Boss skulle också framstå som trygg, trevlig, snabb avreaktion om han ens blir rädd. Skottfast, leker fint osv osv. Om det var en kvinnlig beskrivare skulle han klara de sociala momenten galant. Det enda som skulle synas är att han blir rädd och har lite svårt att avreagera vid spökena. När han var på beteendestudie i på SLU så utbrast de att "ååååh vilken rolig hund han skulle vara att träna och tävla med!".
Att han sen är så skraj för folk om inte jag står en meter bort, att han hugger vilt, går på barn med fullt allvar och så vidare, det märks ju inte.
Hans MH hade varit en skitfin "merit" i ögonen på bruks/lydnadsfolk. Även om de såg filmen.
Han har syskon som fått avlivas för att de tuggade sönder familjemedlemmar som kom in genom dörren. Uppfödaren avlar glatt vidare på både syskon, syskonbarn och nu barnbarn. Och säljer till bruks och lydnad!
Samma osäkerhet syns dock oerhört väl när jag jobbar med honom, dels på hans reaktioner på att det kommer in en främmande människa i synfältet, eller för all del om djuren lägger tryck på honom. Han tuggar sönder dem också, nämligen. Han kan tex inte följa med och jobba i Norge, för han är rent farlig för familjen som äger gården. Hundvakten som har honom de veckorna kan inte klippa klo, kolla tänder, plocka fästingar eller annat "intimt" utöver en snabb klapp på huvudet. Supertrevlig hund, verkligen.