R
Raderad medlem 94602
Hahaha.
Bukefamiljen… .
Bukefamiljen… .
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Min spring-dejt igår blev till en promenad-dejt istället. Han var väl trevlig men kändes väldigt ung. Men, ändå en trevlig stund och allt som allt knatade jag 9,5 kilometer igår iaf
@Voff - kul med pirret, hoppas på vi andra snart får en Mr Dejt på kroken![]()
Nu har han åkt.
Vi hade lika trevligt som alltid.
Men på kroken är han inte ännu
Vi pratade lite om det här...sen ringde min telefon och eftersom jag misstänkte att det handlade om jobb så var jag tvungen att svara så vi tappade tråden sen. Meeeen..... om jag tolkade det rätt så "Träffas vi" men det finns inga andra och han verkar inte ha något behov av fler, om man kan uttrycka sig så. Jag har varit singel i 3 år och är ju rätt färdig både med ex och nu även men singellivet. Han har bara varit skild i 1½ år från ett 23-årigt äktenskap. Dessutom har han hunnit med ett förhållande efter det som verkar ha varit lite krävande. Han kan nog behöva mer "förspel" än mig innan något blir mer seriöst. Och det är väl rätt okej. Så länge jag känner att han träffar mig av rätt anledning.
Jag har egentligen aldrig fått känslan av att han flirtar runt eller dejtar fler. Han frågade om jag var orolig för det och jag svarade att nej..det var jag inte.
Jag märker ju att han har ett ganska fullt liv med olika saker och har lite svårt att få tiden att räcka till. Och när han får en lucka så åker han ju hit.
Vi berörde också ämnet att hålla på att dejta som vi gör nu, det kan man inte hur länge som helst...tillslut får man ta och bestämma sig...hans ord. Och jag fyllde i att tillslut borde man veta om man känner att personen är någon man vill ska stanna i ens liv eller inte. Han höll med. Där ringde min telefon......
Men vi har haft en jättemysig eftermiddag!!
Nu har han åkt.
Vi hade lika trevligt som alltid.
Men på kroken är han inte ännu
Vi pratade lite om det här...sen ringde min telefon och eftersom jag misstänkte att det handlade om jobb så var jag tvungen att svara så vi tappade tråden sen. Meeeen..... om jag tolkade det rätt så "Träffas vi" men det finns inga andra och han verkar inte ha något behov av fler, om man kan uttrycka sig så. Jag har varit singel i 3 år och är ju rätt färdig både med ex och nu även men singellivet. Han har bara varit skild i 1½ år från ett 23-årigt äktenskap. Dessutom har han hunnit med ett förhållande efter det som verkar ha varit lite krävande. Han kan nog behöva mer "förspel" än mig innan något blir mer seriöst. Och det är väl rätt okej. Så länge jag känner att han träffar mig av rätt anledning.
Jag har egentligen aldrig fått känslan av att han flirtar runt eller dejtar fler. Han frågade om jag var orolig för det och jag svarade att nej..det var jag inte.
Jag märker ju att han har ett ganska fullt liv med olika saker och har lite svårt att få tiden att räcka till. Och när han får en lucka så åker han ju hit.
Vi berörde också ämnet att hålla på att dejta som vi gör nu, det kan man inte hur länge som helst...tillslut får man ta och bestämma sig...hans ord. Och jag fyllde i att tillslut borde man veta om man känner att personen är någon man vill ska stanna i ens liv eller inte. Han höll med. Där ringde min telefon......
Men vi har haft en jättemysig eftermiddag!!
Fixat! Han sms:ade tidigare ikväll att det var uppehållsväder och undrade om jag ville ut på en promenad och fota.Som sagt så är det ju iallafall en man i min ålder som visar någon sorts intresse som dök upp lite från ingenstans som jag skrev tidigare. Hoppas vi hinner få till någon gemensam aktivitet innan jag drar på semester. Får väl se till det helt enkelt.
Låter som en trevlig kväll ni haft! Och kul när man hittar någon som är lite underlig/nördig på samma sätt som man själv är!Fixat! Han sms:ade tidigare ikväll att det var uppehållsväder och undrade om jag ville ut på en promenad och fota.Så det blev en lång promenix med kameran i hand. Och en inbjudan till att åka med på en festival (fast det krockade med min semester, annars hade jag nog nappat det lät kul, ute på en ö långt ut i havet!).
Sammanfattningsvis så är han en trevlig person, men ger mig i vart fall inte nu några fjärilar i magen. Magen säger mer "hej kompis" än något annat på en skala som kanske börjar med "Meh" och slutar med "Mohahaha följ med hem!"På pluskontot är att vi har en sak gemensamt som jag inte träffar på så ofta. Ett lite nördigt intresse för att spontant lägga märke till detaljer och kommentera det.
Det är något jag bara gör, för sån är jag, ser jag något intressant så säger jag det, eller om jag känner en god doft, exempelvis lukten av nyklippt gräs så måste jag nästan säga det. Och så höll han också på under promenaden. När jag hänger med "kompisen" och jag gör detsamma så blir det snarare "jaha där ser man", eller "fint att du uppskattar de små sakerna i livet", eller "ja utanför storstaden får man prata om de små sakerna" typ. Inte som med de som är på samma våglängd "ja, men vad kul den ser ut, vad fint", eller "kolla in det här konstiga trädet". Men så är kompisen uppvuxen i en stad och dagens promenadsällskap liksom jag uppvuxen i glesbygd.
Smart och eftertänksam verkar han också den nytillkomne bekantskapen. Jag kommer definitivt att bjuda med honom på fler saker, men jag har svårt att se honom som någon potentiell partner. Noll pirr, noll fjärilar. Tyvärr. Men det kanske kommer.
Jag är i vart fall glad att jag inte bara avfärdade hans invit för att jag tycker att det är lite jobbigt att umgås med folk jag inte känner på tu man hand= Mindre motstånd nästa gång med nästa främling eller halvfrämling![]()
Ja det var trevligt! Och både ja och nej på nästa fråga, viss attraktion behöver nog finnas från början och det tycker jag inte att det gör nu.Låter som en trevlig kväll ni haft! Och kul när man hittar någon som är lite underlig/nördig på samma sätt som man själv är!Är du en person som kan börja få pirr och fjärilar efter hand?
Som jag ser det så tror jag känslor kan växa fram om det t.ex. handlar om någon på jobbet som man inte alls tänkt sig som partnermaterial förrän man en dag inser att han är det. Då har man inte träffats för att dejta och för att ta reda på om det ska bli något förhållande av det.Måste inflika att hos mig växer de starkaste känslorna fram.
Det är väl en av anledningarna till att jag fastnat för killar på jobb, aldrig de som vid första anblicken är WOW, utan andra, nästan osynliga killar som växer när man lär känna dem på riktigt. Dessutom i en situation som inte andas förväntan ("vadsägerduskavigiftaossnästaår?").
Det är väl kanske därför kärleken spirar på arbetsplatser? Man lär känna varandra på ett avslappnat sätt utan tankar på paras ihop, och man får se varandras bra och dåliga sidor utan att få påfrestningen av en relation.
Med maken växte de definitivt fram, efter att vi konstaterat att vi hade så himla kul ihop. Samma värderingar, samma humor, uppskattar samma saker. Det växte fram på rätt kort tid, men det var ändå inte kärlek de fyra första dejterna, om jag säger så.
Däremot hade vi galet trevligt från första messen, och det gjorde ju att jag ville fortsätta träffas/höras av.
Ganska vanlig tanke tror jag. Tänk vilken skev bild man har av sig själv!.. och dessutom på grund av min självkänsla borträknad som potentiellt ragg eftersom jag tänkte att han nog inte var intresserad av någon som mig. Då var jag fortfarande kvar i crazymode och trodde inte att i princip någon som jag tycker är attraktiv skulle tycka detsamma om mig.
Det är juh sällan man går på dejt för att skaffa en ny kompis liksom...
Absolut!Precis, och därmed så går man ju också miste om många som nog kan vara ett bra partnermaterial för man har så bråttom att förkasta...
Någon mer som märkt av att intresset för ens profil snabbt minskar? Är det lika på andra sajter? Är karlar lika på när man är ny där och dementa?