Utställningarna handlar om exteriör och i viss mån lite om mentalitet (hunden ska ju kunna fungera i miljön). Just för att sätta sundhet och hälsa i mer fokus, så finns sedan slutet av 2008 SRD som i början gällde för ett antal raser och som genom åren utvecklats och idag gäller hundar av alla raser (numer är det viktigt att alla raser, inte bara trubbnosarna, ska kunna andas normalt och anmärkningar på sådana basala saker (och mer) ska rapporteras oavsett vilken ras det handlar om.
Problemet är inte hur utställningarna fungerar utan om hur folk väljer att tolka vad utställningsmeriter innebär. En utställningsvinnare är inte per autimatik en lämplig avelshund. Den är bara själv ett gott avelsresultat rent exteriört! För att få veta mer om hunden så får man göra andra utvärderingar t ex MH/BPH för mentaliteten, funktionstest/prov för de raser som har arbetsegenskaper som man vill bedöma och inte minst hälsoundersökningar hos veterinär för att kolla att hunden är frisk. De som tror på att utställningsmeriter säger allt om hunden och de som inte anser att utställningar har något värde alls, gör alltså samma fel här – man ger utställningsmeriter ett alldeles för stort värde.
Jag har träffat en mops som låter fruktansvärt i sina andning så fort den blir lite glad, och inte klara av promenader under sommaren på morgonen eller kvällen när det är som svalast pga andningen (kan knappt gå utanför dörren under dagtid när det är varmt).
Samma hund vann BIS (Best in show) och fick sitt andra certifikat helgen innan vi träffade. Så där hade dem 0 bedömning av hundens hälsa och att kunna andas normalt.
Det är sånt jag ser är problemet, att dessa hundar bedöms bra trots att dem tydligen har stora problem. Att folk inte ser problemet, måste hunden ligga och nästan kvävas i ringen för att domarna ska klassa det som ett andningsproblem?