Skriver ett nödrop ang ett syskonbarn, en tonårstjej som har skaffat en för henne för svår hund.
Det är en tjej som älskar hundar och som har en dröm att tävla i lydnad och bruks och föda upp egna hundar.
Dock så är hon 14 år, har en belgisk vallhund, (malle) och ingen annan i hennes familj är det minsta intresserad att ens rasta hunden.
Hon ville själv ha rasen då hon ville ha en brukshund-det vill hon fortfarande.
Hennes dröm är fortfarande att lära sig tävla och och ha kul med sin hund.
Hon är helt ensam med ansvaret och hon klarar knappt att hålla hunden vid hundmöten.
Hunden är hundaggressiv är stark och hon kan inte säga till hunden utan att den morrar mot henne. Hon använder klicker, leksaker och godbitar. Ingen domenanstjafs.
Tjejen är förtvivlad.
Igår satt hon och grät i flera timmar efter att blivit biten, hon älskar sin hund men vet själv att hon inte klarar av den.
Hon har verkligen försökt fråga efter råd och gör så gott hon kan.
Klubben hon går på ger henne inte den stöd och hjälp hon behöver.
Jag har ingen bra kontakt med hennes familj trots att det är ett syskonbarn och de skulle inte lyssna på mig.
Men hur kan jag-om något-stötta henne.
Minsta lilla tips.
Tycker så synd om henne.
Jag är orolig att det snart händer något. Antingen henne eller någon annans hund.
Det är en tjej som älskar hundar och som har en dröm att tävla i lydnad och bruks och föda upp egna hundar.
Dock så är hon 14 år, har en belgisk vallhund, (malle) och ingen annan i hennes familj är det minsta intresserad att ens rasta hunden.
Hon ville själv ha rasen då hon ville ha en brukshund-det vill hon fortfarande.
Hennes dröm är fortfarande att lära sig tävla och och ha kul med sin hund.
Hon är helt ensam med ansvaret och hon klarar knappt att hålla hunden vid hundmöten.
Hunden är hundaggressiv är stark och hon kan inte säga till hunden utan att den morrar mot henne. Hon använder klicker, leksaker och godbitar. Ingen domenanstjafs.
Tjejen är förtvivlad.
Igår satt hon och grät i flera timmar efter att blivit biten, hon älskar sin hund men vet själv att hon inte klarar av den.
Hon har verkligen försökt fråga efter råd och gör så gott hon kan.
Klubben hon går på ger henne inte den stöd och hjälp hon behöver.
Jag har ingen bra kontakt med hennes familj trots att det är ett syskonbarn och de skulle inte lyssna på mig.
Men hur kan jag-om något-stötta henne.
Minsta lilla tips.
Tycker så synd om henne.
Jag är orolig att det snart händer något. Antingen henne eller någon annans hund.