Smarta barn

[Sedna]

Jag anser att det handlar inte om respekt (ett ganska abstrakt koncept, dessutom färgat av ett ganska oskönt tänk), utan det handlar om empati.

Grunden i allt "bra beteende" är empati. Att förstå att man kan påverka någon annan negativt. Instinkten/emotionen är medfödd, men det är under de tidiga barnåren som man lär sig vad det faktiskt innebär rent praktiskt.

Och det är den biten jag anser att föräldrar missar att träna sina barn i. Har man missat den när dom är små, blir det väldigt kämpigt att få något annat "bra beteende" att sitta, för då finns det ingen förankring till frågan "varför?".

"Varför ska jag lyssna på läraren?"
"Varför ska jag vänta på min tur?"
"Varför ska jag inte slåss?"

Empati förklarar inte komplexiteten i detta. Det är absolut en del men det är fler delar som behöver in i helheten. Mitt svar om respekt var heller aldrig ämnat att förklara helheten, respekt är inte heller mer oskönt än den innebörd man lägger i det.

 

[Amha]

På universitetet var det superbra tycker jag! Även de få gånger vi inte fick välja själv. För alla var engagerade och smarta. Iaf på dt progrmamet/kurserna jag gick. Men det var ju såklart roligast när jag och mina vänner fick jobba tillsammans. Vi kompletterade varandra jättebra!

Vilken tur du har haft jag ville kräkas på grupparbeten i högskolan pga folk nedprioriterade att studera när de kunde jobba i stället och låg på så olika nivåer. Tillbringade ett arbete med att skriva om en kopierad text på flera sidor osv

 

[Badger]

Det där har jag reflekterat över!
Jag försöker lära mitt barn att vänta på sin tur och ta hänsyn till andra även på lekplatser. Men det kommer ofta barn som inte verkar få lära sig sånt. Alltså dom härjar på hänsynslöst utan notis om andra medan deras föräldrar bara ser på.
Mitt barn är väl egentligen inte så jätteblygt, men lite mer försiktig, och som sagt vill jag lära henne turtagning. Men det blir ju svårt att förklara när hon ser andra barn bete sig gränslöst.

Förvisso nåt att lära sig i livet det också, men jag tycker ändå att deras föräldrar har ett ansvar att dom inte skrämmer mer försiktiga barn. Lika väl som de med mer försiktiga barn får motivera dom att våga ibland

Ja jag minns att det var jättesvårt, man hade fått sin knatte att vänta i kö på sin tur och inte tränga sig förbi ett yngre långsamt barn, precis när det blir hans tur så kommer en större snabbare och puttar undan och tränger sig förbi medan mamma tittar på. Och det hade varit så lätt för den andra föräldern att bara lätt ordna så att det mindre barnet inte blir mos.

 

[Badger]

Empati förklarar inte komplexiteten i detta. Det är absolut en del men det är fler delar som behöver in i helheten. Mitt svar om respekt var heller aldrig ämnat att förklara helheten, respekt är inte heller mer oskönt än den innebörd man lägger i det.

Nej definitivt inte, bara det att det finns ett antal som gör just det

Som tänker att respektera en lärare är att lyda 100% som överhöghet istället för att respektera hens space, kunskap, arbetsinsats och känslor (och rätt att då och då, som alla andra i världen, råka säga en sak fel av allt hen säger på en dag).

 

[Linn-Nora]

Ja jag minns att det var jättesvårt, man hade fått sin knatte att vänta i kö på sin tur och inte tränga sig förbi ett yngre långsamt barn, precis när det blir hans tur så kommer en större snabbare och puttar undan och tränger sig förbi medan mamma tittar på. Och det hade varit så lätt för den andra föräldern att bara lätt ordna så att det mindre barnet inte blir mos.

Ja, det känns jättesvårt. Mitt barn är väldigt empatisk redan och förstår sånt ganska bra. Men det är en balansgång i att jag tycker det är en fin egenskap och samtidigt att hon inte ska bli trampad på.
Jag får ju ta mitt ansvar, men jag upplever att många föräldrar (empiriskt) med mer gåpåiga barn inte bryr sig, Kanske för att de inte kan relatera just för att de har barn som inte "drabbas".

 

[Badger]

Ja, det känns jättesvårt. Mitt barn är väldigt empatisk redan och förstår sånt ganska bra. Men det är en balansgång i att jag tycker det är en fin egenskap och samtidigt att hon inte ska bli trampad på.
Jag får ju ta mitt ansvar, men jag upplever att många föräldrar (empiriskt) med mer gåpåiga barn inte bryr sig, Kanske för att de inte kan relatera just för att de har barn som inte "drabbas".

Jo det är ju det som jag tycker är så konstigt, som om när vissa får egna barn släpper hänsynen de normalt alltid haft gentemot andra barn. De skulle ju aldrig själva visat annat än hänsyn gentemot ett litet främmande barn innan de fick egna så att säga, men nu blir det plötsligt ok att knuffa småttingar by proxy (egna barnet).

 

[Sedna]

Som tänker att respektera en lärare är att lyda 100% som överhöghet istället för att respektera hens space, kunskap, arbetsinsats och känslor (och rätt att då och då, som alla andra i världen, råka säga en sak fel av allt hen säger på en dag).

Ja men precis! För mig som lärare handlar det inte bara om att respektera mig som person utan respektera min yrkesroll och att respektera skolan som institution liksom att respektera den fysiska skolan och dessa material som en en del av vår gemensamma välfärd. Givetvis respektera jag elever dvs jag respekterar deras känslor, åsikter, önskningar osv, det betyder inte att jag alltid kan vara elevernas till lags. Men det är min definition av respekt.

 

[skiesabove]

Ja men precis! För mig som lärare handlar det inte bara om att respektera mig som person utan respektera min yrkesroll och att respektera skolan som institution liksom att respektera den fysiska skolan och dessa material som en en del av vår gemensamma välfärd. Givetvis respektera jag elever dvs jag respekterar deras känslor, åsikter, önskningar osv, det betyder inte att jag alltid kan vara elevernas till lags. Men det är min definition av respekt.

Det är här jag anser det går på tok, med ordet respekt.

Vad menas med det egentligen? Och varken barn eller djur har något koncept om detta, det är ju väldigt abstrakt. "Respektera skolan som institution". Varför? Barn kan inte greppa vad som menas med det. Tonåringar börjar kunna greppa det så smått, men är ju samtidigt i färd med att lära sig frigöra sig från föräldrar och vuxenvärlden för att själva kunna transformeras för vuxna, så deras begrepp om institutioners värde är långt ifrån färdigt det med... Så för dom är det mer troligt att dom blir tvärsöver, "f*ck authority".

Men att "respektera" kompisar och lärare behöver inte vara svårare än den enklaste empatiträningen, och det kan barn greppa.

 

[Sedna]

Det är här jag anser det går på tok, med ordet respekt.

Vad menas med det egentligen? Och varken barn eller djur har något koncept om detta, det är ju väldigt abstrakt. "Respektera skolan som institution". Varför? Barn kan inte greppa vad som menas med det. Tonåringar börjar kunna greppa det så smått, men är ju samtidigt i färd med att lära sig frigöra sig från föräldrar och vuxenvärlden för att själva kunna transformeras för vuxna, så deras begrepp om institutioners värde är långt ifrån färdigt det med... Så för dom är det mer troligt att dom blir tvärsöver, "f*ck authority".

Men att "respektera" kompisar och lärare behöver inte vara svårare än den enklaste empatiträningen, och det kan barn greppa.

Varför skulle jag använda begreppet institution i dialog med barn? Jag använder inte begreppet respekt i dialog med barn heller. Jag är pedagog, vad tror du egentligen? Jag bygger relationer utifrån förtroende och därigenom når vi en ömsesidig respekt för varandra. Det är verkligen ingenting som går på tok!

Jag vill ju tro att du mycket väl förstår vad jag menar om du VILL förstå, men vill du förstå? Eller vill du tjafsa kring ett begrepp som vi tydligen lägger olika innebörder i?

 

[Badger]

Det är här jag anser det går på tok, med ordet respekt.

Vad menas med det egentligen? Och varken barn eller djur har något koncept om detta, det är ju väldigt abstrakt. "Respektera skolan som institution". Varför? Barn kan inte greppa vad som menas med det. Tonåringar börjar kunna greppa det så smått, men är ju samtidigt i färd med att lära sig frigöra sig från föräldrar och vuxenvärlden för att själva kunna transformeras för vuxna, så deras begrepp om institutioners värde är långt ifrån färdigt det med... Så för dom är det mer troligt att dom blir tvärsöver, "f*ck authority".

Men att "respektera" kompisar och lärare behöver inte vara svårare än den enklaste empatiträningen, och det kan barn greppa.

Jag tänker nog inte heller att en person som använder ordet respekt i en konversation om att folk borde lära barn respektera varandra sedan använder samma ord när de försöker få en femåring att respektera en treårings rätt till rutschkanan.

Utan det är mer ett begrepp som kan användas i diskussion vuxna emellan.

Därmed inte sagt att det inte verkar finnas en massa ungdomar som använder ordet mer som att vörda någon.

Men jag håller med om att debatten kanske innehåller lite mycket ord som respekt och lite för lite ord som empati.

Ett annat ord som barn nog inte kommer förstå. Utan även där får man ju prata om ledsen och arg och ont och snäll och hur skulle du känna om X gjorde.

 

[skiesabove]

Varför skulle jag använda begreppet institution i dialog med barn? Jag använder inte begreppet respekt i dialog med barn heller. Jag är pedagog, vad tror du egentligen? Jag bygger relationer utifrån förtroende och därigenom når vi en ömsesidig respekt för varandra. Det är verkligen ingenting som går på tok!

Jag vill ju tro att du mycket väl förstår vad jag menar om du VILL förstå, men vill du förstå? Eller vill du tjafsa kring ett begrepp som vi tydligen lägger olika innebörder i?

Har ingen aning vad du pratar om nu, tror du läste in något eget i det jag skrev. Jag har inget intresse i "tjafs". Däremot uppskattar jag mycket att diskutera. Vad ditt yrke är spelar ingen roll för mig, det är ointressant.

Men hur man pratar om det man lär ut, påverkar hur man lär ut. Oavsett vad man jobbar med. Tänker man "jag ska lära ut respekt för institutioner" så kommer det bli svårt att kommunicera det enkelt till en individ som inte begriper vad en institution är.

På samma sätt som om man vill lära ett djur att korsa benen, så hjälper det enormt om man tänker "ena benet ska röra sig åt sidan framför det andra" istället för "nu ska vi göra skänkelvikning".

Hästen ska ha respekt! Barnet ska ha respekt! Eh, ja, men vad betyder det då? Vad är det *egentligen* man vill lära ut? *Hur* lär man ut det? När ska det läras ut?

Jag tycker alltså personligen att "respekt" är ett koncept som är svåranvänt när det kommer till att faktiskt lyckas med att befästa önskade beteenden. Det är för ospecifikt.

Det är betydligt lättare om man jobbar med ett beteende i taget, till exempel att lära sig sitta still och vänta. Att prata en i taget, att lyssna på någon som ska berätta något. Att lära sig att forsätta kämpa i motgångar. Att lära sig känna och underhålla en lagom motivationsnivå...

för att återknyta till TS, så är ju det en del av de sakerna särbegåvade barn ofta inte lär sig för än de brakar in i väggen i senare studier - och det har inte att göra med att de inte lärt sig "respektera skolan".

 

[Sedna]

Har ingen aning vad du pratar om nu, tror du läste in något eget i det jag skrev. Jag har inget intresse i "tjafs". Däremot uppskattar jag mycket att diskutera. Vad ditt yrke är spelar ingen roll för mig, det är ointressant.

Men hur man pratar om det man lär ut, påverkar hur man lär ut. Oavsett vad man jobbar med. Tänker man "jag ska lära ut respekt för institutioner" så kommer det bli svårt att kommunicera det enkelt till en individ som inte begriper vad en institution är.

På samma sätt som om man vill lära ett djur att korsa benen, så hjälper det enormt om man tänker "ena benet ska röra sig åt sidan framför det andra" istället för "nu ska vi göra skänkelvikning".

Hästen ska ha respekt! Barnet ska ha respekt! Eh, ja, men vad betyder det då? Vad är det *egentligen* man vill lära ut? *Hur* lär man ut det? När ska det läras ut?

Jag tycker alltså personligen att "respekt" är ett koncept som är svåranvänt när det kommer till att faktiskt lyckas med att befästa önskade beteenden. Det är för ospecifikt.

Det är betydligt lättare om man jobbar med ett beteende i taget, till exempel att lära sig sitta still och vänta. Att prata en i taget, att lyssna på någon som ska berätta något. Att lära sig att forsätta kämpa i motgångar. Att lära sig känna och underhålla en lagom motivationsnivå...

för att återknyta till TS, så är ju det en del av de sakerna särbegåvade barn ofta inte lär sig för än de brakar in i väggen i senare studier - och det har inte att göra med att de inte lärt sig "respektera skolan".

Tack och hej, jag vill inte diskutera med dig!