Problemet när folk läser mellan raderna (Neurotypi vs. Autism)

[Sedna]

Jag tycker att NT ska ge fan i att tolka in saker mellan raderna, det skapar ju konflikter, och inte bara mellan ND och NT utan en stor del av deras egna draman är ju pga en ändlös räcka av tolkningar som dom inte klarar av att se sin egen bias i.

Låtom oss tolka varandra bokstavligt. Och använda tonmarkörer, såsom /s (om man är sarkastisk).

Jag tycker inte man ska ska värdera kommunikation som bra eller dåligt ( fungerande eller mindre fungerande). Att pratat bokstavligt är för någon lika svårt som det för en annan är att prata mellan raderna. Det viktiga är inte att vi värderar och kategoriserar, utan att vi är tydliga med varandra när kommunikationen brister. Då finns möjlighet att rätta till det som blir missförstånd, vilket torde vara det viktigaste.

 

[Inte_Ung]

Då tycker jag att man ska säga:

"Jag kan inte ingredienserna utantill, men märket marknadsförs som rent. Vill du att jag ska hämta förpackningen så du kan koll själv?"

Men det var inte det som hon ville.
Hon ville att ts skulle acceptera produkterna utan att ifrågasätta innehållet.
Och antagligen helst inte läsa på förpackningen.

Eller för att vara tydlig.
Hon försökte antagligen luras.

Det går ju också att tydligt be om att få läsa på förpackningen.

 

[IzeUnicorn]

Alltså, det kan ju vara så enkelt som att hudterapeuten ofta får folk som ställer samma fråga som ts, men som då faktiskt undrar om det är så kallade "rena" ingredienser i (vad nu det betyder). Rent krasst skulle man ju i så fall kunna undra varför ts inte ställde frågan "Kan jag få se innehållsförteckningen?" om det nu var det som egentligen efterfrågades.

Men i grunden handlar det ju om att kommunikation inte kan destilleras till en enkel formel. Vi har alla olika erfarenheter och kommunicerar på olika sätt. Något som är jättetydligt för en person kan vara jätteförvirrande för en annan, och vice versa.

 

[Daff]

Tråden får mig att tänka på när min (sedan ganska nyligen) chef hade läst en rapport jag skrev och sa att jag var modig som hade skrivit en sak.

(Jag drog i rapporten en slutsats som jag inte hade förstått kunde tolkas på ett annat sätt än jag menade och hon menade att de flesta som läser kommer tolka det på ett annat sätt och att det var modigt av mig att skriva så.)

Jag försökte fråga om hon menade att jag inte skulle ha skrivit så men nä, det var modigt och hon hade då inte vågat skriva så. Och så skrattade hon under tiden.

Vad menade hon liksom??

En gång kom hon in på mitt rum och frågade hur jag hade tänkt få ihop de 20 000 kr som hon menade att jag borde ha sökt i statsbidrag (jag hade sökt ett lägre belopp än vad som var gjortt föregående år utifrån vad en annan anställd hade sagt till mig). Det var som att hon menade att jag måste försöka söka dom på något annat sätt eller hitta på nåt.

Jag hade väldigt svårt att läsa henne första månaderna och tyckte att hon var ganska läskig. Nu har det landat litegrann och jag frågar mer om jag inte förstår vad hon menar och jag tror att hon har blivit lite rakare. Hon kanske har fattat att jag inte riktigt förstår hennes skämt

 

[Gnist]

Tråden får mig att tänka på när min (sedan ganska nyligen) chef hade läst en rapport jag skrev och sa att jag var modig som hade skrivit en sak.

(Jag drog i rapporten en slutsats som jag inte hade förstått kunde tolkas på ett annat sätt än jag menade och hon menade att de flesta som läser kommer tolka det på ett annat sätt och att det var modigt av mig att skriva så.)

Jag försökte fråga om hon menade att jag inte skulle ha skrivit så men nä, det var modigt och hon hade då inte vågat skriva så. Och så skrattade hon under tiden.

Vad menade hon liksom??

Att det -baserat på vanligast tolkning- var modigt.

Ser ingen undermening där alls.

Däremot hade jag frågat vilken tolkning hon avsåg, om den var helt lost för mig.

 

[Araminta]

Mitt favoritmissförstånd alla tider:
Jag jobbar med röstövningar med en patient som är hes. Jag visar hen ett mjukt hummande ljud "hmmm", hen får träna på ljudet under besöket och uppmanas träna på samma ljud hemma. Jag skriver också ner det hela på en lapp som hen får med sig hem.

En vecka senare:
- Kan du visa vad du gjort hemma?
- Absolut. Så här: AAAAARH!

Ingen ska påstå att kommunikation är enkelt

 

[Görel]

Det som en del anser vara rak kommunikation kan också vara sårande, även om det inte alls var menat så.
Jag har en förälder med svårigheter inom npf-spektrat. Denne har alltid kommunicerat rakt och haft svårt för att linda in saker. Många gånger är det bra med rakhet och tydlighet, men ibland kan man bli väldigt ledsen även om man intellektuellt sett förstår att det inte var meningen.

T ex när föräldern tycker att det räcker med besök och att mitt syskon och jag ska gå hem. Då sa föräldern "jag tycker att ni ska gå hem nu" tydligt ja, men också rätt avvisande som gör att man kan tänka att man inte är välkommen tillbaka. Föräldern insåg sen att det var för rakt och började säga att vi inte behövde stanna längre. samma innebörd, men oändligt mycket trevligare och från ett annat perspektiv.

 

[Tuvstarr]

Vi tolkar väl kommunikation enligt mönster som vi lärt oss genom livet. Vi har kanske vant oss vid att kvinnor som kommer med korta raka komandon är arga och hårda, och kommer att läxa upp os om vi inte lyder. Visst kan det vara att just den här kvinnan är snäll och på gott humör och bara kommunicerar kort och koncist. Men om vår tidigare erfarenhet säger att ett sådant kommunikationssätt betyder "gör som jag säger, genast, eller så smäller det", då är det inte så konstigt att man tolkar det som argt.

Att kommunicera enbart med ord hade jag upplevt som extremt märkligt.

 

[monster1]

Och ärligt som är mindre sannolikt att tolkas som sårande: vad fint att höra att du vill ha med mig! Jag vill verkligen inte just det, men gör gärna något annat tillsammans. (Fast närmaste månaden kommer jag inte palla tyvärr.)

Fast det kanske man inte heller vill. Det händer ju att man blir inbjuden av personer eller måste umgås med personer som man inte alls gillar. Då kan det verkligen bli brutalt att vara ärlig. Jag har ju levt ihop med personer inom autismspektrat och det har sina sidor. Man får vara väldigt tydlig och inte heller ta åt sig när någon säger rakt ut att något inte smakar gott som man lagat tex.

Jag förstår att det är svårt när man inte kan läsa av andra människor och jag tänker på att vara tydlig när jag umgås med personer som jag vet eller som jag märker inte kan läsa av andra. Men om jag inte får prata som jag själv vill, där går nog gränsen för mig, så länge jag inte är otrevlig mot någon. Att vara ödmjuk för att det finns flera sätt att kommunicera på och det inte finns ett sätt som är rätt.

 

[manda]

Fast det kanske man inte heller vill. Det händer ju att man blir inbjuden av personer eller måste umgås med personer som man inte alls gillar. Då kan det verkligen bli brutalt att vara ärlig. Jag har ju levt ihop med personer inom autismspektrat och det har sina sidor. Man får vara väldigt tydlig och inte heller ta åt sig när någon säger rakt ut att något inte smakar gott som man lagat tex.

Jag förstår att det är svårt när man inte kan läsa av andra människor och jag tänker på att vara tydlig när jag umgås med personer som jag vet eller som jag märker inte kan läsa av andra. Men om jag inte får prata som jag själv vill, där går nog gränsen för mig, så länge jag inte är otrevlig mot någon. Att vara ödmjuk för att det finns flera sätt att kommunicera på och det inte finns ett sätt som är rätt.

Jag hoppas inte mitt inlägg lästes som att jag tycker det finns rättare om mer felaktiga sätt eller saker att kommunicera. Jag menar bara att ärlighet inte måste vara elak. Om scenariot var som du målar upp skulle jag kanske säga ”herregud det låter som en total mardröm för mig! Tack för att du tänkte på mig men det där pallar jag inte hur mycket jag än försöker (och det vill jag inte göra mot mig själv)”

Min poäng är att det finns många sätt att vara ärlig och inte alla inbegriper att göra folk ledsna (vilket aldrig helt går att styra, men om en undviker ärlighet för att inte göra folk stötta eller besvikna är det en grej värd att utforska).

 

[Sedna]

Vi tolkar väl kommunikation enligt mönster som vi lärt oss genom livet. Vi har kanske vant oss vid att kvinnor som kommer med korta raka komandon är arga och hårda, och kommer att läxa upp os om vi inte lyder. Visst kan det vara att just den här kvinnan är snäll och på gott humör och bara kommunicerar kort och koncist. Men om vår tidigare erfarenhet säger att ett sådant kommunikationssätt betyder "gör som jag säger, genast, eller så smäller det", då är det inte så konstigt att man tolkar det som argt.

Att kommunicera enbart med ord hade jag upplevt som extremt märkligt.

Att vid mellanmänsklig kontakt kommunicera med enbart ord är omöjligt, om man är människa. Det är AI som då efterfrågas, men även AI kan vilseleda.

Barn lär sig ord sent i förhållande till allt tolkande mellan raderna som bebisar bygger sin kommunikation på. Hur bokstavligt man än talar kommer kroppsspråk och röstläge ha avgörande betydelse för hur budskapet tolkas.

Människor är inte robotar och kan aldrig bli robotar.

 

[monster1]

Jag hoppas inte mitt inlägg lästes som att jag tycker det finns rättare om mer felaktiga sätt eller saker att kommunicera. Jag menar bara att ärlighet inte måste vara elak. Om scenariot var som du målar upp skulle jag kanske säga ”herregud det låter som en total mardröm för mig! Tack för att du tänkte på mig men det där pallar jag inte hur mycket jag än försöker (och det vill jag inte göra mot mig själv)”

Min poäng är att det finns många sätt att vara ärlig och inte alla inbegriper att göra folk ledsna (vilket aldrig helt går att styra, men om en undviker ärlighet för att inte göra folk stötta eller besvikna) är det en grej värd att utforska.

Jag tänker att man ofta är ärlig men kanske lite vag. Tex "jag ska tänka på saken" är ju oftast ett nej, men inte helt säkert man kan ju faktiskt tänka på saken också. För de mesta ljuger man inte utan är istället väldigt vag.

 

[Sedna]

Jag tänker att man ofta är ärlig men kanske lite vag. Tex "jag ska tänka på saken" är ju oftast ett nej, men inte helt säkert man kan ju faktiskt tänka på saken också. För de mesta ljuger man inte utan är istället väldigt vag.

Ja det är ett kategoriskt tänkande att man antingen ljuger eller är ärlig, så förenklad är inte kommunikation för de flesta.

 

[manda]

Jag tänker att man ofta är ärlig men kanske lite vag. Tex "jag ska tänka på saken" är ju oftast ett nej, men inte helt säkert man kan ju faktiskt tänka på saken också. För de mesta ljuger man inte utan är istället väldigt vag.

Ja det är ett kategoriskt tänkande att man antingen ljuger eller är ärlig, så förenklad är inte kommunikation för de flesta.

Jag har inte tänkt alls på att ljuga. Att vara vag är för mig inte ett fullgott alternativ i att jag känner att det kan finnas en förväntan kvar på mig eller något jag måste fortsätta försöka undvika. Jag anser inte att vaghet är lögn (det var en tanke ni båda ger som jag inte hade innan). Men jag upplever vaghet energikrävande för mig och därför föredrar jag att vara tillräckligt tydlig att förväntan på mig upphör eller åtminstone lämnas tillbaka till den andra att hantera själv.

Självklart kan en vara vag om en tycker det känns som att utfallet (med eventuellt ytterligare frågor som kräver ytterligare vaghet eller undvikande) är okej för en själv och den andra.

 

[Badger]

Jag hoppas inte mitt inlägg lästes som att jag tycker det finns rättare om mer felaktiga sätt eller saker att kommunicera. Jag menar bara att ärlighet inte måste vara elak. Om scenariot var som du målar upp skulle jag kanske säga ”herregud det låter som en total mardröm för mig! Tack för att du tänkte på mig men det där pallar jag inte hur mycket jag än försöker (och det vill jag inte göra mot mig själv)”

Min poäng är att det finns många sätt att vara ärlig och inte alla inbegriper att göra folk ledsna (vilket aldrig helt går att styra, men om en undviker ärlighet för att inte göra folk stötta eller besvikna är det en grej värd att utforska).

Jooo men det sättet att vara ärlig på skulle ju också kunna göra någon ledsen.

Någon frågar lite enkelt -vill du hänga med på en höghöjdsbana? och istället för ett litet -nah det är inte riktigt för mig, lite rädd för höjder.

Så "herregud det låter som en total mardröm för mig! Tack för att du tänkte på mig men det där pallar jag inte hur mycket jag en försöker och det vill jag inte göra mot mig själv. (det är ju bara jag jag jag och mig i det, för mycket information.)

Och man bara -men förlåt för att jag frågade då

(man är liksom inte intresserad av att veta hur knäpp man är som gillar höghöjdsbanor/disco/fjällvandring/ostron och exakt hur någons lite finare sensibiliteter reagerar inför höjder utan bara ett enkelt gud så kul! eller nah, vi gör ngt annat, funkar.)

 

[Rie]

Jag vet inte hur jag pratade när jag var ung och tiden innan jag träffade min sambo.
Han pratar mycket uttryck/ord/meningar som ska mottagaren antas förstå.
Som till exempel "Jag träffade en badmintonterrier idag." Vilket ju egentligen skulle vara bedlingtonterrier, en hundras.
Eller "Vi får väl se vad som händer och fötter" Vilket ju skulle vara "Vi får väl se vad som händer och sker", ett vanligt uttryck längre tillbaka i tiden.

Jag har inte problem att förstå sådant - och har blivit tämligen vältränad i detta genom åren - och har väl också använt mig av det av och till, dock inte i samma utsträckning som sambon.
Jag fick ett uppvaknande för många år sedan då en person sa till mig att jag förstår inte sarkasm och ironi.
Då insåg jag att h*n nog hade haft lite problem med min vitsige sambo.
Till den personen ändrade jag mitt sätt att prata och är noggrannare med att prata rakt ut. Speciellt med nya personer, innan jag vet hur de uttrycker sig.

 

[Badger]

Jag vet inte hur jag pratade när jag var ung och tiden innan jag träffade min sambo.
Han pratar mycket uttryck/ord/meningar som ska mottagaren antas förstå.
Som till exempel "Jag träffade en badmintonterrier idag." Vilket ju egentligen skulle vara bedlingtonterrier, en hundras.
Eller "Vi får väl se vad som händer och fötter" Vilket ju skulle vara "Vi får väl se vad som händer och sker", ett vanligt uttryck längre tillbaka i tiden.

Jag har inte problem att förstå sådant - och har blivit tämligen vältränad i detta genom åren - och har väl också använt mig av det av och till, dock inte i samma utsträckning som sambon.
Jag fick ett uppvaknande för många år sedan då en person sa till mig att jag förstår inte sarkasm och ironi.
Då insåg jag att h*n nog hade haft lite problem med min vitsige sambo.
Till den personen ändrade jag mitt sätt att prata och är noggrannare med att prata rakt ut. Speciellt med nya personer, innan jag vet hur de uttrycker sig.

Så pratar min pappa, det är nog inget speciellt för en viss person utan för en viss grupp personen kommer ifrån där det är helt normalt att kalla äpplen för päron och säga -vad händer och fötter (sedan vet jag inte om det är språket Boomer eller Västergötland, ett visst utbildningssäte, eller vad det kan vara)

Jag bor i en stad och jobbar i en annan och de i staden där jag jobbar tycker jag använder konstiga uttryck när jag bara pratar helt vanligt och ingen i min -studentstad, skulle reagerat alls.

 

[Mabuse]

Det svaret hade jag tolkat som att hudterapeuten inte har den blekaste och försökte slingra sig för att slippa svara. Och vad är rena produkter, svaret gav fler frågor än svar ju.
Frågan kunde enligt mig inte misstolkas.

Kommer tyvärr inte på någon nu, brukar förtränga sådant.

Precis. Vad då rena? Ren arsenik? Det säger ju ingenting.

 

[Tuvstarr]

Precis. Vad då rena? Ren arsenik? Det säger ju ingenting.

Ja eller "kemikaliefri" som det ibland skrivs. Jaha, men allt är ju kemikalier, också vatten, så vad innehåller produkten? Ett vakum?

 

[Nikan]

Ja eller "kemikaliefri" som det ibland skrivs. Jaha, men allt är ju kemikalier, också vatten, så vad innehåller produkten? Ett vakum?

När nån säger att det är bara naturliga ingredienser brukar jag fråga om det är flugsvamp i.