R
Raderad medlem 120709
Rent krasst tror jag att många mår dåligt idag pga ofrivillig ensamhet. Nu pratar jag inte nödvändigtvis om en partner utan att folk saknar nära vänskaper, djupare relationer till familjemedlemmar osv. Och om man nu är ensam, vem ska man då prata med när man mår dåligt? Man kan gå i terapi, självklart, men i grund och botten behöver vi andra människor som bryr sig om oss på ett personligt plan.
Där är du något på spåren, i alla fall i min personliga erfarenhet. I och med att jag är autistisk så är jag väldigt svår på det sociala planet. Det i sig medför att jag blir väldigt ensam eftersom det är svårt att knyta nya band, och även om jag lyckas så är det i regel bara en tidsfråga innan jag blir lämnad eftersom jag är för mycket, någon intressantare dyker upp (nyligen typ dumpad av "bästis" eftersom hen träffade ny kille...), eller de har helt enkelt inte tid/ork att vara sociala alls. Kvar blir då jag med känslan att än en gång ha blivit ratad, och så mår jag skit över det.
Men som redan nämnts i tråden så har många så mycket med sig själva eller prioriterar bort "svåra" människor ur sin krets, så jag känner mig ganska dömd till att fortsätta vara ensam och deprimerad pga det. Jag tror verkligen inte att jag är den enda som sitter den sitsen. "Shit Life Syndrome" har jag hört det kallas, och det sätter verkligen fingret på vad som är grundproblemet, i alla fall för mig. Något viktigt fattas, och så länge det gör det så kommer det dåliga måendet att kvarstå.