Överreagerar jag, igen?

[YaHilweh]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Det vae så hos oss med. det skilljer 4 år på den älsta och den yngsta i vår släkt. Vi har alltid umgåtts alla högtider och så.

Idag klarar jag inte av min farmor pga detta. Jag rår inte med henne, vill hon favorisera kusinerna så visst. Men då får hon heller inte ha mig speciellt nära.

Nu när jag fykllde 20 fick jag utav henne en resa till high chaparall, på min 20 års dag. Visst det spelade inte så stor roll det som berörde mig var att hon fick resan gratis genom ica kortet och alla kusinerna fick oxå följa med gratis.

 

[Inte_Ung]

Sv: Överreagerar jag, igen?

*knapplån*

Varför är denna rättvisa så viktig?
Kan inte föräldrar och mor- och far-föräldrar få hjälpa den som behöver det mest utan att de som inte behöver hjälpen skall bli avundsjuka för att de inte också "får"?

Finns det inge övre gräns liksom, när man skall bli för gammal för sådant där?
Många av er resonerar som småbarn som fått en mindre glass än syskonet fått.
Och då så skall ni anses för att vara vuxna?

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Du tycker själv att det är rätt så som jag skrivit att min svärmor gör? Igenting konstigt i det alls?

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Såg att det inte var riktat direkt till mig, utan ett knapplån.

 

[Inte_Ung]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag kan svara på detta i alla fall.

Du tycker själv att det är rätt så som jag skrivit att min svärmor gör? Igenting konstigt i det alls?

Jag tycker att det är något som du inte har med att göra faktiskt.
Hon väljer hur hon vill prioritera i sitt liv.
Och det är hennes privata ensak.

Jag har valt bort vissa släktingar ur mitt liv.
Av den enkla anledningen att jag umgås med människor som jag gillar.
Släktingar eller ej.
Och att vara min släkting är inget argument för att få vare sig min uppmärksamhet eller hjälp.

(Dock måste jag erkänna att min mamma lyckas jag inte bli av med hur jag än gör, för hon är ett äkta plåster.)

Så sammanfattningsvis så tycker jag att din svärmor faktiskt skall få göra som hon vill med den saken.
Och att det inte är något som du skall lägga energi på att bekymmra dig om.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag förstår hur du tänker. Men jag håller inte med dig.

 

[Inte_Ung]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag förstår hur du tänker. Men jag håller inte med dig.

Precis så.
Du tycker att det skall vara på ett visst sätt.
Vilket antagligen inte hon gör, tycker att det skall vara på samma sätt som du alltså.

Och helt krasst - du kan inte ändra på henne utan ditt enda val är att leva ditt liv oberoende utav henne.

Vem som har rätt eller fel eller gör på rätt eller fel sätt är i det fallet oväsentligt.
Ty det är som det är hur du än önskar att ändra på det.

 

[sassiball]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag håller med Inte Ung i denna fråga. Låt var o en göra som den vill, det blir ju också konsekvenser av det hela som vederbörande får ta ställning till.

Vi hade problem i vår familj (alkoholiserad mamma) när vi växte upp, våra farföräldrar favoriserade nog oss ganska mycket. Men vi behövde det och det såg våra farföräldrar. Jag är dem evigt tacksam. Vid något tillfälle har jag också hört att kusinernas mamma uttryckt sig lite irriterat över favoriseringen men av kusinerna märkte jag aldrig något.

Det kan ju vara något liknande som ligger bakom din svärmors beteende? Kanske inte så allvarliga problem men det kan vara något som du inte ser kanske.

 

[Speciella_tina]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag tycker inte det värsta är skillnaden i presenter och värdet på presenter, utan att inte pojkarna uppmärksammas på en egen dag, utan får vara bisittare på en annan släktings dag.

Sedan tycker jag nog att man får försöka hålla presenterna på samma nivå, inte milimeterrättvisa men inte milsvid skillnad i heller. I de fall när en annan familjs barn fått mer presenter och hjälp för att det behövs så märker de andra barnen det själv, och har förståtelse för det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Det kan ju vara något liknande som ligger bakom din svärmors beteende? Kanske inte så allvarliga problem men det kan vara något som du inte ser kanske.

Vissa saker ser man inte, vet man inte och har dessutom absolut inte med att göra.
Och det får man leva med.

 

[Calazirya]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag håller inte heller med Inte Ung, men jag förstår hennes poäng.
Man kan in ändra på någon annan hur gärna man än vill!

Själv har jag vuxit upp med en morfar som ALLTID favoriserade min bror och det listade jag ut i tidig ålder.

Jag har i många år funderat över vad som gör att min bror fick så mycket kärlek och uppskattning medans jag inte alls fick så mycket som ett telefonsamtal på min födelsedag.

Det hela har faktiskt resulterat i att jag inte pratar med min morfar i dag, jag satte ner foten helt enkelt ( 20 år för sent ).

 

[Inte_Ung]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Det hela har faktiskt resulterat i att jag inte pratar med min morfar i dag, jag satte ner foten helt enkelt ( 20 år för sent ).

Men då så är det ju nu i stället du som gör precis så som din morfar gjorde.
Väljer och favoriserar.

Vad är det som gör att det är okej för dig att göra så men inte för din morfar?

 

[CeciliaW]

Sv: Överreagerar jag, igen?

bananabambi: vore jag dig skulle jag sätta ner foten när det gäller att fira födelsedagar ihop, vilket innebär att något barn blir bisittare på sin kusins kalas. Fira era barns födelsedagar när ni vill, och kan folk inte komma är det deras problem.

 

[Speciella_tina]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag är inte Calazirya, men tar mig friheten att svara ändå, för jag har tror mig ha gjort samma resa som henne. Förutom att det inte var något favoriserande.

Min pappa var en jättebra pappa, tills dess att han och mamma separerade, då blev han en sämre pappa, men fortfarande ok. Sedan träffade han "sitt livs kärlek", då blev han en dålig pappa. När kärleken sedan ärvde en större summa pengar blev han en horribelt dålig pappa. Förts trodde han att de svek han gjort mot mig kunde köpas för dyra saker (en bil), därefter började han skryta om de fina sakerna han köpt, för att till sist tro att alla är ute efter att tigga till sig deras pengar. Jag har alltid skitit i hans pengar, jag vill bara ha en bra pappa. När han träffade sin nya kärlek valde han bort mig, och sen dess har vi inte haft någon bra kontakt, bara väldigt ytligt. Nu har jag valt bort honom, för jag kan inte utsätta mig för detta om och om igen. Jag orkar inte bli mer sårad och besviken.

Jag kan tänka mig att det är något liknande för Calazirya, om man hela tiden blir bortvald och får veta att man är lite mindre värd så orkar man inte längre ta det. Då väljer man bort den som väljer bort en. Man har inget utbyte av den personen, känslomässigt.

 

[Calazirya]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Hur menar du att jag favoriserar, för jag förstår verkligen inte hur du menar nu?

 

[Calazirya]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag kan tänka mig att det är något liknande för Calazirya, om man hela tiden blir bortvald och får veta att man är lite mindre värd så orkar man inte längre ta det. Då väljer man bort den som väljer bort en. Man har inget utbyte av den personen, känslomässigt.

Exakt så .

Han valde bort mig redan när jag var liten, en sådan person har inte JAG ork att engagera mig i.

Min bror har en jättebra kontakt med morfar och det missunnar jag inte honom för allt i världen.

För mig känns det faktiskt inte värt det att hela tiden känna sig bortvald.

Jag har aldrig försökt ändra på min morfar, han är den han är och det kan jag inte göra något åt.

Han har gjort ett medvetet val och det får han stå för, liksom jag får stå för mina.

 

[Inte_Ung]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jo alla har en orsak till varför de väljer och favoriserar på olika vis.
Du väljer bort din morfar och favoriserar antagligen andra släktingar.

Varför är din orsak mera okej än hans orsak?
Du vet ju inte ens vilken orsak som han har.
Han kanske bara inte gillade dig.
Och det får man liksom leva med.

Jag tycker att hela den här tråden handlar om att vissa människor skall tas ifrån sin rätt att välja sina vänner, att välja hur de vill umgås eller vilka presenter de vill ge till vem.
Varför anser sig andra ha rätten att bestämma över sådant?

Att man bara för att man är mormor måste gilla alla sina barnbarn lika mycket?
Varför då?
Kan man inte få göra som man vill även om man är mormor?

 

[Calazirya]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Men jag skrev ju faktiskt att man aldrig kan ändra på en människa, man får acceptera att folk är olika.

Men man behöver för det inte tycka att det är OK.


Att du inte kan se skillnad på att en vuxna människa "måste" behärska sig och inte visa ÖVERTYDLIGT att ett barn är mindre värt än ett annat, mot att ett barn som efter 20 år med att känna sig mindre värd väljer att inte ha kontakt med personen ifråga, ja det är upp till dig!

 

[Inte_Ung]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Efter 20 år så är man inget barn längre.
Då så är man en vuxen person med en vuxen persons plikter.
Lika för alla - kanske?

Varför är det mindre vuxet att vilja straffa en gammal människa som någon sorts hämd än att råka gilla sina barnbarn olika mycket?

Ni verkar bära så mycket på känslor som tillhör barndomen.
Att ställa sig över sådant är att bli vuxen.
Att kunna förlåta.
Att bryta kontakten som straff är ju att sänka sig till nivån av särbehandling.
Att däremot bryta kontakten för att man inte får ut något utav den är för egen del är att ha en fri vilja.

Så mycket ilska det är i denna tråd.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Nu behöver jag säkerligen inte poängtera ytterligare en gång att det inte är presenterna jag tycker är det värsta, jag tror inte du missat att det inte är det jag är ute efter.

Det jag tycker är fel, är det med att byta hans dag, och sedan bara strunta i att fira honom. Vad var det då som skulle flyttas, om hans firande liksom ändå inte fanns med i planeringen?

Jag kan inte ändra på henne, och jag är andå glad över att vi kommer överens så pass bra. Hon är en toppenfarmor, vilket gör det här ännu mer konstigt. Men vi har förmodligen olika sätt att se firandet av födelsedagar på, helt enkelt.

Vissa saker ser man inte, vet man inte och har dessutom absolut inte med att göra

Det där håller jag både med om och inte. Jag bryr mig inte om vad hon har för anledningar att skilja på barnen, men jag tycker ändå att det hör till god ton att man inte visar det för barnen, att man i så fall tycker olika mycket om dom.