rätt böcker till rätt ålder på barnen?

[Badger]

Jag läste kanske inte Jackie Collins men väl Harlequin-böcker när jag gick på mellanstadiet. Det har knappast skadat mig. Varför ska man inte läsa erotiska böcker i den åldern? Det är väl då man börjar bli mer nyfiken och intresserad av den biten? Min mamma skrev upp mig till någon bokklubb som skickade ut just typiska ungdomsböcker och de gav mig ingenting. Det var att kasta pengar i sjön. De enda ungdomsböckerna jag läste och gillade var Sagan om Isfolket. Jag läste hellre det jag kom över hemma i hyllorna även om det var kanske lite svårsmälta böcker av P. C. Jersild.

Jag läste Jackie Collins som 12 eller 13 (en kompis hade Lace), vilket väl var tur eftersom jag inte skulle haft tålamod med det senare (ganska tråkig tyckte jag utom de spännande bitarna). Kompisen läste Jackie Collins och James Joyce o favoriserade ryska nobelpristagare. Så det enda som hände med henne var väl att hon blev lite överkulturell i slutänden. Men själv tycker jag det är lite skillnad mellan 9 o 11 ändå. Dessutom skulle jag aldrig ge boken till en tolvåring, (eller någon alls eftersom det inte är riktigt min stil). De förtjänar att få bli upptäckta, lånade och lästa frivilligt utan snokiga föräldrar över axeln .

 

[Badger]

Att föreslå böcker är inte att styra i mina ögon. Att förbjuda däremot... Det skulle iaf på mig ha gett motsatt effekt.

Fast jag skulle aldrig förbjuda, knappt ens finkänsligt rynka på nosen. Jag har plöjt hur mycket dålig litteratur som helst Isfolket och Harlequin, har man tur mår man till slut illa av dem. Läser fortfarande gärna smågodisböcker, väldigt gärna. Men jag skulle reagera på om min nioåring gick direkt från barnböcker till Isfolket utan att passera någon av de (vuxen)klassiker som man kanske bara har tid att läsa i den åldern. Speciellt om det var bibliotekarien på biblioteksbussen som öste dem över henne utan att ens reflektera över att blanda in 50% annat i rekommendationerna -när hon ändå håller på.

Minst sagt hade man ju lite tur när man var 9-13 iom att tonårsböckerna var så förtvivlat tråkiga, så man kunde hoppa över hela genren, utom fantasyn. Med det sagt, tonårslitteraturen nu är fantastisk! Är värd alla priser den vunnit! Och samtidigt är man avundsjuk att de inte fanns när man var 14!

 

[Badger]

Vad är det för fel med att låta barnet mogna långsamt? Och läsa sånt som barnet kan relatera till sig själv?
Bara för att man "kan" hitta saker och ting på nätet, betyder det att man bör uppmuntra läsande om det innan man är mogen för det?

Jag lovar, jag begränsar inte mina barns läsande vad gäller hur mycket de läser, men jag tycker faktiskt att det finns gränser för vad man lägger för böcker på deras bord. Och därför uppmuntrar jag just läsande av böcker som är någorlunda åldersanpassade.
De hinner nog med allt det andra också, innan de flyttar hemifrån. Men varför måste man ha så himla bråttom?

Hmm jag börjar nog hålla med om att du har lite fel. Åldersanpassat på det viset fungerar inte för en bokslukare, det är som att hugga vingarna av en fågel. Böcker skrivna för en nioåring av en modern författare? hon kommer kunna berätta varje story efter att ha läst en mening i boken efter en månad på den svältkosten, förutsägbart. Sagan om ringen ÄR perfekt när man är 11-12, det är när man är mellan 9-14 som man kan plöja vad som helst från ryska nobelpristagare till Grottbjörnens folk och man blir bara klokare av det. Min uthållighet när det gällde läsning har aldrig varit så stor som när jag var 12-15 eller så. När jag var nio läste jag nog visserligen typ Cherry Ames o Kitty och Jill och sådant som är åldersanpassat. Men blandat klassiker, vuxenböcker och barnböcker hör till åldern. Synd att hindra.

Det enda jag håller med om här är poängen med mamman som lånade en viss serie ungdomsböcker. Dvs för en nioåring skulle det kännas bättre för mig om hon hoppade direkt på vuxenlitteratur och klassiker som Sagan om Ringen och väntade med sexångesten och det direkta mördandet tills hon var lite äldre. Bara för att få en chans att nosa på klassikerna och också få en chans att på riktigt älska ungdomsböckerna när hon är lite lite äldre.

 

[Dentaku]

Jag tycker att man överhuvudtaget ska undvika att lägga sig i så mycket vad ens barn läser. Visst kan man tipsa om böcker men då ska det vara för att man själv tycker att de är BRA, inte med någon baktanke om att de är "rätt" för barnet att läsa.

Jag har en bokhylla med barn- och ungdomslitteratur eftersom jag samlar på sådan som jag tycker är bra. Där finns vissa böcker som innehåller riktigt tunga saker om mobbing, död och fysiska och sexuella övergrepp. De barn och ungdomar jag känner kommer få läsa hur mycket de vill av de böckerna(det är lite poängen) men naturligtvis är det viktigt att se till att finnas till hands om de behöver prata om vad de läst. Dock är det inte så att alla barn har ett sådant behov, jag vet att jag inte hade det även om jag inte hade några problem att diskutera och resonera om böckernas innehåll.

 

[Mabuse]

Tycker att fingret sattes på något viktigt nu:

Vuxenböcker är inte synonymt med porr och ultravåld.

Det finns ju hur många vuxenböcker som helst vars innehåll är fullständigt barntillåtet, men som är utmanande för mellanstadiebarnet i form av ett vuxet språk, nya ord (viktigt att bygga ordförråd!), filosofiska tankar, avancerad humor, referenser etc.

Och jag kom just på min favorit-åldersanpassade-utmanings-bok för det brådläsmogna mellanstadiebarnet:

Sofies värld

Just Sofies värld tyckte jag var urtråkig som barn, vilket var en stor besvikelse eftersom alla vuxna sa att den var så spännande.

Just det där med "utmaningar" förstår jag inte riktigt, som jag minns det var böcker antingen bra eller tråkiga. Aldrig att jag kände att nu borde jag läsa något svårt, däremot blev typ Lotta-böckerna kanske lite tråkiga i längden, men det finns ju väldigt mycket annat.

 

[Dentaku]

@Mabuse

Jag gillade inte heller Sofies värld. Jag minns inget av innehållet(dåligt tecken), bara att jag var besviken(ännu sämre tecken).

Jag blev mer intresserad av filosofi(och naturligtvis fysik) av "Ett veck i tiden", skriven av Madeleine L'Engle.

 

[skiesabove]

Just Sofies värld tyckte jag var urtråkig som barn, vilket var en stor besvikelse eftersom alla vuxna sa att den var så spännande.

Just det där med "utmaningar" förstår jag inte riktigt, som jag minns det var böcker antingen bra eller tråkiga. Aldrig att jag kände att nu borde jag läsa något svårt, däremot blev typ Lotta-böckerna kanske lite tråkiga i längden, men det finns ju väldigt mycket annat.

För mig så kan en bok vara bra men för lättuggad, som att äta geléhallon när man egentligen var middagshungrig. Det började på mellanstadiet och är så fortfarande. Det känns så oerhört onödigt att släpa hem 10 böcker från biblo som kommer ta slut på 3 dagar och inte lämnar något avtryck annat än "den var väl bra", när man kan låna hem 3 som håller i åtminstone 1-2 veckor och sätter igång tankar, känslor, funderingar, fantasi.

Det är därför jag får så starka känslor inför det här ämnet; om mina föräldrar hade försökt bromsa mitt läsande hade det inte lett till något bra. Tack och lov så var min mamma själv bokslukare och lät mig hållas. Och fanns till hands om jag behövde diskutera det jag hade läst.

 

[caballus]

Vad är det för fel med att låta barnet mogna långsamt? Och läsa sånt som barnet kan relatera till sig själv?

varför censur? Klarar sig barnet igenom första kapitlet med läslustan i behåll så kanske den är mogen på att sakta utforska, och börja förstå, vuxenvärlden i skrift.
Ibland är det ju tvärtom inte intressant att läsa sånt man redan "vet"' utan syftet är att utforska nytt. Saker man aldrig kunnat drömma om. Lära sig nya saker att relatera till, och nya sätt att se på problem och lösningar. Orsak o verkan. Lärdom i skriftlig form.

Jag hade inte censurerat i skrift. Där är det fantasin som bygger bilden och fyller i tomrummen med saker man känner till.

 

[lil-sis]

För mig så kan en bok vara bra men för lättuggad, som att äta geléhallon när man egentligen var middagshungrig. Det började på mellanstadiet och är så fortfarande. Det känns så oerhört onödigt att släpa hem 10 böcker från biblo som kommer ta slut på 3 dagar och inte lämnar något avtryck annat än "den var väl bra", när man kan låna hem 3 som håller i åtminstone 1-2 veckor och sätter igång tankar, känslor, funderingar, fantasi.

Det är därför jag får så starka känslor inför det här ämnet; om mina föräldrar hade försökt bromsa mitt läsande hade det inte lett till något bra. Tack och lov så var min mamma själv bokslukare och lät mig hållas. Och fanns till hands om jag behövde diskutera det jag hade läst.

Min pappa var och är också en bokslukare så det var mest hans böcker jag läste. Och han läser gärna deckare, läbbiga böcker av Dean Koontz, Sci-Fi som Asimov osv. Det syns i mina val av böcker och filmer/TV-serier fortfarande

 

[_Charlotte_]

Jag kan förstå att en som förälder inte vill om barnen ska läsa allt för vuxet, då främst typ väldigt omfattande sexskildringar, våld och sånt när barnen är unga. Men att begränsa till böcker med huvudpersoner i den egna åldern känns inte så jättekul.

När jag var i mellanstadieåldern läste jag nästan allt. Jag läste hästböcker, tonårsböcker, vuxenböcker, mellanstadiebarnböcker... Allt som verkade intressant. Ibland lättläst, ibland svårt.
När jag var 12-13 tyckte jag det var jättespännande om det handlade lite om sex och pojkvän/flickvän i böckerna, och då av förklarliga skäl var ju oftast huvudpersonerna lite äldre än mig. Men det kändes bra att vara "förberedd" liksom, för det var ju inte allt för många år kvar för mig heller tills jag var ett stökigt bröligt tonårsbarn

Men visst, att "begränsa" lite och ta bort värsta våldshistorierna och tantsnusket är säkert bra om barnet själv inte kan gallra. Är barnet moget i sitt läsande kan det nog det ändå. Varken jag eller mina bokslukande vänner ville läsa för "vuxna" böcker när vi var för små, så att säga, så det var aldrig nåt problem. Jag tror oftast det är så att barn är intresserade av det som känns spännande och aktuellt för dem, så som förälder/vuxen behöver en nog inte oroa sig så mycket. Tror jag.

Många klassiker är skrivna för en bred publik, men ändå ganska mycket text och en kul utmaning för ett läsglatt barn.

 

[ameo]

kan inte svara på allt, men hugger ett citat i mängden och svarar utifrån det och sen lite allmänt.

Det är därför jag får så starka känslor inför det här ämnet; om mina föräldrar hade försökt bromsa mitt läsande hade det inte lett till något bra. Tack och lov så var min mamma själv bokslukare och lät mig hållas. Och fanns till hands om jag behövde diskutera det jag hade läst.

VEM har pratat om att bromsa läsandet?
@lil-sis nämnde något om att styra läsandet och visst, om man säger till sina barn att "detta får du inte läsa, läs det där i stället", då kanske man sabbar lusten. Men om man uppmuntrar barnen att läsa så mycket de bara orkar och hjälper dem att hitta bra böcker - HUR kan man då få det till att man bromsar eller styr deras läsande så att de skulle tappa läslusten av det?
Det jag syftar på är t.ex att jag gjort "typ loppisfynd" och köpt stora lådor med diverse ungdoms- och hästböcker som döttrarna nu frossar i. Den ena av dem väljer hästböckerna och den andra tar ungdoms-/tonårsböckerna. Och läser gör de hela tiden. (och lyssnar på ljudböcker nu när de är iväg på semester med sin pappa - ljudböcker är ett bra sätt att fördriva många timmar i bilen)
Visst, det är kanske en form av passiv styrning, om man nu vill se det så. Eller också ser man det som en uppmuntran till läsning, där de kan prova sig fram och se om de hittar några böcker de gillar. Och när dessa är färdiglästa fortsätter vi på biblioteket.
(för övrigt - mina barn läser mycket annat än det jag själv läser och har läst, inte alls samma genrer)

@_Charlotte_ det behöver inte vara huvudperson i samma ålder, utan att böckerna är avsedda för någorlunda rätt ålderskategori för att det gör det lättare att relatera till sig själv och sin omgivning. Har inga bra exempel, men just bara att man inte ska behöva kastas in i vuxenvärldens förvecklingar (med allt vad det innebär) innan namn själv ens är tonåring. Jag kan liksom inte riktigt se vitsen med det, eftersom det finns alternativ.

Men, jag har fått svar på min fråga.
Jag har insett att jag är ganska ensam om min åsikt att man bör hjälpa barnen att hitta böcker som är avsedda för någorlunda "rätt" ålder. Jag har förstått nu att jag tydligen hämmar mina barns läsutveckling när jag anser att vuxenböcker kan vänta tills de blivit lite äldre.

 

[Mabuse]

kan inte svara på allt, men hugger ett citat i mängden och svarar utifrån det och sen lite allmänt.

VEM har pratat om att bromsa läsandet?
@lil-sis nämnde något om att styra läsandet och visst, om man säger till sina barn att "detta får du inte läsa, läs det där i stället", då kanske man sabbar lusten. Men om man uppmuntrar barnen att läsa så mycket de bara orkar och hjälper dem att hitta bra böcker - HUR kan man då få det till att man bromsar eller styr deras läsande så att de skulle tappa läslusten av det?
Det jag syftar på är t.ex att jag gjort "typ loppisfynd" och köpt stora lådor med diverse ungdoms- och hästböcker som döttrarna nu frossar i. Den ena av dem väljer hästböckerna och den andra tar ungdoms-/tonårsböckerna. Och läser gör de hela tiden. (och lyssnar på ljudböcker nu när de är iväg på semester med sin pappa - ljudböcker är ett bra sätt att fördriva många timmar i bilen)
Visst, det är kanske en form av passiv styrning, om man nu vill se det så. Eller också ser man det som en uppmuntran till läsning, där de kan prova sig fram och se om de hittar några böcker de gillar. Och när dessa är färdiglästa fortsätter vi på biblioteket.
(för övrigt - mina barn läser mycket annat än det jag själv läser och har läst, inte alls samma genrer)

@_Charlotte_ det behöver inte vara huvudperson i samma ålder, utan att böckerna är avsedda för någorlunda rätt ålderskategori för att det gör det lättare att relatera till sig själv och sin omgivning. Har inga bra exempel, men just bara att man inte ska behöva kastas in i vuxenvärldens förvecklingar (med allt vad det innebär) innan namn själv ens är tonåring. Jag kan liksom inte riktigt se vitsen med det, eftersom det finns alternativ.

Men, jag har fått svar på min fråga.
Jag har insett att jag är ganska ensam om min åsikt att man bör hjälpa barnen att hitta böcker som är avsedda för någorlunda "rätt" ålder. Jag har förstått nu att jag tydligen hämmar mina barns läsutveckling när jag anser att vuxenböcker kan vänta tills de blivit lite äldre.

Ingen har väl sagt något om att det skulle vara fel att visa dem alla hyllkilometer med bra ungdomslitteratur som finns, men det innebär ju inte att man måste rycka vuxenlitteraturen ur händerna på dem, om det nu är vad de vill läsa. Det jag tänker att jag skulle vilja göra för mina barn är att visa dem på bra böcker, oavsett ålder. Att de inte bara läser kiosklitteratur, och åtminstone känner till vad som finns mer än det. Hellre att de läser bra böcker för vuxna, än skräp för barn, som jag ser det. Sen kommer väl alla plöja skräp i nåt läge, men det finns ju väldigt mycket bra också, som det är synd att gå miste om.

Men det är svårt att prata böcker om du inte vill prata titlar - om du menar att du vill avråda från Camilla Läckberg och istället visa barnen Lisa Tetzner, Laura Wilder, Robert Cormier eller Michael Ende, så håller jag med. Om du däremot vill rycka Oliver Twist ur händerna på dem till förmån för tvillingmysteriet, så håller jag inte med.

 

[Mabuse]

@Mabuse

Jag gillade inte heller Sofies värld. Jag minns inget av innehållet(dåligt tecken), bara att jag var besviken(ännu sämre tecken).

Jag blev mer intresserad av filosofi(och naturligtvis fysik) av "Ett veck i tiden", skriven av Madeleine L'Engle.

Ja! Den tyckte jag också mycket om. Minns heller inget mer av Sofies värld än att jag blev besviken.

 

[ameo]

Ingen har väl sagt något om att det skulle vara fel att visa dem alla hyllkilometer med bra ungdomslitteratur som finns, men det innebär ju inte att man måste rycka vuxenlitteraturen ur händerna på dem, om det nu är vad de vill läsa.

Nej, ingen har sagt det ordagrant, men min tolkning av det som skrivits är att jag är larvig som tycker att barnen kan vänta med vuxenlitteraturen så länge det finns fullgoda alternativ som är bättre åldersanpassade. (för "jag läste minsann den och den boken när jag var 12 och det har inte skadat mig"... )

Det är ju just att hjälpa barnen att hitta dessa hyllkilometer med ungdomslitteratur jag är ute efter. För så länge de hittar vad de söker på den avdelningen kommer ingen behöva ens ta diskussionen om vilka vuxenböcker som är okej eller inte.
Jag kan inte se anledningen till att ta klivet mellan barnböckerna och vuxenböckerna utan att mellanlanda på ungdomshyllan. För mig blir det som att jämföra läsutvecklingen med bygga ett hus, där man halvvägs upp väljer att ersätta de stabila Lecablocken med några varv frigolitblock - hållfastheten försämras.
Varför kan man inte låta var sak ha sin tid?

 

[Petruska]

Ja! Den tyckte jag också mycket om. Minns heller inget mer av Sofies värld än att jag blev besviken.

Sofies värld känns mer som en relativt tillgänglig lärobok än som skönlitteratur, tycker jag. Dvs ganska småtråkig, men skulle säkert tex kunna fungera om man körde något slags "Filosofi för barn" för lämplig åldersgrupp. (Dvs inte förskolebarn, som konceptet "Filosofi för barn" ofta verkar vända sig till, för de kan ju oftast inte läsa så bra.)

 

[Petruska]

För mig blir det som att jämföra läsutvecklingen med bygga ett hus, där man halvvägs upp väljer att ersätta de stabila Lecablocken med några varv frigolitblock - hållfastheten försämras.
Varför kan man inte låta var sak ha sin tid?

Jag är förvånad över att du anser att böcker har så tydliga målgrupper åldersmässigt, att böcker på något tydligt sätt är "anpassade" för specifika åldersgrupper. Jag har inte uppfattat det så, varken som barn eller vuxen, utan har bemödat mig om att hitta böcker som den som ska läsa dem kan tänkas gilla. De där åldersrekommendationerna som ibland finns i bokhandlar och på bibliotek, har jag inte sett som så tydliga regler som du verkar vilja få det till, utan snarare som ett sätt att sälja(ja, det gäller ju särskilt bokhandlarna, då). Inte i första hand som något pedagogiskt, alltså. Det är ju inte något slags vetenskaplig och pedagogisk exakthet bakom de där rekommendationerna.

Jag fattar inte heller varför barnen som söker på den avdelning du ser som åldersadekvat, inte också skulle söka på andra avdelningar?

Om du konkretiserar: vad mer exakt är det som skulle kunna ske med barnens mognad och utveckling, som liknar att använda frigolitblock som husgrund? Liknelsen blir oklar för mig, då jag inte förstår vilken process hos barnen du tänker dig som skulle kunna ta sådan skada av att de läser vuxenböcker i unga år?

 

[skiesabove]

Men @ameo vad är det du egentligen menar att dina barn inte ska exponeras för? Vad i vuxenböckerna är det som ska hållas dolt för barnen till en viss ålder?

Som sagt, snusk/våld kan jag förstå, men det är ju en väldigt liten del av vuxenböckerna som innehåller det.

Om barnet inte förstår handlingen alls (typ politisk thriller kanske kan vara svårbegriplig för mellanstadiebarn?) blir boken tråkig och därmed oläst. Men om barnet hänger med i handlingen men en del ord eller koncept är svåra/nya så är det ju ett utmärkt sätt att lära sig.

 

[Mischmasch]

Även jag läste vuxenlitteratur när jag var barn och jag tror att det har gett mig väldigt mycket vad gäller ordförståelse, läsfärdigheter och allmänbildning.

När jag var tio år så fick jag första boken i fantasyserien Sagan om Drakens Återkomst och jag älskade den! Jag både läste den och lekte karaktärerna under flera års tid.
Läste även en hel del andra vuxenböcker som jag plockade ur mina föräldrars bokhylla och dom enda böckerna som jag så här i efterhand kan tycka var lite olämpliga är Stephen King. En del av dom är riktigt jäkla otäcka

Sexscenerna som var i många av vuxenböckerna var bara spännande. Barn börjar upptäcka sin sexualitet i rätt tidig ålder, det är väl bara bra att dom får utforska dom områdena utan att behöva blanda in andra människor?

Det hade varit väldigt intressant om du kunde nämna några ungdomsböcker som du tycker ger lika mycket? Jag vet knappt vad en ungdomsbok är då jag aldrig läst någon förrän i vuxen ålder (Twilight) och höll på att få krupp när det gällde det usla språket. Det kanske är en fördom, men det känns som att vuxenlitteratur ofta är mer välskriven och språkligt avancerade än ungdomsböcker.

 

[skiesabove]

Om vi jämför TV-program såsom Simpsons eller Futurama så kan ju barn uppskatta dom trots att skämten ofta är för avancerade. Speciellt Futurama, där är det ju många skämt som en del vuxna inte heller förstår pga utbildningsnivå. Eller Big Bang Theory. Men det är ju ändå roligt att se på även om man inte hänger med i alla referensskämt.

Även Disney lägger ju in vuxenskämt och väldigt vuxna koncept i sina bättre filmer, som flyger helt över huvudet på yngre barn.

 

[Dentaku]

Jag är inne i min vanliga sommardeckarperiod. Jag har precis plöjt genom alla Belinda Bauers böcker och håller nu på med Enigma av Robert Harris. Alla dessa böcker skulle jag gillat när jag var i mellanstadieåldern.