Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Har också tänkt på det.
Vad händer den dagen ett 3- årigt barn sticker in handen i staketet för att icke hundkunniga föräldrar tror den är ofarlig eftersom den är så söt.
Eller som någon annan skrev. En 10- åring som skall sälja jultidningar.
En Rottis eller schäfer kanske ett barn håller sig på avstånd från. Men en lurvig nallebjörnshund vill de bara krama för de ser så gosiga ut.
Ska raser enbart få besitta aggressivitet, skärpa eller annat farligt - på villkor att den måste SE farlig ut? Och vem bedömer vad som ser gosigt ut?
Jag finner inte pälshundar tilltalande alls, utöver några få raser, så jag anser att en korthårig är bra mycket sötare.
Ska det behöva gå så långt, att hundens utseende ska bestämma hur den "ska" vara, för annars kan minsann barn tro något annat?
Då tycker jag att föräldrarna får göra ett bra mycket hårdare jobb istället och lära sina barn att ALLA hundar kan vara farliga o olika situationer, och att man ALDRIG ska hälsa på en främmande hund utan att fråga först.
Och nej, jag kan inte heller se att vi har något enormt behov av KO här i Sverige, men det går ju inte att förneka att dom fungerar riktigt bra som lösgående vakthundar åt vaktbolag. Och dom jag vet om verkar må förträffligt av det livet i alla fall.
Eftersom vi har strikt hundägaransvar blir det din morbrors problem om något händer.
Eftersom jag lever i den hemska synen på världen, att man får ta sitt egna ansvar - så ser jag faktiskt inget problem med rasens lurviga päls och eventuella förmåga att locka småflickor till sig. Man ska inte någonsin (Och jo, det GÅR att lära dom - kan min 4 åring med kass impulskontroll klara det, så borde andras ungar också kunna..) gå fram till främmande djur oavsett hur söta dom än må vara i ens tycke.
Jag ser det som ett större problem att många vill "ha bort" en hel ras, mestadels baserat på att barn KANSKE vill klappa den? Lättare att vilja bli av med rasen, än att lära barnen någonting...
Jag kan förstå varför man vill ha en effektiv vakthund på sin privata gård, och så länge man tar ansvar och har ett rejält staket samt skyltar uppe så ser jag inget problem med det heller. Och såklart - att man är beredd att betala för skadorna dom kan åsamka, om något går snett.
Jag har själv haft en vakthund av samma typ, och det var väldigt skönt när man satt ensam ute på en stor gård - med eventuell hjälp/grannar långt borta..
Däremot är det inte en hund som rent generellt kan må bra av att vara sällskapshund, enligt min åsikt då, och av DEN anledningen hoppas jag verkligen att den inte blir större i Sverige.
(Jag promenerar med 5 st Amstaffar dagligen, varav två är kuperade, och tycker numera att det är rätt så skönt att slippa klåfingriga små barn som vill hälsa stup i kvarten Nu brukar jag dock ha en skock med 10-13 åringar som väldigt gärna vill klappa - men dom har alltid haft vett att fråga först. Och när jag har min son med mig, så brukar andra småbarnsföräldrar släppa det hårda greppet om sin avkomma, och försiktigt fråga om dom verkligen är snälla mot barn, och om deras kanske skulle kunna få klappa lite då?)
Ska kanske påängtera det att han inte bor i Sverige.