Normbrytande livsstil och konsekvenserna av det

[Singoalla]

Jag har precis fått frågan om jag tänker på att jag ”faktiskt sårar en annan människa” om jag väljer att ha ett öppet förhållande

Ibland vill jag bara svara ett (sarkastiskt) Ja på sådana frågor, men det skulle definitivt missförstås och så är cirkusen igång. Varenda gång som jag avbryter en konversation när jag inte orkar eller inte fullföljer en detaljerad redogörelse kring min inställning så känner jag mig misslyckad och som en svikare. För att jag inte står upp för mig själv och andra icke-normativa. Det borde inte vara så, men så känns det

Hear hear. Hörde nyss från en bekant som pratade om en kille som hade ett öppet förhållande med sin sambo: "Men, då är han är ju bara ett svin som vill ligga runt. Stackars tjej" och jag kände direkt hur ordet svin gick rakt in magen på mig.

 

[pollex]

Med andra ord, du vill att andra ska göra saker för dig - odla mat, fixa elektricitet och vatten, osv, men du vill inte göra saker för andra, typ utbilda dem?

Det är ju vad lönearbete är, att göra saker för andra som de vill ha. Varför är det problematiskt?

För att folk ”vill ha” helt orimligt mycket saker? För att det skulle kunna vara rimligt både för planeten och mänskligheten att ta ut effektiviseringens vinster åtminstone delvis i form av tid istället för pengar?

 

[Roheryn]

Jag argumenterar inte emot dig, jag funderar mest över hur man kan tro att barn är "väldigt små" i 20 års tid .

Ibland är det lite svårt med perspektiv... Jag minns en natt med min dotter, när hon var omkring en vecka gammal. Hon ville inte sova, ville inte äta, ville inte någonting utan var bara grinig och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Satt i mormors gamla gungstol i sånt där kallt ljus från lampan ute på gatan och tänkte förtvivlat "Hjälp, vad har jag gjort, ska det vara såhär i 18 år nu?" Med facit i hand (dottern fyller 18 i höst) så kan man väl lugnt säga att nej, det blev det inte! Men visst har den funnits där, den extrema bundenheten av att ha ett litet barn. Och även om jag valde barn, så har jag inga större problem med att förstå vad det är man väljer bort och inte vill ha när man fattar beslutet att inte få några barn. Det ÄR ett stort åtagande och ett stort ansvar, och det är också en bundenhet, att vara tvungen att planera allt man skall göra som inte inkluderar barnet. Och det ÄR en lång tid, barn är visserligen inte SMÅ i tjugo års tid, men jag vill nog påstå att barn har stort behov av sina föräldrar både som små och som något större. Jag spenderar väldigt stor del av min fritid tillsammans med min nästan vuxna tonåring, till exempel (nu har vi ju hästintresset gemensamt vilket såklart bidrar starkt till all tid tillsammans, men ändå). Dock har jag både ridit, druckit vin mitt i veckan och en hel del annat som jag VILL göra under hela dotterns livstid!

 

[sjoberga]

Och om någon tycker att det är frihet att kunna dricka vin när barnen sover eller kunna träna hund när barnet är hon barnvakt så får man väl göra det, men det är inte min syn på frihet.

Liksom min syn på önskad frihet inte är att ha en hund att ta hand om 24/7/52. Mitt liv och ditt liv. Som jag skrev tidigare, vi ska vara stolta att leva i ett land där individuell frihet i livsval är såpass stor och något vi ska försvara med näbbar och klor när konservativa politiska krafter blir allt starkare.

Jag är f.ö. såklart normbrytare som (oftast) röstar på Liberalerna.

 

[pollex]

Förresten vill jag vinka lite till alla icke-sminkande, icke-alkohol/kaffe-drickande, icke-festande personer som nämnt det här i tråden, fastän det i min värld är småsaker på det stora hela så känns det märkligt skönt att inte vara ensam för en gångs skull . Nu väntar jag bara på någon som inte heller dricker the eller läsk och inte tycker om tv/tv-serier/film så är mitt liv komplett sedan

 

[Roheryn]

Förutsatt att man har en make och en häst då. Kan ju lugnt säga att jag kör runt betydligt mindre på med min häst än vad jag gör med barnen. Hästen planerar ju jag in, barnen de planerar in sig själva. De har ju aktiviteter jag har noll intresse i tillskillnad från hästen som då åker på saker där jag väljer att den ska göra det.

Haha - min dotter planerar in sig själv OCH HÄSTEN på en massa saker som jag får köra till! (men jag gillar att göra det, så inga som helst problem med det)

 

[Tonto]

Ja, precis. Ibland drar jag paralleller mellan mitt hundägande och barn, vilket en del föräldrar blir rosenrasande över och andra tycker är helt rimligt. Men skit sak samma. När man pratar om hundägande så är det många som säger att "Åh, jag skulle gärna ha hund men jag skulle aldrig vilja bli så begränsad som man blir". Inte drar jag igång en lång utläggning om hur man minsann inte blir det. "Jag kan förstå det" brukar jag svara. Ibland lägger jag också till "Det blir man verkligen, men för mig är det värt det".

Personligen är barn min högsta önskan i livet, så jag vill bara flika in det för att undvika uppfattningen om att det blir "barn-läger" i frågan. Men att det är min högsta önskan till den grad att jag nog kommer att skaffa det själv, och därmed bli betydligt mer begränsad än de som är två om saken, förtar inte förmågan att förstå att andra fungerar annorlunda.

Jag tror att det kan vara så att eftersom att det känns värt att ha hund och allt som kommer med det, så känns det inte begränsande för mig. Dom är liksom min hobby. Men jag som inte har en önskan om att ha barn, skulle enbart känna mig miserabel med ett barn, hur enkelt det barnet nu än skulle vara. Det skulle vara ett helvete för mig.

Skillnaden är bara att barnföräldrar ofta känner att de måste rättfärdiga sin vilja att ha barn när någon inte vill.

 

[pollex]

Lite grann kopplat till spåret om lönearbete: jag är en usel konsument. Naturligtvis köper jag saker (mat, kläder, sådant som barnen behöver) men det är inte under jubel och klang direkt. Det gäller inte bara prylar, utan även tjänster och resor. Min upplevelse utifrån den grundinställningen är att herre gud så mycket tid folk lägger på att planera inför, prata om, utvärdera osv osv sin konsumtion. Och så fort någon håller med om själva grundtesen så visar det sig att de istället äääääälskar att fynda på loppis...

 

[bumpo]

Förresten vill jag vinka lite till alla icke-sminkande, icke-alkohol/kaffe-drickande, icke-festande personer som nämnt det här i tråden, fastän det i min värld är småsaker på det stora hela så känns det märkligt skönt att inte vara ensam för en gångs skull . Nu väntar jag bara på någon som inte heller dricker the eller läsk och inte tycker om tv/tv-serier/film så är mitt liv komplett sedan

Jag gillar inte filmer. tvserier kan gå bra men bara vissa.

 

[sjoberga]

Jag tror att det kan vara så att eftersom att det känns värt att ha hund och allt som kommer med det, så känns det inte begränsande för mig. Dom är liksom min hobby. Men jag som inte har en önskan om att ha barn, skulle enbart känna mig miserabel med ett barn, hur enkelt det barnet nu än skulle vara. Det skulle vara ett helvete för mig.

Skillnaden är bara att barnföräldrar ofta känner att de måste rättfärdiga sin vilja att ha barn när någon inte vill.

Precis , vi gör olika val efter vad vi vill.

Jag tycker hundägare är bra på att ifrågasätta mitt val att inte skaffa hund med ungefär samma kassa argument. Jag tycker det innebär en stor oönskad ofrihet i mitt liv.

”Men du bor ju på landet och har hästar och perfekt miljö, klart du ska skaffa hund. Det är en ren njutning att ha hund.”

Nej, tack, men vad roligt att du trivs så bra med din hund. Notera att jag absolut inte har något emot hundar, det kan vara underbara djur, det är konceptet med att äga en själv och ta hand om den jag dissar för egen del.

 

[kryddelydd]

Det hörs dock väldigt väl på tonläge och hur folk uttrycker sig

Ja, ibland.
Och ibland inte, faktiskt.

 

[Roheryn]

Jag tror att det kan vara så att eftersom att det känns värt att ha hund och allt som kommer med det, så känns det inte begränsande för mig. Dom är liksom min hobby. Men jag som inte har en önskan om att ha barn, skulle enbart känna mig miserabel med ett barn, hur enkelt det barnet nu än skulle vara. Det skulle vara ett helvete för mig.

Skillnaden är bara att barnföräldrar ofta känner att de måste rättfärdiga sin vilja att ha barn när någon inte vill.

Men precis så är det ju. Jag har hästar och kan därför inte dra iväg på långresor hursomhelst. Men jag vill ju inte resa, och jag fattade för många, många år sedan beslutet att det är hästar jag vill ha i mitt liv, inte en massa resor eller andra saker. Så det är liksom noll uppoffring för mig. Sen kan det vara jobbigt att mocka lösdriften en regnig kväll i november, men det är värt det för att hästarna är mitt stora intresse och min livsstil.

Och samma då med hund - det kan ju vara jobbigt med en tidig morgonpromenad i snöstorm när man hellre vill vara kvar i sängen, men värt det eftersom det ger så mycket annat tillbaka.

Barn är samma grej. Jättejobbigt och bundet ibland, javisst - men för oss som valt barn i sitt liv så är det värt besväret på samma sätt som häst eller hund kan vara det.

Och personligen ser jag inte att det ena eller det andra valet skulle vara så mycket mer kontroversiellt än de andra, men har ju förstått att det är så för många. Har fått en hel del förvånade miner genom åren när jag sagt att jag valde att begränsa mig till ETT barn för att kunna fortsätta med hästarna!

 

[kryddelydd]

Förresten vill jag vinka lite till alla icke-sminkande, icke-alkohol/kaffe-drickande, icke-festande personer som nämnt det här i tråden, fastän det i min värld är småsaker på det stora hela så känns det märkligt skönt att inte vara ensam för en gångs skull . Nu väntar jag bara på någon som inte heller dricker the eller läsk och inte tycker om tv/tv-serier/film så är mitt liv komplett sedan

Ah.
Jag är icke-sminkande (varför skulle jag, liksom?), icke-går-till-frissan (någon kompis får klippa topparna när det blir för slitet), icke-kaffe-drickande, icke-festande (tycker att fyllesnack är tröttsamt, men dricker gärna ett glas vin till maten).
Dricker inte läsk.
Äger ingen TV, tittar heller inte på filmer eller serier eller liknande via datorn.
Fast jag dricker te så jag uppfyller inte riktigt alla dina härliga kriterier!

 

[Kattennizze]

Lite grann kopplat till spåret om lönearbete: jag är en usel konsument. Naturligtvis köper jag saker (mat, kläder, sådant som barnen behöver) men det är inte under jubel och klang direkt. Det gäller inte bara prylar, utan även tjänster och resor. Min upplevelse utifrån den grundinställningen är att herre gud så mycket tid folk lägger på att planera inför, prata om, utvärdera osv osv sin konsumtion. Och så fort någon håller med om själva grundtesen så visar det sig att de istället äääääälskar att fynda på loppis...

Jo men grunden för vårt ekonomiska system är tillväxt. Om ingen konsumerar - både varor och tjänster - får vi ingen tillväxt och då kollapsar det ekonomiska systemet. Det är därför som lönearbete blir så viktigt, och att renovera köket vartannat år, det skapar tillväxt. Sen kan man ju ha åsikter om att vi måste arbeta för att hjälpa varandra med mera med mera, men det primära är ändå att skapa tillväxt. Vissa tror på det systemet, andra gör det inte (som jag då). Alltså försöker jag precis som du, minimera så mycket som möjligt av min konsumtion. För mig blir det helt obegripligt när arbetskamrater beklagar sig över att de arbetar så mycket för att ha råd med allt de vill konsumera. JAG vill inte arbeta för att åka utomlands en vecka eller ha ett nytt badrum. jag tycker det är helt onödigt och dessutom kommer miljön ändå ta sådan stryk så att mina barn kommer väl dö innan de blivit gamla.
Jag tycker man kan säga att den här tråden visar vilken oerhört stark norm lönearbete och konsumtion är. Vi har ju till och med shoppingtrådar på Buke där man ska visa upp sina fynd.

 

[Kattennizze]

Liksom min syn på önskad frihet inte är att ha en hund att ta hand om 24/7/52. Mitt liv och ditt liv. Som jag skrev tidigare, vi ska vara stolta att leva i ett land där individuell frihet i livsval är såpass stor och något vi ska försvara med näbbar och klor när konservativa politiska krafter blir allt starkare.

Jag är f.ö. såklart normbrytare som (oftast) röstar på Liberalerna.

På vilket sätt är du normbrytare? du är en vit välanpassad man ur medelklassen antar jag? du är liksom normen.

 

[kevina]

Jag kan ta mig själv som exempel;
Jag har ett jobb med flytande tider dvs när jag går till jobbet på morgonen så vet jag inte om jag kommer jobba till 15 eller 19. Ibland händer det att någon vän hör av sig och undrar om jag spontant tex vill äta middag ikväll eller så går jag själv spontant på bio eller teater.
När jag haft husdjur, eller andra intressen eller med barn kan jag inte vara lika spontan. Det är inte sämre men annorlunda. Då kan jag absolut dricka vin med vänner men det blir mer planerat tex att på fredag kväll gör vi det.

 

[kryddelydd]

Jag förstår din poäng men jag håller inte riktigt med. Det är som att det skulle sticka i ögonen på mig när folk säger att de väljer att inte skaffa hund för att de inte vill bli begränsade. "Va?! Påstår du att jag är begränsad?!" Alltså för det första, är det inte ren fakta att man blir begränsad av både djur och barn? Det kan ju ingen ens neka. Sen att det är det bästa som finns i livet ändå, för många, är en helt annan sak.

Men, jag håller med dig om att man får tänka på hur man lägger fram saker. Jag säger aldrig "Jag förstår inte varför man vill ha ett förhållande. Vad är grejen?" för det förstår jag kan locka fram försvar i människor. Jag säger att det kanske inte är just för mig.

Jag tänker att ibland är vi svenskar väldigt snara att tolka allt som klagomål och/eller ifrågasättande av våra val.
Och att det många gånger faktiskt inte är avsett som ifrågasättanden.

Eller så är jag extremt normbrytande i att faktiskt inte bekymra mig över om folk ifrågasätter mina val (vilket jag alltså egentligen inte tycker att de flesta gör).

Visst, jag har en kompis som i början tyckte att jag var jättekonstig som inte sminkar mig och inte bryr mig mer om håret än att det ska vara av sådan längd att det går att fläta (praktiskt).
Men inte tog jag illa vid mig för det.
Och som sagt: inte tar jag illa vid mig för att det finns personer som vill unna mig glädjen av en partner - de personerna unnar mig ju något som de verkligen tycker är värdefullt.

Visst bryter jag mot många "vanliga mönster". Helt enkelt för att jag haft förmånen att växa upp i en familj som accepterar mina val (de håller inte alltid med i alla val, men de accepterar att jag gjort valen) både gällande utbildning, jobb, bostadstyp, livsstil.
Och för att jag haft förmånen att växa upp i Sverige där allt detta faktiskt är möjligt.

Sedan kan jag - faktiskt - tycka att ett otillåtet sätt att bryta mot normer i Sverige är att uppriktigt säga vad man tycker utan att linda in saker och ting.
Många människor söker missförstånd eller misstolkningar, kan jag uppleva, och undviker rak kommunikation.
Ibland till den milda grad att det blir omöjligt att förstå vad som egentligen sägs.

 

[sjoberga]

På vilket sätt är du normbrytare? du är en vit välanpassad man ur medelklassen antar jag? du är liksom normen.

Det var såklart delvis ironiskt. Jag tror de flesta av oss är hyfsat norm men avviker på några få vis.

Du ska inte hacka på oss minoriteter , glesbygdsbo, egen företagare, Liberaler med 5 barn, utan villa, Volvo och vovve.

Medelklass , nog korrekt, men född i fattig arbetarklass med noll pengar in i vuxenlivet.

 

[nightcrawler]

Anledningen till att jag inte vill ha barn är för att jag inte gillar dom (förutom nått undantag). Jag står inte ut med dom. Jag vill fortsätta leva som jag gör nu. Göra vad jag vill när jag vill utan att ta hänsyn. Sen tror jag att jag skulle bli olycklig och garanterat ångra mej. Bli bitter och låta det gå ut över barnet. Ja jag är en sån hemsk människa. Har ADD, ångest och depressioner och vill utsätta ett ev barn för mitt dåliga mående när jag vill ta livet av mej eller skadar mej själv eller mitt dåliga humör. Skulle inte klara ett barn som kanske får samma problem och diagnoser. Jag skulle gå under av att se barnet lida alla helvetes kval. Sen har jag även ep. Anfallsfri tack vare medicin. Jag får inte skaffa barn om jag äter dessa då dom ger grava fosterskador. Vilket innebär att jag måste sluta med dom eller byta. Vilket kan betyda att jag får tillbaka anfallen och därmed raseras min värld. Så om jag vill ha barn så krävs det dessutom noggrann planering osv. Kan inte bara skaffa.

 

[Ray]

Vad är det du inte vill? Göra saker för andra?

Jag försöker på riktigt förstå vad som är problemet med lönearbete per se, jag förstår inte.

Mitt problem med lönearbete är att det dikterar min tid. Om jag hade pengar ändå och fick jobba när och hur jag vill så hade det inte varit något problem alls.