Ny dejtingtråd

[Raderad medlem 94602]

Hahaha.
Bukefamiljen… .

 

[prallan]

Ha ha, jag sa det till min man igår, man känner verkligen med er!

 

[Frokennordberg]

Min spring-dejt igår blev till en promenad-dejt istället. Han var väl trevlig men kändes väldigt ung. Men, ändå en trevlig stund och allt som allt knatade jag 9,5 kilometer igår iaf

@Voff - kul med pirret, hoppas på vi andra snart får en Mr Dejt på kroken

 

[cambodia]

Hahaha.
Bukefamiljen… .

Självklart!

*vill veta hur det går*

 

[tigerflicka]

Min spring-dejt igår blev till en promenad-dejt istället. Han var väl trevlig men kändes väldigt ung. Men, ändå en trevlig stund och allt som allt knatade jag 9,5 kilometer igår iaf

@Voff - kul med pirret, hoppas på vi andra snart får en Mr Dejt på kroken

Fick du nån bra magkänsla?

 

[Raderad medlem 94602]

Nu har han åkt.
Vi hade lika trevligt som alltid.
Men på kroken är han inte ännu
Vi pratade lite om det här...sen ringde min telefon och eftersom jag misstänkte att det handlade om jobb så var jag tvungen att svara så vi tappade tråden sen. Meeeen..... om jag tolkade det rätt så "Träffas vi" men det finns inga andra och han verkar inte ha något behov av fler, om man kan uttrycka sig så. Jag har varit singel i 3 år och är ju rätt färdig både med ex och nu även men singellivet. Han har bara varit skild i 1½ år från ett 23-årigt äktenskap. Dessutom har han hunnit med ett förhållande efter det som verkar ha varit lite krävande. Han kan nog behöva mer "förspel" än mig innan något blir mer seriöst. Och det är väl rätt okej. Så länge jag känner att han träffar mig av rätt anledning.
Jag har egentligen aldrig fått känslan av att han flirtar runt eller dejtar fler. Han frågade om jag var orolig för det och jag svarade att nej..det var jag inte.
Jag märker ju att han har ett ganska fullt liv med olika saker och har lite svårt att få tiden att räcka till. Och när han får en lucka så åker han ju hit.
Vi berörde också ämnet att hålla på att dejta som vi gör nu, det kan man inte hur länge som helst...tillslut får man ta och bestämma sig...hans ord. Och jag fyllde i att tillslut borde man veta om man känner att personen är någon man vill ska stanna i ens liv eller inte. Han höll med. Där ringde min telefon......

Men vi har haft en jättemysig eftermiddag!!

 

[tigerflicka]

Nu har han åkt.
Vi hade lika trevligt som alltid.
Men på kroken är han inte ännu
Vi pratade lite om det här...sen ringde min telefon och eftersom jag misstänkte att det handlade om jobb så var jag tvungen att svara så vi tappade tråden sen. Meeeen..... om jag tolkade det rätt så "Träffas vi" men det finns inga andra och han verkar inte ha något behov av fler, om man kan uttrycka sig så. Jag har varit singel i 3 år och är ju rätt färdig både med ex och nu även men singellivet. Han har bara varit skild i 1½ år från ett 23-årigt äktenskap. Dessutom har han hunnit med ett förhållande efter det som verkar ha varit lite krävande. Han kan nog behöva mer "förspel" än mig innan något blir mer seriöst. Och det är väl rätt okej. Så länge jag känner att han träffar mig av rätt anledning.
Jag har egentligen aldrig fått känslan av att han flirtar runt eller dejtar fler. Han frågade om jag var orolig för det och jag svarade att nej..det var jag inte.
Jag märker ju att han har ett ganska fullt liv med olika saker och har lite svårt att få tiden att räcka till. Och när han får en lucka så åker han ju hit.
Vi berörde också ämnet att hålla på att dejta som vi gör nu, det kan man inte hur länge som helst...tillslut får man ta och bestämma sig...hans ord. Och jag fyllde i att tillslut borde man veta om man känner att personen är någon man vill ska stanna i ens liv eller inte. Han höll med. Där ringde min telefon......

Men vi har haft en jättemysig eftermiddag!!

Kul med en bra träff! Och skönt att det känns som att du inte är en i mängden eller en under tiden, även om han inte är redo än. Bara 1,5 år efter ett så långt äktenskap låter inte länge, inte när han hunnit med ett förhållande under den tiden. Men båda två har juh antagligen gjort honom klokare både på vad han söker och vad han inte vill ha.
Din telefon hade dålig timing!

 

[cambodia]

Nu har han åkt.
Vi hade lika trevligt som alltid.
Men på kroken är han inte ännu
Vi pratade lite om det här...sen ringde min telefon och eftersom jag misstänkte att det handlade om jobb så var jag tvungen att svara så vi tappade tråden sen. Meeeen..... om jag tolkade det rätt så "Träffas vi" men det finns inga andra och han verkar inte ha något behov av fler, om man kan uttrycka sig så. Jag har varit singel i 3 år och är ju rätt färdig både med ex och nu även men singellivet. Han har bara varit skild i 1½ år från ett 23-årigt äktenskap. Dessutom har han hunnit med ett förhållande efter det som verkar ha varit lite krävande. Han kan nog behöva mer "förspel" än mig innan något blir mer seriöst. Och det är väl rätt okej. Så länge jag känner att han träffar mig av rätt anledning.
Jag har egentligen aldrig fått känslan av att han flirtar runt eller dejtar fler. Han frågade om jag var orolig för det och jag svarade att nej..det var jag inte.
Jag märker ju att han har ett ganska fullt liv med olika saker och har lite svårt att få tiden att räcka till. Och när han får en lucka så åker han ju hit.
Vi berörde också ämnet att hålla på att dejta som vi gör nu, det kan man inte hur länge som helst...tillslut får man ta och bestämma sig...hans ord. Och jag fyllde i att tillslut borde man veta om man känner att personen är någon man vill ska stanna i ens liv eller inte. Han höll med. Där ringde min telefon......

Men vi har haft en jättemysig eftermiddag!!

Vad härligt att ni haft det så trevligt!

 

[ekra]

Som sagt så är det ju iallafall en man i min ålder som visar någon sorts intresse som dök upp lite från ingenstans som jag skrev tidigare. Hoppas vi hinner få till någon gemensam aktivitet innan jag drar på semester. Får väl se till det helt enkelt.

Fixat! Han sms:ade tidigare ikväll att det var uppehållsväder och undrade om jag ville ut på en promenad och fota. Så det blev en lång promenix med kameran i hand. Och en inbjudan till att åka med på en festival (fast det krockade med min semester, annars hade jag nog nappat det lät kul, ute på en ö långt ut i havet!).

Sammanfattningsvis så är han en trevlig person, men ger mig i vart fall inte nu några fjärilar i magen. Magen säger mer "hej kompis" än något annat på en skala som kanske börjar med "Meh" och slutar med "Mohahaha följ med hem!" På pluskontot är att vi har en sak gemensamt som jag inte träffar på så ofta. Ett lite nördigt intresse för att spontant lägga märke till detaljer och kommentera det.

Det är något jag bara gör, för sån är jag, ser jag något intressant så säger jag det, eller om jag känner en god doft, exempelvis lukten av nyklippt gräs så måste jag nästan säga det. Och så höll han också på under promenaden. När jag hänger med "kompisen" och jag gör detsamma så blir det snarare "jaha där ser man", eller "fint att du uppskattar de små sakerna i livet", eller "ja utanför storstaden får man prata om de små sakerna" typ. Inte som med de som är på samma våglängd "ja, men vad kul den ser ut, vad fint", eller "kolla in det här konstiga trädet". Men så är kompisen uppvuxen i en stad och dagens promenadsällskap liksom jag uppvuxen i glesbygd.

Smart och eftertänksam verkar han också den nytillkomne bekantskapen. Jag kommer definitivt att bjuda med honom på fler saker, men jag har svårt att se honom som någon potentiell partner. Noll pirr, noll fjärilar. Tyvärr. Men det kanske kommer.

Jag är i vart fall glad att jag inte bara avfärdade hans invit för att jag tycker att det är lite jobbigt att umgås med folk jag inte känner på tu man hand= Mindre motstånd nästa gång med nästa främling eller halvfrämling

 

[tigerflicka]

Fixat! Han sms:ade tidigare ikväll att det var uppehållsväder och undrade om jag ville ut på en promenad och fota. Så det blev en lång promenix med kameran i hand. Och en inbjudan till att åka med på en festival (fast det krockade med min semester, annars hade jag nog nappat det lät kul, ute på en ö långt ut i havet!).

Sammanfattningsvis så är han en trevlig person, men ger mig i vart fall inte nu några fjärilar i magen. Magen säger mer "hej kompis" än något annat på en skala som kanske börjar med "Meh" och slutar med "Mohahaha följ med hem!" På pluskontot är att vi har en sak gemensamt som jag inte träffar på så ofta. Ett lite nördigt intresse för att spontant lägga märke till detaljer och kommentera det.

Det är något jag bara gör, för sån är jag, ser jag något intressant så säger jag det, eller om jag känner en god doft, exempelvis lukten av nyklippt gräs så måste jag nästan säga det. Och så höll han också på under promenaden. När jag hänger med "kompisen" och jag gör detsamma så blir det snarare "jaha där ser man", eller "fint att du uppskattar de små sakerna i livet", eller "ja utanför storstaden får man prata om de små sakerna" typ. Inte som med de som är på samma våglängd "ja, men vad kul den ser ut, vad fint", eller "kolla in det här konstiga trädet". Men så är kompisen uppvuxen i en stad och dagens promenadsällskap liksom jag uppvuxen i glesbygd.

Smart och eftertänksam verkar han också den nytillkomne bekantskapen. Jag kommer definitivt att bjuda med honom på fler saker, men jag har svårt att se honom som någon potentiell partner. Noll pirr, noll fjärilar. Tyvärr. Men det kanske kommer.

Jag är i vart fall glad att jag inte bara avfärdade hans invit för att jag tycker att det är lite jobbigt att umgås med folk jag inte känner på tu man hand= Mindre motstånd nästa gång med nästa främling eller halvfrämling

Låter som en trevlig kväll ni haft! Och kul när man hittar någon som är lite underlig/nördig på samma sätt som man själv är! Är du en person som kan börja få pirr och fjärilar efter hand?

 

[ekra]

Låter som en trevlig kväll ni haft! Och kul när man hittar någon som är lite underlig/nördig på samma sätt som man själv är! Är du en person som kan börja få pirr och fjärilar efter hand?

Ja det var trevligt! Och både ja och nej på nästa fråga, viss attraktion behöver nog finnas från början och det tycker jag inte att det gör nu.

Men som med den vid det här laget uttjatade kompisen som jag plötsligt blev förälskad i och sedan våldsamt känslosam över så växte det fram med tiden. Först såg jag honom bara som kollega (ganska läcker, men uppfattade honom som lite kaxig och andra mindre positiva egenskaper) och dessutom på grund av min självkänsla borträknad som potentiellt ragg eftersom jag tänkte att han nog inte var intresserad av någon som mig. Då var jag fortfarande kvar i crazymode och trodde inte att i princip någon som jag tycker är attraktiv skulle tycka detsamma om mig. Men så lärde jag känna honom och såg helt andra sidor och poff kom det känslor.

Fotosällskapet är jag mer tveksam till att det skall komma, men jag är ju lite skeptisk och cyniskt lagd ibland känner jag, så vi får väl se.

 

[stjarnhimmel]

Har chattat med en trevlig kille ikväll. Om det är fotbolls-vm förtjänst att folk är trevliga nu och inga sexmejl kommer så hoppas jag det är sport jämt

 

[Luff]

Det kanske borde startas en dejtingsajt för icke fotbollsintresserade?

 

[Lovisaleonora]

Måste inflika att hos mig växer de starkaste känslorna fram.

Det är väl en av anledningarna till att jag fastnat för killar på jobb, aldrig de som vid första anblicken är WOW, utan andra, nästan osynliga killar som växer när man lär känna dem på riktigt. Dessutom i en situation som inte andas förväntan ("vadsägerduskavigiftaossnästaår?").

Det är väl kanske därför kärleken spirar på arbetsplatser? Man lär känna varandra på ett avslappnat sätt utan tankar på paras ihop, och man får se varandras bra och dåliga sidor utan att få påfrestningen av en relation.

Med maken växte de definitivt fram, efter att vi konstaterat att vi hade så himla kul ihop. Samma värderingar, samma humor, uppskattar samma saker. Det växte fram på rätt kort tid, men det var ändå inte kärlek de fyra första dejterna, om jag säger så.

Däremot hade vi galet trevligt från första messen, och det gjorde ju att jag ville fortsätta träffas/höras av.

 

[tigerflicka]

Måste inflika att hos mig växer de starkaste känslorna fram.

Det är väl en av anledningarna till att jag fastnat för killar på jobb, aldrig de som vid första anblicken är WOW, utan andra, nästan osynliga killar som växer när man lär känna dem på riktigt. Dessutom i en situation som inte andas förväntan ("vadsägerduskavigiftaossnästaår?").

Det är väl kanske därför kärleken spirar på arbetsplatser? Man lär känna varandra på ett avslappnat sätt utan tankar på paras ihop, och man får se varandras bra och dåliga sidor utan att få påfrestningen av en relation.

Med maken växte de definitivt fram, efter att vi konstaterat att vi hade så himla kul ihop. Samma värderingar, samma humor, uppskattar samma saker. Det växte fram på rätt kort tid, men det var ändå inte kärlek de fyra första dejterna, om jag säger så.

Däremot hade vi galet trevligt från första messen, och det gjorde ju att jag ville fortsätta träffas/höras av.

Som jag ser det så tror jag känslor kan växa fram om det t.ex. handlar om någon på jobbet som man inte alls tänkt sig som partnermaterial förrän man en dag inser att han är det. Då har man inte träffats för att dejta och för att ta reda på om det ska bli något förhållande av det.
Däremot någon man träffar på en dejt där fokus ligger just på känslor/förhållande och de bitarna tror jag att det är svårt att det ska kunna växa fram något om det inte känns något från början. Det blir så mycket som ska kännas rätt/klaffa redan nästan direkt. Det är juh sällan man går på dejt för att skaffa en ny kompis liksom...

 

[tigerflicka]

.. och dessutom på grund av min självkänsla borträknad som potentiellt ragg eftersom jag tänkte att han nog inte var intresserad av någon som mig. Då var jag fortfarande kvar i crazymode och trodde inte att i princip någon som jag tycker är attraktiv skulle tycka detsamma om mig.

Ganska vanlig tanke tror jag. Tänk vilken skev bild man har av sig själv!

 

[Lovisaleonora]

Det är juh sällan man går på dejt för att skaffa en ny kompis liksom...

Precis, och därmed så går man ju också miste om många som nog kan vara ett bra partnermaterial för man har så bråttom att förkasta...

 

[tigerflicka]

Precis, och därmed så går man ju också miste om många som nog kan vara ett bra partnermaterial för man har så bråttom att förkasta...

Absolut!
Däremot för egen del har jag varit med om att attraktion har vuxit fram om den inte funnits från början. Eller egentligen när jag tänker efter har det aldrig vuxit fram känslor för någon heller. Och det kan kännas lite trist att det är så, för jag tror chansen att hitta någon som matchar mig väl hade varit större om känslorna kunde komma efter att jag lärt känna personen.

 

[Raderad medlem 94602]

Var inne lite på min "sida" förut och en sak slog mig.
När jag reggade mig första gången så valde jag en tremånadersprenumeration. I början fick jag mycket meddelande och besök. Jättekul att börja läsa och svara vissa. Men det dog snabbt ut. Sista månaden var stendöd!
Sen beslutade ju jag att ta bort profilen när mina tre månader var slut och jag hade fått en rätt bra kontakt med Mr Dejt. Det gick några veckor och han var ju kvar med sin sida. Så jag bestämde mig som bekant för att sparka igång min igen. Men jag ville inte betala denna gången.....Körde en snikvariant. Fick ta ett nytt nick. Presentationen blev ungefär den samma. Lite finslipning. Två av bilderna satte jag in igen och sen valde jag några andra. Bortsätt från mitt nick så var det ju i stort sett samma profil.
De jag skrivit med första gången blockade jag. Orkade inte lägga tid och energi på kontakter som inte lett någonstans. Orkade heller inte sitta och älta varför jag var tillbaka eller få sura meddelanden.
Första dagen fick jag närmare 200 besökande och ett 30-tal meddelanden. Kommande dagar låg besökarantalet strax under tresiffrigt dagligen och ett tiotal meddelanden. Märkligt eftersom jag 3 veckor tidigare varit helt ointressant.
Jag såg ju att flera var "gammalt" MP-folk. Några hade jag tom fått meddelanden från förr. Men ingen verkade fatta att jag var samma som förut. Endast en skrev att han kände igen mig men då hade han inte skrivigt för då provade han att dejta en.
Intresset höll i sig ca en vecka...det ebbade ut rätt snabbt. Nu mindre än tre veckor senare är det ganska dött igen.
Tycker det är väldigt märkligt att så få verkar komma ihåg vilka de skickat komplimanger och meddelanden till. Fick bla ett meddelande från en som skrev " Du var vacker och verkar trevlig och mysig" Han skrev några meddelanden sist gång också som jag inte svarade på. Anledningen att jag inte svarade var för att han gick direkt på utseendet och tog upp det i varje meddelande. Men ändå känner han inte igen mig 3 v senare....

Någon mer som märkt av att intresset för ens profil snabbt minskar? Är det lika på andra sajter? Är karlar lika på när man är ny där och dementa?

 

[mandalaki]

Någon mer som märkt av att intresset för ens profil snabbt minskar? Är det lika på andra sajter? Är karlar lika på när man är ny där och dementa?

Men begär du verkligen att de ska komma ihåg dig när du inte svarat eller t o m blockat dem? Jag kan tycka att det låter klokt att skicka iväg en första kontakt till alla som inte verkar direkt frånstötande. Jag skulle inte kräva att jag var Väldigt Utvald redan vid en inledande kontakt, tror jag.

Jag kanske missuppfattade dig. Men om jag inte gjorde det så börjar det kännas väldigt svårt, eller kanske t o m omöjligt, att "göra rätt" på en dejtingsajt.