Jag har själv gått på waldorfskola och det skiljde enormt mellan pedagoger och skolor. Visst kan det dra till sig några extrema fantaster, men jag upplevde en större tolerans för olika personligheter. Vi fick tidigt lära oss att alla har olika styrkor och att alla styrkor var lika mycket värda. Jag gick i kommunala skolor också (bytte rätt många gånger i grundskolan) och där var det mer att alla skulle tryckas in i samma mall. Det var bara vissa styrkor som var "bra", att vara duktig på matte var t ex bättre än att vara duktig på att rita. Mitt intresse för natur, kultur och gastronomi fick verkligen komma till liv på waldorfskolan och det var lite chockartat att hur just de ämnena behandlades i kommunal skola. Sen passade jag ändå rätt bra in i kommunal skola, jag är svensson och duktigare på matte än bild.
Jag tror dock att skillnaden mellan förskolor och pedagoger är större än mellan verksamheterna överlag. Vi valde den här grundskolan för personalomsättningen är obefintlig, lokalerna är fantastiska, det är väldigt få barn och maten är utöver det vanliga. Småbarnsavdelningen har varit guld. Det är två pedagoger varav en jobbar halvtid som är bekymret. Mest för att den ena är kontaktperson och den andra är en "grand old lady" på stället. Hon är bra för del flesta barnen (hon är omtyckt! "Sträng men snäll" typ), men passar inte vårt barn. Och istället för att ändra sig, så vill hon att barnet ska ändra sig. Jag tycker också att det är väldigt uppenbart att de saknar kunskap inom vissa viktiga bitar när det gäller utåtagerande barn och tänker att lösningen är mer utbildning. Om de vill alltså, man kan inte tvinga fram förändring. Men den som han har fått som kontaktperson nu är så himla bra. Han vill inte heller leka "fighta-lekar" men erbjuder mycket bra alternativ och det tilltalar mig jättemycket. De kan t ex leka överlevnad i naturen, och då ingår att ta hand om sin miljö, de samlar stenar och pratar om olika mineral osv.
Med det sagt så är byte av förskola ett högst aktuellt alternativ. Mycket på grund av att han saknar vänner i egen ålder. Kompisen han har nu är ett år äldre och nästa höst kommer vi alltså hamna i samma sits igen. I en större grupp kanske det finns fler barn att välja på och kanske kan han hitta någon jämnårig som han gillar. Men det känns lite sådär att sätta honom i en förskola med 100 ungar, eller på en förskola som ligger precis bredvid motorvägen. Man vet lite vad man har men inte vad man får. Blir det ingen radikal förändring i bemötandet hos personalen så måste vi ändå byta, och då ska jag försöka ringa och tjata lite på den som fördelar platserna. Det finns ju minst en i närområdet som är bra.
Jag vill inte helt slå bort dagmamma även om jag själv har noll erfarenhet. Var hittar jag dem? Hur ser kontrollen av deras verksamet ut?
Annars tyckte jag inte det var konstigt att det var svårt att komma in i gruppen om han aldrig var där 
