Det var tur.
Jag förstår i och för sig inte varför din förståelse av ”mellan raderna” ska vara mer giltig än TS. Hon menar såklart det hon menar oavsett om du väljer att etikettera det ”skevt” eller inte. Ur mitt perspektiv är en negativ bedömning av kommunikationspartnerns sätt att uttrycka sig (istället för att söka förstå avsedd mening) nog en större risk för misslyckad kommunikation än hur direkt eller underförstått folk uttrycker sig.
Delvis KL:
Jag kanske har misstolkat, men det känns som att stor del av tråden handlar om ansvaret att tolka outsagda saker, vilket blir ett ansvar som ligger på den andra. Ansvaret för konsekvenserna av att uttrycka sig med outtalad information borde rimligtvis framförallt ligga på den som gör det. Alltså om jag är vag eller försöker hinta saker (medvetet eller omedvetet) så är
det lika mycket av vikt för ömsesidig förståelse som vilken nivå på förståelse av hintarna den andra ”ska” kunna förvänta sig rent generellt. Inferrerad information är inte alltid dåligt såklart, men borde inte samtalet kring vad som får oss att göra så, vara minst lika intressant som ett samtal om exakt vilken nivå av att göra så som alla ”ska” förstå?
Jag tror det är otroligt vanligt att mottagaren tolkar annorlunda än avsändaren avsett och det är bådas business. Och som
@Araminta skrev är det inget problem så länge viljan att förstå och förmågan att reparera missförstånd finns. Jag tror definitivt inte det är en företeelse som bara uppstår när en neurotypisk och en neurodivergent person samtalar. Det finns dessutom massor av orsaker till att inte uttala all information. Det kan bland annat vara omedvetet eller medvetet, som en ”lek”/internt skämt, det kan vara tidigare erfarenheter som skapar obehag kring att stå för sina behov eller sin vilja, en vana eller sociolekt (”som vi alltid pratar i mitt gäng/på mitt jobb osv”).
