Nytt namn på "Skogsmulle"

[Mia_R]

Ulla Håkansson tränar fortfarande sina hästar i ur och skur utomhus i skog och mark, att de är tävlingshästar spelar ingen roll. Folk rider ut för lite, hästarna har inte miljötränats och många ägare vågar inte ens rida ut på sina egna hästar utan antingen överlåter de det till sina ev medryttare eller så fortsätter de harva runt på bana eller ridhus även om det finns bra ridvägar.

 

[chiiliacanth]

Hobbyhäst?

 

[stjarnhimmel]

Hobbyhäst?

Fast det kan ju vara vilken inriktning som helst tänker jag?
Det säger ju inte att den har de egenskaper som behövs för att träna mer avancerat i skog och mark.

 

[Bison]

Håller med! Tycker att ex-vis begreppet "trail horse" är väldigt bra.

Samtidigt så känns det jättemärkligt att vi i Sverige inte har samma uterittskultur med tanke på att vi dels har allemansrätt, dels hur många tusen mil grusväg som helst och generellt är ett ganska glesbefolkat land? Vi borde ha de perfekta förutsättningarna för uteritt? (och jag tycker ju att vi har det - ca 80% av mina ridpass är utanför ridbana, på grusväg och stigar)

KL
I "min" del av ridsporten, islandshäst, så har tyvärr begreppen skogsmullehäst/fritidshäst/hobbyhäst blivit synonymt med sämre utbildade hästar med sämre gångarter och sämre vilja som rids av sämre ryttare (oftast tanter). Identifierar man sig inte med det men ändå inte tävlar eller inte tävlar så mycket finns det liksom inget "fack" man passar i. Jag rider och tränar min häst seriöst, mestadels på grusvägar och för det mesta inte ett dugg kravlöst, åker iväg på kurser emellanåt och rider enstaka tävlingar men ser mig inte som tävlingsryttare - vad sjutton är jag då?

Håller med och tycker det är sorgligt.
Tror det beror mycket på den ridskolekultur vi har idag, man kommer till färdiga hästar och rider i ridhus.

Sen hästar ensamma i små fyrkanter med kort utevistelse, inte så konstigt att de går bananas när de väl får komma ut och speciellt när det bara sker någon gång ibland.

Vi har jättebra möjligheter att rida ut där jag bor men det är knappt någon från grannens anläggning som rider ut. Hästarna går i skritten och rids på bana eller ridhus.
De som rids ut mycket är fälttävlanshästarna hos den andra grannen.

 

[Roheryn]

Håller med och tycker det är sorgligt.
Tror det beror mycket på den ridskolekultur vi har idag, man kommer till färdiga hästar och rider i ridhus.

Jag är ju uppvuxen så - på ridskola där det fanns minst en skötare på varje häst som slogs om att få hjälpa till att göra iordning hästen Men samtidigt var ju då de få uteritterna något man verkligen längtade efter och tyckte var helt fantastiskt när det inträffade framåt slutet på vårterminen Är det inte så längre - vill ridskoleungarna inte rida ut?

Sen hästar ensamma i små fyrkanter med kort utevistelse, inte så konstigt att de går bananas när de väl får komma ut och speciellt när det bara sker någon gång ibland.

Det där är helt bedrövligt och om du frågar mig är det usel hästhållning. Där är kanske "min" inriktning med islandshästar en aning bättre - där finns en kultur att ha hästar på lösdrift eller åtminstone i lång daglig utevistelse i flock. Själv har jag egen gård så jag bestämmer ju när hästarna ska in eller ut och några grusrutor har vi inte! Jag tror ju helt bestämt att hästarna blir enklare att rida ut med om de också får vara ute i rimligt stora hagar i alla väder - de vänjer sig liksom vid väder, natur, fåglar osv och blir inte helt hysteriska på uteritterna om det dyker upp nåt oväntat.

Vi har jättebra möjligheter att rida ut där jag bor men det är knappt någon från grannens anläggning som rider ut. Hästarna går i skritten och rids på bana eller ridhus.
De som rids ut mycket är fälttävlanshästarna hos den andra grannen.

Så tråkigt - inte minst för hästarnas skull - att inte "vanliga ryttare" rider ut minst ett par gånger per vecka. Jag tror ju att det är extremt bra ur skadeförebyggande synpunkt att rida lite mer rakt fram, på varierade underlag mm. Att alltid rida böjda spår på fibersand känns inte som nån höjdare...

 

[Nota]

Jag är ju uppvuxen så - på ridskola där det fanns minst en skötare på varje häst som slogs om att få hjälpa till att göra iordning hästen Men samtidigt var ju då de få uteritterna något man verkligen längtade efter och tyckte var helt fantastiskt när det inträffade framåt slutet på vårterminen Är det inte så längre - vill ridskoleungarna inte rida ut?

Det där är helt bedrövligt och om du frågar mig är det usel hästhållning. Där är kanske "min" inriktning med islandshästar en aning bättre - där finns en kultur att ha hästar på lösdrift eller åtminstone i lång daglig utevistelse i flock. Själv har jag egen gård så jag bestämmer ju när hästarna ska in eller ut och några grusrutor har vi inte! Jag tror ju helt bestämt att hästarna blir enklare att rida ut med om de också får vara ute i rimligt stora hagar i alla väder - de vänjer sig liksom vid väder, natur, fåglar osv och blir inte helt hysteriska på uteritterna om det dyker upp nåt oväntat.


Så tråkigt - inte minst för hästarnas skull - att inte "vanliga ryttare" rider ut minst ett par gånger per vecka. Jag tror ju att det är extremt bra ur skadeförebyggande synpunkt att rida lite mer rakt fram, på varierade underlag mm. Att alltid rida böjda spår på fibersand känns inte som nån höjdare...

På min ridskola red vi ut mycket både som uppvärmning och red i en hage någon km från stallet vår och höst.
Medryttarna red även ut på hästarna några dagar i veckan. Vet inte om det är detsamma idag.

 

[Roheryn]

På min ridskola red vi ut mycket både som uppvärmning och red i en hage någon km från stallet vår och höst.
Medryttarna red även ut på hästarna några dagar i veckan. Vet inte om det är detsamma idag.

Ingen aning om hur det är idag - var typ tusen år sen jag satte en fot på någon ridskola. Men "på min tid" var ju uteritterna en del av att lära sig rida, precis som hoppning och dressyr. Och så tog man alla chanser till extra uteritter - jag red t.ex. under en period sista lektionen för dagen på lördagar och då kunde man efter lektionen få rida hästen barbacka till betet som var ett par kilometer från ridskolan (och promenera tillbaka)

 

[Nota]

Ingen aning om hur det är idag - var typ tusen år sen jag satte en fot på någon ridskola. Men "på min tid" var ju uteritterna en del av att lära sig rida, precis som hoppning och dressyr. Och så tog man alla chanser till extra uteritter - jag red t.ex. under en period sista lektionen för dagen på lördagar och då kunde man efter lektionen få rida hästen barbacka till betet som var ett par kilometer från ridskolan (och promenera tillbaka)

Vad mysigt

Det skulle vara spännande och se hur det är nuförtiden men jag tvivlar på att det är samma fritidsgård som det var förr i tiden.
Mycket stress med telefoner och prestige antar jag

 

[Halvstrumpan]

Jag har verkligen reflekterat över det här och kan bara hålla med i vad som sagt tidigare i tråden. Tyvärr rids det inte ut tillräckligt mycket på varken privathästar eller på ridskolehästar. När jag växte upp tillhörde det utbildningen och skedde regelbundet men jag ser det inte hända på dagens ridskolor som barnen går på. Och när de väl rider ut blir ju hästarna som galna eftersom de inte är vana vid det så ungar flyger av till höger och vänster Det leder ju till att det rids ut mer och mer sällan. Hönan eller ägget här? Jag är övertygad om att starka (både mentalt och fysiskt) hållbara hästar byggs upp i skogen i majoriteten av alla pass.

 

[Blyger]

Jag har alltid mest ridit ut på min häst (och alla mina andra hästar!).
Van att främst rida ut.
Aldrig stått uppstallad med ridhus tex.

Ändå tog det flera år innan min häst blev trevlig att rida ut med, hela unghästtiden och lite till var en kamp. Han är fortfarande inte 100 % trafiksäker. Hästar är också personligheter definitivt ingen jag skulle beskriva som "uterittshäst" även om han majoriteten av sitt liv mest blivit riden (tömkörd/promenerad/joggat) ute.

 

[parellikusken]

Jag har bara stått i stall där typ alla inackorderade i huvudsak ridit ut. Varit självklart för mig att rida/köra ute. Men så har jag stått i skogsmullestall.

 

[Shixle]

I england har dom ju kategorin "happy hacker".
Hacking är ju mer befäst som begrepp där, och dom gör ju mer än bara ridern längst med vägen; det är grindar och skog å så.
Dom skiljer på happy hacker och allrounder.

 

[the_connemara]

I england har dom ju kategorin "happy hacker".
Hacking är ju mer befäst som begrepp där, och dom gör ju mer än bara ridern längst med vägen; det är grindar och skog å så.
Dom skiljer på happy hacker och allrounder.

Oh, vad är skillnaden?

 

[Habina]

Jag har bara stått i stall där typ alla inackorderade i huvudsak ridit ut. Varit självklart för mig att rida/köra ute. Men så har jag stått i skogsmullestall.

Jag står i ett rent hopphäststall med mina hästar (som jag skulle benämna allroundhäst och körponny) men de flesta rider ut mer än de är på ridbanan. Vi har dock helt fantastiska ridvägar och det skrittas fram/av ute de dagar man rider markarbete eller hoppar. De rena dressyrpassen görs ute. Väldigt inspirerande.

 

[Marita73]

Sedan 13 år har jag inte haft tillgång till ridbana utan all ridning sker på väg/i skog.
Förr när ridbana fanns red jag ändå ut för att sedan ibland avsluta på banan. Trots att jag tävlade mycket som yngre har jag aldrig gillat att harva runt på en bana timme efter timme.

Jag säger skogsmulle om mig själv, rider mina hästar för hållbarhet och framförallt som rekreation.

 

[Shixle]

Oh, vad är skillnaden?

Vet inte helt säkert, lite delade meningar där oxå men överlag att en allrounder ska kunna ställa upp på typ klubbtävlingar å så i både dressyr och hoppning, och inte va sämst. Inte en läromästare att åka runt på, utan nått som kräver sin ryttare. Kan plocka rosetter typ.
Medan att på sin höjt skutt över ett träd i skogen är hacker.
Och att dom ska va trygg själv ute. Att en allrounder oftast är en bra hacker oxå.
Typ så

 

[Badger]

Jag har verkligen reflekterat över det här och kan bara hålla med i vad som sagt tidigare i tråden. Tyvärr rids det inte ut tillräckligt mycket på varken privathästar eller på ridskolehästar. När jag växte upp tillhörde det utbildningen och skedde regelbundet men jag ser det inte hända på dagens ridskolor som barnen går på. Och när de väl rider ut blir ju hästarna som galna eftersom de inte är vana vid det så ungar flyger av till höger och vänster Det leder ju till att det rids ut mer och mer sällan. Hönan eller ägget här? Jag är övertygad om att starka (både mentalt och fysiskt) hållbara hästar byggs upp i skogen i majoriteten av alla pass.

Tycker att barnen verkar rida ut ganska mycket, speciellt i början när de behöver finna balansen på hästen framför allt.
Då är ju uteritt extra viktigt och speciellt backar och lite terräng gör väldigt mycket skillnad. En runda upp och ned för en backe varje lektion som framridning och ett par tre hellektion uteritt per termin tycker jag mig ha märkt att jag sprang med på.
Däremot håller jag med om att det blir lite segare senare, tyvärr länge sedan jag själv var ute på en riktigt härlig uteritt i alla gångarter (för många nya hästar kanske, ponnyerna verkar bara härliga (kanske iom de många uteritterna), men de stora hästarna är lite mer volatila och ingen vill kanske bli avbockad från 180 cm höjd. Men ett varv framridning ute är ju 2/3 av året.).

 

[the_connemara]

Sedan 13 år har jag inte haft tillgång till ridbana utan all ridning sker på väg/i skog.
Förr när ridbana fanns red jag ändå ut för att sedan ibland avsluta på banan. Trots att jag tävlade mycket som yngre har jag aldrig gillat att harva runt på en bana timme efter timme.

Jag säger skogsmulle om mig själv, rider mina hästar för hållbarhet och framförallt som rekreation.

Jag har aldrig haft varken ridbana eller ridhus Haft häst att rida sedan barnsben.