Plastmamma...

Sv: Plastmamma...

Att han kan och också sätter undan tallriken när du påminner honom. Tja, det låter väl precis som de allra flesta barn eller? (Och det är väl kanon att han GÖR det på en gång utan protester när du säger till. Det tyder ju på att han inte låter bli av nonchalans eller för att jävlas med dig. Han glömmer helt enkelt.) Att man som vuxen får påminna/"tjata" rätt mycket innan saker sitter av sig själv. Speciellt om han sedan tidigare aldrig behövt komma ihåg att ta undan sin tallrik och nu förväntas kunna komma ihåg det. Han kommer behöva påminnas ofta. Det låter fullständigt normalt tycker jag.

Detsamma tänker jag om problemet med hunden; han glömmer bort sig och agerar "fel", han behöver påminnas. Om och om och om igen innan det "sitter". Herreminje han är ju bara 6 år!


Om jag förstod TS rätt (men jag kan givetvis ha missuppfattat henne) så menar hon att barnet inte tidigare behövt ta undan sin tallrik övht hemma hos pappan, innan TS kom in i bilden. men som sagt, jag kan förståss ha missuppfattat henne. :)
Att hon inte gnäller på att han glömmer, utan att hon menar just faktum att pappan inte låter sonen få börja ta ansvar över saker. Något barn Behöver för att lära sig bli självständiga individer.
Sådant påbörjas redan vid liten ålder, vissa "vanor" och kunskaper etableras så mkt mer än man kan tro vid barnåldern.



(vidare inte direkt till dig personligen utan allmänt)

Någon gång ska man ju dessutom börja, när ska ett barn kunna saker, om ett barn på 6 år är för tidigt?
Ska en 8 åring kunna ta undan sin tallrik? En 10 åring?
Jag tycker att en 8 åring ska kunna städa (dvs plocka undan saker från golvet) sitt rum själv. Det kan åtminstone min systerdotter, det har alla mina syskon kunnat och mina vänners barn har kunnat det.

En av mina vänners dotter är 8 år, hon kan göra iordning sin ponny, mocka och sopa stallgången. (ingen ber henne heller fö, hon gör det självmant).
Ja visst felar det om hon är på dåligt humör, men det är inte dom gångerna där något kom ivägen för det naturliga och spontana jag pratar om utan allmänt.
 
Sv: Plastmamma...

Då är nog inte ironier som den om tallriken rätt väg.

Sa jag aldrig heller.
:)
Jag hade också valt att formulera mig på ett annat sätt än att säga att tallriken flyger iväg.
Vi vet dock inte Hur TS sa att tallriken flög iväg, hon kan ha sagt det på ett skojsamt sätt som hon och sonen förstår men vi inte förstår. Jag hoppas det iallafall. :)
 
Sv: Plastmamma...

Gillar man inte barn så verkar det vara ett urtråkigt ansvar att ta på sig.

Jag tycker tyvärr att det ofta verkar vara de som inte tycker om barn som ser enorma behov av uppfostran (i termer av beteendemodifikation), och då själva åtar sig denna om tillfälle ges. Jag tolkar det som att syftet med den verksamheten är att få barnet mindre barnlikt (dvs slippa dess barnslighet, man gillade ju inte barn), även om de det gäller säkert skulle anse att jag har fel, och tex börja gå på om vad barnet behöver lära sig (som vi ju också ser i tråden).

I båda fallen är man tillbaka vid ruta 1. Det hela handlar om att man inte riktigt står ut med barn, vilket jag har full förståelse för.

Den del av uppfostran som betonas i den här tråden är ju tveklöst den tråkigaste (det är mycket roligare att tex odla barnens ordförråd genom högläsning och bilda dem genom utflykter osv osv) delen av hela projektet, och den mest konfliktalstrande. Jag anser att man inte riktigt har rätt att fostra barn i den här meningen, om man inte också verkligen gillar dem (dvs gillar det individuella barn det gäller). Gillar man inte barnet, blir denna del av uppfostran alltför lätt respektlös.
 
Sv: Plastmamma...

Ja, hon vill ju ta på sig ett större ansvar om pojken, det verkar ju på TS som hon både deltar i uppfostransbiten och leka biten. Det handlar ju inte om att hon tycker att hon tar en orimlig del av hushållsarbetet hon tycker att en sexåring kan vara delaktig. Att bara sätta gränser runt sig själv tycker jag vore att avvisa barnet, det är väl väldigt omoget om något? Särskilt om man tycker att bioföräldern curlar på ett för barnet osunt sätt.

Att TS inte gillar barn generellt är väl en sak, men hon har ingestans sagt att hon inte gillar pojken.
 
Sv: Plastmamma...

Luftigt eller ej, barn älskar mig och min "barnpedagogik".

Orsaken till att jag inte vill ha barn är att jag anser att de tar upp tid. På det har jag tinnitus och svårt med höga ljud. Skulle jag haft egna barn så skulle det inte varit ok att lessna på höga ljud som barnet gör och bara gå därifrån. Jag har tålamod med barn, men trotts det är det svårt för mig när mitt huvud blir trött och jag saknar ork.

Barn brukar säga att de förstår mig på ett bra sätt, de brukar lära sig en hel del och de brukar utvecklas.

En av mina elever är en 8 årig tjej som var Väldigt blyg och innåtvänd när hon började ta lektioner. Det vände redan första lektionen och mamman var väldigt förvånad över att hon pratade så mkt med mig, och framför allt att hon helt plötsligt vågade göra saker med sin ponny som hon inte vågade tidigare. Och att hon söker sig till mig när hon blir osäker eller känner sig otrygg runt hästen, mamman dög inte i de lägena.

Jag har vana av barn och uppfostran trotts att jag inte har egna barn.


Jag uppfattar det som att ni missar att jag skriver att barn absolut måste få vara barn och gå tillbaka i "vad de kan"-stadiet. Vad jag är emot är att curla barn, och att man inte ska göra allt, varje gång, hela tiden.


Liten undran, varför är det ointressant att diskutera på nätet vad en 6 åring ska kunna och inte kunna?
Det borde ju TS få veta, även era åsikter, så hon vet om hon ställer för höga krav på barnet eller inte.

Hur TS framställer problemet eller inte låter jag vara osagt. Jag kanske tolkar henne på ett sätt som du inte tolkar henne på och förstår att hon inte menar det som ni uppfattar det.

Jag låter vara osagt om TS är lämplig som extramamma eller inte. Det kan varken jag eller någon annan avgöra utan att ha träffat dom.
Självklart kan vi inte avgöra huruvida barnet är curlat eller ej heller, som jag skrivit så är det en tolkning av vad TS skriver.

Men i TS fall så kanske det är så att hon saknar kunskapen om hur man är som förälder och istället för att man då ska påpeka för henne hur "hemskt dålig" (man tycker) hon är, så är det betydligt mer konstruktivt att hjälpa henne.
Att säga att hon ska göra slut med pojkvännen för att hon inte är en nog bra extramamma är helt onödigt och bara elakt.


Pojken framstår som gott och väl "normal". De flesta barn är mer ivriga att göra rätt och behaga sina föräldrar när de är 2-4 år än när de är 6-7 år. Har med frigörelse och sådant att göra. Skitjobbigt för de vuxna, men man får lära sig.
Absolut att barn har olika stadier i livet och det ska man givetvis ha förståelse för.
Det är dock inte det som är "problemet" i TS fall om man skall lyssna på vad hon säger. Pappans beteende är konstant.
 
Sv: Plastmamma...

Det är dock inte det som är "problemet" i TS fall om man skall lyssna på vad hon säger. Pappans beteende är konstant.
Men varför ligger då denna tråd på Förälder? Freudiansk miss...?
 
Sv: Plastmamma...

Liten undran, varför är det ointressant att diskutera på nätet vad en 6 åring ska kunna och inte kunna?

Självklart kan vi inte avgöra huruvida barnet är curlat eller ej heller, som jag skrivit så är det en tolkning av vad TS skriver.

Som sagt, det spelar ingen roll för mig om du har barn eller inte. Jag tycker inte att det generellt sett är så att föräldrar är mycket vettigare när det gäller barn än vad icke-föräldrar är.

Varför det inte är intressant att diskutera vad en sexårig unge bör kunna? Jaa, du, varför är jag inte intresserad av flugfiske? Allting här i världen intresserar mig inte, helt enkelt. Jag kan inte se någon som helst nytta med en lista över vad en sexåring ska kunna, för sexåringar är så olika varandra. Det finns sexåringar som spelar Schubert felfritt på piano.

Vad gäller det eventuella curlandet har vi TS sätt att beskriva det, och i den beskrivningen ryms väldigt många tänkbara tolkningar för min del. Precis som när någon beskriver hur hemskt bortskämt dess småsyskon är. Jag tar det med en nypa salt. Som sagt är det lite fascinerande att det så gott som uteslutande är plastbarn och småsyskon som är så bortskämda.

Pappan skriver så vitt känt inte i tråden, så det verkar mer meningsfullt att med TS diskutera TS roll som plastmamma, tycker jag. Den rollen verkar komplicerad nog.
 
Sv: Plastmamma...

Den låg på ÄU först och blev sedan flyttad.
 
Sv: Plastmamma...

Hennes åsikter och tyckande tycker Jag är vettiga, ....

Jag förstår det.
Ni resonerar ju lika tokigt båda två.
Tokigt ur barnets synvinkel.

Ni tittar bara på er själva och era egna synvinklar och inte på livet ur barnets perspektiv.
Du förstår inte ens vad jag menar när jag nämner "pappans uppmärksamhet" utan drar till med fånigheter som att sitta i knät.
 
Sv: Plastmamma...

Det klassiska "du har inga barn så du kan inte veta något" köper jag inte.

Det finns människor som inte har barn som utan vidare greppar det hela.
Men det är svårt att gå genom livet som förälder utan att få lära sig hur det fungerar den hårda och praktiska vägen.
Teori är en sak och praktisk är en annan.
Fullt ansvar alltid för ett barn blir på ett alldeles eget vis.

Jag tycker inte att du visar tillräcklig insikt om situationen för barnet ur barnets perspektiv för att tillhöra kategorin "barnlösa som har greppat läget" utan jag tycker att du jämför för mycket med dressyr av djur.
Barn är inte djur.
De har ett så mycket större känslospektra som man måste ta hänsyn till.
 
Sv: Plastmamma...

Gillar man inte barnet, blir denna del av uppfostran alltför lätt respektlös.

Det tenderar lätt till att bli dressyr för den egna trivselns skull.
På samma sätt som man gör med en hund.
Dresserar den till att bli vad man vill ha.

Människor fungerar inte så och skall inte heller göra det.
Man kan bara dressera upp till runt 6 år, sedan så kommer ofelbart den egna viljan att ta över.
Och då så gäller det att vara sams.
 
Sv: Plastmamma...

Att bara sätta gränser runt sig själv tycker jag vore att avvisa barnet, det är väl väldigt omoget om något?

Det är inte det som är att sätta gränser runt sig själv.
Utan det är, om vi går tillbaka till tallriken, att säga:
"Jag tycker inte att det är roligt att ta undan tallriken efter dig så jag vill att du gör det själv.".

Alltså att ta undan tallriken handlar om att den andra personen inte vill göra det.
Eller inte vill att tallriken står kvar på bordet för att den personen vill använda bordet till något annat än att ha smutsig disk på.
Den sortens sättande av gränser kan alla göra var och en för sig och dessutom också ha helt olika regler för.
Precis som för alla i det vanliga och verkliga livet.
 
Sv: Plastmamma...

Liten undran, varför är det ointressant att diskutera på nätet vad en 6 åring ska kunna och inte kunna?

Därför att det här barnet är mera drivet av sina känslomässiga upplevelser än av sin faktiska kompetens.
Problemet är på det känslomässiga planet.
Han behöver kontrollera att Pappa finns för honom om det skulle krisa.
Denna kontroll tar sig uttryck i att han "kör" med sin Pappa.
Det finns en risk i att inte möta pojken i det här och det är att han då trappar upp för att göra sina kontroller.
Har man otur så kan det blir stora och kaosartade reaktioner som man nog egentligen gärna vill slippa att ha inomhus.
 
Sv: Plastmamma...

Svaret är inte bara riktat till dig Inte_Ung;

Första gångerna jag träffade ungen/barnet/sonen, var i stallet, då jag lånat en liten shettis som han skulle få rida på, han älskar hästar och älskar att vara i stallet. När han ridit och gjort allt de roliga så ville han bara lämna hästen med sadel och hela kittet på, då fick jag, trotts att jag inte kände honom säga at man måste ta hand om djuret, nu när hon burit runt på dig så måste du ju ta av henne sakerna, ja något i den stilen.

Då sa Sambon/gubben/pappan att de var jättebra att jag sagt till att man måste ta hand om det man börjat göra, därför uppfattar jag inte de som något negativt att han får göra lite saker själv, sambon/gubben/pappan "glömmer" av sig ibland, det säger han själv, att han springer och gör allt åt ungen/barnet/sonen.

Han sa även att innan han skiljde sig så satt han hela dagarna, när ungen/barnet/sonen kom hem från dagis, han lämnade aldrig hans sida och gjorde Allt åt honom, detta säger han själv, han säger även att han vet om att han "curlat" ungen/barnet/sonen...
 
Sv: Plastmamma...

Okej, jag uppfattade det inte så !
Men om det är vad som menas med att sätta gränser runt sig själv så håller jag med självklart.

Jag skulle faktiskt tro att det är ungefär vad TS egentligen är ute efter, men uttrycker sig både här och i verkliga livet något mindre tydligt.
 
Sv: Plastmamma...

Om jag förstod TS rätt (men jag kan givetvis ha missuppfattat henne) så menar hon att barnet inte tidigare behövt ta undan sin tallrik övht hemma hos pappan, innan TS kom in i bilden. men som sagt, jag kan förståss ha missuppfattat henne. :)
Att hon inte gnäller på att han glömmer, utan att hon menar just faktum att pappan inte låter sonen få börja ta ansvar över saker. Något barn Behöver för att lära sig bli självständiga individer.
Sådant påbörjas redan vid liten ålder, vissa "vanor" och kunskaper etableras så mkt mer än man kan tro vid barnåldern.

Jag uppfattade det precis just så som du. Att barnet inte behövt göra det förut. Men jag uppfattade också hennes inlägg som att hon irriterar sig på när han inte kommer ihåg att göra det. Och hon skriver själv att hon frågar något om han tror att tallriken flyger iväg av sig själv (vilket kanske, som några påpekat, inte är ett så bra bemötande av ett så litet barn att ironisera på det sättet..)

Och att hon menar att han visst KAN ställa undan tallriken, men (som många andra) gärna vill "slippa undan".

Jag förstår bara inte vad det är att bli så irriterad på.:crazy: Dels tror jag inte denna 6åring medvetet tänker "jag skiter i tallriken den kan plastmamma ta bort!". Varför tror jag det? jo, för att han ju gör det utan knot när hon påminner! Dels så tycker jag det låter helt normalt för ett litet barn som aldrig förut har behövt göra det att han just glömmer bort det. Han kommer glömma det många fler gånger än så. Det är det som är att vara vuxen, förälder eller plastförälder; att inse att barn inte nödvändigtvis gör allt för att jävlas utan faktiskt gör det för att de glömmer. De har inte samma hjärnkapacitet som oss vuxna.

Jag håller med om att det är en god vana att lära barnet t ex ta bort sin tallrik från matbordet (vi försöker vara konsekventa och lära vår 3åring det nu), men det betyder ju inte att man kan förvänta sig att barnet ALLTID utan pardon ska komma ihåg den uppgiften. Speciellt inte när han aldrig behövt göra sådant förut!

Dessutom håller jag med mino om det kanske ändå är dags att fundera över rollfördelningen mellan pappa och plastmamma? Jag håller med den som sa att en styvförälder på något sätt måste kunna vara "stand-in-förälder" och kunna ha möjlighet att påverka fostran av ett barn i sitt eget hem. Däremot är huvudansvaret alltid föräldrarnas. Så; först måste TS få pappan/sambon att inse/hålla med om att t ex ta bort tallriken är viktigt och något som konsekvent ska göras. Sen är det i första hand pappan som ska se till att det görs. Om pappa inte är där så kan TS ta över det "jobbet". Här låter det som att TS tycker det är viktigt, pappan håller inte riktigt med (eller avhändar sig ansvaret... medvetet eller omedvetet. Det kan ju vara enklare att vara "schyssta pappan" och ts får agera "elak styvmor"...) och därför blir ts den som tar ansvaret för att påminna/säga till.
 
Sv: Plastmamma...

Svaret är inte bara riktat till dig Inte_Ung;

Första gångerna jag träffade ungen/barnet/sonen, var i stallet, då jag lånat en liten shettis som han skulle få rida på, han älskar hästar och älskar att vara i stallet. När han ridit och gjort allt de roliga så ville han bara lämna hästen med sadel och hela kittet på, då fick jag, trotts att jag inte kände honom säga at man måste ta hand om djuret, nu när hon burit runt på dig så måste du ju ta av henne sakerna, ja något i den stilen.

Då sa Sambon/gubben/pappan att de var jättebra att jag sagt till att man måste ta hand om det man börjat göra, därför uppfattar jag inte de som något negativt att han får göra lite saker själv, sambon/gubben/pappan "glömmer" av sig ibland, det säger han själv, att han springer och gör allt åt ungen/barnet/sonen.

Han sa även att innan han skiljde sig så satt han hela dagarna, när ungen/barnet/sonen kom hem från dagis, han lämnade aldrig hans sida och gjorde Allt åt honom, detta säger han själv, han säger även att han vet om att han "curlat" ungen/barnet/sonen...

Jag håller med din sambo/gubbe/pappa! Det var ju jättebra att säga det. Sonen lär sig att ta ansvar och kan också känna sig stolt över att han kan "ta hand om ett djur" på ett bra sätt!

Så, det där med att minska curlandet verkar ni ju vara överens om! Du verkar dock i vissa lägen ha lite för höga förväntningar på dels hur fort det ska gå för att få ett "automatiskt" beteende hos sonen gällande vissa uppgifter och dels verkar du irritera dig lite väl mycket på beteendet också. Det är trots allt en ganska liten grabb fortfarande. Han kommer behöva stöttning i att lära sig hur livet fungerar och i att bli självständig i många år till (det är ju därför vi inte är myndiga vid 6 års ålder).

Jag tror att du istället för att lägga så mycket krut på att fixa denna "fostran" själv lägga mer ansvar på att pappan fixar det! Om han nu håller med dig i att det behövs så får faktiskt HAN i egenskap av pappa ta det främsta ansvaret för själva föräldraarbetet.
Såklart måste du kunna säga till du också, men i första hand ska det vara pappan som gör det tycker jag. Så slipper du ta allt det jobbet (du som inte ens gillar det egentligen) och du och sonen kanske kan fortsätta ha de trevliga bitarna i umgänget i första hand.
 
Sv: Plastmamma...

Men ibland så fungerar det inte som man tror.

Mina barn är bortskämda och curlade.
Och det har fått dem att skämma bort och curla tillbaka.
De ger nu mig och sin lillebror samma onödiga service.
De är omtänksamma och hjälpsamma.
För i deras värld så är det så man beter sig mot varandra.
Jag tror därför att resultatet beror av något annat än den tidiga dressyren.
 

Liknande trådar

R
Övr. Hund Dethär är kanske en dum och pinsam fråga. Och jag känner mig redan o kunnig och som en dålig matte för att det hände och för att jag...
Svar
13
· Visningar
1 104
Senast: Red_Chili
·
Övr. Hund Jag har läst mycket här och tycker att det verkar finnas många kloka människor här. Hoppas nu på att kunna få stöd och råd i hur jag ska...
Svar
18
· Visningar
4 983
Senast: Milosari
·
Övr. Barn Den senaste tiden har jag tänkt en hel del på min barndom, bland annat pga några diskussioner jag haft med min mamma. Jag kommer inte...
4 5 6
Svar
102
· Visningar
12 460
Senast: Bri
·
Övr. Barn Min äldsta dotter är nyligen fyllda åtta år. Hon har alltid varit en ganska orolig själ. Kolik som bebis, sov (sover) dåligt, vaknade...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
22 277
Senast: Zewz
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp