Sv: Överviktigt barn
Ja det var kanske taskigt skrivet, men jag reagerade starkt på att man efterlyser "nån doktor som kan skriva ut piller eller operera" när det gäller ett sånt litet barn. Det plus att de andra barnen inte hinns/orkas med...sånt märks och ger ännu mer skuldkänslor hos det feta barnet och säkert även hos de andra. Sen så reagerar jag också på den negativa tonen att inget fungerar, man vill inte se möjligheterna och alternativen. Det är så lätt att nöja sig med att klaga!
Och jag blev ganska så illa berörd av att flickan tydligen har lyckats gå sönder fötterna efter att ha blivit pressad till så raska promenader som hon kunde klara av. I mina öron låter det som att man kanske pressade lite för hårt, när man kanske bort nöja sig med lite mer långsam takt, i flickans takt. Och sen när fötterna gått sönder så verkar det inte ha hänt mer på motions-området? Varför inte simning istället? Jag gissar att det kommer fler bortförklaringar till varför inte...
"GI" är nog en av de allra bästa metoderna, oavsett ålder och speciellt när det gäller så här kraftig fetma hos ett barn. Jag gissar att hon äter alldeles för lite av rätt slags mat kombinerat med att hon lyckas smygäta fel saker pga hunger? Det skrevs att hon inte fick äta fett...vilket är helt fel väg att gå! Det krävs fett för att förbränna fett. Och det krävs en hel del näring för att få igång ämnesomsättningen istället för att hålla kroppen på svältsignaler med alldeles för lite mat.
Det var det värsta!!
vad vet du om det? vi gör allt för att hon ska gå ner i vikt!!
men om du läser så kanske du ser att hon har dubel uppsättning fetceller som förökar sig dubbelt så snabbt.
att barnet i fråga INTE kan promenara, jogga eller använda fötterna alls pga tidigare problem i livet.
det inte tal om att inte orka!!!
nog med förtal tack, det är klart vi försöker när det handlar om hennes liv!
/ en i familjen.
Ja det var kanske taskigt skrivet, men jag reagerade starkt på att man efterlyser "nån doktor som kan skriva ut piller eller operera" när det gäller ett sånt litet barn. Det plus att de andra barnen inte hinns/orkas med...sånt märks och ger ännu mer skuldkänslor hos det feta barnet och säkert även hos de andra. Sen så reagerar jag också på den negativa tonen att inget fungerar, man vill inte se möjligheterna och alternativen. Det är så lätt att nöja sig med att klaga!
Och jag blev ganska så illa berörd av att flickan tydligen har lyckats gå sönder fötterna efter att ha blivit pressad till så raska promenader som hon kunde klara av. I mina öron låter det som att man kanske pressade lite för hårt, när man kanske bort nöja sig med lite mer långsam takt, i flickans takt. Och sen när fötterna gått sönder så verkar det inte ha hänt mer på motions-området? Varför inte simning istället? Jag gissar att det kommer fler bortförklaringar till varför inte...
"GI" är nog en av de allra bästa metoderna, oavsett ålder och speciellt när det gäller så här kraftig fetma hos ett barn. Jag gissar att hon äter alldeles för lite av rätt slags mat kombinerat med att hon lyckas smygäta fel saker pga hunger? Det skrevs att hon inte fick äta fett...vilket är helt fel väg att gå! Det krävs fett för att förbränna fett. Och det krävs en hel del näring för att få igång ämnesomsättningen istället för att hålla kroppen på svältsignaler med alldeles för lite mat.