Tack för svaret, det ger en annan synvinkel. Jag har haft minst fem lektioner, så helt ny är hon inte. Jag har tyvärr inte mailadressen men ska skriva nästa lektion.
Just att skriva "det där kan jag" känns så typiskt och jag hade förstått om läraren inte trodde mig då, även om det kanske hade gått bättre. Jag ska göra några av uppgifterna till nästa lektion så att hon förstår lite mer hur jag fungerar och vad jag kan.
Att lärare är människor är jag medveten om och uppskattar, men jag har svårt för att se någon som mer kunnig om den inte verkar vara det. Det innebär inte att jag inte lyssnar på dem, men jag är inte så engagerad. I det här fallet tar jag för givet att läraren kan matte bättre än mig, men inte att hon kan hur jag funkar/ inte funkar (självklart, hon känner inte mig). Därför försöker jag få en dialog, ett intresse av läraren för hur jag funkar och hur man kan göra annorlunda
Min fetning. Om jag leker med tanken att jag var lärare (det är jag inte) och en elev skulle skriva till mig och fråga om det här verkligen är nödvändigt, och undra om jag verkligen har kunskap och kompetens att undervisa hen, så skulle jag nog inte tolka det som en elev som försökte skapa dialog utan som en elev som är omotiverad och på lite "bråkhumör".
Jag tror att du kanske skulle kunna jobba på att vara ÄNNU tydligare än du redan tycker att du är? Jag läste något nån gång om kommunikation och att få fram sitt budskap. Man skulle besvara frågorna "vad känner jag", "vad vill jag", "hur vill jag göra det" och "vad är din roll i det" (kanske inte var exakt de orden, men ungefär)
Så tillexempel skulle jag, i liknande situation, försöka med något i stil med "Det här är uppgifter jag redan kan, jag känner inte att det ger mig nåt. Jag skulle vilja få göra svårare uppgifter/en annan typ av uppgifter. Skulle vi kunna räkna på de svårare/ett annat kapitel ett tag/vad som nu passar"
Då finns det liksom inte så mycket utrymme för feltolkningar. Däremot "Är det här nödvändigt", där finns massor av utrymme! Jag förstår att frågan kan vara väldigt rak och tydlig för dig - du undrar om det är nödvändigt att du gör de här enkla uppgifterna. Men många förstår inte det där "jätteraka" utan tror att man menar annat/tolkar in saker man inte säger osv. Det har jag märkt att blir bättre om man är väldigt specifik istället för att tro att de förstår vad man menar, och att tro att de förstår att man BARA menar det man säger.
Ofta har jag hamnat i situationer där folk har sagt "Jag trodde att du menade..." fast jag har sagt precis exakt som jag tänkte. Men eftersom mycket socialt samspel bygger på sånt där som inte sägs, så tror många att man menar massa saker som man inte säger ändå, fast man själv tycker att man är SUPERtydlig. Så jag har märkt själv att när jag tycker att jag är rak och tydlig, så behöver jag ofta ändå förtydliga/"förlänga" det lite för att de ska förstå att jag menar exakt precis det jag säger och inte annat.
Exempel: "Är det här nödvändigt verkligen" - massa utrymme för tolkningar och missförstånd
"Är det här nödvändigt verkligen för jag känner att jag behärskar de här uppgifterna jättebra och vill prova några mer avancerade" - tydligare, läraren förstår lättare att du menar som du säger och inte som ett "allmänt gnäll".
Om du hängde med i mina luddiga funderingar
