Fyra veckors semester, rosévinet upphällt och flanksteken på grillen. Det störda är hur hjärnan liksom famlar förvirrat i denna nya tillvaro "alltså vad då, är det.... LEDIGT i samma stund som jag går på semester? Men, men, men... nej?! Allt som jag jämt ligger efter med och inte hinner med då? Alla saker som någon annan måste bevaka och som väntar på mig när jag kommer tillbaka? All gnagande oro för saker som kan vara fel och sådant som jag desperat försöker jobba undan hela första helgen på semestern, fram till typ midnatt söndag kväll? Någon måste skämta aprillo? Detta är ju helt ovant, och orimligt?"
Nej du, hjärnan. Det är så här nu att numera är vi helt lediga när vi går på semester, och det finns inte längre saker som jagar oss eller dåliga samveten som stör nattsömnen. Vi behöver varken oroa oss eller stressa eller grubbla, förstår du.
Vi kan sova gott på nätterna, och vakna varje morgon till en ny dag av roligheter. Laga god mat, greja i trädgården, äta frukost i det magnifika växthuset, umgås med alla djuren, lyssna på sommarpratare, rida, titta på bikuporna, träna, läsa intressanta böcker, kolla på Netflix, bada, slappa i hängmattan, dricka vin, äta glass, och bara umgås med bra människor. Och sedan komma tillbaka till ett fantastiskt jobb, med maxad inspiration och arbetsglädje.
Det är fan i mig en nåd att stilla bedja om, och vara galet tacksam över att ha. Och i morgon blir det midsommarfirande tillsammans med trevliga, mysiga, bra människor, och kostar jordgubbarna 75 spänn så well, låt dem göra det då.