Barn på 80-90 talet

[Cilla]

Född -81. Ensamstående mamma med dålig ekonomi. Fanns inte alltid superbra mat hemma men det fanns alltid något. Barkis och stekt gullök till tex....
Jag fick tidigt ta ansvar för min egen hygien, städa rum, lorttvätt i tvättkorg osv. Även läxor osv. Mins att mamma ofta pratade i telefon och rökte. Jag fick ta mig till kompisar och träningar på egen hand.
Mina ungar får göra likadant. Vill de någonstans så får de cykla så länge det är rimligt. Vill de ha kläder tvättade får de ta kläderna till tvättstugan. Den lilla (10) behöver påminnas om dusch och läxor och tjatas på att städa medan den stora (12) sköter allt själv.
Jag har alltid mat hemma till ett mindre kompani eftersom det ibland (iallafall innan covid) hände att vi kunde ha 6-8 kompisar hemma samtidigt. Jag AVSKYR när föräldrar inte bjuder barnas kompisar på mat eftersom det hände när jag var liten. Kände mig alltid så utanför då. Fick sitta och vänta på kompisens rum medans de åt.
Känslan av att kunna bjuda på mat är så ljuvlig, det kommer säkert av att mamma sällan hade möjlighet till det.

 

[Milosari]

Jag känner igen mig delvis. Pappa var inte så noga med hygienen, det fanns en dusch men det vet för kallt att duscha i det egenrenoverade huset. Vi luktade rök i skolan när vi hade bott hos honom och tandborstning var det inte så noga med. Ett tag hade vi kanariefåglar som flög fritt inne, och de skiter ju. Inte så hygieniskt. Vi hade också tamråttor, kaniner och en hund.

Men vi fick alltid massor med mat. Och hos mamma var det annorlunda. Dock rätt mycket tänk att man ska klara sig själv vilket jag inte alls var mogen för och därmed en källa till ångest eftersom jag ofta misslyckades.

Ska jag göra om och göra rätt med egna barnet så är det ordning och struktur, normal hygien, och massor av curling. Inte så att jag är en kravlös förälder, men jag tror man lär sig mer av att lyckas än att misslyckas.

 

[Bri]

Ska jag göra om och göra rätt med egna barnet så är det ordning och struktur, normal hygien, och massor av curling. Inte så att jag är en kravlös förälder, men jag tror man lär sig mer av att lyckas än att misslyckas.

Håller med dig! Vill också att både mina egna barn och de "barn"(tonåringar) jag möter i jobbet ska få känna att de lyckas med saker och stärkas av det.