Normbrytande livsstil och konsekvenserna av det

Men då kanske folk kan börja fatta att alla inte vill satsa sin tid på barn och sluta ”JA MEN JAG KAN GÖRA ALLT DET DÄR ÄVEN OM JAG HAR BARN” när folk säger varför de inte vill ha barn.

Från mig kommer den reaktionen när folk säger "nä barn usch då kan jag inte rida". Då svarar jag "jo det kan jag, det går utmärkt".

Problemet för mig är att normen är lika snäv där. Du ska som mamma uppoffra dig för barnet och inte ha egentid. En mamma ska jobba deltid och inte ha hobbies. Barnlösa har en förmåga att förstärka den normen mot mammor "ni har gett upp era liv, nu är ni bara mammor".
 
Jag är, i mina ögon, inte överdrivet normbrytande så cis-kvinna jag är men ändå är jag en vandrande provokation i många fall i min lilla del av landet. Jag är öppet icke-monogam (oj vad det skaver hos den största majoriteten av människorna att jag inte vill eller leva i en monogam relation och därför har en öppen relation till min partner). Jag är inte strikt heterosexuell (det borde inte vara en så big deal som det tydligen är) och jag är radikalfeminist och benhård antirasist. Det skaver kopiöst mycket i många sammanhang och det är tufft. Jag får ta så många strider som jag inte vill behöva ta och jag får ta så mycket skit som jag inte ska behöva ta. Det har alltså varit på nivån 'att jag förtjänat den misshandel' Kukaset utsatte mig för. Ändå så älskar jag min lilla landsbygdskommun och skulle inte vilja bo någon annanstans, men give me a break snälla!
 
Tråden illustrerar väl ganska tydlig att olika personer har olika uppfattning om vad som är normer, vad som är att bryta normer.
Dessutom olika uppfattningar om vad som är begränsande och vad som är berikande.


Kunde vara intressant, även om jag inser att detta spår antagligen inte kommer att få med sig så många napp, att fundera över vad man anser vara "norm".

Det har ju exempelvis framförts att vit man av medelklass är normen.
Normen för vaddå, undrar ju jag som vet att det finns i runda slängar lika många män som kvinnor i Sverige.
För om det är normen, så är ju varje person som inte är vit man av medelklass normbrytare och då torde normbrytarna vara i kraftig majoritet i Sverige.
Det finns ju fler personer i Sverige som INTE är vita män av medelklass än de som de facto är det...

Men barn eller inte - jo, en övervägande majoritet av vuxna människor i Sverige har barn. Alltså är det ovanligt - kanske rent av lite normbrytande - att inte ha barn.

Att leva som ensamstående - tja, det är ju ändå vanligare att leva i familjekonstellation än inte, men att vara ensamstående även i medelåldern uppfattar åtminstone jag som så vanligt numera att det knappast är normbrytande längre - betraktat som enda egenskap.

Jag har skrivit om mig själv som lite normbrytande. Men tagen var och en för sig är ju inte mina "egenskaper" normbrytande.
Kvinna - vanligt.
Ensamstående - vanligt.
Medelålders - vanligt.
Äger gård - inte jättevanligt men inte så ovanligt att man kan säga att det bryter mot någon norm.
Inte ha barn - möjligen normbrytande.
Högutbildad och välbetald - ganska vanligt.
Jobba deltid - ganska vanligt.

Men kombinerar vi alltihop, då faller jag utanför normen lite grann.
Sedan beror det väl på hur man matchar ihop de här egenskaperna:
högutbildad ensamstående medelålders kvinna utan barn - inte helt ovanligt, inte normbrytande beroende på var i Sverige man bor (tror det är en rätt vanlig typ av kvinna i storstäder, men inte lika "normalt" i småsamhällen).

Att ha djur - också en vanlig egenskap.
Men att ha 16 hästar - ja, då tar jag ett skutt utanför normerna igen.

En annan intressant fråga är ju - hur avvikande behöver man vara för att anses bryta mot normen?
Och där spretar väl svaren igen, beroende på vilken kontext man lever i.

På min arbetsplats är det ovanligt att vara medelålders kvinna utan barn. Men jag känner inte att det är besvärande eller problematiskt för någon, varken mig själv eller arbetskamraterna, att jag är det.
På min arbetsplats är det ganska ovanligt att inte ha en partner, oavsett om man är i dryga tjugoårsåldern eller äldre.

I min släkt är det inte ovanligt att vara ensamstående medelålders kvinna, varken med eller utan barn. Nu är släkten i och för sig rätt liten; vi är fyra medelålders kvinnor varav två med och två utan barn.
I min familj (föräldrar, syskon) är det väldigt vanligt att vara universitetsutbildad ensamstående medelålders kvinna utan barn (mina föräldrar är inte längre medelålders utan pensionärer). Hundraprocentigt, rent av...

Så som sagt: vad som är normbrytande beror ju på kontext.

Ja, jag har redan skrivit i början av tråden att norm beror på kontext. Jag har också skrivit tidigt att tråden inte alls handlar om att reda ut vad som är normbrytande och inte utan är tänkt som en frizon för de som vill dela med sig om hur de upplever socialt tryck i sin vardag. Så vi kunde stötta de som känner sig ifrågasatta. Vill ni reda ut vad som är norm eller inte, eller ifrågasätta om någon bryter norm eller inte, så starta gärna en egen tråd. Den här tråden var till för personliga situationer och stöd.
 
Hur menar du då? För att vi har så snäva normer generellt? Eller för att folk upplever sig som normbrytare för ”småsaker”?
Jag läser det som att folk studsar till för ganska lite, som att ett par väljer att ha två sovrum eller att en kvinna säger rakt ut att hon inte är intresserad av att skaffa barn. Ibland räcker det ju med att man gillar att bära hatt eller väljer att inte äta kött så är det så utstickande att folk måste kommentera det på ett eller annat sätt.
 
Ja, jag har redan skrivit i början av tråden att norm beror på kontext. Jag har också skrivit tidigt att tråden inte alls handlar om att reda ut vad som är normbrytande och inte utan är tänkt som en frizon för de som vill dela med sig om hur de upplever socialt tryck i sin vardag. Så vi kunde stötta de som känner sig ifrågasatta. Vill ni reda ut vad som är norm eller inte, eller ifrågasätta om någon bryter norm eller inte, så starta gärna en egen tråd. Den här tråden var till för personliga situationer och stöd.

En tråd som har ett specifikt syfte och inte får utvecklas i egen riktning?
 
Ja, jag har redan skrivit i början av tråden att norm beror på kontext. Jag har också skrivit tidigt att tråden inte alls handlar om att reda ut vad som är normbrytande och inte utan är tänkt som en frizon för de som vill dela med sig om hur de upplever socialt tryck i sin vardag. Så vi kunde stötta de som känner sig ifrågasatta. Vill ni reda ut vad som är norm eller inte, eller ifrågasätta om någon bryter norm eller inte, så starta gärna en egen tråd. Den här tråden var till för personliga situationer och stöd.
Enkelt, be @LenaH att fimpa tråden, den är ändå helt körd. Börjar bli drygt när var o vart annat inlägg innehåller uppmaningar om att starta nya trådar för att inte sabotera ditt höga syfte med tråden. Du äger inte tråden bara för att du är TS.
 
Enkelt, be @LenaH att fimpa tråden, den är ändå helt körd. Börjar bli drygt när var o vart annat inlägg innehåller uppmaningar om att starta nya trådar för att inte sabotera ditt höga syfte med tråden. Du äger inte tråden bara för att du är TS.
Varför skriver du så otrevligt och raljant? Det är väl inte konstigt att flera önskar att tråden går tillbaka till något som iaf påminner om ännet i TS snarare än något helt annat?
 
Jag kan dra ett eget exempel, jag kommer med största sannolikhet att bli sk fattigpensionär. I mitt sociala sammanhang är det normbrytande eftersom alla runt mig planerar och sparar och investerar i sin pension och är mer oroliga för min pension än jag är. Även i samhället i stort är det tills viss del normbrytande eftersom pensionssparandet och pensionen har blivit en sån utbredd fråga.

Jag blir absolut stressad över att jag sticker ut och inte har försäkringar, fonder, sparande osv och skulle nog behöva veta ibland att det är ok och att det är fler som är i samma situation.

Men samtidigt räknar jag kallt med att jag inte kommer att leva särskilt länge pga min fysiska hälsa och att sitta och försaka allt för att ha det bättre ställt när jag är 89 känns inte logiskt. Visst, lever jag tills jag är 104 blir det problem.
 
Jag kan dra ett eget exempel, jag kommer med största sannolikhet att bli sk fattigpensionär. I mitt sociala sammanhang är det normbrytande eftersom alla runt mig planerar och sparar och investerar i sin pension och är mer oroliga för min pension än jag är. Även i samhället i stort är det tills viss del normbrytande eftersom pensionssparandet och pensionen har blivit en sån utbredd fråga.

Jag blir absolut stressad över att jag sticker ut och inte har försäkringar, fonder, sparande osv och skulle nog behöva veta ibland att det är ok och att det är fler som är i samma situation.

Men samtidigt räknar jag kallt med att jag inte kommer att leva särskilt länge pga min fysiska hälsa och att sitta och försaka allt för att ha det bättre ställt när jag är 89 känns inte logiskt. Visst, lever jag tills jag är 104 blir det problem.

Fast blir du stressad av att anses vara normbrytande eller stressad av att inte ha "säkrat din ekonomiska situation"?

Jag funderar inte värst mycket över min framtida pension. Är rätt övertygad om att den kommer att bli rätt dålig (men jag har en arbetskamrat som funderar mycket på pension och om jag inte byter arbetsgivare så kan min pension bli hyfsad ändå pga tjänstepensionen) och har i flera år slängt det där kuvertet oöppnat.
Jag tänker att jag lever i Sverige så jag kommer inte att behöva svälta eller frysa ihjäl. Antagligen får jag leva ganska sparsamt, men det kan jag också göra.

Är det någon annan som ifrågasätter frånvaron av pensionsplanering?
 
Jag har en normbrytande kropp. Så tja. Jag behöver oftast bara vanka runt och finnas i en professionell miljö för att vara normbrytande. Det krävs inga direkta handlingar för det utöver att existera.

Huruvida du utmanar normer beror på hur inskränkt du levde från början också. För någon kan det vara normbrytande att en karl har rosa skjorta liksom. Det är en väldigt subjektiv fråga.
 
Fast blir du stressad av att anses vara normbrytande eller stressad av att inte ha "säkrat din ekonomiska situation"?

Jag funderar inte värst mycket över min framtida pension. Är rätt övertygad om att den kommer att bli rätt dålig (men jag har en arbetskamrat som funderar mycket på pension och om jag inte byter arbetsgivare så kan min pension bli hyfsad ändå pga tjänstepensionen) och har i flera år slängt det där kuvertet oöppnat.
Jag tänker att jag lever i Sverige så jag kommer inte att behöva svälta eller frysa ihjäl. Antagligen får jag leva ganska sparsamt, men det kan jag också göra.

Är det någon annan som ifrågasätter frånvaron av pensionsplanering?

Antagligen både och. Dels att jag skiljer mig så mycket från min omgivning men även samhället i stort eftersom det är en så stor fråga. Och ja, jag skulle nog säga att det är generellt sett ganska ifrågasättande att inte pensionspara/planera. Det är just därför jag är här, för att jag behöver råd och stöd att det faktiskt är okej att inte planera inför framtiden och pensionen. Jag slänger också det orangea kuvertet eftersom jag inte vill/orkar se det. Däri är jag dock antagligen normen eftersom det är många liksom jag som inte gör det. Eller numera får man allt/mycket elektroniskt.
 
Antagligen både och. Dels att jag skiljer mig så mycket från min omgivning men även samhället i stort eftersom det är en så stor fråga. Och ja, jag skulle nog säga att det är generellt sett ganska ifrågasättande att inte pensionspara/planera. Det är just därför jag är här, för att jag behöver råd och stöd att det faktiskt är okej att inte planera inför framtiden och pensionen. Jag slänger också det orangea kuvertet eftersom jag inte vill/orkar se det. Däri är jag dock antagligen normen eftersom det är många liksom jag som inte gör det. Eller numera får man allt/mycket elektroniskt.

Det där med elektroniskt.
Jag har aldrig loggat in, heller. För jag ids inte.
Den dagen, den sorgen.
och en sorg finns det ju risk att det blir, men jag har ett lågt utvecklat ekonomiskt intresse och har bestämt mig för att det får vara acceptabelt den dagen att ha snålt ekonomiskt utrymme.

Idag går i stort sett alla mina pengar till häst-hobbyn.
När jag är pensionär kommer jag troligen inte orka hålla på i den omfattning jag gör nu, i alla fall.
Och för allt i världen är det troligt att jag kommer att kunna fortsätta jobba så länge jag vill och orkar, i den omfattning jag vill och orkar så den dagen jag blir "tvungen" att leva på pensionen har jag antagligen inte ork för den här kostsamma hobbyn i alla fall.
Och då kan jag läsa böcker och virka och sticka, vilket jag tycker är trevliga sysslor.

Så en axelryckning och "den dagen, den sorgen".
 
Jag har en normbrytande kropp. Så tja. Jag behöver oftast bara vanka runt och finnas i en professionell miljö för att vara normbrytande. Det krävs inga direkta handlingar för det utöver att existera.

Huruvida du utmanar normer beror på hur inskränkt du levde från början också. För någon kan det vara normbrytande att en karl har rosa skjorta liksom. Det är en väldigt subjektiv fråga.

Jag har en tanke om att de som ifrågasätter vad som menas med "norm" också ofta just faller inom ramen för just normen/flera normer. Då märker man ju inte av normen, medan det skaver för de som faller utanför.

Skriver under på det angående kropp btw. Mvh köpte en klänning i onesize, gick hem, passade inte, bröt ihop. :meh:
 
Jag tror att normer är något som många upplever som närvarande i sina liv. Själv är jag både intresserad av och uppmärksam på könsnormer. Där kan jag uppleva att människor reagerar på vad jag personligen ser som små 'avsteg', ganska små sätt att bryta mot normer.
 
Enkelt, be @LenaH att fimpa tråden, den är ändå helt körd. Börjar bli drygt när var o vart annat inlägg innehåller uppmaningar om att starta nya trådar för att inte sabotera ditt höga syfte med tråden. Du äger inte tråden bara för att du är TS.

Vad jag har förstått det så har @LenaH själv varit hård med att trådarna ska hålla sig till ämnet på sistone, varför jag inte ser något problem med att be om detta.

Men visst, normbrytare behöver ju inte ett eget forum där vi kan få prata fritt utan att kritiseras. Vi har ju så gott om det annars :grin:
 
Jag tycker också att trådarna i högre utsträckning än tidigare bör hålla sig till ämnet, mycket för att vi annars sitter med endast snacktrådar där ämnet är okänt men jag har tyvärr inte riktigt ork att plöja 19 sidor för att skapa nya trådar om hund vs barn eller vad som nu avhandlats på vägen så jag uppmanar er att hålla er till ämnet i den mån det är görligt. :)

/mod
 
Vad jag har förstått det så har @LenaH själv varit hård med att trådarna ska hålla sig till ämnet på sistone, varför jag inte ser något problem med att be om detta.

Men visst, normbrytare behöver ju inte ett eget forum där vi kan få prata fritt utan att kritiseras. Vi har ju så gott om det annars :grin:
Uppenbarligen tar då åt dig personligen, det var inte min avsikt att få dig att gå i försvarsställning.
 

Liknande trådar

Relationer Pratade lite med en vän idag och blev nyfiken på vad dejtingtråden tänker i frågan. Det finns ju inte precis något rätt eller fel, men...
2 3
Svar
55
· Visningar
5 140
Senast: monster1
·
Övr. Barn Min äldsta dotter är nyligen fyllda åtta år. Hon har alltid varit en ganska orolig själ. Kolik som bebis, sov (sover) dåligt, vaknade...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
22 751
Senast: Zewz
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 836
Senast: Imna
·
Skola & Jobb Nu är det skriva av sig dags igen... Jag vet inte riktigt hur jag skall lösa en situation på jobbet som jag upplever osund. Eller om jag...
2
Svar
39
· Visningar
6 917

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp