rätt böcker till rätt ålder på barnen?

Men @ameo vad är det du egentligen menar att dina barn inte ska exponeras för? Vad i vuxenböckerna är det som ska hållas dolt för barnen till en viss ålder?

Som sagt, snusk/våld kan jag förstå, men det är ju en väldigt liten del av vuxenböckerna som innehåller det.

Om barnet inte förstår handlingen alls (typ politisk thriller kanske kan vara svårbegriplig för mellanstadiebarn?) blir boken tråkig och därmed oläst. Men om barnet hänger med i handlingen men en del ord eller koncept är svåra/nya så är det ju ett utmärkt sätt att lära sig.
Först får jag upprepa vad jag sagt flera gånger tidigare också i tråden...
Detta gäller inte specifikt mina barn!!! Utan mer GENERELLT!!!!
även om mina barn får agera exempel ibland, eftersom det är dem jag har att relatera till

Jag ser det som att det finns en anledning till varför böcker är uppdelade i olika åldersgrupper och genrer.
Och jag har FLERA GÅNGER skrivit att jag tycker att man kan bespara barnen att alltför tidigt kastas in i vuxenvärldens insida, både vad gäller relationer, sex, tankegångar (äh, jag hittar inte orden) och allt annat.
Barn av idag tvingas/luras att mogna tidigare än om man jämför med äldre generationer.
Jag mår illa av att barn inte längre tillåts vara barn så länge de faktiskt ÄR barn.

(för övrigt är Disney ingen bra förebild - våra barn ville se "Bilar 2" när den kom ut och den visade sig vara inget annat än en tecknad Bond-film där karaktärerna blivit till bilar och två av barnen blev livrädda! Och liknande har hänt mer än en gång, att man inte fått vad man förväntat sig...)

Men, jag har förstått era argument. Det är jag som är avvikande.
Jag ville bara ha svar på min fråga och det har jag fått.
 
Nej, ingen har sagt det ordagrant, men min tolkning av det som skrivits är att jag är larvig som tycker att barnen kan vänta med vuxenlitteraturen så länge det finns fullgoda alternativ som är bättre åldersanpassade. (för "jag läste minsann den och den boken när jag var 12 och det har inte skadat mig"... )

Det är ju just att hjälpa barnen att hitta dessa hyllkilometer med ungdomslitteratur jag är ute efter. För så länge de hittar vad de söker på den avdelningen kommer ingen behöva ens ta diskussionen om vilka vuxenböcker som är okej eller inte.
Jag kan inte se anledningen till att ta klivet mellan barnböckerna och vuxenböckerna utan att mellanlanda på ungdomshyllan. För mig blir det som att jämföra läsutvecklingen med bygga ett hus, där man halvvägs upp väljer att ersätta de stabila Lecablocken med några varv frigolitblock - hållfastheten försämras.
Varför kan man inte låta var sak ha sin tid?

Tur att inte mina föräldrar körde efter din modell, min mor lät mig läsa precis vad jag ville och fick lite hjälp att hitta böcker hon trodde jag skulle gilla om hon ramlade över dem. Det var bergsgorillor, grottbjörnens folk, historiska romaner, Trilogin om härskarringen (högläsning jag var ca 10) och deckare. Precis som många här så slukade jag böcker, mest var det hästböcker men även klassiker som Gullivers resor, Ivanhoe (rotade rätt på den fulla versionen då förkortningarna irriterade mig) Tsarens kurir (en födelsedagspresent från mor tror jag), de mesta av Dickens och mängder av deckare en hel del vuxenböcker med snusk (som jag tyckte var tråkigt och bläddrade förbi).

Jag tror aldrig jag riktat in mig på böcker riktad till min åldersgrupp, jag försökte med en lättläst bok när jag gick i första klass (födelsedagspresent), jag minns fortfarande första meningen "Knatten och Karolina satt på kajkanten..." längre än första kapitlet kom jag inte, den fångade inte mitt intresse. Jag behövde inte en lättläst åldersanpassad bok, jag behövde en jag gillade och som fångade mitt intresse.

Som bokslukare läser man genrer snarare än åldersanpassad litteratur. Varför ens snö in på rekommenderad åldrar istället för att inrikta sig på intressanta ämnen? När det gäller olämpliga ämnen så är barnen benägna att fixa information själva, med eller utan de vuxnas medverkan, i synnerhet i internetåldern. Rätt/fel böcker lär inte påverka alls.
 
Och jag har FLERA GÅNGER skrivit att jag tycker att man kan bespara barnen att alltför tidigt kastas in i vuxenvärldens insida, både vad gäller relationer, sex, tankegångar (äh, jag hittar inte orden) och allt annat.
Barn av idag tvingas/luras att mogna tidigare än om man jämför med äldre generationer.

Det är just den här biten jag gärna ville ha svar på, vad du menar egentligen?

Det är ju just på mellanstadiet som barn börjar förstå relationer och "vuxna tankegångar" med eller utan litteraturens hjälp. Det är i den åldern man börjar förstå större sammanhang och ens egen roll i dom. Man blir medveten, så att säga.

Vad är fel med det?

Jag tycker snarare att barn nuförtiden aldrig växer upp.
 
Superintressant tråd för mig som snart är färdig svensklärare för åk 4-6! Jag har inga barn själv utan kan bara svara utifrån hur jag skulle bemött mina elever i denna fråga.

Det viktiga för mig är att barnen har och får behålla sin lust att läsa. Vad de sen läser är mindre viktigt. De är ofta väldigt duktiga på att välja det som passar dem, oavsett om det är Mamma Mu eller Sagan om ringen. Barn mognar olika snabbt och att dela in böcker i ålder är lite som att engelsmännen sorterar barnkläder i ålder. Bara för att det står 11-12 i tröjan betyder det inte att den passar alla 11-12-åringar. Däremot kommer den nog passa de flera 11-12-åringar som växer enligt normen. Precis som med böcker.

Som lärare skulle jag leda mina elever till hyllan i biblioteket som är anpassad för dem, för att det är just anpassat för dem. Men skulle en elev komma till mig och vilja låna Kafka så skulle jag ha svårt att säga Nej, den passar inte dig. Kanske kan den boken svara på just de funderingar och tankar eleven har just nu. Ofta är det också så att en elev sluta läsa böcker som inte passar efter ett par sidor/kapitel. Det måste finnas en lagom utmaning för att behålla läslusten och läslusten försvinner om det är för lätt eller för svårt.

Jag skulle dock stanna upp lite om en mellanstadieelev kom med 50 shades of grey eller En helt vanlig man, pga innehållet. Jag skulle informera eleven om att böckerna innehåller mycket våld och mycket sex och många saker som är svåra att förstå för en 10-12-åring. Väljer doc eleven att låna den ändå skulle jag informera föräldrarna om valet av bok, och att de skulle få ta ställning. Personligen tycker jag inte det passar men risken med att förbjuda saker är att det blir ännu mer spännande då och läsa för att det är förbjudet. Har man en mer avslappnad inställning så kommer antagligen eleven sluta läsa boken för att den är för svår.
Och ang sex och våld så tror jag att barn inte vill läsa om det i den höga graden om eleven inte bemött det successivt innan. Många barn upptäcker sin sexualitet i den åldern och att läsa Sanning och konsekvens av Annika Thor kan vara lite spännande och nervkittlande medan 50 shades nog snarare är avskräckande.
Jag läste mig till min sexualkunskap som barn och ung tonåring, det var ingen som berättade för mig vad oralsex eller orgasm var.

Sen finns det också många böcker för yngre tonåringar (här räknar jag även med äldre barn då man inte automatiskt blir "tonårig" som 13-åring) som tar upp sex och våld. Jag vet att jag läste böcker som Alli Pop och Kort kjol i den åldern, som handlar om prostitution och övergrepp. Men jag läste också böcker som Månskensvargen, som också tar upp en del sex och åtrå.

Summa summarum så tänker jag att låt barnen läsa det som intresserar dem men var medveten om vad de läser. Att läsa är utvecklande på fler plan än det språkliga. Var medveten om vad barnen möter och bemöt det. Kanske kommer de ha frågor, kanske inte. Men då kan man ha ett hum om vad de vet iaf.
 
Först får jag upprepa vad jag sagt flera gånger tidigare också i tråden...
Detta gäller inte specifikt mina barn!!! Utan mer GENERELLT!!!!
även om mina barn får agera exempel ibland, eftersom det är dem jag har att relatera till

Jag ser det som att det finns en anledning till varför böcker är uppdelade i olika åldersgrupper och genrer.
Och jag har FLERA GÅNGER skrivit att jag tycker att man kan bespara barnen att alltför tidigt kastas in i vuxenvärldens insida, både vad gäller relationer, sex, tankegångar (äh, jag hittar inte orden) och allt annat.
Barn av idag tvingas/luras att mogna tidigare än om man jämför med äldre generationer.
Jag mår illa av att barn inte längre tillåts vara barn så länge de faktiskt ÄR barn.

(för övrigt är Disney ingen bra förebild - våra barn ville se "Bilar 2" när den kom ut och den visade sig vara inget annat än en tecknad Bond-film där karaktärerna blivit till bilar och två av barnen blev livrädda! Och liknande har hänt mer än en gång, att man inte fått vad man förväntat sig...)

Men, jag har förstått era argument. Det är jag som är avvikande.
Jag ville bara ha svar på min fråga och det har jag fått.

Jag tycker inte du verkar så avvikande, mer väldigt arg. Och lite kryptisk, eftersom ingen riktigt verkar förstå vad det är för böcker du tycker barnen ska läsa och inte läsa.

I mitt tycke finns det väldigt mycket bra ungdomslitteratur, som det är synd att gå miste om. Några i tråden skriver att de inte vet vad ungdomslitteratur skulle vara, utan gick direkt (får man förmoda) från Pelle Svanslös till vuxenhyllan. Det kan ju vara lite synd, tycker jag. Nu hade jag turen att bo på cykelavstånd från biblioteket hela uppväxten, och nog fanns det väldigt mycket att läsa däremellan. Nu när jag har egna barn, så förser jag dem bl a med de böcker jag tyckte om när jag var i samma ålder, ofta står sig ju klassiker, och det som jag gillade för 35 år sen gillar de också nu.

Så i mitt tycke finns det ingen anledning att ta bort litteratur från barnen, men desto större anledning att förse dem med mer litteratur. Inte bara loppislådor med gott och blandat, utan att man letar rätt på bra böcker och tipsar barnen. Jag själv fick en del tips av mina föräldrar när jag inte kom på nåt mer att läsa, sånt som de hade gillat när de var barn/tonåringar, och det var spännande läsning för mig också.

Vad gäller att vilja läsa sånt man själv kan relatera till tyckte jag för egen del det var aptråkig läsning i mellanstadiet. Då ville jag läsa fantasy, historiska romaner, äventyr, allt annat än socialrealistiska skildringar av min egen verklighet. Jag läste för att resa i tanken, inte för att känna igen mig.
 
Jag tycker inte du verkar så avvikande, mer väldigt arg. Och lite kryptisk, eftersom ingen riktigt verkar förstå vad det är för böcker du tycker barnen ska läsa och inte läsa.
Jag blir frustrerad när jag inte kan förklara bättre än jag har gjort. Och jag får nog känslan att du är en av dem som "bäst" fattar vad jag menar även om jag är otydlig.
Några konkreta exempel har jag inte, jag har lämnat böckernas värld sedan några år (finns ingen tideller ro för att sitta och läsa) men lyssnar periodvis på ljudböcker. Och en del av det jag lyssnat på, som intresserat mig, känns ändå som att det är för "vuxet" för att jag skulle rekommendera det till barn i mellanstadieåldern. (och jag är då bara inne på romaner, eftersom deckare och sånt aldrig direkt tilltalat mig - undantaget Dick Francis)
I mitt tycke finns det väldigt mycket bra ungdomslitteratur, som det är synd att gå miste om. Några i tråden skriver att de inte vet vad ungdomslitteratur skulle vara, utan gick direkt (får man förmoda) från Pelle Svanslös till vuxenhyllan. Det kan ju vara lite synd, tycker jag.
Och det är den ungdomslitteraturen jag vill att de ska få hjälp att hitta.
Jag är inte tillräckligt bevandrad i den själv utan förutsätter att få hjälp på biblioteket. Men min tanke är att mellanstadiebarn borde kunna mätta sitt läsbehov ganska bra på ungdomsavdelningen och att behovet av vuxenböcker liksom faller bort ett tag. Och när barnen sen blir äldre och börjar tycka att ungdomsböckerna är rätt barnsliga, DÅ går man vidare.
Nu när jag har egna barn, så förser jag dem bl a med de böcker jag tyckte om när jag var i samma ålder, ofta står sig ju klassiker, och det som jag gillade för 35 år sen gillar de också nu.
Jag har gjort ungefär så.
En hel del av mina gamla böcker fanns kvar. Faktiskt även några av min mammas gamla böcker, som jag också plöjt. Och jag har försökt komplettera serier som jag själv saknade delar ur.

Så i mitt tycke finns det ingen anledning att ta bort litteratur från barnen, men desto större anledning att förse dem med mer litteratur. Inte bara loppislådor med gott och blandat, utan att man letar rätt på bra böcker och tipsar barnen. Jag själv fick en del tips av mina föräldrar när jag inte kom på nåt mer att läsa, sånt som de hade gillat när de var barn/tonåringar, och det var spännande läsning för mig också
.
HELT inne på samma linje. Boklådorna jag köpt var en del i helheten, många "kända serier" osv. Och sen förväntar jag mig att få bra hjälp på biblioteket. (har inga föräldrar kvar att fråga)
Som jag har nämnt så blir det ju lite rumphugget med det smala utbudet i bokbussen och det är ju svårt för barnen att veta vad de ska beställa när de inte vet vad som finns. Vi har haft lite begränsat med möjligheter att besöka biblioteken men det kommer bli ändring på det och behovet ökar ju med barnens ålder.

Vad gäller att vilja läsa sånt man själv kan relatera till tyckte jag för egen del det var aptråkig läsning i mellanstadiet. Då ville jag läsa fantasy, historiska romaner, äventyr, allt annat än socialrealistiska skildringar av min egen verklighet. Jag läste för att resa i tanken, inte för att känna igen mig.
alla är ju olika och har olika läspreferenser
och det behöver ju inte vara socialrealistiska skildringar av den egna verkligheten bara för att det är anpassat för ungdomar
 
Och det är den ungdomslitteraturen jag vill att de ska få hjälp att hitta.
Jag är inte tillräckligt bevandrad i den själv utan förutsätter att få hjälp på biblioteket. Men min tanke är att mellanstadiebarn borde kunna mätta sitt läsbehov ganska bra på ungdomsavdelningen och att behovet av vuxenböcker liksom faller bort ett tag. Och när barnen sen blir äldre och börjar tycka att ungdomsböckerna är rätt barnsliga, DÅ går man vidare.
Det är nog här det blir lite snett. En bra bibliotekarie leder barnen till böcker de kan tänkas vara intresserade av, inte till böcker märkta med rätt ålder.

En del tycker ungdomsböckerna är ointressanta/barnsliga långt före åldersmärkningen anser det. Och vad är det för fel att introducera klassiker (både moderna och äldre) med ett mer rikt och nyanserat språk? Det är trots allt språket, komplexiteten i handlingen och åldern på huvudpersonerna som är den stora skillnaden. Det finns gott om litteratur utan pornografisk sex och grovt våld om man vill undvika det.

alla är ju olika och har olika läspreferenser
och det behöver ju inte vara socialrealistiska skildringar av den egna verkligheten bara för att det är anpassat för ungdomar
Vad innehåller en bok avpassade för ungdomar? Varför är det så viktigt att inte läsa böcker avsedda för vuxna?
 
Jag har försökt förklara hur jag tänker flera gånger, det ger inget om jag upprepar det fler gånger även om det råkar vara någon annan som ställer samma fråga.

Jag har insett att jag är avvikande. Det får räcka med det.
 
En bra bibliotekarie leder barnen till böcker de kan tänkas vara intresserade av, inte till böcker märkta med rätt ålder.
Och, förutsatt att bibliotekarien inte känner barnet utan och innan sen tidigare:
om ett mellanstadiebarn ber bibliotekarien om hjälp att hitta bra böcker, då förutsätter jag faktiskt att bibliotekarien inte börjar på vuxenavdelningen.

Det finns alldeles säkert böcker som är vuxenklassade som barn också kan läsa. Men förstahandsalternativet för mellanstadiebarn borde vara att börja med ungdomsböckerna. Den åsikten är min och den kommer jag stånga mig blodig för att få behålla, även om jag får hela världen emot mig.
Och jag orkar inte ens försöka förklara fler gånger eftersom jag ändå inte lyckas med det.
 
@ameo Eftersom jag själv läste Grottbjörnens folk när jag gick i åk 4 så kanske jag inte har riktigt samma inställning som dig men jag förstår vart du vill komma. ;) Men det finns en hel del klassiker som inte är barn och ungdomsböcker men ändå är väldigt snällt innehåll även om de kräver en större ansträngning att läsa. Tex Mobergs Utvandrarna serie, den läste jag i 10-11 års åldern, Per-Anders Fogelström läste jag också.
Min snart 12 åring läste En man som heter Ove, med stor glädje, däremot tyckte hon att Mormor hälsar och säger förlåt var svårare och det är den kanske, den kräver nog att man själv har lite mer livserfarenhet.

Fantasy finns en hel del, David Eddings har skrivit två eller tre olika serier, de är nog närmast tonårsböcker men sånt om jag utan problem sätter i händerna på min snart 12 åring.
Romaner av tex Maeve Binchy är sånt som jag skulle kunna rekommendera min 12 åring utan problem.

Jag skulle inte tycka att tex 50 nyanser av grått är bra läsning i den åldern, men Isfolket skulle jag inte bry mig om hon läste. ;) Att sen inte alla bibliotekarier är bra är sånt som hör till mänskligheten, jag hade turen att ha en helt underbar stab av bibliotekarier när jag växte upp, de lotsade mig in i bokens värld, de som mina barn har är också rätt bra men inte riktigt lika kunniga som de jag hade.

Jag ser helt att min dotter undviker ungdomsböckerna eftersom jag personligen tycker att de ofta är väldigt dåliga, det finns absolut en del bra också men på det stora hela är det rätt mycke skräp. ;)
Men en helt underbar barn och ungdomsförfattare är Peter Pohl!
 
Jag har försökt förklara hur jag tänker flera gånger, det ger inget om jag upprepar det fler gånger även om det råkar vara någon annan som ställer samma fråga.

Jag har insett att jag är avvikande. Det får räcka med det.
Men snälla, vi har olika åsikter innebär knappast att du är avvikande, bara att vi har olika åsikter. Det är vä inget att bli upprörd över?

Jag har tyvärr inte förstått vad du egentligen menar. Jag kan förstå att vissa titlar pga innehållet kan anses som olämpliga, men det jag inte begriper är att alla vuxenböcker ska ses som olämpliga när det många gånger är språket som skiljer. Ett väldigt tydligt exempel är Ivanhoe, de första versionen jag läste var en förkortad/förenklad ungdomsupplaga riktad mot högstadieelever. Jag blev irriterad när jag insåg det och rotade rätt på den fulla versionen och fick en betydligt bättre läsupplevelse.

Skillnaden var att språket var förenklat (torftigt) och handlingen beskuren (förenklad), mycket av det som karaktäriserad tidens böcker och Walter Scott var bortskuren och kvar fanns en modern äventyrsberättelse. Våld och kärlek var ungefär detsamma.

När du säger att du vill att barn ska läsa åldersanpassade böcker är det just detta jag tänker på. Ungefär samma historier (annan ålder på karaktärerna, mindre komplexa) men med ett förenklat språk. Jag kan inte riktigt förstå mig på det.

Jag kan förstå om man vill avstyra barnen att läsa vissa typer av böcker för att de är våldsamma och så men inte pga etiketten. Vad är det för fel att dina barn får sig till livs ett rikare språk och mer komplexa handlingar, det är det jag upplever att du försöker stoppa.
 
jag orkar inte försöka förklara mer, det är ingen ide.
jag upprepar:
jag har fått svar på min frågeställning och
jag har insett att min uppfattning är avvikande

(och just nu får jag snarast uppfattningen att flera försöker få mig att ändra den, vilket bara gör mig irriterad så jag lämnar den här tråden tills irritationen släppt)
 
jag orkar inte försöka förklara mer, det är ingen ide.
jag upprepar:
jag har fått svar på min frågeställning och
jag har insett att min uppfattning är avvikande

(och just nu får jag snarast uppfattningen att flera försöker få mig att ändra den, vilket bara gör mig irriterad så jag lämnar den här tråden tills irritationen släppt)

Det låter som att ert huvudproblem egentligen är bibliotekarien, som går till vuxenhyllan när elvaåringen vill ha boktips? Det finns ju massor av bra ungdomsböcker för elvaåringar, om nu bibliotekarien inte känner till dem, hitta lite egna boktips ( släng ut en fråga på forumet, om inte annat), och sätt listan i näven på barnet nästa gång hen ska till biblioteket/bokbussen och behöver lite inspiration.
 
Jag är bokslukare och anser att en bra bok är en bra bok vilket innebar att jag läste vuxenböcker i mellanstadiet och att jag fortfarande läser ungdomsböcker.
Jag tycker att det verkar konstigt att styra bort dem från något de vill läsa. I mitt fall skulle det ändå inte hjälpt, jag hade hittat sätt att läsa böckerna ändå...
Jag minns att jag hoppade över snusket i grottbjörnens folk serien, det var ju pinsamt. (Sexet är fortfarande pinsamt, men av helt andra orsaker upptäckte jag för några år sen när sista boken i serien släpptes!)
Den värsta skadan som uppstod var att jag fått en aversion mot ryska tegelstensböcker och att jag verkligen, verkligen missade innebörden av "The animal farm" trots att jag läste och uppskattade den i fjärde klass...

Så nej, jag hade aldrig kommit på tanken att styra bort barnen från böcker de själv vill läsa.
 
Det låter som att ert huvudproblem egentligen är bibliotekarien, som går till vuxenhyllan när elvaåringen vill ha boktips? Det finns ju massor av bra ungdomsböcker för elvaåringar, om nu bibliotekarien inte känner till dem, hitta lite egna boktips ( släng ut en fråga på forumet, om inte annat), och sätt listan i näven på barnet nästa gång hen ska till biblioteket/bokbussen och behöver lite inspiration.
det finns inget problem, det var hypotetiskt...
 

Liknande trådar

Småbarn Hur vet man om ens barn är ”smartare” än andra barn? Min dotter är 5, blir 6 sent i höst. Hon kan läsa och skriva obehindrat. Skriver...
13 14 15
Svar
291
· Visningar
18 656
Senast: Sedna
·
Övr. Barn Jag har en 9-årig dotter som slukar böcker och eftersom hennes läsning är på en nivå som vida överstiger hennes ålder blir det ofta fel...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
13 654
Senast: Kratus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • Promenadskor vinter
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp