Normbrytande livsstil och konsekvenserna av det

[sjoberga]

Jag har verkligen noll förståelse för hur en hund skulle kunna innebära mer upplåsning än ett barn. Är vi iväg kan hundarna vara i bilen. Kanske lägger de sig i ett hörn och sover. Ensamhetsträning innebär att jag dessutom kan lämna dem hemma några timmar. Jag kan inte lämna ett småbarn själv hemma. Jag kan inte lämna ett småbarn i bilen. Då får jag socialstyrelsen på mig. Jag kan inte säga "gå och lägg dig" till en två-årig unge och förvänta mig just det resultatet, men jag kan kommenderade det till min två-åriga hund som då väljer ett hörn och gör just det - lägger sig tills vi gör något annat. Det är betydligt mer energikrävande för familj och släkt att vara barnvakt, än att ha mina hundar några timmar. Det enda jag behöver förhålla mig till är att mina hundar får mat, vatten och motion. Jag behöver inte mata, klä på, natta, torka rumpor, se till att de inte slår ihjäl sig tjugofyra timmar om dygnet flera år framöver, jag behöver inte skjutsa till föööris och jag behöver inte få panik om skolan har studiedag eller försöka få ihop ledighet i samband med lov. Jag kan dumpa mina hundar hos mamma när som helst och dra iväg på semester i tre veckor, som nu, utan att behöva få ihop våra scheman. För hundarna kan vara själva hemma de timmar hon jobbar, eventuellt med en lunchrastning om det behövs. Det kan inte syrran med sin 6-åring och 10-åring. Att överhuvudtaget påstå att man skulle vara mer låst med hund blir ju inget annat än otroligt verklighetsfrånvänt.

Nej. Det skulle vara ett mycket större frihetsfrånfall för mig. Totalt jäkla upplåst skulle jag känna mig.

För jag vill inte satsa min tid på en hund.

 

[sjoberga]

Att vara socialliberal får nog anses vara normen i Sverige. Alla är vi ju det innerst inne, sägs det!

Intressant teori. Du menar att 70% bara misslyckas med att välja rätt lapp på valdagen , och runt 40% gravt misslyckas med det?

Jag vet inte om den kunskapen skulle göra mig tryggare som socialliberal normbärare.

 

[Kattennizze]

Okej! Men ponera att man tror på könsmaktsordningen, då. Innebär det, anser du, att en vit, heterosexuell medelklassman inte kan vara normbrytande? (jag kan ju tänka mig en hel hög ANDRA områden där han mycket väl kan vara normbrytande, nämligen)

Javisst, men man har ett ganska gott försprång om man säger så.

 

[Kattennizze]

Intressant teori. Du menar att 70% bara misslyckas med att välja rätt lapp på valdagen , och runt 40% gravt misslyckas med det?

Jag vet inte om den kunskapen skulle göra mig tryggare som socialliberal normbärare.

Jo det är väl liberalerna stora dilemma, åtminstone var det så när jag var med i deras ungdomsförbund för en livstid sedan.

 

[Roheryn]

Intressant teori. Du menar att 70% bara misslyckas med att välja rätt lapp på valdagen , och runt 40% gravt misslyckas med det?

Jag vet inte om den kunskapen skulle göra mig tryggare som socialliberal normbärare.

Men jag tänker mig att även om man har en socialliberal grundinställning så skulle man kunna rösta på något annat parti än L? Jag skulle tro att både S och C är möjligt i alla fall (lite beroende på hur mycket "social" respektive "liberal" man anser sig vara)?

 

[Fruentimber]

Nej. Det skulle vara ett mycket större frihetsfrånfall för mig. Totalt jäkla upplåst skulle jag känna mig.

För jag vill inte satsa min tid på en hund.

"Satsa min tid"? Får ärligt säga att jag inte alls förstår vad du menar.

 

[Tonto]

Nej. Det skulle vara ett mycket större frihetsfrånfall för mig. Totalt jäkla upplåst skulle jag känna mig.

För jag vill inte satsa min tid på en hund.

Men då kanske folk kan börja fatta att alla inte vill satsa sin tid på barn och sluta ”JA MEN JAG KAN GÖRA ALLT DET DÄR ÄVEN OM JAG HAR BARN” när folk säger varför de inte vill ha barn.

 

[Fruentimber]

Nu vill ju många inte ha hundar i sitt hus. Så nej- bara för att det finns ett golv kan inte hunden sova över.
Allt beror på livssituation. Man anpassar livet till det man har. Och både barn hundar och häst berikar livet.
Men i åka bort lägen begränsar hundarna mest i vår familj. Faktiskt.

Men att åka bort var bara ett exempel av säkert tusen till. Det är i min mening fortfarande fullständigt orealistiskt att påstå att en hund låser en mer än ett barn. Det är helt omöjligt, sett till sin helhet. Inte bara väldigt specifika situationer.

Tillägg: berikar livet för dig. Inte för mig. Just sådana där påståenden ska man nog vara väldigt restriktiv med.

 

[MJLee]

Intressant att diskussionen har kommit att fokusera på barn/frivillig barnlöshet som jag nog inte skulle anse vara särskilt normbrytande i dagens samhälle, och för den delen i många andra länder med negativa födelsetal.

Normbrytning för mig är mer En Man som Heter Ove, eller någon som vägrar att köpa ekologiskt (för att ta ett exempel) utan enbart danskt, polskt kött för att hen ideologiskt är mot KRAV och ekologiskt. Eller som försöker leva med totalt självhushåll, dvs odla alla mat själv, väver/syr egna kläder, idkar byteshandel osv. Eller för den delen den person (som ofta tas upp i Lyxfällan) som konsumerar långt över hens inkomst.

Ett annat exempel, någon som anses sig själv vara helt könsneutral och lever därefter. Min gubbe här i Bollnäs som går omkring med en massa folie, säkerhetsnålar och annat på sig. En person som går omkring med en foliehatt pga utomjordingar.

Som bor på gatan som hemlös för att det var så Jesus gjorde. Den personen som lade ner enorma summor för att operera sig för att se ut så mycket som möjligt som en barbiedocka. De personerna skulle jag säga är riktigt normbrytande.

 

[Roheryn]

"Satsa min tid"? Får ärligt säga att jag inte alls förstår vad du menar.

Om man inte alls vill ha hund och inte tycker att det ger en något tillbaka, så är man ju inte beredd att "satsa" något av sin tid, sina pengar eller sin bekvämlighet på just en hund. Även om det rent objektivt sett skulle vara en mindre insats än man gör för t.ex. ett barn. Och då kan jag tänka mig att man känner sig mycket mer låst av en (oönskad) hund än av ett (önskat) barn, även om barnet kanske egentligen är mer "krävande"?

 

[Fruentimber]

Om man inte alls vill ha hund och inte tycker att det ger en något tillbaka, så är man ju inte beredd att "satsa" något av sin tid, sina pengar eller sin bekvämlighet på just en hund. Även om det rent objektivt sett skulle vara en mindre insats än man gör för t.ex. ett barn. Och då kan jag tänka mig att man känner sig mycket mer låst av en (oönskad) hund än av ett (önskat) barn, även om barnet kanske egentligen är mer "krävande"?

Men det är ju inte "känslan" av låsning jag diskuterar? Då blir det ju helt omöjligt att diskutera om folk bara ska dra till med ett "ja men jag känner så". Ja, så känner du säkert, men i verkligheten så innebär det fortfarande ett otroligt mycket större engagemang, tid, ansvar och pengar att skaffa barn, än en hund. Fortfarande sett till gemene man, vi kan bortse från extremer och anekdoter. Kalla det "låsning", frivillighet eller vad du vill, det ändrar ju inte det faktum att ett barn tar upp mycket mer av din tid och energi än vad en hund gör.

 

[Roheryn]

Ett annat exempel, någon som anses sig själv vara helt könsneutral och lever därefter.

Blev bara så himla nyfiken - hur anser du att man lever om man är helt könsneutral? Jag vet helt ärligt inte vad jag skulle ändra på i mitt liv för att det livet skulle anses "könsneutralt"? Det är ju oerhört få saker jag gör (om ens några) på grund av att jag är kvinna? Jag skulle väl få sluta sminka mig, kanske (men det finns å andra sidan många icke-kvinnor som sminkar sig också) och kanske sluta använda kjol o klänning, men något annat kan jag faktiskt inte komma på....

 

[Roheryn]

Men det är ju inte "känslan" av låsning jag diskuterar? Då blir det ju helt omöjligt att diskutera om folk bara ska dra till med ett "ja men jag känner så". Ja, så känner du säkert, men i verkligheten så innebär det fortfarande ett otroligt mycket större engagemang, tid, ansvar och pengar att skaffa barn, än en hund. Fortfarande sett till gemene man, vi kan bortse från extremer och anekdoter. Kalla det "låsning", frivillighet eller vad du vill, det ändrar ju inte det faktum att ett barn tar upp mycket mer av din tid och energi än vad en hund gör.

Ja, jag håller med dig både rent objektivt och i min egen upplevelse (men inser att alla inte upplever det så). Jag har ägnat oändligt mycket mer tid åt min dotter än åt någon av de hundar familjen haft. Och även känt mig mycket mer "låst" av att ha barn (när dottern var bebis) än vad jag någonsin känt av att ha hund. Försökte bara förklara hur jag tror att @sjoberga såg på saken!

 

[kryddelydd]

Blev bara så himla nyfiken - hur anser du att man lever om man är helt könsneutral? Jag vet helt ärligt inte vad jag skulle ändra på i mitt liv för att det livet skulle anses "könsneutralt"? Det är ju oerhört få saker jag gör (om ens några) på grund av att jag är kvinna? Jag skulle väl få sluta sminka mig, kanske (men det finns å andra sidan många icke-kvinnor som sminkar sig också) och kanske sluta använda kjol o klänning, men något annat kan jag faktiskt inte komma på....

Jag undrar också, @MJLee , hur man lever "könsneutralt"?

J

 

[MJLee]

https://www.metro.se/artikel/freja-18-är-ickebinär-strukturerna-dödar-transpersoner-xr

Även till en viss del diskussionen som har först om könsneutrala förskolor och dagis som ett annat exempel.

https://www.folkbladet.nu/1664725/eliott-karlsson-ar-icke-binar-vi-godkanns-inte

 

[kryddelydd]

Men det är ju inte "känslan" av låsning jag diskuterar? Då blir det ju helt omöjligt att diskutera om folk bara ska dra till med ett "ja men jag känner så". Ja, så känner du säkert, men i verkligheten så innebär det fortfarande ett otroligt mycket större engagemang, tid, ansvar och pengar att skaffa barn, än en hund. Fortfarande sett till gemene man, vi kan bortse från extremer och anekdoter. Kalla det "låsning", frivillighet eller vad du vill, det ändrar ju inte det faktum att ett barn tar upp mycket mer av din tid och energi än vad en hund gör.

Fast det mesta av våra åsikter speglar ju upplevelser eller uppfattningar och inte så mycket objektiva fakta?
Särskilt när det gäller diskussioner om vad som är "normalt" respektive "utanför normen".

Det som är norm i ditt umgänge kanske inte är det i mitt, och tvärt om.

Jag, som varken har hund eller barn men som har haft hund, kan se att hund ger en annan sorts upplåsthet jämfört med barn. Men båda ger en upplåsthet, som kan kännas olika stark eller olika kvävande eller olika lite störande, beroende på vilken person det handlar om.
Det blir olika situationer som kräver eftertanke och pass gällande barn jämfört med hund.

 

[Lipperta]

Folk kan bli väldigt provocerade av att datorspel är mitt intresse, förutom hund och häst. Men nu har jag varken eller.
En del kan berätta hur de lägger sig i soffan och läser en bok som hobby och avslappning. Eller någon har ett bilintresse.

Säger jag då att jag slappnar av vid datorn och det är min hobby då tycker folk snarare synd om mig för jag har inget bättre att göra.

Jag ska inte heller ha barn, kan tänka mig att bli stödfamilj eller kontaktperson till något barn i framtiden. Men jag vill inte ha egna.

 

[Fruentimber]

Fast det mesta av våra åsikter speglar ju upplevelser eller uppfattningar och inte så mycket objektiva fakta?
Särskilt när det gäller diskussioner om vad som är "normalt" respektive "utanför normen".

Det som är norm i ditt umgänge kanske inte är det i mitt, och tvärt om.

Jag, som varken har hund eller barn men som har haft hund, kan se att hund ger en annan sorts upplåsthet jämfört med barn. Men båda ger en upplåsthet, som kan kännas olika stark eller olika kvävande eller olika lite störande, beroende på vilken person det handlar om.
Det blir olika situationer som kräver eftertanke och pass gällande barn jämfört med hund.

Men normer eller inte, det spelar omöjligen roll. Jag har upprepande gånger skrivit att jag utgår från gemene man i jämförelsen och hund kommer ju knappt i närheten av den tid och engagemang man måste (inte vill, kan osv, utan faktiskt måste) lägga på ett barn. Bara det faktum att hunden inte har blöjor, kan stängas in, bli lämnad ensam, inte går i skolan, behöver läxläsning, nattning etc bevisar ju liksom det faktumet. Utan att för den delen blanda in några som helst känslor eller upplevelser i resonemanget.

Ett barn tar mer tid. Tid är begränsad. Saker som tar tid fixerar vår vardag. Fixering lika med låsning. Mer låst med barn. Det är inte svårare än så, och behöver givetvis inte heller vara negativt. Men vi behöver inte låtsas som annat bara för att man frivilligt skaffar barn och därmed väljer att låsa sin vardag på sådant sätt.

 

[kryddelydd]

https://www.metro.se/artikel/freja-18-är-ickebinär-strukturerna-dödar-transpersoner-xr

Även till en viss del diskussionen som har först om könsneutrala förskolor och dagis som ett annat exempel.

https://www.folkbladet.nu/1664725/eliott-karlsson-ar-icke-binar-vi-godkanns-inte

Jag förstod nog inte om dina länkar ska anses vara svar på frågan om hur man lever könsneutralt?
De här artiklarna handlar om två unga personer som valt var sitt personligt pronomen de vill bli kallade, för att de inte själva känner sig bekväma med vad de förknippar med man eller kvinna.
Men artiklarna svarar ju inte på hur man lever könsneutralt? Jag förmodar att båda dessa individer kommer att skapa (ha skapat? artiklarna är ett par år gamla) var sin tillvaro där de förhoppningsvis trivs och mår bra. Jag förmodar att de kommer att skaffa bostad, jobb, hobby. Precis som vilka andra människor som helst. Och att valet av bostad, jobb, hobby styrs av personliga intressen, precis som för vilka andra människor som helst.

Menar du att "leva könsneutralt" handlar om att visa att man inte accepterar gängse juridisk könsuppdelning, eller menar du något annat?

 

[Lena Furberg]

Jag är betydligt mer låst av min (älskade) hund än av mitt (älskade) barn (som fö inte är barn längre utan 18, men ändå). Min hund är gammal nu och jag vill inte lämna honom på hundpensionat, han mår heller inte bra av att åka bil långt och länge så just nu kan vi inte göra vissa saker tillsammans som familj eftersom någon måste stanna hemma med honom. Barnet har alltid kunnat hänga med, inte minst utomlands. Min hund hade inte kunnat flyga utomlands lika enkelt..... Och knappast mått bra av det heller.

Men - jag skulle aldrig råda någon att "skaffa" varesej barn eller hund. Du store tid, det är väl i allra högsta grad personliga val?!? Jag måste faktiskt säga, att jag (som fick barn sent, vid 43, och mao varit frivilligt barnlös ända tills dess), aldrig råkade ut för något tjat eller ifrågasättande kring varför jag inte hade barn. Aldrig någonsin! Däremot frågade folk då och då hur det kom sig att jag inte var gift...!