Barn på 80-90 talet

[Ray]

Vad jag minns var det mer vanligt att föräldrar inte engagerade sig så mycket i hobbies och läxor. Det var inget konstigt liksom. Men behövde man hjälp så fick man- min mamma la mycket tid på stalltjänst och höbärgning men stog inte och hejade när jag red om det inte var tävling.
Hon frågade om läxor och hjälpte gärna till men jag tyckte nog bäst om att fixa själv och det gick bra så.
Duscha var varje söndag och sen var det nog jag själv som kom på att det borde vara oftare. Det var nog rätt vanligt?
Mat fanns alltid. Fika alltid. Rena kläder alltid. Och rent var det. Hade lätt renaste huset bland kompisar. Så mamma städade nog ovanligt mycket för att jobba heltid...

Min sambo hade föräldrar som hjälpte till ännu mer och även ställde mer krav. Skjutsade på träningar och köpte märkeskläder och åkte utomlands.
Märkesgrejer fick jag köpa själv när jag började jobba extra och vi åkte inte utomlands alls. Men jag hade häst så snåla var de inte.

 

[escodobe]

En kompis som var inflyttad hade en mamma som rökte. Det var oerhört exotiskt för mig, jag hade aldrig sett det innan. Född -79.

Det låter verkligen udda att du inte sett rökare innan, på 70 och en bit in på 80 talet hade ju många abetsplatser, till och med mitt dagis, rökrum.
skolan hade rökrutor osv

 

[SaraXX]

Det låter verkligen udda att du inte sett rökare innan, på 70 och en bit in på 80 talet hade ju många abetsplatser, till och med mitt dagis, rökrum.
skolan hade rökrutor osv

Ute på landet. Små byskolor. Kompisen flyttade dit på lågstadiet. När jag blev äldre sen såg jag naturligtvis rökare men i min släkt tex (~60 pers) är det fortfarande ingen som röker.

 

[Dalkarlsbotorpet]

Jag är född -85 och har sex syskon. Mina föräldrar rökte inte men farsan snusade några år men slutade när de fick fler barn. (Troligtvis pga ekonomin) Vi var ganska fattiga när vi var små, farsan jobbade som snickare och morsan jobbade på helgnätterna inom äldrevården. Vi hade gård med hästar, hundar och lite olika djur som höns, får och kaniner. Många gånger i slutet på månaden blev det att leva på ägg, kanin och beroende på årstid någon grönsak.

Det var ju ofta man åt mycket på lunchen i skolan så man inte behövde äta så mycket hemma. På fritiden gjorde vi ofta gratisgrejer som att prova på jujutsu, fotboll, orientering, bågskytte osv men bara de gånger det var gratis. Sen tog ju farsan med oss att fiska eller hjälpa till i skogen på helgerna. Läxorna fick vi hjälp med men det gick ganska fort innan det blev för svårt för föräldrarna och då tog storebrorsan över.

Vi hade väl en del kompisar och de var oftast hemma hos oss.

Kläder ärvde vi oftast från äldre syskon eller andra släktingar. Det var sällan vi köpte nya kläder. Tror första nya plagget jag köpte var en tröja år 2000.

På det stora hela hade vi väl egentligen en bra uppväxt med ganska mycket kärlek från föräldrarna, definitivt inget agande eller så, det var aldrig egentligen något bråk mellan oss syskon heller. Hade jag personligen varit i mina föräldrars sits hade jag inte skaffat så många barn samt haft färre djur. Då det egentligen inte gick ihop ekonomiskt alla månader.

Kring år 2000 eller något år innan blev det stor förändring. Farsan fick jobb i Norge och morsan jobbade heltid samt att storebrorsan jobbade heltid och jag och lillebror jobbade någon helg då och då. Jäklar vad "rika" vi kände oss då, då kunde vi komma på den 22:a men ska vi inte ha lite köpekött med strips till middag ikväll och kanske lite glass till efterrätt på det! Haha det var fina tider det.

Nu menar jag inte att provocera med att skriva att vi var fattiga eller så utan jag vet många hade det så och mycket värre med. Men det var nog lite så vi kände och jämfört med våra vänner hade vi mycket mindre.

 

[escodobe]

Ute på landet. Små byskolor. Kompisen flyttade dit på lågstadiet. När jag blev äldre sen såg jag naturligtvis rökare men i min släkt tex (~60 pers) är det fortfarande ingen som röker.

Att folk inte röker nu är ju inte så konstigt, det har ju minst minskat dramatisk ( lite olika beroende på demografin)

 

[SaraXX]

Att folk inte röker nu är ju inte så konstigt, det har ju minst minskat dramatisk ( lite olika beroende på demografin)

Ja visst. Men ingen av dem har rökt. Det är som sagt olika i olika grupper.

 

[Voeux]

@Mumma jag håller med många i tråden om att det verkar funnits en del brister i din barndom, och det är synd att dina föräldrar inte verkar se dem. Sedan tror jag också att det är ganska stora skillnader från då och nu, när det kommer till barnomsorg. Jag upplever att saker och ting förr "inte var så farligt" och att barnen i större utsträckning fick anpassa sig efter de vuxnas liv, och inte tvärtom. Det var nog lite tuffare att vara barn förr, än idag. Med det sagt bör helt och rent, mat på bordet och andra nödvändigheter som mensskydd och värktabletter verkligen tillhandahållas av föräldrar.

Jag är född 88 och upplever att mina föräldrars generation ibland tycker att vi kan vara lite väl "daltiga" med våra barn. Vi köper allt som någon säljare påstår är nödvändigt att ha inför bebisåren, mixar egen barnmat och anpassar våra liv fullt ut efter barnets behov. Något mellanting kanske inte är helt fel. Jag hade en bra uppväxt och fick vad jag behövde och mer därtill, men visst fick man klara sig lite mer själv än vad barn gör idag och trolla ihop ett mellis av det som fanns hemma.

 

[cirkus]

Jag hade barn på 90-talet och känner inte alls igen mig i trådstarten.

Visst fick de nog klara sig själva mer än dagens barn, de lärde sig åka buss till stallet när de fick egen ponny, väl i stallet hade de vuxna med koll på dom, de hanterade aldrig sina ponnyer utan en vuxen, oftast jag, men lika gärna andra. De hade gångavstånd till kompisar och aktiviteter - eller så fick de åka kollektivt från de var 8-9 år, vilket verkar omöjligt för många barn idag i den ålder. De klarade sig bra hemma utan vuxen om vi gjorde något på kvällen. Vuxna lagade middag varje dag utom en då barnen fick laga under vuxens överinseende. Mellis fanns alltid, både frukt, fil, mackor eller vad de nu ville ha - bara att ta.

Städning, alla fick städa sitt rum själva, vuxna städade resten av bostaden. Rökning ute. Aldrig inne. Fest - ja och barnen fick vara med

 

[LadyCovergirl]

Jag hade barn på 90-talet och känner inte alls igen mig i trådstarten.

Visst fick de nog klara sig själva mer än dagens barn, de lärde sig åka buss till stallet när de fick egen ponny, väl i stallet hade de vuxna med koll på dom, de hanterade aldrig sina ponnyer utan en vuxen, oftast jag, men lika gärna andra. De hade gångavstånd till kompisar och aktiviteter - eller så fick de åka kollektivt från de var 8-9 år, vilket verkar omöjligt för många barn idag i den ålder. De klarade sig bra hemma utan vuxen om vi gjorde något på kvällen. Vuxna lagade middag varje dag utom en då barnen fick laga under vuxens överinseende. Mellis fanns alltid, både frukt, fil, mackor eller vad de nu ville ha - bara att ta.

Städning, alla fick städa sitt rum själva, vuxna städade resten av bostaden. Rökning ute. Aldrig inne. Fest - ja och barnen fick vara med

Precis såhär känner jag igen det! (Och praktiserar med min egen unge.)

 

[Amha]

Nej. Jag är uppvuxen på 90-tal och det där känner jag inte igen. Lärarna var väl inte engagerade i barnen som de är idag, de barnen som hade det tufft hemma fick själva utskällning för att de missat saker. Min pappa blev vansinnig när han fick höra att farmor och farfar rökte i bilen när vi var med. Har för mig att han okejade rökning under fläkten när vi besökte dem dock. Mamma städade jämt.

 

[Eurydome]

Det låter verkligen udda att du inte sett rökare innan, på 70 och en bit in på 80 talet hade ju många abetsplatser, till och med mitt dagis, rökrum.
skolan hade rökrutor osv

Jag kommer ihåg från när jag läste Sjöwall Wahlöös böcker att Martin Beck satt och rökte på sitt kontor. Så det verkar som att det hände att det inte ens behövdes rökrum! Känns väldigt overkligt.

 

[clusia]

Jag kommer ihåg från när jag läste Sjöwall Wahlöös böcker att Martin Beck satt och rökte på sitt kontor. Så det verkar som att det hände att det inte ens behövdes rökrum! Känns väldigt overkligt.

Kommer ihåg från när jag var liten om man var på McDonalds och letade efter ett ledigt bord på den rökfria avdelningen. Känns så himla avlägset att Mcdonalds var uppdelat i en rökfri och en rökning tillåten. Kan inte tänka mig att det var så stor skillnad på luft heller. Det var ju i samma lokal liksom, bara olika sidor av gången.

 

[Anna]

Jag kommer ihåg från när jag läste Sjöwall Wahlöös böcker att Martin Beck satt och rökte på sitt kontor. Så det verkar som att det hände att det inte ens behövdes rökrum! Känns väldigt overkligt.

Det är sextiotal i de böckerna, men ja, absolut! Det berättas ganska ofta (tycks det mig) i poddar och annat om hur det såg ut på svenska tidningsredaktioner långt in på 90-talet där röken låg tjock över skrivborden.

Det jag blivit mest förvånad över när jag läst om rökning förr är Karin Wahlbergs bok Än finns det hopp, om polioepidemin tidigt femtiotal. Där rökte läkarna på ronden och i rummen där patienter låg i järnlungor. Nu är det förvisso en roman, men Wahlberg är själv sjuksköterska och har säkert gjort sin research.

 

[KarinStarfighter]

Och jag kommer ihåg när man fortfarande fick röka på krogen och på restaurang. Måste varit i början på 2000-talet? Helt sjukt att det inte är längre sen, framförallt med tanke på personalens arbetsmiljö

 

[em-pirre]

Det är sextiotal i de böckerna, men ja, absolut! Det berättas ganska ofta (tycks det mig) i poddar och annat om hur det såg ut på svenska tidningsredaktioner långt in på 90-talet där röken låg tjock över skrivborden.

Det jag blivit mest förvånad över när jag läst om rökning förr är Karin Wahlbergs bok Än finns det hopp, om polioepidemin tidigt femtiotal. Där rökte läkarna på ronden och i rummen där patienter låg i järnlungor. Nu är det förvisso en roman, men Wahlberg är själv sjuksköterska och har säkert gjort sin research.

Jo det stämmer bra! Kollade på bilder från mitt förra jobb från 80-90 talet och dör rökte de på avdelningen. Medan jag jobbade där var det egna rökrum på alla avdelningar. Det kanske har minskat nu.

 

[Luff]

Jag städade på BB 1985. Där satt nyblivna morsor och bolmade i ett nikotingulnat litet rum innanför besöksrummet. I besöksrummet stod bebisarna i sina plastbaljor. Sen gick lilla mamsen ut till sitt lilla barn. Min syrra som fick barn på 80-talet slutade faktiskt att röka men det var inte självklart.

 

[Badger]

Det är sextiotal i de böckerna, men ja, absolut! Det berättas ganska ofta (tycks det mig) i poddar och annat om hur det såg ut på svenska tidningsredaktioner långt in på 90-talet där röken låg tjock över skrivborden.

Det jag blivit mest förvånad över när jag läst om rökning förr är Karin Wahlbergs bok Än finns det hopp, om polioepidemin tidigt femtiotal. Där rökte läkarna på ronden och i rummen där patienter låg i järnlungor. Nu är det förvisso en roman, men Wahlberg är själv sjuksköterska och har säkert gjort sin research.

Men då visste de ju inte att det var farligt med rökning, ett tag ansågs det väl rent av hälsosamt.

Tror det var på 70-talet det började bli vag diskussion om att sluta röka under graviditet.

Debatten om farlighet och rökning tror jag började slå igenom när jag var liten även om man då nog vetat att det var farligt i många år, tobakslobbyn var så stark att de lyckades så osäkerhet om det. Det sägs ju att de var extra duktiga på det eftersom de var först med att veta att det var farligt? (eller är det bara ett ondsint rykte) I filmer rökte de som sjutton och jag tror att en del i att det började gå hem att det var farligt var när vissa skådespelare började dö.

(Det sägs ju förresten också att oljebolagen var först med att ha koll på att den globala uppvärmningen skulle bli ett problem.)

 

[Badger]

Men då visste de ju inte att det var farligt med rökning, ett tag ansågs det väl rent av hälsosamt.

Tror det var på 70-talet det började bli vag diskussion om att sluta röka under graviditet.

Debatten om farlighet och rökning tror jag började slå igenom när jag var liten även om man då nog vetat att det var farligt i många år, tobakslobbyn var så stark att de lyckades så osäkerhet om det. Det sägs ju att de var extra duktiga på det eftersom de var först med att veta att det var farligt? (eller är det bara ett ondsint rykte) I filmer rökte de som sjutton och jag tror att en del i att det började gå hem att det var farligt var när vissa skådespelare började dö.

(Det sägs ju förresten också att oljebolagen var först med att ha koll på att den globala uppvärmningen skulle bli ett problem.)

Reviderar jätteintressant. Man har vetat att det antagligen är farligt sedan 1930 då de första började protestera. Varefter rökning ändå ökade i många år. 1960 -talet var det bortom all tvekan livsfarligt (och extremt populärt att röka), enligt forskningsrapporter. Men det togs inte på allvar. På 1980-talet så ökade bevisen massivt och man började faktiskt med riktiga kampanjer (med inte speciellt stor effekt?). Tar jättelång tid helt enkelt. Hoppas det går snabbare med uppvärmingen, men den har ju varit på kartan sedan väldigt länge också. Vissa oljebolag ska ju haft koll på 60-talet. Margaret Thatcher ska ha pratat om problemet redan. Så hoppas vi är på motsvarande 90-tal nu då och det går snabbare.

 

[Heulwen]

Det låter faktiskt inte normalt alls, även på den tiden.

Jag är född 1984 och hade hund och andra djur hela uppväxten, vilket var en stor glädje. Ensamstående mamma men min mormor bodde en trappa upp i samma hus och höll sällskap när jag kom hem från skolan, hon blev dock alltmer dement.
Tvätt och städning sköttes väldigt noga. Det enda jag kan klaga på avseende det är att jag inte fick ta ansvar för hemmet utan mamma gjorde allt och jag reflekterade inte ens över att det var bra att lära sig hur en tvättmaskin fungerade förrän jag flyttade hemifrån vid 20 år.
Tandborstning tjatades det om vet jag.
Mat fanns alltid, vällagad och god, liksom mellanmål.
Läxhjälp fick jag aldrig, vilket gjorde att jag halkade efter i matten. Klarade mig ändå hyfsat bra och blev den första i släkten att läsa på universitet.

Vi hade inga pengar till aktiviteter och bara till två utlandsresor under min uppväxt. Vi åkte dock och campade i skärgården, tog ålandsfärjan etc. Fick rida någon enstaka gång/år när pappa tog mig till någon hästgård (bodde hos honom varannan helg). Kläder fick jag ärva av min bror och köpa enstaka nytt när jag blev äldre.

Några direkta vänner har jag aldrig haft, blev bjuden på kalas men umgicks egentligen inte med någon så mycket. I perioder var jag hemma hos kompisar när de ville vara snälla.

Hände en del andra obehagliga saker när jag växte upp dock då min pappa blev paranoid-schizofren och anklagade min bror och mig för att släppa in folk i huset etc. Samt övergrepp i många år (inte av pappa) där mamma inte tog ställning. Var mer eller mindre utfryst i skolan i perioder. Det är inget jag går och grubblar på men klart det lämnat lite ärr. Mest känner jag en otrolig tacksamhet över mitt liv idag där jag kan köpa den mat jag vill, har en fin familj och har blivit en stark person.

 

[iNHALE]

Jag är uppväxt under tidigt 90-tal och känner inte alls igen att det skulle ligga i tiden då att vara snuskig och oengagerad. Jag är ändå uppväxt med två alkoholiserade föräldrar som trots det höll ett städat fint hem, jag var hel och ren, vi hade ordentlig mat varje dag och det fanns alltid något att stoppa i sig till mellanmål efter skolan. Vi hade lantbruk med djur så pengarna gick ju mest till det, jag hade egen häst och gick på ridskola dit jag blev skjutsad. Den enda perioden där jag som barn kände av att det var tufft ekonomiskt i familjen var när jag gick i lågstadiet och var tvungen att åka till skolan i ridbyxor eftersom mitt enda par "vanliga" byxor var i tvätten. Kort efter det fick jag ärva flera kassar med begagnade kläder av en klasskompis storasyster som hon vuxit ur. Just kläder och sånt var inte speciellt prioriterat och ofta hann kläderna bli flera storlekar för små innan man fick nya, man skulle använda dem tills de antingen var helt utslitna eller så små att man inte fick dem på sig längre, alt inte gick att knäppa.