse trådar de senaste månaderna har visat oroande tydligt.
Jag håller som jag skrev ovan inte med om detta, jag menar att sammanhanget (på ett föräldraforum) och sättet som detta har diskuterats på påverkar. Däremot skulle jag säga att diskussionerna speglar en hel del föreställningar om hur föräldrars relation till barn bör se ut.
 
Sv: Sätta igång eller inte?

Mabuse uttrycker sig mycket bestämt i hur det ska vara för hennes familj när barnet kommer. Även i frågor som man inte kan svara på innan barnet faktiskt är fött. Och just inom det området vet jag att jag inte är ensam att reagera.

Det är mammor som börjat jobba ganska omgående efter förlossningen på buke. Några är mina "favvo-föräldrar" som jag har mkt respekt för och är kloka, duktiga och hjälpsamma. Men de har börjat jobba för det visat sig att det funkat med deras bebis. I Mabuse fall så upplever jag det som att hon tänker börja jobba ändå för där är jämnställdheten mellan mamma och pappa viktigare. Och för mig känns det fel, för jag tycker barnet alltid ska gå först och man som förälder ska anpassa sig efter barnet när det gäller att börja jobba, börja med flaska, börja med mat, samsova/egen säng, vagn/sele osv osv osv

Sen kan jag undra lite varför man väljer att skaffa barn när man inte har något intresse för barn alls, utan är mer intresserad av ungdomar och deras utveckling och ser tiden fram dit som tråkig, ointressant och oviktig.
Är det roligare att disskutera miljöföroreningar än att se sitt barn växa upp kanske man ska jobba på en ungdomsgård istället.
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hundavel & Ras En diskussion kring vakthund har dykt upp här hemma, då vi snart flyttar till landet/ut i skogen och min sambo tror inte att corgis är...
23 24 25
Svar
488
· Visningar
33 779
Senast: lizan
·
Gravid - 1år Jag står i valet och kvalet om jag ska berätta för min chef om graviditeten innan eller efter sommaren. Jag hade helst velat vänta...
2
Svar
20
· Visningar
7 184
Senast: BusBarro
·
Utrustning Varning för novell! Min ponny/häst har världssvår rygg och vi hittar inget som ligger bra.... Han är nu ganska omusklad, speciellt...
Svar
17
· Visningar
4 165
Senast: lillamy73
·
Övr. Barn Det varnas mycket om komplikationer och hur farligt det är att vara gravid när man lider av fetma. Fetma i sig är ju hälsofarligt. Det...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 365
Senast: kakan89
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Valet i USA
  • Västeråsträffstråden
  • Vad gör vi? Del CCVIII

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp