Den här kvinnofällan alltså...
Självklart är detta föda barn-vara föräldraledig-vabba-jobba deltid en kvinnofälla som samhället ser ut idag. Men det blir ju än mycket värre av att dett den traditionella mansrollen som är idealet karriärsmässigt, dit alla kvinnor också ska nå.
Förr var samhället uppbyggt med hemmafruar, hemmavarande småbarn och arbetande män med en lön som avsåg försörja hela familjen.
Nu har vi kommit en bra bit på väg mot ett samhälle där hela familjen, inklusive ettåringen, heltidsarbetar. Detta förslag till föräldraförsäkring är ju ett tydligt steg mot tidigare förskolestart och mer heltidsarbete. Vi är utbrända, pratar livspussel i oändlighet, outsourcar hushållsarbete och har barnen heltid på förskola för att kunna arbeta så mycket som möjligt och inte förlora pension m.m.
Jag vill absolut inte tillbaka till hemmafruarnas tid. Men min idealbild ligger någonstans där emellan. Att båda föräldrarna var föräldralediga, att båda föräldrarna är "hemmafru" på deltid, att barnen går på förskola lagom långa dagar från passande ålder, att man har tid att göra det hemmafrun gjorde, även om inte hemmafrun är en (1) person. (Nu menar jag inte att alla ska stå hemma och mangla lakan i oändlighet)
Därför ogillar jag det här förslaget, där 5 pappamånader nog är det minsta problemet...
Jag håller ju inte med om din bild bakåt riktigt. Det du tänker på här, med "hemmafrun" är 1800-tal till runt 1950 i varierande grad.
Runt 1800-talets början började "jobbet" flytta ut från "hemmet" och därmed skildes två sfärer åt. Tänker man före detta så var jobbethemmet en enhet och två föräldrar jobbade och verkade i jobbethemmet. Tex affären var i botten på huset, verkstaden var i andra änden av huset. Huset låg mitt på jordbruksmarken och korna stod i ladugården. Godset bodde man på osv. Här är kontoret
https://rlv.zcache.se/pengarchanger...4b9d5334d4e9df086d24cb9b16e_wvo_8byvr_324.jpg
Men fortfarande fram till tidigt 1900-tal och lite till var ju majoriteten av befolkningen bondebefolkning och om man hade det knapert jobbade kanske alla äldre barn och båda föräldrarna. Var man lite rikare hade man kanske en piga som också såg till barnen ibland. (Folk fick ibland barn ganska sent, runt 28 eller så, i perioder, eftersom man var tvungen att få ihop lite resurser först*) Om man tänker 1950- är tex mammas minnen av barndomen att springa fritt på gatorna i en småstad, efter storebror och med alla andra barn, från 3 års ålder (lyckliga minnen).
Jag tänker mig en del av utbrändheten som i att vissa arbetsplatser verkar försöka flytta bort makt över egna situationen från personer till pinnar i verksamheten.
Att ha tid till att göra det som hemmafrun gjorde är nog väldigt svårt. Det är meningen att det ska vara en heltid, och det utan att man hinner med barnen riktigt. De ska ut och leka. Det ska manglas och krusas och långkokas och serveras lunch. Hemmafrujobbet är designat för att fylla hål i en tillvaro där mycket arbete tagits över av saker man kan köpa. När man inte längre måste väva och göra mediciner, odla, mjölka korna, handsy osv, men ändå ska vara hemma i en lägenhet. Jag har en bok om det jobbet och hur det skapades, kan leta upp och lämna titel när jag kommer hem (om jag kommer ihåg).
50-talet var hemmafruns guldålder
http://gamla.hbl.fi/2014-04-06/590696/hemmafruns-guldalder-var-1950-talet
och det är liksom där hon också fanns, hos lite bättre ställd stadsbefolkning. Hon fanns knappt tidigare och knappt efter hon fanns knappt bland de rika och knappt bland de fattiga.
Så nu försöker staten ändra den här bilden.
den traditionella mansrollen som är idealet karriärsmässigt, dit alla kvinnor också ska nå.
De försöker ändra den där traditionella mansrollen. Så det är inte dit de vill att alla kvinnor också ska nå uppenbarligen. De vill att vi ska mötas halvvägs båda, ge utrymme för ömsinta män och karriärkvinnor. Inte bara hemmafruar och karriärmän.
Nu har vi kommit en bra bit på väg mot ett samhälle där hela familjen, inklusive ettåringen, heltidsarbetar. Detta förslag till föräldraförsäkring är ju ett tydligt steg mot tidigare förskolestart och mer heltidsarbete.
Vi har kommit en bra bit på väg i ett samhälle där treåringen slipper kupa potatis. Och jag kan inte se hur det här leder till tidigare förskolestart och mer heltidsarbete. Vårt barn började förskola vid 1,5 och det skulle han kunnat göra med den här ändringen också. Min kollega jobbar halvtid och det kan hen göra även efter detta.
*
https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Aldre-mammor-vanligare-forr/
De som födde barn i slutet av 1960‑talet och i början på 1970‑talet var unga. Genomsnittsåldern bland barnaföderskorna var 26,4 år. Medelåldern vid första barnets födelse låg kring 24 år.
Idag är genomsnittsåldern vid barnafödande 30,8 år. Den genomsnittliga förstagångsmamman är nästan 29 år. De är alltså klart äldre än 1970‑talets barnaföderskor. Men jämfört med de som fick barn på 1700‑ och 1800‑talet är dagens barnaföderskor faktiskt yngre. Som äldst var barnaföderskorna runt 1860 med drygt 32 år i genomsnitt. Det finns ingen statistik över hur gamla kvinnorna var på 1700‑, 1800‑ och i början av 1900‑talet när de fick sitt första barn. Men man vet att giftermålet och födelsen av första barnet hängde tätt samman. Det första barnet föddes i regel just före eller inom något år efter giftermålet.
Medelålder för giftermål var åtminstone under andra hälften av 1800‑talet 27 år för kvinnor, varför man kan anta att medelåldern för förstföderskor låg kring 27‑28 år.
Så 50- 60- talen och 1800-talen är inte vår enda "förr i tiden" förr i tiden är längre än så.