Plastmamma...

[skuggan_]

Sv: Plastmamma...

*hugger knappen*

Jag måste fråga, ni som går i anfall mot TS, vart får ni ifrån att hon inte gillar Ungen(!) (mwhohahahaha)?

Helt ärligt så har jag 110% förståelse för att TS blir frustrerad, trött, irriterad när pappan curlar sin son!
Hon blir trött på barnets beteende, inte på barnet själv.

Tycker ni det är ett ok beteende att curla barnet och "inpränta" negativa beteenden? Kan ni inte se TS frustration över att barnet uppför sig illa och blir på råge Uppmuntrad till att göra det?
Ibland är våra känslor svåra att förstå orsaken till och i TS fall så tror jag att hon, om hon satte sig ner och tänkte igenom det hela på en mer grundlig nivå (inte illa menat TS), skulle inse att det är själva uppfostran och beteendet hon blir irriterad över, inte själva pojken!


Till TS

Ett tips för att vända din frustration och göra den hanterbar är att acceptera att det faktist inte är barnet du ska bli frustrerad på!
Detta har tagit mig År att inse, att det faktist är föräldern man ska bli irriterad på om ett barn (upp till en viss ålder) uppför sig illa.
Om någon annans barn springer och skriker och uppför sig illa, tex kastar sten på andra, på allmän plats och föräldern inte bryr sig eller tycker "snäääälla gubben nu mååååste du sluta" sagt med rosor i rösten till en 5 åring, då är det inte barnet utan föräldern som är den som orsakar problemet. Barnet är bara symptomen!

Så nästa gång Ungen (ja nu gör jag det abra för att...) uppför sig illa, se det för vad det är, din pojkväns, i all välmening, felaktiga uppfostran.


/sammet som inte vill ha barn, någonsin.

Skuggan_

 

[Tora]

Sv: Plastmamma...

*knapplån*

Jag kan inte påstå att jag tycker det rör sig om speciellt mycket curlande. Valpar och småbarn behöver mycket utrymme. En 6 åring är fortfarande på många sätt som en valp.

Sen är det så att i vissa tidpunker i ens liv så behöver man bli curlad av sina föräldrar. Ibland behöver man lite extra omtanke och kärlek. Vad vet vi om vad pojken går igenom. Jag tycker det låter som en alldelles normal 6-åring som för en gång skull faktiskt har en pappa som sätter honom före den nya tjejen.

Hur många gånger har vi inte läst det motsatta här nämligen om en pappa som struntar i sina barn bara för att det kommit in en ny kärlek i livet.

Till TS:

Du ställer väldigt höga krav på en 6-åring, om du bara ställde hälften så höga krav på dig själv så skulle det med stor sannolikhet inte finnas några problem.

Mvh

Tora
Du ställer

 

[Nooneyouknow]

Sv: Plastmamma...

Efter att jag startade den här tråden har jag tänkt väldigt mycket på allt ni skrivit. Det har blivit skillnad helt klart, inte bara de att jag lägger på ett leende när ja tycker de blir lite jobbigt utan även att sambon/gubben/pappan faktiskt tagit en hel del aktiva beslut. Till exempel lite mer lugn och ro hemma upplever jag det som.

Som jag sagt tidigare i tråden så tar jag INTE avstånd från ungen/barnet/sonen utan jag leker fortfarande, kan sätta mig ner och titta på tex. Scooby Doo tillsammans med honom eller spela PS3.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Plastmamma...

Alla kanske inte har just er åsikt om det ordet/benämningen? Jag hade fattat er upprördhet om hon skrivit skitungen men ungen.. kom igen kan ni inte hitta nåt annat att klaga på?

1. Jag är inte upprörd. Tillskriv mig inte känslor som jag inte har tack.
2. Jag hakade inte upp mig på ett ord utan la ihop det med hur hon beskrivit barnet. Och JAG tycker att det låter illa och gissar att det reflekterar hennes approach till barnet. Givetvis har jag rätt att skriva vad jag tycker om det.
3. Jag letar inte efter saker att klaga på. Varför skulle jag göra det? Jag skrev bara vad jag instinktivt kände när jag läste hennes inlägg.

/niphredil som börjar bli lagom trött

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Plastmamma...

Man brukar säga "Mina Barn och andras Ungar", vilket ju visar värderingen av orden.

Precis. Och känner man inte till det, eller det faktum att hur man uttrycker sig dels speglar vem man är och vad man tycker samt påverkar andras uppfattning om en - ja, då kanske man bör fundera ett varv till.

 

[Petruska]

Sv: Plastmamma...

Jag sällar mig till dem som tycker att du ställer helt orimliga krav på barnet. Hade jag varit pappan hade jag verkligen inte blivit glad av att läsa den här tråden, hade jag varit mamman hade jag tagit en seriös diskussion med pappan om vad han utsätter barnet för i hennes frånvaro.

Att en person med din attityd till det här barnet ska försöka påverka pappans föräldraskap, låter för mig som en dålig fars.

Som jag ser det borde pappan ställa ultimatum. Antingen tar du till dig hans barn och är som en vuxen person i barnets familj, vilket jag betvivlar att du är kapabel att göra. eller så kan ni inte ha en familj tillsammans. Dejta när han är barnledig kan ni så klart göra ändå.

 

[Lupin]

Sv: Plastmamma...

Min sambo är 24 år äldre än mig, han har en son som är 6 år.

Hur gammal är du? Hur länge sedan är det som pojkens pappa o mamma skilde sig? Hur länge har ni varit ihop? Hur ofta har pappan umgänge med sin son?

6 år är en känslig/jobbig ålder och period i ens liv. Bortsett från att du skriver "ungen" så låter du mer som en sur och avundsjuk storasyster än som en sansad, ansvarstagande ung vuxen. Du verkar svartsjuk på pojken och uppmärksamheten han får från pappan? Självklart ska barn skyddas från brötiga hundvalpar! Han är kanske inte hundvan alls?

Jag har en barnvan och barnälskande storpudel på 3 år och två småttingar på 4½ år och 20 mån. Båda mina söner är hundvana sedan födseln, så de säger inte så mycket när de blir omkullknuffade, nerslemmade i ansiktet och i öronen eller får små kärleksnaffs när leken blir för hårdhänt. Men det betyder inte att jag vänder ryggen till och låter hund o barn hållas. Olyckor händer lätt och jag har valet att låta hunden vara i köket med grinden stängd när barnen leker buslekar, annars blir det bara gråt och lessamheter när hunden vill vara med och leka och ställer till det. Man kan inte kräva av en knatte på 6 år att han ska komma ihåg hur han ska och får eller inte får göra med valpen från gång till gång. I min värld går barnen före hunden och säkerheten är viktig. Försök lära pojken hur man umgås utan att leka och busa, visa hur man borstar eller kanske masserar lite och framför allt klappar fint. Visa hur man får hunden att sitta och ligga på kommando tex, då känner han sig garanterat stolt och att han har övertaget mot hunden och valpen lär sig förhoppnigsvis respektera honom lite mer.

 

[Sammet]

Sv: Plastmamma...

Man brukar säga "Mina Barn och andras Ungar", vilket ju visar värderingen av orden.

Precis. Och känner man inte till det, eller det faktum att hur man uttrycker sig dels speglar vem man är och vad man tycker samt påverkar andras uppfattning om en - ja, då kanske man bör fundera ett varv till.

Jag håller inte med er här.

För Er två så stämmer det in. Men...
A) för det första gör det uppenbarligen Inte det på TS!
B) (och här vill jag inte bråka med dig Nipherdil, jag vänder bara på det du själv skrev nyss)
Tillskriv inte TS eller hennes pojkvän känslor De inte har!
C) vem säger att TS säger "ungen" i verkligheten? Och om hon gör det, att pappan ens tar illa upp? För honom kanske "ungen" är ett annat ord för "barnet".


En av mina nära vänner är psykolog.
Jag har sagt "ungen" eller "ungarna" om hennes barn, första gången det hände bad jag om ursäkt Just för att jag vet att även om Jag inte ser ordet Unge/Ungen/Ungarna som något negativt så kan andra göra det.
Men för henne var det Helt ok att jag sa unge i alla dess förmer av böjning, det är inte vilket ord jag använder, utan vad jag lägger bakom ordet som avgör om jag menar något illa med det eller inte.

Jag kan säga att någon är knäpp, säger jag det kärleksfullt så menar jag det på ett positivt sätt. Säger jag det i syfte att jag verkligen Tycker personen är knäpp så är det inte alls samma sak.

 

[Inte_Ung]

Sv: Plastmamma...

Man måste rätta sig efter hur mottagaren av ett budskap uppfattar budskapet.
Och synkroniera sitt språk.
Därför så spelar det ingen roll att du inte håller med.
En mycket allmän och gängse uppfattning är att betydelsen av "unge" är något som har dålig klang.
Då så låter man bli att uttrycka sig så om man inte vill uppfattas som att man har den klangen.
Man kan inte ändra på dem som hör/läser budskapet utan bara på orden som man använder.

 

[Sammet]

Sv: Plastmamma...

Och några anklagar TS för att hennes pojkvän uppfattar det som ngt negativt, vilket ingen kan veta.
Vi vet inte ens om TS säger "ungen" IRL.


OCH nu har TS sagt till er att hon inte menar det i en negativt betydelse, varför ska ni då fortsätta hävda att hon menar det i en negativ betydelse och att hon måste ändra på sig bara för er skull?
Vi är vuxna, kan vi inte själva läsa ordet "unge" och veta att TS inte menar ngt negativt med det?

 

[Nooneyouknow]

Sv: Plastmamma...

Petruska; Va håller du på med?! Vadå utsätter barnet i mammans frånvaro?! Va vet du om mamman först och främst? Dessutom låter de ju som att jag sitter och slår ungen/barnet/sonen... De är INGEN som har tagit notis om de saker jag gör tillsamman med honom?!

Lupin; Jag är 22 sen kan du säkerligen räkna, badå två är hundvana, även jag, de har haft flera storpudlar i famlijen innan de skiljde sig... Så hunden i sig är inget problem, han vet hur de fungerar.

Sambon/gubben/pappa och ungen/barnet/sonen spenderar mycket tid tillsammans när ungen/barnet/sonen är här, de gånger jag inte har möjlighet att ta med mig ungen/barnet/sonen till stallet är han hemma med sambon/gubben/pappan, så jag är inte med hela tiden (så va inte oroliga jag misshandlar inte barnet jämnt...:smirk: )

ungen/barnet/sonen sitter ofta hemma och tittar på tv, spelar nintendo DS eller spelar dator på sitt rum, en av anledningarna till att jag försöker få med honom till stallet så ofta jag kan, för att han ska få komma ut och röra på sig och få göra någonting med händerna utan att de är trycka på några knappar... Han är inte avståndstagande till mig, ska smabon/gubben/pappan åka och handla stannar han ofta hellre hemma med mig, han pratar ofta om mig hos mamma m.m. så jag uppfattar de inte som att jag är allt för hemsk...

 

[Nooneyouknow]

Sv: Plastmamma...

Hunden är bara 10v. och är inte riktigt rumsren än, så den kan sitt när stjärnorna står i rätt position i förhållande till varandra ungefär... :P

Hunden ligger ofta hos mig när jag sitter i köket eller i vardagsrummet, därför vill gärna ungen/barnet/sonen också sitta hos mig för att vilja vara nära hunden, självklart får han de då, han får kela och gosa hur mycket han vill med hunden när han vill.

Som jag sa tidigare så blir ungen/barnet/sonen ofta stolt över sig själv när jag ställer fram smör och han får göra sina egna mackor eller göra sin egen oboy eller dylikt. Ni kanske har missuppfattat mig, men jag suckar och pustar inte så fort han kommer och frågar nåt...

 

[Nooneyouknow]

Sv: Plastmamma...

Det är helt okej för mig att kalla mig en dålig människa för att jag inte begriper... MEN jag tycker ni ska lämna ute vad min sambo/gubbe tycker om mig för det kan ni inte veta.

Jag undrar vad ni menar med att jag inte tar till mig hans familj?! JAg städar hela huset, jag lagar mat till ALLA tre, jag handlar oftast maten, jag leker med ungen/barnet/sonen och jag tvättar även deras kläder de få gånger jag hinner innan sambon/gubben/pappan hunnit att göra de. Alltså för att jag inte tycker de är okej att det ska curlas eller skämmas bort så är jag en fruktansvärd människa som i princip stänger ute ungen/barnet/sonen?!
Jag begriper inte riktigt de, har ni hakat upp er så fruktansvärt på min namngivelse att ni bygger er egen fantasivärld?

Det har dessutom inte bara från min sida framgått att ungen/barnet/sonen är lite för curlad och bortskämd, även mamma till min sambo/gubbe har påpekat de ett flertal gånger, att ungen/barnet/sonen måste börja få ta hand om lite saker själv, att det är viktigt att han får börja lösa problem själv till att börja med m.m.

 

[Petruska]

Sv: Plastmamma...

Petruska; Va håller du på med?! Vadå utsätter barnet i mammans frånvaro?! Va vet du om mamman först och främst? Dessutom låter de ju som att jag sitter och slår ungen/barnet/sonen...

Jag vet ingenting om mamman. Därför skrev jag "om jag hade varit mamman". Jag tar för givet att du inte slår barnet, mitt problem, om jag hade varit mamman, är att du skriver som om du inte alls tycker om barnet och att du ställer krav på det som jag inte tycker att man kan eller bör ställa på så små barn.

Hade jag trott att du slog barnet hade jag, trots att jag inte är mamman, försökt klura ut vem du är så att jag kunde anmäla det.

 

[Petruska]

Sv: Plastmamma...

Du undrar vad vi reagerar på och varför vi tycker att det låter som att du inte tycker om barnet.

Han är väldigt Curlad och bortskämd.

Tycker du. Precis som vilket storasyskon som helst troligen också skulle ha gjort. Så här tex:

att dalta och skämma bort leder inte till något bra. Min lillasyster är ett perfekt exempel på det.

Av någon underlig anledning är det ofta just småsyskon och bonusbarn som är bortskämda och curlade, betydligt mer sällan man själv och ens egna barn. Det är märkligt, det där.

Helt ärligt så har jag 110% förståelse för att TS blir frustrerad, trött, irriterad när pappan curlar sin son!
Hon blir trött på barnets beteende, inte på barnet själv.

Det måsta vara omöjligt för en sexåring att riktigt se den skillnaden, även jag är tveksam till om den existerar ens. Om du sa till mig att du var trött på mitt beteende, men inte på mig, skulle det inte trösta mig särskilt mycket, i alla fall. Men sexåringar kanske är annorlunda på den punkten?

Jag tycker som du. Frågan jag ställer är, om TS styrde pappan bort från curlandet, vore inte det i barnets bästa? Jag vill iallafall hävda det.

För att jag skulle tänka så, hade TS behövt ha en helt annan ton. Jag tror tills vidare inte på att curlandet är särskilt extremt. Snarare:

Jag kan inte påstå att jag tycker det rör sig om speciellt mycket curlande. Valpar och småbarn behöver mycket utrymme. En 6 åring är fortfarande på många sätt som en valp.

Sen är det så att i vissa tidpunker i ens liv så behöver man bli curlad av sina föräldrar. Ibland behöver man lite extra omtanke och kärlek. Vad vet vi om vad pojken går igenom. Jag tycker det låter som en alldelles normal 6-åring som för en gång skull faktiskt har en pappa som sätter honom före den nya tjejen.

Här visar ju dock TS prov på lite omsorgskapacitet ändå:

Hunden är bara 10v. och är inte riktigt rumsren än, så den kan sitt när stjärnorna står i rätt position i förhållande till varandra ungefär... :P

Tänk om man tänkte på ett liknande sätt om barnet? Han kommer ihåg hur man ska göra med hundvalpar när stjärnorna står i rätt förhållanden.

 

[fitzy]

Sv: Plastmamma...

till TS...hade jag varit dig så hade jag slutat läsa denna tråd för längesen.....

 

[Sammet]

Sv: Plastmamma...

Fast jag menade givetvis inte att det är ok att visa pojken sin frustration eller irritation, utan att det är Ok att Känna så.

Om du sa till mig att du var trött på mitt beteende, men inte på mig, skulle det inte trösta mig särskilt mycket, i alla fall. Men sexåringar kanske är annorlunda på den punkten?

Låt mig förklara närmare. Säg att vi var mycket goda vänner "IRL". Vi har en bra relation som är mångårig och vi tycker lika bra om varandra. Du har dock för vana att alltid göra något som inte är ok, säg att du skadar dig själv på något sätt för att du mår dåligt (detta är alltså inte på något som helst sett sant utan något jag hittar på för att kunna visa ett exempel).
Efter 14:e gången då du skurit dig (tex) och ringt efter mig, så kan jag säga att jag är trött på ditt beteende, men inte på dig.

Sen vet jag dock inte om det är något man ska säga till någon som skär sig men det var inte själva grejjen i sig utan att påvisa vad jag menar.





En förälder som släpper det den har för händerna omedelbart bara för att ett barn kallar på den, är imo att curla sitt barn.
Självklart beroende på barnets ålder och händelsen. Men en 6 åring ska kunna klara av att gå till sin pappa för att fråga något. (Däremot om det händer något farligt, givetvis ska man släppa allt för händerna och rusa dit).

Alltså inte om det händer lite då och då, utan om det konstant är barnet som kallar till sig föräldern utan att själv gå till föräldern.

Dessutom så anser jag att en 6 åring ska kunna hämta vatten själv, vilket sonen försökte få TS att göra (om jag förstod TS rätt i en av inläggen).


Tänk om man tänkte på ett liknande sätt om barnet? Han kommer ihåg hur man ska göra med hundvalpar när stjärnorna står i rätt förhållanden.

Jag uppfattar det som att det konstant slutar på samma sätt när sonen inte vill leka med hunden något mer.
Jag säger inte att det är sonens fel att det blir så, men det är inte ett positivt beteende.
Snarare är det föräldrarna som borde lära sonen bli mer självständig. Men som jag skrev tidigare, problemlösning efter ålder.
En 6 åring ska inte förväntas ta hand om en alkoholiserad förälder eller städa huset, men väl ta undan sin tallrik efter maten och ställa den i diskmaskinen.

 

[Lupin]

Sv: Plastmamma...

En 6 åring ska inte förväntas ta hand om en alkoholiserad förälder eller ...

Inget barn, oavsett ålder, ska behöva ta hand om en alkoholiserad förälder.

 

[Bebben]

Sv: Plastmamma...

Tänk om man tänkte på ett liknande sätt om barnet? Han kommer ihåg hur man ska göra med hundvalpar när stjärnorna står i rätt förhållanden.

Men seriöst? Barnen här hemma är 3 och 4 år gamla och kan mycket väl hur man förhåller sig till både valpar och vuxna hundar, och det tog inte lång tid att lära dom det som småttingar.

4 åringen kan även bre mackor själv, hälla upp sin dricka, klä på/av sig, plocka fram rena kläder, lägga smutskläderna i tvättkorgen och väldigt mycket mer. Det kan väl inte anses normalt att en 6 åring ska ha hjälp med precis allting?
Jag hjälper gärna båda barnen, det ena som är mitt och det andra som är sambons, men dom kan inte förvänta sig att bli servade med precis allt och när som helst - inte om dom kan göra det själva!

För övrigt kan båda barnen prata, och om deras lek med hundarna urartar så säger dom nej till hundarna, och föser bort dom. Fungerar inte det så ropar dom på någon av oss vuxna, så att vi kan lösa problemet. Detta gör dom även med 3 månadersvalpen som finns i huset nu, och är vild och galen konstant.

I övrigt har jag inte så mycket att tillägga, då jag hittills inte stött på några problem med min sambos son, deras relation eller min och barnets relation.

 

[lingonben]

Sv: Plastmamma...

Men om valpen är 10v, hur länge har man då haft den som ny ägare? Två veckor typ? Om det är första kontakten som barnet har med en hund, är det då redan befäst att man inte skriker/viftar när man blir rädd? Jag är nyfiken, ärligt menat alltså, eftersom jag varken är hundägare eller har koll på vad sexåringar kan och inte kan. Men jag reagerade på att valpen var såpass liten.