Jag hade kunnat be om ursäkt, om jag visste att hon inte uppfattade vad jag menade.
Det tycker jag dock gäller läraren med, och jag tar inte illa upp för att någon frågar när den inte förstår. Hon förstod helt uppenbart inte vad jag menade, då är det bara bra att fråga
Att kunna be om ursäkt för att man förolämpat någon även om den andra också gjort något fel är en väldigt bra sak att öva på. Om det inte var meningen att vara otrevlig tycker jag att du ska säga att det var synd att du utryckte dig på ett sätt som hon uppfattade som otrevligt.
Matte har alltid varit ett provocerande ämne för mig. Avskyr att repetera sånt jag kan. Men nu när jag läst gymnasiematte i vuxen ålder har jag haft lättare att se hur uppgifterna är uppbygda.
Säger inte att det gäller dina uppgifter men jag utgår ifrån att det gäller även de som provocerade mig på högstadiet.
Du lär dig en princip, och gör sen, låt säga 20st uppgifter på temat. Efter 3st tycker du att du kan det du behöver. Men det finns kanske 10 olika små twister på metoden. Om du har fattat instruktionen så kanske du har lätt för att få alla rätt. Men din hjärna behöver fortfarande ta sig egenom alla alternativen för att skapa en grund för nästa steg.
Edit (råkade posta för tidigt):
Stämmer det att uppgifterna är för enkla, se det som att du behöver öva på att bara göra uppgifterna och se vart det leder. För du KOMMER stöta på matte där du faktiskt måste nöta uppgifter, som känns tråkiga, förr eller senare.
Stämmer det jag tror, alltså att de är uttänkta för att mata din hjärna med alla steg som behövs och att din lärare vet mer om mattepedagogik än du, så tjänar du också på att göra dem.
Men mitt bästa tips när skoluppgifter känns meningslösa: gör det till en övning i sig. En övning i självkontroll och att odla förmågan att (när du vill/väljer) anpassa dig till andra utan att bli bitter.