Varför? Det är en sak att man inte vill vara sjuk och så sjuk att hjälp hemma behövs dessutom, det kan jag fullt ut relatera till men en helt annan att känna skam över att ha hjälpen.
Jag har haft hemtjänst i många år (12 eller 13, minns inte) och visst var det jobbigt i början när de skulle fixa grejer, särskilt att de skulle städa toaletten för det blev så privat men just att få hemtjänst var något jag kämpade hårt för att få och det är inget jag någonsin har skämts över att ha.
Visst är det oerhört tufft att inte klara sig själv men det är en sak och hemtjänsten är ju det som litelitegrann befriar mig ifrån den fällan jag sitter i. Jag var/är ju lika sjuk men jag slipper känna att jag ligger mina nära till last på ett för mig väldigt jobbigt sätt och kan få behålla de relationer jag har som de relationer de är. Både mot mina då tonåriga, numera vuxna barn och mot min sambo men även jämtemot vänner. För mig var och är det jätteviktigt och det var därför jag ansökte om hemtjänst. Jag ser det som att med hemtjänsten får jag lov att vara jobbig. Jag får lov att ställa krav. Jag får lov att be om den hjälp jag så väl behöver på ett sätt som hade känts enormt jobbigt för mig om jag hade behövt be anhöriga eller vänner om den hjälpen för den som jobbar hos mig har valt det här, alltså att jobba så och hon får lön för det hon gör.
Sedan kan det vara en kamp att hitta rätt person och jag har gått igenom ett antal personer från kommunens hemtjänst och privata företag genom åren, endel toppenbra, endel inte fullt så bra och endel katastrofer men när det flyter så är det fantastiskt. Jag behöver ju hjälpen och det är inget jag kan hymla med men jag betalar hellre för den än ber vänner eller anhöriga om den men hur man känner angående det är ju olika.
Jag tycker iallafall inte att det är något att skämmas för och kan tänka att fullt friska människor köper tjänster inom hem/boende av olika slag så vad är det att skämmas för? Jag tror att man måste dela på den där känslan av att vägra vara sjuk för den ser jag som sund och den där känslan över att behöva hjälp för den är inte sund. Tänk att ni behöver en rörmokare för att toaletten har sprungit läck. Få skulle skämmas över att behöva ringa rörmokaren då. Hjälp behöver vi alla och gudarna ska veta att det var enormt jobbigt för mig att ens inse att jag inte klarade mig själv längre. Det var en sorgeprocess de luxe för mig som alltid har klarat mig själv men samtidigt har jag lärt mig nu att det är inte fel att be om hjälp och att alla ber om hjälp då och då. Att man behöver hjälpen kontinuerligt är såklart jobbigare än vid enstaka tillfällen men kan det göra livet något lite enklare så är det ju bra. Som jag skrev tidigare tror jag på att släcka så många småbränder man kan.
