Relationsstress

[Amandam]

Hej, jag är en tjej som är singel men vill så jättegärna ha pojkvän. Jag har tidigare haft det men det verkar aldrig fungera utan slutar alltid i tjafs och att jag blir dumpad. Jag börjar känna mig stressad över att jag aldrig kommer att hitta någon.

Min senaste pojkvän var jag tillsammans med i sex månader och jag var ständigt stressad över att få honom att må bra och att vårat förhållande skulle vara perfekt. Det är ju inte alltid perfekt i ett förhållande det vet jag, men jag vill ju få det så perfekt det kan gå att få det! Det funkar ju för vissa.

Är det mig det är fel på? Varför blir jag alltid så stressad över att alltid göra det bra, ligger jag på för mycket kanske? Jag borde kanske bara hålla mig till hästar istället. Men det vet jag inte går.

Nu när jag inte är i ett förhållande är jag som sagt stressad över att jag inte kommer att träffa någon och jag vill inte vara singel på sommaren! Jag vill bara ha någon som älskar mig för den jag är och som jag kan älska tills jag dör.

Hur ska jag bli av med min stress??

Puss

 

[AgentCarter]

Sv: Relationsstress

Måste fråga, hur gammal är du?
Varför är det så illa att vara singel på sommaren? Är ju då om någon gång man ska vara singel!

Tycker du dina förhållanden har varit bra utöver din stress? Vad är det som triggar den mest? Viker du dig konstant för att få det "bra"?

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Relationsstress

Shit, blir stressad bara av att läsa ditt inlägg . Mitt råd till dig är att fokusera på andra saker i livet. Vad du vill göra, vart du vill nå, vem du vill vara. Vem man är med brukar räta ut sig på vägen.


Hur gammal är du?

 

[muppia]

Sv: Relationsstress

Hahaha jag var singel en sommar sedan jag var 14 och det var den torraste sommaren ever

TS - släpp tankarna på en relation. Du kommer först, satsa på dig själv.

 

[Araminta]

Sv: Relationsstress

Vilka förhållanden har du sett som är perfekta? Jag har inte sett ett enda.

Släpp perfektionen, släpp kraven på dig själv och släpp måste-ha-pojkvän-idén. Njut av singellivet!

 

[AgentCarter]

Sv: Relationsstress

Alla är vi olika

 

[Zarro]

Sv: Relationsstress

Ojoj varför denna stress?
Sen nej alla förhållanden är inte perfekta.Man har sina med- & motgångar å dem måste man ta sig igenom.
Sluta stressa & Njut utav att vara singel .

 

[Mammas]

Sv: Relationsstress

Ja precis som med allt annat är relationer inte heller perfekta. Sedan kanske man inte berättar för alla om det är dåligt en dag, vecka eller månad, utan bara tar det med de närmaste. Man KAN ju skriva att man är asarg för att ens partner är en idiot på FB, men det är kanske inte speciellt konstruktivt i längden.

 

[Myssan]

Sv: Relationsstress

Vet du vad - jag kan bara säga vad som hände med mig men jag delar med mig för att du ska kunna få se olika vinklar på det hela.

Jag var singel i säkert 10 år, visst träffade jag killar, ville gärna ha ett förhållande men det verkade bara som om det var idioter som föll för mig - ett hål and you score.. Självrespekt, inte mycket. Inte för att jag låg runt, snarare torka men jag ville ha närhet när jag kunde få det.

En inre stress fanns självklart hela tiden.. Men sen kom jag till en punkt i livet där jag valde att leva för mig själv, att finna mig själv, att leva mitt liv och leva efter vad jag ville göra. Att finna tryggheten inom mig och inte genom en annan person.
Och vet du vad som hände? JO, han dök upp

Så mitt råd är att finna dig själv och vara nöjd med vem du är och vart du står i livet som singel, så finns det faktiskt en möjlighet att han kommer

 

[idarida]

Sv: Relationsstress

Vet du vad - jag kan bara säga vad som hände med mig men jag delar med mig för att du ska kunna få se olika vinklar på det hela.

Jag var singel i säkert 10 år, visst träffade jag killar, ville gärna ha ett förhållande men det verkade bara som om det var idioter som föll för mig - ett hål and you score.. Självrespekt, inte mycket. Inte för att jag låg runt, snarare torka men jag ville ha närhet när jag kunde få det.

En inre stress fanns självklart hela tiden.. Men sen kom jag till en punkt i livet där jag valde att leva för mig själv, att finna mig själv, att leva mitt liv och leva efter vad jag ville göra. Att finna tryggheten inom mig och inte genom en annan person.
Och vet du vad som hände? JO, han dök upp

Så mitt råd är att finna dig själv och vara nöjd med vem du är och vart du står i livet som singel, så finns det faktiskt en möjlighet att han kommer

Åh vad bra skrivet! Det är verkligen så man ska leva sitt liv, sen ordnar sig allt till slut! Hur länge har ni varit tillsammans idag? =)

 

[Lillelorden]

Sv: Relationsstress

Sluta stressa & Njut utav att vara singel.

Fast det här är så otroligt tröttsamt att få höra när man är ofrivillig singel. Jag menar inte detta som skäll till dig nu Zarro, utan generellt.
Det här har jag fått höra fler gånger än jag kan räkna när jag genom åren klagat på mitt singelskap och det tillför mig ingenting utan känns faktiskt snarare som en form av skuldbeläggning. Att jag gör någonting fel när jag inte älskar varje minut av att vara singel. Det är lite som att få höra att "när du slutar leta hittar du någon". Väldigt många människor behöver och vill ha den närhet och bekräftelse som ett förhållande innebär och att få höra att det är "fel" (i brist på bättre ord) att söka efter det känns ganska jobbigt mellan varven. Jag förstår att de flesta nog säger dylika saker för att vara vänliga, men ibland får det faktiskt motsatt effekt.

 

[McFlurry]

Sv: Relationsstress

Bra skrivit Lården!

Att man ska njuta av vara singel när hela ens kropp skriker efter tvåsamhet är som att njuta när man arbetslös och i stort behov av en inkomst... eller njuta av barnlöshet när allt man vill är att bli med barn!

 

[Amandam]

Sv: Relationsstress

Vem vet, jag kanske hittar min älskade i den här tråden (:

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Relationsstress

Ehm va?


chhjhff

 

[Hero]

Sv: Relationsstress

Ehm va?


chhjhff

Jag tror hon skämtade

Jag har aldrig förstått det där om man slutar letar så finner man... Själv slutade jag leta för 5-6 år sen och är fortfarande singel. Men iof är det självvalt.
Om man som jag inte är mkt för krogen eller träffar så mkt andra människor än gamla kompisar, blir det öken om jag slutar leta. Men kanske är det lättare för tjejer

 

[Kiwifrukt]

Sv: Relationsstress

Fast det här är så otroligt tröttsamt att få höra när man är ofrivillig singel. Jag menar inte detta som skäll till dig nu Zarro, utan generellt.
Det här har jag fått höra fler gånger än jag kan räkna när jag genom åren klagat på mitt singelskap och det tillför mig ingenting utan känns faktiskt snarare som en form av skuldbeläggning. Att jag gör någonting fel när jag inte älskar varje minut av att vara singel. Det är lite som att få höra att "när du slutar leta hittar du någon". Väldigt många människor behöver och vill ha den närhet och bekräftelse som ett förhållande innebär och att få höra att det är "fel" (i brist på bättre ord) att söka efter det känns ganska jobbigt mellan varven. Jag förstår att de flesta nog säger dylika saker för att vara vänliga, men ibland får det faktiskt motsatt effekt.

Håller med dig helt och hållet.

För ett par år sen hade jag två sorters vänner. Sort 1, de som bara skriver gullegullinlägg på Facebook om sina fantastiska liv och sina fantastiska pojkvänner (ja, det var bara tjejer som höll på så) flera gånger varje dag, samt predikade om att de inte kunde förstå hur de tidigare kunde leva utan den fantastiska manliga varelsen de var tillsammans med. Ingen är så dum att hen inte inser att även dessa män hade avigsidor, som alla andra. Sort 2, personer som beter sig precis så som du skriver. Som istället är asbittra på sina respektive och säger till en 75 gånger/dag hur mycket man ska njuta av att vara singel för att det är så jobbigt i ett förhållande. Båda delarna kan vara lika jobbiga om man är ofrivilligt singel.

Jag kände mig väldigt, väldigt fel i sällskap med de här människorna, särskilt när de flesta gullegullparen började skaffa barn också och jag inte ens hade en kille. Självklart såg jag bara att det var mig det var fel på, ingen annan. Det första som hände som faktiskt hjälpte mig på rätt köl igen var att jag träffade en kille, som inte var snäll. Jag kom undan med bara förskräckelsen, vilket jag ska vara tacksam för, men han fick mig att inse att jag faktiskt hade det rätt bra som singel ändå. Sen mådde jag väl inte jättebra psykiskt av andra skäl tidigare, men när jag började nysta i den verkliga anledningen till varför jag var så ledsen så löste sig faktiskt det mesta. I mitt fall var det största problemet att jag vantrivdes något så fruktansvärt i mitt dåvarande stall att jag till och med drog mig för att åka dit, när jag flyttade fick jag tillbaka hästintresset så som det ska vara och fick till på köpet nya kompisar på det nya stället, mer i min egen ålder och egen livssituation.

Jag är fortfarande singel, och förutom den här badass-killens lilla gästspel på ett par månader-ett halvår har jag väl egentligen alltid varit det. Men nu är det inget som stör mig längre. Jag är betydligt mer nöjd med mitt singelliv idag än vad jag var för bara ett halvår sen. Nu känner jag istället att det faktiskt är bra att vara ensam, det finns ingen annan jag måste ta hänsyn till. Men jag trodde aldrig för bara ett par månader sen att jag skulle resonera så.

 

[idarida]

Sv: Relationsstress

Det är ju både och, när man är singel och nöjd med att vara ensam så är man väl det. Sen när man träffar någon så är man lyckligare än någonsin innan, vi människor är lustiga hur vi alla strävar efter tvåsamhet och bekräftelse av andra. Det gäller att först hitta sig själv och vara trygg i sig själv. Skaffa sig en bra självbild, självförtroende och bekräfta sig själv. Man duger som man är!

 

[Kiwifrukt]

Sv: Relationsstress

Självklart har du rätt i att alla duger som man är, men man känner inte alltid så om man själv är fruktansvärt missnöjd med sig själv och sitt eget liv. Det behöver inte handla om avsaknaden av en partner, bara här på forumet ploppar det ju upp trådar titt som tätt om folk som är missnöjda med sin kropp, sitt jobb, sina vänner, sin stallägare, någon annan person i stallet eller vad som helst. Men finns det någonting i livet som man verkligen inte är nöjd med, är det jäkligt lätt att bara fokusera på just det och tro att allting annat också kommer lösa sig bara den saken ordnar upp sig. Jag har varit där själv, för inte alls speciellt länge sen, och jag vet precis hur svårt det är att ta sig ur det mönstret.

Nu är väl flera av de sakerna jag rabblade upp ovan saker som kan vara relativt "lätta" att åtgärda (trivs man inte med sin stallägare kan man byta stall, är man missnöjd med sin vikt kan man börja träna och äta nyttigare, har man en "vän" som tar mer än den ger så kanske man ska bryta den kontakten), men just att skaffa en partner går ju inte i en handvändning, vilket kan stressa ännu mer. Det ska vara rätt för båda parter, och i alla fall jag får lite känslan av TS första inlägg att hon tidigare tagit en kille "bara för att ha en kille", och sen har de inte alls funkat tillsammans och förhållandet har varit stormigt och till slut kraschat (förlåt TS om jag helt missuppfattat dig, men det är så jag tolkar din text!), och jag tror det kan vara vanligt särskilt bland unga, osäkra personer att göra just så.

Det Lillelorden skrev är tänkvärt. Det är samma sak som att säga till en singel (jag skulle t.ex. inte ta illa upp idag, jag är ganska tydlig för mina vänner om att jag trivs som singel, men för några år sen var det inte alls så och då blev jag ledsen) att de ska njuta av att vara fria, som att säga till en barnlös att de ska njuta av att inte ha barn eller till en smal person att den ska vara glad att den är så smal. Man vet aldrig till 100 % vad som rör sig i huvudet på en annan person, hur väl man än känner varandra kan personen ha tankar och känslor som hen inte delat med sig av, och det kan bli precis hur fel som helst. Den där tjejen som ser så smal och lycklig ut kanske dras med en ätstörning? Paret som ser ut att ha allt och är världens lyckligaste kanske inte kan få barn, och hur roligt är det då att höra att de ska njuta av "slippa" barn, av någon som redan har det som de önskar sig mest av allt? Och att då få höra att man ska njuta av att vara singel när man inget hellre vill än att slippa singellivet, det är inte alls kul.

Jag har kommit till det stadiet där jag faktiskt njuter av att vara singel. Men alla gör inte det, och vad det än gäller så tycker jag folk ska tänka efter både en och två gånger innan de börjar komma med käcka kommentarer om hur bra andra har det, för ingen har någon aning egentligen.

 

[fridaren]

Sv: Relationsstress

Självklart har du rätt i att alla duger som man är, men man känner inte alltid så om man själv är fruktansvärt missnöjd med sig själv och sitt eget liv. Det behöver inte handla om avsaknaden av en partner, bara här på forumet ploppar det ju upp trådar titt som tätt om folk som är missnöjda med sin kropp, sitt jobb, sina vänner, sin stallägare, någon annan person i stallet eller vad som helst. Men finns det någonting i livet som man verkligen inte är nöjd med, är det jäkligt lätt att bara fokusera på just det och tro att allting annat också kommer lösa sig bara den saken ordnar upp sig. Jag har varit där själv, för inte alls speciellt länge sen, och jag vet precis hur svårt det är att ta sig ur det mönstret.

Nu är väl flera av de sakerna jag rabblade upp ovan saker som kan vara relativt "lätta" att åtgärda (trivs man inte med sin stallägare kan man byta stall, är man missnöjd med sin vikt kan man börja träna och äta nyttigare, har man en "vän" som tar mer än den ger så kanske man ska bryta den kontakten), men just att skaffa en partner går ju inte i en handvändning, vilket kan stressa ännu mer. Det ska vara rätt för båda parter, och i alla fall jag får lite känslan av TS första inlägg att hon tidigare tagit en kille "bara för att ha en kille", och sen har de inte alls funkat tillsammans och förhållandet har varit stormigt och till slut kraschat (förlåt TS om jag helt missuppfattat dig, men det är så jag tolkar din text!), och jag tror det kan vara vanligt särskilt bland unga, osäkra personer att göra just så.

Det Lillelorden skrev är tänkvärt. Det är samma sak som att säga till en singel (jag skulle t.ex. inte ta illa upp idag, jag är ganska tydlig för mina vänner om att jag trivs som singel, men för några år sen var det inte alls så och då blev jag ledsen) att de ska njuta av att vara fria, som att säga till en barnlös att de ska njuta av att inte ha barn eller till en smal person att den ska vara glad att den är så smal. Man vet aldrig till 100 % vad som rör sig i huvudet på en annan person, hur väl man än känner varandra kan personen ha tankar och känslor som hen inte delat med sig av, och det kan bli precis hur fel som helst. Den där tjejen som ser så smal och lycklig ut kanske dras med en ätstörning? Paret som ser ut att ha allt och är världens lyckligaste kanske inte kan få barn, och hur roligt är det då att höra att de ska njuta av "slippa" barn, av någon som redan har det som de önskar sig mest av allt? Och att då få höra att man ska njuta av att vara singel när man inget hellre vill än att slippa singellivet, det är inte alls kul.

Jag har kommit till det stadiet där jag faktiskt njuter av att vara singel. Men alla gör inte det, och vad det än gäller så tycker jag folk ska tänka efter både en och två gånger innan de börjar komma med käcka kommentarer om hur bra andra har det, för ingen har någon aning egentligen.

Kan vara det bästa jag har läst på väldigt länge! TACK!

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Relationsstress

Ingen är så dum att hen inte inser att även dessa män hade avigsidor, som alla andra.

Ja, men hur störd i huvudet är man inte om man sitter och facebookuppdaterar om sin partners "avigsidor"? Jag skulle ju tro att min sambo fått en tumör i huvudet om han för varje rar status om mig också uppdaterade om alla små eller stora saker han stör sig på med mig.

Jag skulle aldrig göra så om någon. Inte om vänner, familj eller sambo.