Barn på 80-90 talet

[zassoo]

Jag undrar lite i vilken bubbla jag (född 85) växte upp i egentligen när jag läser detta om rökningen som jag inte alls känner igen. Jag kommer ihåg en klasskompis på mellanstadiet och ett grannbarn som jag lekte med innan jag började skolan vars föräldrar rökte inomhus. Ingen annan. Ingen i min (stora) släkt har rökt heller. Det är inte så att jag tror att det var kanske så extremt ovanligt men tillräckligt för att det ska vara en grej jag kommer ihåg. Det här var absolut inga nära vänner och det jag minns är att deras föräldrar rökte.

Jag känner likadant. Jag kan inte komma ihåg att någon i min närhet rökte, varken inomhus eller utomhus.

 

[TeamLundVer]

Rent generellt så tror jag att man tenderar att umgås med folk som har ungefär samma värderingar som en själv och därmed kan man tycka att det verkar mycket bättre nu, för alla barn. Även om så tyvärr inte är fallet.

Jag är född 83, mina föräldrar skilde sig så pass tidigt att jag inte har ngt minne om dem tillsammans. Bodde mest hos min mor och mina referenser kommer därifrån.

Rökning - det röktes i bilen. Hade rökts inne också om inte min styvfar avskytt cigarettlukt. Jag uppfattar det som att rökning var vanligare då och då även rökning inomhus /i bil.

Bilsäkerhet - finns det hjärterum, finns det stjärterum var melodin och bilbälten kunde användas av flera samtidigt eller inte alls om man var för många. Jag vet att det fortfarande finns alldeles för många som inte har koll/bryr sig även idag. Men jag upplever att säkerhetstänket ökat rent generellt.

Alkohol /fest - självklart var barnen med när föräldrarna festade. I min värld ser det inte alls ut så idag men det kan bero på att vi omgärdar oss med likasinnade. Här kan man ta ett glas vin till maten ibland men ska det festas så har barnen barnvakt på annan ort.

Läxläsning - det fick man sköta själv. Här har jag dock för mig att det såg väldigt olika ut i olika familjer.

Ansvar - när min minsta bror blev väldigt sjuk åkte båda vuxna med honom till akuten. Jag lämnades att passa min andra bror hela kvällen /natten och morgonen. Jag var 10, han 4. Vi bodde på gård ute på landet och jag var paniskt mörkrädd..
Det här skulle aldrig ske hos oss. Men jag vet att många inte har problem att lämna sina barn själva i timmar när de är små (3 år och uppåt)...

Barnaga eller om vi ska vara ärliga, misshandel praktiserades gärna i vår familj. Tror tyvärr inte att det har ngt med den tiden att göra utan att de 2 ansåg sig ha rätten till det. Barn misshandlas fortfarande i hemmet i alldeles för stor utsträckning.

 

[SaraXX]

Jag undrar lite i vilken bubbla jag (född 85) växte upp i egentligen när jag läser detta om rökningen som jag inte alls känner igen. Jag kommer ihåg en klasskompis på mellanstadiet och ett grannbarn som jag lekte med innan jag började skolan vars föräldrar rökte inomhus. Ingen annan. Ingen i min (stora) släkt har rökt heller. Det är inte så att jag tror att det var kanske så extremt ovanligt men tillräckligt för att det ska vara en grej jag kommer ihåg. Det här var absolut inga nära vänner och det jag minns är att deras föräldrar rökte.

En kompis som var inflyttad hade en mamma som rökte. Det var oerhört exotiskt för mig, jag hade aldrig sett det innan. Född -79.

 

[Emtherlia]

Jag är född 88 och jag känner igen det där med rökning inomhus/i bilen hos min bästa vän. Jag avskydde det men var tacksam över att själv bo i ett rökfritt hem. I min bästa kompis hem så var även barnen med på fest där det kunde drickas en del (inte barnen) medan när jag var med på fest med mina föräldrar så var det snarare middagsbjudning med något glas vin (till de vuxna).

Vi bodde i en liten by på landet och skötte oss själva efter skolan (när man var för gammal för fritids) men det fanns alltid mat, rena kläder och sådant. Jag tror att jag hade mer "frihet" än vad många barn har idag. Idag är det ständig kontakt via mobilen medan då så fanns inga mobiler utan man berättade att man skulle till stallet, kompisen eller annat och så var det med det. Cyklade överallt, fick enbart skjuts om det var riktigt pissväder.

Jag upplevde och upplever fortfarande min barndom som väldigt fin och varm.

Jag tror det har med om att göra med olika familjer till största del, inte årtal, helt enkelt.

 

[inverterad]

Jag undrar lite i vilken bubbla jag (född 85) växte upp i egentligen när jag läser detta om rökningen som jag inte alls känner igen. Jag kommer ihåg en klasskompis på mellanstadiet och ett grannbarn som jag lekte med innan jag började skolan vars föräldrar rökte inomhus. Ingen annan. Ingen i min (stora) släkt har rökt heller. Det är inte så att jag tror att det var kanske så extremt ovanligt men tillräckligt för att det ska vara en grej jag kommer ihåg. Det här var absolut inga nära vänner och det jag minns är att deras föräldrar rökte.

Jag känner inte heller igen rökningen, ingen i min familj eller släkt rökte och ingen av mina vänners föräldrar heller vad jag minns.

 

[Happimess]

Du lyfter ju en del saker som inte riktigt är jämförbara.
Att bli ombesörjd med bindor och värktabletter tycker jag är en självklarhet och det ska man absolut inte behöva använda veckopeng till. Att det inte finns tillgänglig mat hemma, att kläder inte tvättas och att man som barn inte får lära sig hygienrutiner - nej, det är inte normalt, och hade jag träffat på barn som hade det så hade jag definitivt tyckt att det var väldigt problematiskt.
Att servera bullar tänker jag inte direkt hör till en omsorgsplikt däremot. Finns nog många hem både nu som då som aldrig serverar eller lär sina barn att baka bullar.

Det låter ju som det helt klart fanns en del hygienmässiga brister i din uppväxtmiljö.
Även om jag själv kommer från en ganska pedantskött miljö där både tvättmaskin och dammsugare gick i ett så känner jag ändå vagt igen fenomenet med någon rökluktande vän, någon i klassen som alltid hade kläder som inte var riktigt tvättade och att det det fick diskuteras i klassrummet hur normala hygienrutiner såg ut. Men personerna som kom från sådana bakgrunder var ju definitivt inte i majoritet!
Men, det skiljer väl sig också extremt mycket beroende på vilken socioekonomisk bakgrunds-bredd som skolan fångar in.

 

[Happimess]

Gällande just rökningen så fick pappa röka antingen under köksfläkten eller på farstukvisten. Fanns inte på kartan att röka "fritt" inomhus eller i bilen.

 

[Mabuse]

Jag undrar lite i vilken bubbla jag (född 85) växte upp i egentligen när jag läser detta om rökningen som jag inte alls känner igen. Jag kommer ihåg en klasskompis på mellanstadiet och ett grannbarn som jag lekte med innan jag började skolan vars föräldrar rökte inomhus. Ingen annan. Ingen i min (stora) släkt har rökt heller. Det är inte så att jag tror att det var kanske så extremt ovanligt men tillräckligt för att det ska vara en grej jag kommer ihåg. Det här var absolut inga nära vänner och det jag minns är att deras föräldrar rökte.

Ingen av mina kompisar hade föräldrar som rökte inomhus heller. Men absolut var det så att det var vanligare att folk rökte då. Inomhusrökning var väl framförallt när man var ute, allting man haft på sig stank askkopp dagen därpå.

Sen var det väl också så att rökning var vanligare i en del samhällsgrupper än andra? Precis som nu.

 

[Mumma]

Gick dina föräldrar också otvättade och smutsiga, eller var det mer att de lät dig sköta din hygien själv?

Det var nog en gång i veckan som gällde för dem också. Kommer ihåg hur hemskt pappa kunde lukta ibland, då han varit ute och gjort något på gården och svettats flera dagar i rad. Mamma bytte kläder titt som tätt, men utan att tvätta dem emellan, utan de lades på en stol där hon tog dem när hon ville ha de kläderna nästa gång.

Så det var nog ett annat synsätt på vad som var tilräcklig hygien.

 

[__sofia__]

Mamma bytte kläder titt som tätt, men utan att tvätta dem emellan, utan de lades på en stol där hon tog dem när hon ville ha de kläderna nästa gång.

Så gör jag idag. Jag tvättar inte nödvändigtvis alla kläder efter att jag använt dem bara en gång (om jag inte blivit svettig eller på annat sätt gjort något så att de känns smutsiga), utan jag har en bänk (bygd av mig själv för exakt det ändamålet) där jag har kläder som jag använt någon gång men som inte är så smutsiga att de behöver tvättas men samtidigt inte helt rena så att jag stoppar in dem i garderoben igen. Är det t.ex. träningskläder som jag har på mig en kvart varje dag när jag är ute och joggar kan de hamna på bänken trots att jag svettats i dem lite.

 

[Mumma]

Så gör jag idag. Jag tvättar inte nödvändigtvis alla kläder efter att jag använt dem bara en gång (om jag inte blivit svettig eller på annat sätt gjort något så att de känns smutsiga), utan jag har en bänk (bygd av mig själv för exakt det ändamålet) där jag har kläder som jag använt någon gång men som inte är så smutsiga att de behöver tvättas men samtidigt inte helt rena så att jag stoppar in dem i garderoben igen. Är det t.ex. träningskläder som jag har på mig en kvart varje dag när jag är ute och joggar kan de hamna på bänken trots att jag svettats i dem lite.

Precis, vuxna som inte har skitiga hobbyer osv kan ju utmärkt bra göra så. Men att utgå från att klädtvätt så sällan funkar för barn blir inte så bra.

 

[Mabuse]

Precis, vuxna som inte har skitiga hobbyer osv kan ju utmärkt bra göra så. Men att utgå från att klädtvätt så sällan funkar för barn blir inte så bra.

Minns inte att vuxna stank på åttiotalet heller, så dina föräldrar hade nog en lite egen standard där. ”Hel och ren” pratade man väl om när det gäller barn redan på 30-talet, och tandborstning varje dag var definitivt rekommendationen även på 80-talet.

Det du beskriver - ingen mat, smutsiga kläder, dålig hygien - låter mer som ett fall för soc. Var det alltså helt tomt i kylskåp och skafferi hos er, eller fanns det mat du inte fick ta?

 

[lil-sis]

Jag är född 1981 och uppvuxen i en förort till Sthlm. Inte värsta sorten, inte sämsta sorten. I min skola bodde man i lägenhet, radhus och villa blandat. I princip kritvitt fram till högstadiet (med ett par undantag).

Hygien har jag ingen aning om men jag tror vi duschade och badade flera gånger i veckan, päronen hade alltid tvättstugan på helgen, jag tror det var ”normalrent” hemma. Vi hade tvättmaskin i ngn av lägenheterna tror jag.

Pappa rökte men nästan alltid på balkongen, ibland under köksfläkten.

Vi hade bil, åkte bakåt som små och på kudde sen. Pappa rökte inte i bilen.

Jag hade en bästis men lekte gjorde man med grannar osv. Läxor tror jag att jag skötte själv, jag lärde mig läsa innan skolan började och klarade skolan utan bekymmer eller stöd.

Mamma jobbade deltid och pappa heltid.

Mat lär det alltid ha funnits och middag åt vi tillsammans. Kanske ute lite oftare än andra (alltid kina på söndagar) pga pappa gjorde jobb och fick betalt i mat (och öl).

Jag spelade fotboll och red, brorsan spelade fotboll men mest hockey, så det var turneringar osv.

Lär ha åkt tunnelbana själv tidigt, gick till stallet, skolan osv. Hade nog inga direkta regler men var ett ”skötsamt” barn/ungdom.

Mina päron har ju varit alkoholister ”alltid” men skött jobb, boende osv på en ”rimlig” nivå.

Spenderade alla lov hos farmor och farfar på Öland tills farfar dog när jag var 13 och efter det minns jag inte, var ju gammal nog att vara hemma själv, har inte gått så mkt på fritids, var hellre hemma.

Jag tror vi var ungefär som de flesta andra i området, sen fanns det ju såklart några som stack ut åt det ena eller andra hållet. Nästan alla bodde i klassisk kärnfamilj under låg- och mellanstadiet.

 

[Mumma]

Det du beskriver - ingen mat, smutsiga kläder, dålig hygien - låter mer som ett fall för soc. Var det alltså helt tomt i kylskåp och skafferi hos er, eller fanns det mat du inte fick ta?

Det varierade ju, det var inte brist på mat hela tiden, utan de handlade, och så räckte maten så länge den räckte, var mjölken och brödet slut så var de, och det kunde gå en vecka (som jag minns det, kannske var det bara några dagar) innan det fylldes på.

Det fanns mat, typ kött och potatis, men inte alltid sådant ett barn lätt klarade av att förse sig med.

Sedan då jag kommit i högstadieåldern lärde jag ju mig så småningom att laga mat, och kunde steka kanske en fiskfillé om det var vad fanns.

 

[Mabuse]

Det varierade ju, det var inte brist på mat hela tiden, utan de handlade, och så räckte maten så länge den räckte, var mjölken och brödet slut så var de, och det kunde gå en vecka (som jag minns det, kannske var det bara några dagar) innan det fylldes på.

Det fanns mat, typ kött och potatis, men inte alltid sådant ett barn lätt klarade av att förse sig med.

Sedan då jag kommit i högstadieåldern lärde jag ju mig så småningom att laga mat, och kunde steka kannske en fiskfillé om det var vad fanns.

Åt ingen i familjen frukost den vecka det saknades bröd, mjölk etc, eller hur löste ni det? Att bara ha kött och potatis hemma, inte ens ägg, så barnen inte kan få något till frukost låter för mig inte som 80-tal utan som fattigdom eller misär.

När det gäller mat efter skolan så verkar det vara olika i olika familjer. Jag hade en del kompisar som aldrig åt något när de kom hem, utan det var middag med familjen som var nästa måltid. Jag som var van att äta mellanmål kommer ihåg hur hungrig jag var om man var hemma hos en sån kompis efter skolan.

 

[Mumma]

Åt ingen i familjen frukost den vecka det saknades bröd, mjölk etc, eller hur löste ni det?

Pappa åt på jobbet, och klarade sig tydligen bra på det. Mamma drack enorma mängder svart kaffe, och brukade bara äta middag. Hur man kan leva så har jag aldrig förstått, hon gör så än i dag, min ämnesomsättning är i varje fall mycket snabbare än så att jag skulle klara det.

 

[Mabuse]

Pappa åt på jobbet, och klarade sig tydligen bra på det. Mamma drack enorma mängder svart kaffe, och brukade bara äta middag. Hur man kan leva så har jag aldrig förstått, hon gör så än i dag, min ämnesomsättning är i varje fall mycket snabbare än så att jag skulle klara det.

Rökning dämpar ju hungerkänslor, så det kan vara en förklaring till hur din mamma klarade sig utan att äta. Men om ni nu hade som vana i familjen att bara äta en gång per dag hemma, så förklarar det ju saken. Jag tror inte det är kopplat till 80-talet, utan låter mer som att det beror på familjen. De flesta familjer åt frukost även på 80-talet.

 

[Cattis_E]

Hemma hos oss åt vi också bara lagad mat en gång om dagen, i veckorna åt vi ju däremot lunch i skolan.
Var man hungrig däremellan var det typ fil, mackor eller ägg som gällde. Det gav inte världens bästa vanor.
Bröd och en hel del pålägg fanns alltid hemma.
Pappa rökte både inne och i bilen, utan hänsyn till oss.
Ostädat var det ju ofta med två hundar, ett gäng katter och en häst i familjen. Hästen var såklart inte inne men jag drog ju med hö och sånt in .
Men nedkissade/nedspydda saker togs om hand när de hittades. Om katterna lyckats smita in i "skräprummet" där saker slängdes undan vid snabba stödinsatser inför besök kunde det ju ta tid innan man upptäckte om de gjort nåt där inne. Vanligen så om man hittade den rren öppen så stängde man ju av bara farten samtidigt så man kontrollerade att alla katter kunde räknas in senast vis nästa matning.

 

[TheRedLightning]

Känner inte igen det där född på slutet av 80-talet. Mamma och pappa skiljde sig när jag var ungefär 3år, mamma jobbade natt på sjukhuset. Då levde vi knapert (inget jag kommer ihåg mer än fått berättat i efterhand), hon köpte mycket kläder från myrorna.
Hade förvisso en tuff uppväxt pga skiljsmässan som påverkade mig negativt, jag var ett barn som inte förstod va som hände och hade inga medel att förmedla mina känslor. Visade sig att jag låg efter i utvecklingen, det hängde i och jag var lite annorlunda gentemot hur andra barn var, blev mobbad. Mamma hade det nog tufft också så hemma var det ofta bråk, blev en del bråk när styvfar kom in i bilden.

Åt alltid frukost hemma, sen lunch i skolan, när jag kom hem var det bara lite fika och sen kvällsmat som var samma som frukosten typ. Åt aldrig någon middag, som många andra gjorde när de kom hem.
Jag hade inga vänner direkt så var ute och cyklade en hel del eller cyklade till pappa och hängde där.

Vi hade det inte dåligt ställt va jag kan minnas, mamma köpte det vi behövde. Fick ta hand om min veckopeng själv, senare fick jag hela barnbidraget själv.
Tycker väl att min uppväxt var rätt "normal" på ett sätt om man bortser från mobbningen/bråken.

 

[Araminta]

Jag är född -89. Storstadsunge med rätt progressiva och kulturintresserade föräldrar. Det var kollektiva matlag med grannarna på torsdagar, frekventa musei- och teaterbesök från tidig ålder och långa dagar på förskola och fritids. Övre medelklass, väl förspänt och goda resurser i både föräldrar och släktingar bakåt. Givetvis fanns och finns det problem, som i alla släkter/familjer om man skrapar på ytan, men det var inget vi fick del av som barn.