Släktträff, gå eller inte gå?

Varför skulle det per automatik vara roligt för resten av familjen att träffa folk de inte träffat innan och troligtvis aldrig kommer träffa igen? Det beror väl på familjen och de de skulle träffa. Mitt barn hade inte tyckt att det var roligt att träffa en bunt äldre släktingar (som inte är mor-/farföräldrar) som hon aldrig träffat innan och aldrig kommer träffa igen.

Väldigt liten chans att de skulle träffas igen. Min son kommer ha barn i samma ålder att hänga med. Både kusiner och fyrmänningar. Några svenskar, några amerikaner. Han förstår och pratar även en del vardaglig engelska från att ha kikat på Youtube.
Så han skulle nog ha ganska roligt. Man o dotter skulle nog mest längta därifrån och jag skulle känna vibben av när kan vi åka härifrån från dem.

Frågan är väl om det gör personen glad eller inte. Har både som barn och vuxen deltagit i sådana tillställningar där barn eller partner uttryckt sådant missnöje med att behöva närvara så att det påverkat andra negativt. Och den som är på träffen har blivit stressad och inte varit kvar så länge som man velat.

Sen håller jag med om att man kan förvänta sig av partner och hyfsat stora barn att de beter sig artigt och trevligt.
Artigt och trevligt mot andra som är där skulle de absolut bete sig.
Uttrycka missnöje, inte så tydligt men så det märks om man känner dem.
 
Det här är framförallt människor jag träffade och umgicks med som barn.
Så ne tror inte de skulle ha så stort utbyte av en den här släktträffen.
Dalarna är stort, och oavsett var ni håller till så finns det sannolikt annat att ta barnen till som de kan gilla?

Dvs ni åker som familj och resten av familjen kombinerar det med andra aktiviteter? Dvs gör det till en trevlig utflykt där släktträffen ingår för din del?
 
Fast hänger inte en 15 åring med rätt bra med vuxna?
Min dotter hade inga problem med att umgås med vuxna i den ålder, det var antagligen att föredra framför att bli hoptussad med random jämnårig.. Hon hade ju i efterhand antagligen uppskattat att träffa släktingar hon annars inte haft chansen att träffa.

Det är förstås sant, men tror ändå det är lite roligt att veta om ifall det finns någon i hyfsat samma ålder. Tonåringar typ. Sen skulle jag aldrig förvänta mig att hon umgås med just den.
 
I min familj har partner och barn fatt folja med pa sadana slakttraffar vare sig de vill eller inte. Vissa saker gor man for att det skulle gora partner/en foralder glad. Val dar kan barn och partner hitta pa nagot kul/aka och bada/eller vad de vill ... men sjalvklart staller man upp for varandra och ar artig och trevlig mot foralders/partners familj/slakt/vanner.

Och vi gör saker båda tycker är roligt. Gå på släktkalas är inte ett dugg kul enligt mig så vill min sambo göra det så får han göra det själv. Samma om jag vill göra något som min sambo inte tycker är roligt, då gör jag det själv.

Så hade jag varit Ts och velat åka så hade jag gjort det själv.
Oslo kan vänta till en annan helg.
 
Om du vill åka: åk! Att du vill och att det inte är en möjlighet som kommer särskilt ofta/aldrig är ett svårtrumfat argument.
Om barnen är tonåringar är de väl stora nog att välja själva om de vill åka eller inte? Är man supersocial är det kanske jättekul att träffa okända släktingar, är man introvert och inte har välfyllt batteri kostar det mer än det smakar. Mannen får väl förmodas vara vuxen och kan ansvara själv för om han vill ta hand om eventuella icke medföljande barn hemma, på något semesterboende i närheten av TS eller någon helt annan stans.
 
Min man säger att han så klart följer med om jag vill men att han nog skulle tycka det var rätt tråkigt. Han är rätt introvert. Han säger också att jag ska åka om jag vill.

Då så, åk själv och ha roligt med släkten! Går Osloresan att flytta så är det ju bra annars kan ju de andra åka till Oslo utan dig. Bara för att man är en familj så betyder det inte att man måste göra allt tillsammans.
 
Varför skulle det per automatik vara roligt för resten av familjen att träffa folk de inte träffat innan och troligtvis aldrig kommer träffa igen? Det beror väl på familjen och de de skulle träffa. Mitt barn hade inte tyckt att det var roligt att träffa en bunt äldre släktingar (som inte är mor-/farföräldrar) som hon aldrig träffat innan och aldrig kommer träffa igen.
Det kan vara roligt i efterhand när man talar om något original i släkten som är död sedan länge, och påminner barnen om "Ni träffade henne/honom på släktträffen, det var hon/han som dansade på bordet." Vissa saker är blähä i dagsläget, och intressanta i ett längre perspektiv. Jag skulle inte skämmas för att utöva milda påtyckningar mot min familj.
 
Det kan vara roligt i efterhand när man talar om något original i släkten som är död sedan länge, och påminner barnen om "Ni träffade henne/honom på släktträffen, det var hon/han som dansade på bordet." Vissa saker är blähä i dagsläget, och intressanta i ett längre perspektiv. Jag skulle inte skämmas för att utöva milda påtyckningar mot min familj.

Jag kan ju säga att det inte är det. Inte för mig iaf. Jag vet inte hur ofta min farmor refererar till släktingar som jag bara träffat en eller få gånger med frasen "Du har träffat henne/honom" följt av något som farmor tycker borde göra att jag kan identifiera vem det är. Oftast har jag ingen aning om vem hon pratar om och jag är heller inte speciellt intresserad då personerna oftast antingen redan är avlidna eller så kommer jag aldrig träffa dem igen av nån annan anledning.
 
Jag kan ju säga att det inte är det. Inte för mig iaf. Jag vet inte hur ofta min farmor refererar till släktingar som jag bara träffat en eller få gånger med frasen "Du har träffat henne/honom" följt av något som farmor tycker borde göra att jag kan identifiera vem det är. Oftast har jag ingen aning om vem hon pratar om och jag är heller inte speciellt intresserad då personerna oftast antingen redan är avlidna eller så kommer jag aldrig träffa dem igen av nån annan anledning.
Beror antagligen på att du inte är tillräckligt gammal än. Ju äldre man blir desto intressantare blir de personer man delar gener med, eftersom man får svar på och förståelse för "varför saker blev som de blev". En stor del av den informationen finns i den släkt och de sociala sammanhang man härstammar från. Bara mitt svar på din invändning, behöver inte gälla dig.
 
Väldigt liten chans att de skulle träffas igen. Min son kommer ha barn i samma ålder att hänga med. Både kusiner och fyrmänningar. Några svenskar, några amerikaner. Han förstår och pratar även en del vardaglig engelska från att ha kikat på Youtube.
Så han skulle nog ha ganska roligt. Man o dotter skulle nog mest längta därifrån och jag skulle känna vibben av när kan vi åka härifrån från dem.


Artigt och trevligt mot andra som är där skulle de absolut bete sig.
Uttrycka missnöje, inte så tydligt men så det märks om man känner dem.

Kan inte du och sonen ta tillfället i akt och göra en rolig resa på tu man hand? Åka redan på fredagen direkt efter skolan och bo över två nätter till och med. Roligt för honom att få ha mamma för sig själv ett par dagar också kanske?
 
Varför skulle det per automatik vara roligt för resten av familjen att träffa folk de inte träffat innan och troligtvis aldrig kommer träffa igen? Det beror väl på familjen och de de skulle träffa. Mitt barn hade inte tyckt att det var roligt att träffa en bunt äldre släktingar (som inte är mor-/farföräldrar) som hon aldrig träffat innan och aldrig kommer träffa igen.
Själva släkkträffen kanske inte är superkul, men tänker att man kan göra resan till en kul grej. Inser att man ser helt olika på såna här saker när jag läser tråden, för mig hade det varit självklart att jag och barnen skulle följt med om min man ville gå på en släktträff. Men uppenbarligen tycker inte alla så. Jag tänker att man kan göra saker för andra och att man själv inte behöver ha rekordkul precis varje timme av ens vakna tid. Antar att träffen inte pågår hela helgen så man hinner hitta på något annat också :)
 
Beror antagligen på att du inte är tillräckligt gammal än. Ju äldre man blir desto intressantare blir de personer man delar gener med, eftersom man får svar på och förståelse för "varför saker blev som de blev". En stor del av den informationen finns i den släkt och de sociala sammanhang man härstammar från. Bara mitt svar på din invändning, behöver inte gälla dig.

Hihi, lite roligt att som 40+ anses "inte tillräckligt gammal än"! Och om jag inte kommer håg personerna hon refererar till nu så kommer jag inte komma ihåg dem sen heller när farmor är borta och inte påminner mig om alla jag träffat som jag glömt att jag träffat.

Jag tror helt enkelt att man är olika intresserad av människor. Är man intresserad av människor så är det säkert jätteroligt att åka på släktträff och träffa släktingar man aldrig träffat innan och aldrig kommer träffa igen. Är man inte så intresserad av människor allmänt utan föredrar att umgås med folk man känner alt har en chans att lära känna och ha en relation med så är det nog inte lika intressant.
 
Själva släkkträffen kanske inte är superkul, men tänker att man kan göra resan till en kul grej. Inser att man ser helt olika på såna här saker när jag läser tråden, för mig hade det varit självklart att jag och barnen skulle följt med om min man ville gå på en släktträff. Men uppenbarligen tycker inte alla så. Jag tänker att man kan göra saker för andra och att man själv inte behöver ha rekordkul precis varje timme av ens vakna tid. Antar att träffen inte pågår hela helgen så man hinner hitta på något annat också :)

Jag förstår bara inte varför man inte kan åka själv. Måste man sitta ihop med familjen hela tiden? det känns så oflexibelt. "Nu vill jag det här därför ska ni andra också vilja det eller iaf följa med och stå ut!"

Om nu familjen inte är så peppad på att följa med. Jag tänker speciellt eftersom det är i september när jobb och skola börjat och resan kommer uppta hela helgen. Jag, och många med mig, vill gärna ha helgen till avkoppling och återhämtning. Jag hade hellre gjort en sån resa på sommarsemestern. Men en vanlig helg när jag jobbar veckan innan och efter hade jag nog tyckt känts stressigt. Om det var över dagen bara hade det varit en annan sak.
 
Jag förstår bara inte varför man inte kan åka själv. Måste man sitta ihop med familjen hela tiden? det känns så oflexibelt. "Nu vill jag det här därför ska ni andra också vilja det eller iaf följa med och stå ut!"

Om nu familjen inte är så peppad på att följa med. Jag tänker speciellt eftersom det är i september när jobb och skola börjat och resan kommer uppta hela helgen. Jag, och många med mig, vill gärna ha helgen till avkoppling och återhämtning. Jag hade hellre gjort en sån resa på sommarsemestern. Men en vanlig helg när jag jobbar veckan innan och efter hade jag nog tyckt känts stressigt. Om det var över dagen bara hade det varit en annan sak.
Jag sitter inte ihop min familj. Jag tycker bara det låter som släktträff i Dalarna blir mkt roligare att göra tillsammans än ensam. Verkar som en roligare roadtrip att göra tillsammans och kan tänka mig att det finns många släktingar som tycker det är kul om man och barn följer med. Men återigen verkar det vara väldigt olika vad olika människor tycker det är vettigt och rimligt att göra för andra :) Jag tycker uppenbarligen man kan göra rätt mkt.

Reser ofta bort hela familjen över helg så ser det inte som en stor grej. Men tydligen gör du och säkert andra det också, i det här fallet funderade man ju ev på att åka till Oslo så just resa bort verkar ju inte vara en grej :)
 
Själva släkkträffen kanske inte är superkul, men tänker att man kan göra resan till en kul grej. Inser att man ser helt olika på såna här saker när jag läser tråden, för mig hade det varit självklart att jag och barnen skulle följt med om min man ville gå på en släktträff. Men uppenbarligen tycker inte alla så. Jag tänker att man kan göra saker för andra och att man själv inte behöver ha rekordkul precis varje timme av ens vakna tid. Antar att träffen inte pågår hela helgen så man hinner hitta på något annat också :)

Jag har fullt upp med mina djur och annat. Lägga en dyrbar helg på något jag inte kommer uppskatta är helt uteslutet. Vi har gått på både födelsedagsfester och bröllop själva för att den andra har annat att göra eller helt enkelt inte har lust.
 
Jag har fullt upp med mina djur och annat. Lägga en dyrbar helg på något jag inte kommer uppskatta är helt uteslutet. Vi har gått på både födelsedagsfester och bröllop själva för att den andra har annat att göra eller helt enkelt inte har lust.
Tur att man är olika, ett sådant upplägg hade jag tyckt var jättetråkig, men det är ju tur att varje ”familj” (eller annan grupp av människor) kan välja själva :)
 
Jag sitter inte ihop min familj. Jag tycker bara det låter som släktträff i Dalarna blir mkt roligare att göra tillsammans än ensam. Verkar som en roligare roadtrip att göra tillsammans och kan tänka mig att det finns många släktingar som tycker det är kul om man och barn följer med. Men återigen verkar det vara väldigt olika vad olika människor tycker det är vettigt och rimligt att göra för andra :) Jag tycker uppenbarligen man kan göra rätt mkt.

Reser ofta bort hela familjen över helg så ser det inte som en stor grej. Men tydligen gör du och säkert andra det också :)

Så din man och barn skulle följa med för att roa dig på resan dit och tillbaka samt för att visas upp för släkten även om de inte känner att de är så sugna på att följa med? Och dessutom en resa som börjar när de slutar skolan/jobb på fredag eftermiddag och slutar på söndag kväll? TS har ju sagt att det inte kommer finnas tid för något annat den helgen är släktträffen. Så andra resmål hinns inte med.

Min man har släkt norröver (vi bor i Skåne) och hade de haft släktträff hade jag naturligtvis följt med om det var viktigt för honom. Men jag hade helst sluppit faktiskt. Hade det varit här i trakten så absolut. Men inte resa iväg hela helgen någonstans dit jag inte kommer ladda batterierna. De behöver jag till jobbveckan. Det är ju en sak att åka iväg någonstans dit man man vill åka och att följa med till en släktträff man inte vill gå på egentligen. Det ena laddar batterierna och det andra dränerar dem. Iaf för mig.
 
Tur att man är olika, ett sådant upplägg hade jag tyckt var jättetråkig, men det är ju tur att varje ”familj” (eller annan grupp av människor) kan välja själva :)

Så är det ju 😁
Vi är två väldigt självständiga individer som satsar på kvalité istället för kvantitet när det gäller att umgås med varandra. Det fungerar utmärkt för oss och vi trivs väldigt bra i vår relation utan gnäll och gnabb ❤️
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Kanske ger jag mig ut på farligt vatten nu, men, då får det väl vara så, då. Jag har en längre tid varit sjukskriven på grund av...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
3 596
Senast: Squie
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 806
Samhälle För ett par dagar sen trillade jag över denna artikeln https://www.bbc.com/news/articles/c0j1wwypygxo Det är en artikel från BBC ( så på...
6 7 8
Svar
143
· Visningar
5 593
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 271
Senast: lizzie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp