Normbrytande livsstil och konsekvenserna av det

[Loons]

Det är inte ens att argumentera - det är bara att konstatera att det funkar för just den här personen. Varför är det så provocerande? Jagmenar att om man har diskussionen igång så är det ju svårt att en förälder inte ska få beskriva sin upplevelse utan att det uppfattas som en provokation.

Det hade varit annorlunda att den sa att bara för att jag kan så kan du och då borde du också....

amen.

 

[vallhund]

Jag tycker inte Athena har argumenterat emot ditt val att skaffa barns alls Tvärtom försöker hon bara berätta att hon inte känts sig låst på det sättet som du skriver (20 år)

Det är fascinerande hur tråden kunnat utvecklas till en fråga om bern kontra icke barn?

 

[Loons]

Det är fascinerande hur tråden kunnat utvecklas till en fråga om bern kontra icke barn?

defintivt, och äntligen helt ointressant, jag tycker ärlig talat bara all får berätta sina upplevelser utan att få veta att dom kritiserar andras val. Jag tyckte inte @athena gjorda det alls.

 

[Gnist]

För att återknyta i vart fall lite till ursprunget så är det egentligen lite fascinerande hur olika man uppfattar själva begreppet normbrytande.

Själv tycker jag ju inte att vare sig att välja bort barn, skaffa tatueringar, köra traktor (och andra dylika redskap), vilja bo ensam (som kvinna), vara bisexuell (eller annat -sexuell) är normbrytande alls. Speciellt inte det sista, för sin sexualitet väljer man ju inte, oavsett vilken den är och jag tänker mig att vara normbrytande i mångt och mycket hänger på vilka val man gör i livet.

 

[vallhund]

defintivt, och äntligen helt ointressant, jag tycker ärlig talat bara all får berätta sina upplevelser utan att få veta att dom kritiserar andras val. Jag tyckte inte @athena gjorda det alls.

Själv är jag allergisk mot fenomenet att förringa andras upplevelser av att vilja/inte vilja ha barn t ex.

 

[Petruska]

Oj! Det har inte jag.
Jag har vänner som är trans och de möter på många fler fördomar, bakom ryggen-prat och kränkningar än vad jag som queer (rätt så gay..) gör. Men å andra sidan så är dessa två vänner också homosexuella och ses numera som det i samhällets ögon också. Så de är både gay och trans.. Lätt att det blir så för transpersoner.
Men det är just emot att de är trans som de stöter på mest problem, inte att de är gay.

Jag har tänkt på det rätt länge. För så där tre decennier sedan, upplevde jag att (dåtidens förståelse av) trans, så att säga ansågs kunna "förklara" homosexualitet, i en ton som att i det fallet blev homosexualitet "ursäktligt" eller "okej".

Nu tycker jag mig möta en oerhörd observans på huruvida språket är transinkluderande, på ett sätt som jag inte kan minnas att jag någonsin har mött när det gäller homosexualitet.

Ja, erfarenheter som stämmer med det @Roheryn berättade. Och där gällde det ju också både gay och trans.

Sen vet jag ju att transpersoner tex är exponerade för våld i orimligt hög grad. Men det utesluter ju inte alls att man också möter förståelse eller sympati, och nu var det just de sakerna jag tänkte på.

 

[Mabuse]

Ja, det är ju en individuell lösning på ett systemproblem, men det kan man ju förstås göra. Däremot tenderar det ju att straffa sig på olika sätt eftersom heltid är normen.

Inte på annat sätt än att man får mindre pengar, väl? Vilket, om man menar att folk i allmänhet vill ha för mycket saker, inte torde vara ett problem.

Det jag vänder mig mot är att man ofta problematiserar att ”folk” minsann vill ha en massa onödiga saker, men samtidigt också tycker att det borde vara t ex bättre vård, mer resurser till skolan, etc. Då är det ju inte egentligen det faktum att folk vill ha saker som är problemet, utan att man tycker de vill ha fel saker. De borde vilja ha specialärare istället för iPhones - och det kan man såklart tycka, men oavsett vilket behöver de finansieras, och då behöver man jobba och skapa de resurserna.

 

[Mabuse]

För att det är knäppt organiserat. För att så mycket av yrkeslivets framgångar premierar så gräsliga egenskaper hos personer. Med mera.

Är det knäppt organiserat?

Det är ju väldigt lite organisering som inte går att förstå sig på. Nästan alltid finns det en anledning till varför saker är som de är. Det onda är en bieffekt av goda saker som man inte alls vill avstå ifrån.

Nu vet jag att du tycker samhällsvetenskap är ointressant, men där finns ju svaren på väldigt mycket av det du tycker är knäppt, fel och obegripligt. Det blir lite som att klaga över dålig hälsa samtidigt som man vägrar befatta sig med medicin.

 

[vallhund]

Jag kontemplerar avsaknaden av reaktioner på mitt inlägg om pensioner, tystnaden är ganska talande, alla låtsas vara strutsar.

 

[starcraft]

Jag tycker inte Athena har argumenterat emot ditt val att skaffa barns alls Tvärtom försöker hon bara berätta att hon inte känts sig låst på det sättet som du skriver (20 år)

Fast varför finns ens behovet att, i detta läge, berätta att man inte tycker man själv är låst. Har man funderat på barnfrågan, så långt så att man gått och steriliserat sig tom som vissa här har gjort, så har man nog fundera en och två gånger på olika scenarion och att det funkar för en person är inte applicerbart på den egna situationen och helt irrelevant. Det är helt okej att höra det en två tre gånger, men 511 gången man behöver försvara sitt val med att ens argument inte är ”giltigt” nog eftersom x faktiskt kan vara både förälder, rida och dricka vin eller vad det nu kan vara, är det ganska tröttsamt.


Mitt bidrag till tråden:
Jag ser tre typer av reaktioner på normbrytande som jag har mött. Ett - något verkar konstigt och avvikande från sitt eget och närhetens beteende. Bemöts oftast med förfärande och försök att rätta personen i ledet i någon typ av omtanke. Två - man känner att i och med att någon valt att göra något annat än de flesta, känner de personer som valt normen tvugna att försvara sitt val (oombett) och trycka ner den som valt något annat. Tre - avundsjuka på att man själv inte kan göra på samma sätt. Bemöts ofta på ett bittert sätt med förklarande att livet kommer bli ett helvete

Jag har valt att inte jobba heltid eller fast, resa mycket både med jobb och privat - sånt sticker i ögonen. Att jag kan resa och samtidigt inte vara fast i ekorrhjulet och vara begränsad till den där semesterresan 1 gång om året.

Jag uppskattar inte barn och har ingen längtan efter att skaffa egna. Har inte bestämt mig om det blir barn, men att man inte vill hålla i bekantas barn eller är allmänt barnkär som kvinna är inte helt accepterat.

Jag skulle önska att man kunde fråga nyfiket utan att lägga sina egna värderingar i djupa frågor och vara glada åt att andra hittat sin väg och lycka i livet. Jag har gått i terapi där jag behandlade mycket att jag inte kände att jag fick vara den jag vill i min omgivning och lärt mig att bemöta den och slå ifrån mig det negativt, men det är synd att man inte bemöts med mer öppenhet när man väljer något annat än normen

 

[Petruska]

Är det knäppt organiserat?

Det är ju väldigt lite organisering som inte går att förstå sig på. Nästan alltid finns det en anledning till varför saker är som de är. Det onda är en bieffekt av goda saker som man inte alls vill avstå ifrån.

Nu vet jag att du tycker samhällsvetenskap är ointressant, men där finns ju svaren på väldigt mycket av det du tycker är knäppt, fel och obegripligt. Det blir lite som att klaga över dålig hälsa samtidigt som man vägrar befatta sig med medicin.

Ja, det är knäppt organiserat. Och det uppmuntrar trista sidor hos helt ok människor.

 

[vallhund]

Fast varför finns ens behovet att, i detta läge, berätta att man inte tycker man själv är låst. Har man funderat på barnfrågan, så långt så att man gått och steriliserat sig tom som vissa här har gjort, så har man nog fundera en och två gånger på olika scenarion och att det funkar för en person är inte applicerbart på den egna situationen och helt irrelevant. Det är helt okej att höra det en två tre gånger, men 511 gången man behöver försvara sitt val med att ens argument inte är ”giltigt” nog eftersom x faktiskt kan vara både förälder, rida och dricka vin eller vad det nu kan vara, är det ganska tröttsamt.


Mitt bidrag till tråden:
Jag ser tre typer av reaktioner på normbrytande som jag har mött. Ett - något verkar konstigt och avvikande från sitt eget och närhetens beteende. Bemöts oftast med förfärande och försök att rätta personen i ledet i någon typ av omtanke. Två - man känner att i och med att någon valt att göra något annat än de flesta, känner de personer som valt normen tvugna att försvara sitt val (oombett) och trycka ner den som valt något annat. Tre - avundsjuka på att man själv inte kan göra på samma sätt. Bemöts ofta på ett bittert sätt med förklarande att livet kommer bli ett helvete

Jag har valt att inte jobba heltid eller fast, resa mycket både med jobb och privat - sånt sticker i ögonen. Att jag kan resa och samtidigt inte vara fast i ekorrhjulet och vara begränsad till den där semesterresan 1 gång om året.

Jag uppskattar inte barn och har ingen längtan efter att skaffa egna. Har inte bestämt mig om det blir barn, men att man inte vill hålla i bekantas barn eller är allmänt barnkär som kvinna är inte helt accepterat.

Jag skulle önska att man kunde fråga nyfiket utan att lägga sina egna värderingar i djupa frågor och vara glada åt att andra hittat sin väg och lycka i livet. Jag har gått i terapi där jag behandlade mycket att jag inte kände att jag fick vara den jag vill i min omgivning och lärt mig att bemöta den och slå ifrån mig det negativt, men det är synd att man inte bemöts med mer öppenhet när man väljer något annat än normen

Jag hade förmodligen svarat att det har du inte att göra om någon ställde så närgångna frågor.

 

[vallhund]

Ja, det är knäppt organiserat. Och det uppmuntrar trista sidor hos helt ok människor.

Vad hette den tyske filosofen som skrev om det för ett antal decennier sedan, nåt på M? Min hjärna verkar ha somnat för jag minns inte.

 

[Loons]

Fast varför finns ens behovet att, i detta läge, berätta att man inte tycker man själv är låst. Har man funderat på barnfrågan, så långt så att man gått och steriliserat sig tom som vissa här har gjort, så har man nog fundera en och två gånger på olika scenarion och att det funkar för en person är inte applicerbart på den egna situationen och helt irrelevant. Det är helt okej att höra det en två tre gånger, men 511 gången man behöver försvara sitt val med att ens argument inte är ”giltigt” nog eftersom x faktiskt kan vara både förälder, rida och dricka vin eller vad det nu kan vara, är det ganska tröttsamt.

KAN jo tänkas att det inte är så vanligt heller med folk som inte är låsta av barn och personen därför ville berätta om sin syn på saken. Det var jo inget argument för "jag tycker du skall skaffa barn för jag är inte låst" men helt enkelt bara en person som kanske vill dela sin upplevelse. Så förstår inte varför det ens skall vara ett problem från ena eller andra hållet.

 

[Singoalla]

KAN jo tänkas att det inte är så vanligt heller med folk som inte är låsta av barn och personen därför ville berätta om sin syn på saken.

Det är ju rätt förminskande att berätta saker för folk som dom redan vet om. Eller du kanske menar att du tror att personen inte vet om att det finns föräldrar som känner sig fria som fåglar? Jag tror du kan sätta allt du äger och har på att dom redan vet om det. Dels för att de flesta förstår att föräldraskap är högst individuellt, och även om de inte skulle ha förstått det från början så kan du räkna med att de fått det förklarat för sig 8362638463876837648687378648 ggr redan. Se bara på denna tråd. Tro mig. De. Vet.

 

[athena]

Det är ju rätt förminskande att berätta saker för folk som dom redan vet om. Eller du kanske menar att du tror att personen inte vet om att det finns föräldrar som känner sig fria som fåglar? Jag tror du kan sätta allt du äger och har på att dom redan vet om det. Dels för att de flesta förstår att föräldraskap är högst individuellt, och även om de inte skulle ha förstått det från början så kan du räkna med att de fått det förklarat för sig 8362638463876837648687378648 ggr redan. Se bara på denna tråd. Tro mig. De. Vet.

Du menar exakt som de barnlösa vet hur jag har det, eller tycker att jag är en dålig förälder?

 

[Tonto]

Det är ju rätt förminskande att berätta saker för folk som dom redan vet om. Eller du kanske menar att du tror att personen inte vet om att det finns föräldrar som känner sig fria som fåglar? Jag tror du kan sätta allt du äger och har på att dom redan vet om det. Dels för att de flesta förstår att föräldraskap är högst individuellt, och även om de inte skulle ha förstått det från början så kan du räkna med att de fått det förklarat för sig 8362638463876837648687378648 ggr redan. Se bara på denna tråd. Tro mig. De. Vet.

Ja precis. Det är någon som ALLTID ska lägga den kommentaren när man säger att man inte vill ha barn. Alltid. Det blir lite lagom irriterande efter ett tag att man liksom inte får tycka på sitt sätt utan att en förälder ska komma och berätta att ”så är det minsan inte för mig!”....

För det struntar jag faktiskt i, för det påverkar inte att jag skulle vara låst som fan.

 

[bollen__]

Du menar exakt som de barnlösa vet hur jag har det, eller tycker att jag är en dålig förälder?

Men det är det ju ingen som skrivit i den här tråden, men du själv har gett flera exempel på att "så är det minsann inte för mig!".

 

[Tonto]

Du menar exakt som de barnlösa vet hur jag har det, eller tycker att jag är en dålig förälder?

Men herregud människa. Det är ingen som har sagt att du är en dålig förälder. Däremot så har man sagt att man inte har samma frihet med barn som utan. Om du tycker att det innebär att folk tycker att du är en dålig förälder så är du ett praktexempel på ”kränkt förälder” när man förklarar varför man inte vill ha barn.

 

[karamelldrottningen]

Min mormor fick 12 barn så det gör inte så mycket om jag blir barnlös. Hon fyllde liksom upp min kvot