Jag skulle åkt och jag skulle tagit minst barnen med mig (helst man för att kunna både umgås och turas om att rådda barn). För att jag hade tyckt det var kul att barnen fick en kontakt med familjen och fick träffa de äldre innan den sista chansen är passerad. Och att de får en chans att möta och kanske leka med dina kusinbarn. Jag hade tänkt att det är barnen som har störst intresse av att åka (även om de inte vet det än).
Min tweenie minns absolut hur han mötte gammelfarmor innan hon dog, trots att hon var ganska virrig, och han minns absolut att han ätit kakor med min mormors syster på ålderdomshemmet och jag är glad över att han har den kontakten bakåt och fick konversera de äldre. Och jag är glad över att de äldre fick möta sina ätteläggar några sista gånger. Och själv minns jag med kärlek min egen gammelfarmor som jag mötte när jag var mycket liten. (så jag hade btw inte heller pushat bort barnen ut i lek hela tiden utan även låtit dem/uppmuntrat dem prata med/vara artig mot de äldre.) Och att springa i flock med alla kusinbarn och bryllingar som liten är underbara minnen också.
En helg i Oslo med min mamma som jag möter ofta hade absolut hamnat på andra plats mot en sådan träff.
Senast ändrad:
