Problemet när folk läser mellan raderna (Neurotypi vs. Autism)

[Breaktown]

Varför? Vill man inte ha med personen är det väl direkt elakt med en omskrivning och opraktiskt att behöva smusla med det. Och du tro inte att du lyckas med att inte lufta sådana planer i framtiden om det förekommer då och då, det märks tydligt.

Alla kan inte gilla alla men att respektera någon så pass att man talar om att denne inte är välkommen är bättre och ärligare än att denne får gissa sig till det genom att aldrig bli medbjuden men ändå inse att det förekommer genom kommentarer som "visst var filmen kul", "du ser trött ut, fick du för mycket vin igår" eller "gu vad god paj du bjöd på". Och var kom ärkesvin ifrån? En ursäkt för att inte bjuda med? Om nu du tycker någon på jobb är ett ärkesvin och denne tycks gilla dig så pass att denne vill hänga med ut, är det inte på plats att vara ärlig och inte låtsas att det bara inte funkar idag? Tycker du personen är ett ärkesvin lär det aldrig funka just idag ändå

Det är inte elakt att inte bjuda med, det är elakt att ljuga.

Jo. Det elaka i det här sammanhanget är definitivt att inte bjuda med. Hamnar man i den situationen så löser man det så att person 4 kan följa med. Sen lär man sig sin läxa och ser till att hålla aktiviteter där alla kollegor inte är välkomna långt utanför jobbets väggar.

Hade ni varit vänner hade det raka och ärliga varit att vi riva av plåstret ja och få personen att förstå att man inte längre vill umgås.
Som kollegor är det inte ett alternativ.

 

[Enya]

Nja jag föredrar ärlighet, om någon inte vill umgås med mig så kan de lika gärna tala om det istället för att jag ska upptäcka det genom handling. Det är inte ett dyft snällare att behöva läsa det genom handlingar enligt mig. Exakt vilka ord är inte poängen.

Vad blir du mest ledsen över? Att inte få vara med och kollegorna är ärliga och talar om hur det är eller att de försöker dölja det för dig att du inte är välkommen och du upptäcker de så småningom? För att återanknyta till trådämnet, att säga det i klarspråk eller mellan raderna genom sina handlingar och brist på handlingar.

Är man fyra på en arbetsplats och tre ska ha en AW utan den fjärde så planerar man och pratar om den utanför jobbet. Bara för att man inte vill ha med den fjärde har man inte rätt att vara "rak och ärlig"=elak mot en kollega, inte heller att frysa ut genom att planera och prata om sin AW och samtidigt nonchalera den fjärde personen.

Vet du verkligen inget om den sociala arbetsmiljön på en arbetsplats och hur viktig den är för att en grupp ska fungera? För mig låter du som en klockren mobbare.

 

[Sel]

Då kontentan, det är okej att utesluta folk bara man gör det diskret.

Obs, jag menar inte att folk inte ska göra vad de vill på fritiden och med vem de vill. Det är bara onödigt sårande att inte vara ärlig och säga nej utan hellre smusla med det. Och att tro att det funkar att är väl i det närmaste att dumförklara folk.

Det handlar inte om att göra det diskret och att smussla, det handlar mer om att inte i en sluten grupp gå och basunera ut att man gör någonting andra människor inte är inbjudna till - särskilt inte om det visar sig att någon faktiskt vill ta del.
Jag har absolut inga problem med att tala om att det här är "någonting vi gör i en sluten grupp." som i rollspelsgruppen jag tog upp som exempel, men jag kan inte för mitt liv föreställa mig en situation där jag helt uppochned säger till en människa som inte gjort mig illa att: "Nej, du är inte välkommen för att vi gillar inte dig." Vi dessutom, som i hela gruppen. Nej. Det bara elakt tycker jag.
Jag tror faktiskt aldrig att jag tänkt så om en enda människa som inte varit regelrätt otrevlig eller hemsk mot mig, och Då hade jag kunnat säga det, men mer förklarande.

Nej kan man säga ändå, och aktiviteterna utanför jobbet kan också fortsätta men man behöver inte dra upp dem framför näsan på folk om det gör situationen obekväm. På en arbetsplats räknar jag med att man behandlar varandra så rättvist och shysst det går - vi ska ju ändå arbeta tillsammans - det betyder inte att man måste vara kompis med alla men man kan och bör ändå ta hänsyn till andras känslor.

 

[Lobelia]

Det handlar inte om att göra det diskret och att smussla, det handlar mer om att inte i en sluten grupp gå och basunera ut att man gör någonting andra människor inte är inbjudna till - särskilt inte om det visar sig att någon faktiskt vill ta del.
Jag har absolut inga problem med att tala om att det här är "någonting vi gör i en sluten grupp." som i rollspelsgruppen jag tog upp som exempel, men jag kan inte för mitt liv föreställa mig en situation där jag helt uppochned säger till en människa som inte gjort mig illa att: "Nej, du är inte välkommen för att vi gillar inte dig." Vi dessutom, som i hela gruppen. Nej. Det bara elakt tycker jag.
Jag tror faktiskt aldrig att jag tänkt så om en enda människa som inte varit regelrätt otrevlig eller hemsk mot mig, och Då hade jag kunnat säga det, men mer förklarande.

Nej kan man säga ändå, och aktiviteterna utanför jobbet kan också fortsätta men man behöver inte dra upp dem framför näsan på folk om det gör situationen obekväm. På en arbetsplats räknar jag med att man behandlar varandra så rättvist och shysst det går - vi ska ju ändå arbeta tillsammans - det betyder inte att man måste vara kompis med alla men man kan och bör ändå ta hänsyn till andras känslor.

För mig så säger du just att "du är inte välkommen" genom att inte bjuda med en viss person. Hur ska det annars tolkas? Beroende på sammanhanget är det både helt naturligt och helt okej många gånger.

Om det är en släktträff så är det ju helt naturligt. Om det är en improviserad afterwork är det direkt elakt. Är det en eller ett fåtal som aldrig blir inbjudna i en större grupp är det mobning oavsett hur man lägger upp det och oavsett vad man gör och även om man inte gör det öppet.

Är det grupperingar som bildats för länge sedan som rollspel poker eller vad det kan vara så är det naturligt att inte bjuda in fler givetvis, men då bjuder man inte in någon. Likaså bjuder man inte in en nybörjare om man ska rida en snabbare tur, ett barn till tjejfesten osv.

Min poäng är att det spelar mindre roll på vilket vis man säger nej, mellan raderna eller direkt. Det är inte mer okej att utesluta någon för att man tycker det är ojust att säga det till personen direkt. Man skonar sig själv genom att inte tala om det, inte den som inte blir medbjuden. Man skonar inte den personen, om den ändå genom handling får ett nej.

 

[MiniLi]

För mig så säger du just att "du är inte välkommen" genom att inte bjuda med en viss person. Hur ska det annars tolkas? Beroende på sammanhanget är det både helt naturligt och helt okej många gånger.

Om det är en släktträff så är det ju helt naturligt. Om det är en improviserad afterwork är det direkt elakt. Är det en eller ett fåtal som aldrig blir inbjudna i en större grupp är det mobning oavsett hur man lägger upp det och oavsett vad man gör och även om man inte gör det öppet.

Är det grupperingar som bildats för länge sedan som rollspel poker eller vad det kan vara så är det naturligt att inte bjuda in fler givetvis, men då bjuder man inte in någon. Likaså bjuder man inte in en nybörjare om man ska rida en snabbare tur, ett barn till tjejfesten osv.

Min poäng är att det spelar mindre roll på vilket vis man säger nej, mellan raderna eller direkt. Det är inte mer okej att utesluta någon för att man tycker det är ojust att säga det till personen direkt. Man skonar sig själv genom att inte tala om det, inte den som inte blir medbjuden. Man skonar inte den personen, om den ändå genom handling får ett nej.

Jag tror få personer håller med dig. Jag sällar mig till de som anser att ditt förslag bara är otrevligt.

 

[Andromedae]

Det är inte nödvändigtvis enkelt med kommunikation (i sådana fall hade min yrkeskår inte existerat). Men jag tror generellt att det blir lättare att förstå både sig själv och andra om man utgår från att kommunikation inte är ett binärt fenomen, utan att det alltid kommer att existera i ett sammanhang där (minst) två personer kommer in med olika uppfattningar, bakgrunder, medvetna och omedvetna mönster.

Om person A och person B inte förstår varandra är det inte nödvändigtvis (snarare osannolikt) att det beror på att någon av dem medvetet vill kommunicera dåligt. Det är snarare så att de lever olika liv, har olika saker som de prioriterar och olika saker de tänker på, vilket innebär att kontexten de lever i inte är densamma. Baserat på den kontext vi upplever kommer vi sedan att utveckla kommunikationsmönster anpassade för vår personliga kontext.

När vi ska förstå varandra kommer vi alltid att göra det utefter våra egna förutsättningar. Beroende på var vi är i livet och vilka vi är kommer vi att få lättare eller svårare att identifiera oss med olika kommunikationstyper.

Jag har sovit lite i natt och känner mig ganska flummig idag. Jag är så pass påverkad av det att jag noterar min trötthet och hur den påverkar min kommunikation (jag skulle verkligen inte sätta mig och jobba just nu). Samtidigt så finns det många saker som jag registrerar just nu enbart beroende på att jag sitter och funderar på den här tråden, till exempel mina tidigare erfarenheter av att skriva om kommunikation på bukefalos, mina erfarenheter kring ofungerande kommunikation och vad jag har läst för olika saker som rör till exempel arbetsplatskommunikation. Och slutligen så har jag mina mer grundläggande mönster som jag i stort inte är medveten om utan som hjälper min hjärna att orientera sig - mina minnen, mina ideal och så vidare. Allt påverkar hur jag väljer att skriva just den här posten, på just det här sättet. Om någon av faktorerna i den här texten inte hade varit densamma, då hade utgången blivit annorlunda. Kanske väldigt annorlunda, eller kanske till det yttre nästan likadan.

Den som läser har förstås också samma kompott. Någon är trött, någon känner sig vass, någon har det som nördintresse och någon slöläser medan de väntar på bussen och är egentligen inte alls särskilt intresserad av ämnet. Och samtidigt har de alla saker som påverkar dem och vad som kommer att resonera med dem.

 

[Mabuse]

Kommunikation är ju mycket finlir också.

Ett exempel på subtil skillnad är ”ok”. Jag har en vän som istället skriver ”okey”. Första gången han gjorde det blev jag lite osäker på vad han menade. ”Ok”, som i ”Då vet jag”, eller ”ok” som i ”Okeeej…?!? Det verkar helt stolligt, men jag säger inget för jag är artig”.

I min värld skriver man alltid ok, aldrig okey (om man inte menar den andra betydelsen), så första gången hajade jag till. Nu har jag lärt mig att han menar ”ok” som i ”då vet jag” när han skriver ”okey”.

 

[Lobelia]

Det är inte nödvändigtvis enkelt med kommunikation (i sådana fall hade min yrkeskår inte existerat). Men jag tror generellt att det blir lättare att förstå både sig själv och andra om man utgår från att kommunikation inte är ett binärt fenomen, utan att det alltid kommer att existera i ett sammanhang där (minst) två personer kommer in med olika uppfattningar, bakgrunder, medvetna och omedvetna mönster.

Om person A och person B inte förstår varandra är det inte nödvändigtvis (snarare osannolikt) att det beror på att någon av dem medvetet vill kommunicera dåligt. Det är snarare så att de lever olika liv, har olika saker som de prioriterar och olika saker de tänker på, vilket innebär att kontexten de lever i inte är densamma. Baserat på den kontext vi upplever kommer vi sedan att utveckla kommunikationsmönster anpassade för vår personliga kontext.

När vi ska förstå varandra kommer vi alltid att göra det utefter våra egna förutsättningar. Beroende på var vi är i livet och vilka vi är kommer vi att få lättare eller svårare att identifiera oss med olika kommunikationstyper.

Jag har sovit lite i natt och känner mig ganska flummig idag. Jag är så pass påverkad av det att jag noterar min trötthet och hur den påverkar min kommunikation (jag skulle verkligen inte sätta mig och jobba just nu). Samtidigt så finns det många saker som jag registrerar just nu enbart beroende på att jag sitter och funderar på den här tråden, till exempel mina tidigare erfarenheter av att skriva om kommunikation på bukefalos, mina erfarenheter kring ofungerande kommunikation och vad jag har läst för olika saker som rör till exempel arbetsplatskommunikation. Och slutligen så har jag mina mer grundläggande mönster som jag i stort inte är medveten om utan som hjälper min hjärna att orientera sig - mina minnen, mina ideal och så vidare. Allt påverkar hur jag väljer att skriva just den här posten, på just det här sättet. Om någon av faktorerna i den här texten inte hade varit densamma, då hade utgången blivit annorlunda. Kanske väldigt annorlunda, eller kanske till det yttre nästan likadan.

Den som läser har förstås också samma kompott. Någon är trött, någon känner sig vass, någon har det som nördintresse och någon slöläser medan de väntar på bussen och är egentligen inte alls särskilt intresserad av ämnet. Och samtidigt har de alla saker som påverkar dem och vad som kommer att resonera med dem.

Bra sammanfattat, det finns massor av variabler, när det gäller det talade ordet är de nästan oändliga. Det är bara en liten procent av kommunikationen som är det talade ordet. Förutom de du nämnt så spelar tonfall och kroppsspråk en stor roll. Ju större livserfarenhet man har dess lättare är det att tolka hur andra kan uppfatta något/förstå vad den andra menar oavsett vem denne är. För de flesta sker större delen av kommunikationen i det undermedvetna. Exempelvis kan en person kan uppfattas som trevlig för att den liknar farfar eller otrevlig för den påminner om en otrevlig person på jobb, helt utan att man reflekterar över det. Och sen behandlar man personen utifrån sina egna erfarenheter och sorterar in i fack - många gånger utan att reflektera. Kommunikation är komplext och att hänvisa till en diagnos för att det blir missförstånd, är att förenkla saker.