Sv: Nu har min tik kommit hem igen
Jag förstod att det skulle bli påhugg.
Det är ju väl känt att präglingsfasen är förmodligen den viktigaste delen i en hunds liv. Många av er tycks anse att bara valparna klarar av att äta fast föda så är allt över men så enkelt är det nog inte.
Citat: "valparna har ju tänder, så det gör ju ont när dom skall tutta."
Det är ju det som är vitsen, det är då som tiken lär hunden de signaler som hunden måste respektera under resten av livet.
Från boken Fågelhundar Dressyr och jakt skriver Sten Christoffersson
citat: "Då läggs den viktigaste grunden för hundens möjligheter att bli en välanpassad individ som är mottaglig för uppfostran och utbildning."
I boken Du och din hund skriver G. Björnehammar och T Hemlen om samma period citat: "Det är tiken som avgör hur starka korrigeringar som valpen ska utsättas för. Det händer ibland att hon "räddar" valpen från allför hårdhänt behandling av t.ex en vuxen hane i flocken."
Erik Wilsson och John B. Steen skriver i sin bok Hundfostran om vad som händer om tiken tas bort för tidigt
citat: " Ja för det första vet vi att de som tidigt tagits från sina mödrar ofta får sociala störningar. De blir svårdresserade och har i regel problem i umgänget med andra hundar. Förklaringen är att de bland annat inte fått lära sig att underordna sig, de har inte fått lära sig att respektera en auktoritet och det är det största sociala handikapp en hund kan få. Sådana unghundar förstår inte visa underkastelse vid möte med vuxna hundar, de blir bitna och får olustiga upplevelser, som ofta gör dem permanent hundrädda. De blir svårdresserade och svåruppfostrade därför att de inte förstår att respektera de regler vi ställer upp och protesterar ofta med aggressivitet."
Jag vet att detta stämmer av egen bitter erfarenhet. Jag köpte en valp och när jag hämtade valpen var tiken inte där. Jag trodde i min enfald på uppfödarens förklaring att det gjorde ingenting att ta tiken från valparna vid sex veckor. Uppfödaren hade kennel så det fanns gott om andra "lekhundar".
För att göra en lång historia kort. Jag var den som kämpade längst av valpköparna i den kullen men efter drygt tre år var även jag tvungen att avliva hunden, trots att det var en suverän jakthund.
Den hade då bitit en granne helt oprovocerat och själv blev jag biten tre ggr. Sista gången då jag skulle gå förbi hunden i hallen och svara i telefon. Ingen av föräldrarna, båda jakt- och UCH, visade några som helst aggressiva tendenser, så det var helt klara att det var saknaden av tikens uppfostran som var orsaken till valparnas problem.
Därför anser jag det helt vansinnigt, om man ska bedriva en ansvarsfull avel, att plocka bort tiken före valparna är åtta veckor.
.
