Överreagerar jag, igen?

[sara_18]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag tycker absolut inte att du överreagerar, alla barn ska ha rätt till sin dag liksom, å jag tror att dom förstår tidigare än vad man tror om du försår va ja menar så ta dej ett allvarens snack med din svärmor å din sambo

 

[ponnydamen]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Däremot kan jag nog pika lite, även om jag aldrig kommer fråga rätt ut så kan jag säga saker som "Men STOKKE-stolen var väl dop-presenten va´? Det stod ju så på kortet."

Att pika på det viset skulle jag personligen se som något under min egen värdighet. Exakt VAD vinner din son på att du pikar framor?

 

[ponnydamen]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Den som "blir lidande" är väl mormodern då jag inte har ngn särskild kontakt idag men det har VÄLDIGT lite med prestenter att göra och mkt med annat.

Utmärkt talat.
Har liknande situation själv men ungarna bryr sig faktiskt inte ett skvatt.
I år köper inte mormor något...
Citat från unge - "Vad bra då slipper jag få något jag inte behöver".
Aldrig någonsin att de brytt sig det minsta om sk orättvisa gåvor och inte jag heller. Det är ju för sjutton bara materiella ting! Däremot har de blivit glada för uppmärksamhet tex om de fått en bok lästa för sig eller om de haft ett långt härligt samtal eller liknande.

Kanske ska man ställa sig frågan huruvida det är givet/en självklarhet att få eller inte. Hos oss är det inte det och ingen verkar lida för det. Allra minst jag själv som mamma.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag fyller på julafton, har nog ALDRIG blivit firad för min födelsedag tror jag...

Vad jag vet har aldrig någon far/morförälder särbehandlat oss utan vi har alltid fått lika mkt.

Min man har två syskon och de tre behandlas helt olika, det har handlat om att tex en bror fick körkort samt bil, min man har aldrig fått något sådant för han har ju faktiskt "klarat sig själv" som de så barskt utbrister så fort de kommer på tal.

Jag skulle om jag var banana bjuda hem till kals hos MIG på mina barns födelsedagar eller någon dag DU valt då bara din kotte blir firad. Inte vänta på att svärmor bjuder in liksom.

Jag fick precis en jättefin bröllopsgåva av mina föräldrar, massor av pengar (så mkt har jag aldrig fått i hela mitt liv) men det var faktiskt en present med sur eftersmak då pappa sa i samma andetag att "vi har även gett din syster samma gåva så det inte blir orättvist" ?????

Jag är inte missunsam men vaddå.. hon har ju inte gift sig liksom ? o det har ALDRIG varit tal om att jag ska få något tex då hon fick sin saab eller sitt körkort betalt (ty jag hade ju redan sportbil o körkort).

Urk hatar orättvisa !

 

[Björk]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Vad jag vet har aldrig någon far/morförälder särbehandlat oss utan vi har alltid fått lika mkt.
--------------------------------
Jag fick precis en jättefin bröllopsgåva av mina föräldrar, massor av pengar (så mkt har jag aldrig fått i hela mitt liv) men det var faktiskt en present med sur eftersmak då pappa sa i samma andetag att "vi har även gett din syster samma gåva så det inte blir orättvist" ?????

Fast det där med millimeterrättvisa blir ju också lite konstigt. Tycker jag då. För då blir det ju ungefär så som du skriver: att systern får samma pengagåva "för att det inte ska vara orättvist". Och det kan jag tycka blir lite missriktad "rättvisa" på något sätt (precis som du tycker angående den gåvan).

Jag tycker inte det viktiga när vi växt upp varit att få exakt lika mycket vid varje jul/födelsedag utan snarare att det liksom känns att det jämnar ut sig i det långa loppet; känslomässigt och ekonomiskt. Ibland har mina föräldrar lagt dyra pengar på presenter eller julklappar; ibland har det blivit billigare gåvor. Allt blir ju aldrig totalt rättvist; om man försöker få sina barn att tro det så tror jag man gör dem en otjänst. Jag och min bror har aldrig känt någon missunsamhet eller funderat över olika ekonomiskt värde i pengar eller saker vi fått av våra föräldrar. Jag vet inte ens om han fått gåvor till större eller mindre ekonomiska värden än vad jag fått! Det viktiga är ju att vi båda vet att våra föräldrar finns där för oss och att de ställer upp när/om vi behöver dem. (Han gifte sig förra året och det är mycket möjligt att våra föräldrar bidrog med pengar där, jag vet inte och jag bryr mig inte alls. OM de gav honom pengar: kanon! Det var väl kul för honom och hans fru!)

Jag tror i och för sig att en del av våra känslor kring detta ändå har sin grund i att vi aldrig upplevt oss särbehandlade eller åsidosatta gentemot varandra. Hade någon av oss känt sig mindre älskad eller ständigt fått färre/billigare gåvor - då hade säkert känslorna kring orättvisa funnits där.

 

[Timsetim]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag ska göra som ni säger, fira på barnens dag i fortsättningen. Det är ju samma resonemang som jag själv för, men det är skönt att höra att fler tycker det är rätt.

Fira på den dagen som NI anser passar ER bäst. Om det sen är före, mitt på, eller efter födelsedagen, det är ju upp till er! Det är inte fel att lägga firandet när de flesta kan. Men att andra ska bestämma när ni ska fira era barn det tycker jag är helt snett. Framförallt när barnet inte ens firas då. Hur tänker de?

Som du själv skriver i slutet så kommer det säkert att generera fler frågor ju äldre barnen blir. Jag förstår att det är ditt mammahjärta som reagerar och inte ditt habegär!

/Timsetim

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Att pika på det viset skulle jag personligen se som något under min egen värdighet. Exakt VAD vinner din son på att du pikar framor?

Min son lär ju knappast undra varför hon har gjort som hon gjort, men jag gör ju det, så vem ska annars pika/fråga?

Citat från unge - "Vad bra då slipper jag få något jag inte behöver".
Aldrig någonsin att de brytt sig det minsta om sk orättvisa gåvor och inte jag heller. Det är ju för sjutton bara materiella ting! Däremot har de blivit glada för uppmärksamhet tex om de fått en bok lästa för sig eller om de haft ett långt härligt samtal eller liknande.

Har du ens läst igenom hela tråden? Jag skriver ju att det inte handlar om presenterna i sig.

Men det är ju jättefint att dina barn uppskattar ett långt samtal på sin födelsedag mer än en present ().

Du har lyckats optimalt i din barnuppfostran och jag avundas dig verkligen.

 

[åke]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag tycker absolut inte att du överreagerar, alla barn ska ha rätt till sin dag liksom, å jag tror att dom förstår tidigare än vad man tror om du försår va ja menar så ta dej ett allvarens snack med din svärmor å din sambo

Var det till mig?? Jag talar inte ens med min svärmor.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Javisst, det handlar om känsla. Jag har aldrig förespråkat millimetersrättvisa, kräver man det åt sina måste man ju även tänka på det när man själv köper presenter. Däremot försöker jag hålla det ungefär likvärdigt, vad gäller presenter.

Och min känsla just nu är att det favoriseras och glöms bort. Och jag förstår inte.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Som du själv skriver i slutet så kommer det säkert att generera fler frågor ju äldre barnen blir. Jag förstår att det är ditt mammahjärta som reagerar och inte ditt habegär!

Tack!

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt för en del att förstå hur jag tänker. Varför man blixtsnabbt får det till att jag är en materialistisk morsa som vill ha svindyra presenter till mina bortskämda barn. När jag flera gånger påpekar att det inte är så.

Antingen läser man inte det jag skriver, eller så förstår man helt enkelt inte.

 

[åke]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Javisst, det handlar om känsla. Jag har aldrig förespråkat millimetersrättvisa, kräver man det åt sina måste man ju även tänka på det när man själv köper presenter. Däremot försöker jag hålla det ungefär likvärdigt, vad gäller presenter.

Och min känsla just nu är att det favoriseras och glöms bort. Och jag förstår inte.

Exakt så är det med mina barn med. Ofta heter det-Farmor har ju 5 andra barnbarn med. Suck,

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag undrar hur det blir den dagen farmor bir mormor. Då tror jag det kommer resoneras annolunda, från hennes sida.

 

[åke]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Säkert blir det så. Man blir bara så less på orättvisor. Mina barn träffar sin farmor 2-4 ggr per år. Dom andra barnbarnen trffar hon 2-4 ggr i veckan. Då bor vi ändå ganska nära varandra och hon har bil.

 

[ponnydamen]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Min son lär ju knappast undra varför hon har gjort som hon gjort, men jag gör ju det, så vem ska annars pika/fråga?

Det är ju lite det jag tänker på liksom. Det verkar ju i nuläget vara du som lider och inte sonen. Tänk om din son faktiskt ALDRIG kommer att tänka som du... då har DU lagt en massa onödig energi.

Vidare verkar du fullkomligt kapabel att se till din sons viktigaste behov själv. Visst har barn behov att bra far och morföräldrar men man kan ju inte välja dom, tyvärr. Man får ta vad man får och plocka det bästa. Funderar man för mycket tenderar man bara att gå sönder själv.

Jag har läst igenom tråden från början till slut.

Att jag lyckats optimalt i min barnuppfostran är snällt tänkt av dig. Jag är en förälder med brister liksom alla andra. Jag retar mig på annat än du bara.

 

[hillevie]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag undrar hur det blir den dagen farmor bir mormor. Då tror jag det kommer resoneras annolunda, från hennes sida.

garanterat mina barns farmor sa tillochmed rakt ut att det är inte samma sak att bli farmor som mormor. att bli mormor är så speciellt

i dag är mina barn stora och bryr sig inte längre, behöver farmor hjälp så säger dom bara att - vi har inte tid eller lust, ring **** barn

 

[oz_joj]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag tänker på en sak. Du skrev någonstans att du hade sagt till att de inte skulle köpa en massa leksaker eller liknande. Det kanske är så enkelt att de är osäkra och inte vet vad de vågar köpa.

Min mamma köper gärna kläder till sina barnbarn (vi har 2 barn, min bror 1). Men när hon köpte till min brorson så sa min svägerska att "han har redan så många kläder" och sen har hon aldrig sett pojken bära något av de plaggen hon gett bort, inte ens en tröja som hon stickat själv (min mamma har stickat kanske 3 tröjor i hela sitt liv). Så hon tänkte att de kläder hon köper nog inte duger och så vågar hon inte köpa fler. Hon har liksom aldrig fått ett tack för de kläder hon köpt. Svägerskan är lite kräsen så det kan nog vara så att det mamma köper inte duger, mamma köper vad hon tycker är snyggt och praktiskt och det kan lika gärna vara från lågprisaffären som från Lindex eller POP.

Hon har säkert köpt mer kläder smmanlagt till vår äldste son trots att han är yngre än kusinen, men vi blir alltid glada och ser till att kläderna används, de behövs ju! Därför vågar hon köpa till våra barn.

 

[oz_joj]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Föresten, angående presenter. Min svärmor köpte en jättestor traktor till vår då 2-åring i julklapp. En sån som man har i sandlådan och sitter på. Mer vet vi inte för den är hemma hos dem, 70 mil bort. Där ska den tydligen vara. Den här sommaren renoverar vi huset så mycket att vi inte åker dit, vi får se när det blir nästa gång. Har en liten bebis också. Jag tycker det är lite lustigt med en present som ska stå hos dem och användas kanske 1-2 veckor/år.

 

[YaHilweh]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Säg ifrån, och det nu innan det är för sent.
Jag är uppväxt på det sättet att Farmor alltid favoriserat mina kusiner. Visst när jag var 2-3 år då förstod jag inte bättre. Men när man är 5-6 år gammal sitter i soffan på julafton alla samlade och Farmor ger mina kusiner 1000lappen var och jag, som då var älst av oss tjejer får 200:-

Tro mig, det känns. Idag skulle jag inte bry mig alls. Men när det är så uppenbart och dom gör det framför ögonen på en, då blir jag arg.
Menar kusinerna har fått kläder och ridlektioner och allt de ha bet tom hela sina liv. Jag har fått kläder av min farmor 1 gång. och då var det för att hon hade råkat slänga min favvo tröja.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Saken är den att det är ett stående skämt här hemma, grabbarnas enorma berg av leksaker. Därför sa jag lite skämtsamt när hon frågade, att just leksaker finns det ju. Sambon hade även tala om för henne vår önskan om att de kunde gå ihop och köpa en utemöbelgrupp åt honom. Jag tror inte det är så att hon inte visste vad hon skulle köpa, jag tror hon helt enkelt inte tänker alls.

Det där med att vara kräsen känner jag igen, även fast vi inte är det. Men min väninna klär sina barn sånär som enbart i myskläder från billighetsutförsäljningar. Och det är ju inget fel i det, hon väljer att lägga pengarna på annat, men hon önskar sig ofta kläder till barnen.

Dock är det skitsvårt att köpa något, för än det ena än det andra passar inte. Det är för tjejigt, för prydligt, för färgglatt, FÖR fint, etc. Då törs man ju knappast köpa något. Och de kläderna hon har på sina barn är inte snygga men väl praktiska, hon säger själv att det är dagisslitochsläng-kläder.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Nu kom jag faktiskt på att min mormor gjort likadant.

Mina kusiner har alltid fått kläder, pengar, etc etc. De har haft en nervsjuk mamma, och min morbror har aldrig lagt pengar på kläder. Mormor och morfar har alltid lagt vikt på kläder och utseende, och har velat hjälpa den familjen med kläder och pengar. De åkte även på fotbollsmatcher och var enormt mycket barnvakt, just för att mamman var sjuk.

Jag och min bror fick aldrig den sortens presenter. Men det var ju ingenting vi led av eftersom vi aldrig firade några högtider tillsammans, vi såg aldrig vad kusinerna fick. Och vid födelsedagar och sådant var det aldrig någon som jämföre, då de kusinerna är så mycket äldre än oss (12-15 år äldre). De var sällan barnvakt, och de kollade aldrig när vi sportade.

Men mamma och pappa höll nog sina åsikter för sig själva, för det är ingenting jag kan minnas att vi led av, jag tror inte vi begrep. Och så länge vi inte gjorde det fanns det väl ingen anledning till att tala om något. Och min kontakt med min mormor har aldrig varit dålig, tack och lov.

Men de här kusinerna är så nära varandra i ålder, vi firar högtider tillsammans och mina sambo och hans bror umgås ofta. Så de ses ju ständigt, och ändå görs det sådan skillnad på dom.