Normbrytande livsstil och konsekvenserna av det

[Tonto]

Från mig kommer den reaktionen när folk säger "nä barn usch då kan jag inte rida". Då svarar jag "jo det kan jag, det går utmärkt".

Problemet för mig är att normen är lika snäv där. Du ska som mamma uppoffra dig för barnet och inte ha egentid. En mamma ska jobba deltid och inte ha hobbies. Barnlösa har en förmåga att förstärka den normen mot mammor "ni har gett upp era liv, nu är ni bara mammor".

Fast ingen har skrivit att en mamma eller pappa inte kan rida. Bara att det inte blir samma frihet att rida när dom har lust.

 

[BernT]

Fast ingen har skrivit att en mamma eller pappa inte kan rida. Bara att det inte blir samma frihet att rida när dom har lust.

Precis så är det ju.

För övrigt försöker jag inte övertala någon att skaffa barn, jag tänker att så många som möjligt gärna får låta bli med tanke på miljön. Så kan jag skaffa ett till istället.

 

[Killaloe]

Jag läser det som att folk studsar till för ganska lite, som att ett par väljer att ha två sovrum eller att en kvinna säger rakt ut att hon inte är intresserad av att skaffa barn. Ibland räcker det ju med att man gillar att bära hatt eller väljer att inte äta kött så är det så utstickande att folk måste kommentera det på ett eller annat sätt.

Ja så tolkade jag det också men tänkte det var bättre att fråga och inte förutsätta att det var på ett särskilt vis

 

[Mabuse]

Mitt problem med lönearbete är att det dikterar min tid. Om jag hade pengar ändå och fick jobba när och hur jag vill så hade det inte varit något problem alls.

Jo, det kan man ju förstå av personliga skäl, förstås, men som princip är det ju begripligt att om man ska göra nytta för andra så kan det ibland kräva att man gör det just när andra behöver nyttan, även om det inte är den tidpunkt man själv hade valt. Och det är ju inte alla jobb som måste ske vid en viss tidpunkt. Det finns lönearbete där man kan lägga sitt eget schema.

 

[Petruska]

Vad är det du inte vill? Göra saker för andra?

Jag försöker på riktigt förstå vad som är problemet med lönearbete per se, jag förstår inte.

Naturligtvis är inte problemet att jag inte vill göra saker för andra. Jag tycker snarast att den frågan är rätt oförskämd.

I övrigt drar det hela iväg lite väl långt. Men jag är ju inte den enda i världshistorien som varit en smula skeptisk till lönearbete och arbete som fördelningsmekanism när det gäller resurser. Men det är ju inte en fråga som har med normer och normbrott att göra, utan möjligen något som kan motivera normbrott. Men det har också lite för mycket med Utopia att göra för att vara riktigt meningsfullt att lägga ut texten om.

Men hela idén med arbetet som det som mer eller mindre definierar oss som personer och praktiskt taget gör oss till personer, är problematisk. Och sätten som detta är arrangerat på är problematiska. Och den där typ mainstreamideologiska hyllningen av arbetet, arbetslinjen, är problematisk.

Men jag ser inte att det har med diskussionen att göra. Det som möjligen är mitt normbrott på området, är väl just det att jag är rätt skeptisk till lönearbetets roll i våra liv och "mindset", trots att jag har den typ av yrke som jag har.

 

[Mabuse]

För att folk ”vill ha” helt orimligt mycket saker? För att det skulle kunna vara rimligt både för planeten och mänskligheten att ta ut effektiviseringens vinster åtminstone delvis i form av tid istället för pengar?

Varsågod? Det är ju inget som hindrar att man jobbar mindre och tjänar mindre.

Det råder ju uppenbart inte riktigt konsensus om att vi vill ha orimligt mycket saker. Tvärtom hör man ju t ex ofta att det borde vara mer och bättre vård, omsorg och skola, t ex.

 

[Mabuse]

Naturligtvis är inte problemet att jag inte vill göra saker för andra. Jag tycker snarast att den frågan är rätt oförskämd.

I övrigt drar det hela iväg lite väl långt. Men jag är ju inte den enda i världshistorien som varit en smula skeptisk till lönearbete och arbete som fördelningsmekanism när det gäller resurser. Men det är ju inte en fråga som har med normer och normbrott att göra, utan möjligen något som kan motivera normbrott. Men det har också lite för mycket med Utopia att göra för att vara riktigt meningsfullt att lägga ut texten om.

Men hela idén med arbetet som det som mer eller mindre definierar oss som personer och praktiskt taget gör oss till personer, är problematisk. Och sätten som detta är arrangerat på är problematiska. Och den där typ mainstreamideologiska hyllningen av arbetet, arbetslinjen, är problematisk.

Men jag ser inte att det har med diskussionen att göra. Det som möjligen är mitt normbrott på området, är väl just det att jag är rätt skeptisk till lönearbetets roll i våra liv och "mindset", trots att jag har den typ av yrke som jag har.

Kanske kan du ändå säga något kort om varför det är problematiskt? Jag förstår ATT det är problematiskt för dig, men inte alls varför.

 

[MiniLi]

Jag är helt fascinerad. Vad hände med fristaden jag bad om? Kan alla sidospår kanske starta egna trådar?

Det är helt enkelt omöjligt att få prata om vissa normbrytande beteenden utan att folk går i försvar. Hela tråden symboliserar ju det som människor får uppleva när de gör något som sticker lite.. Ber också om ursäkt för min del i att det spårade..

 

[Petruska]

Kanske kan du ändå säga något kort om varför det är problematiskt? Jag förstår ATT det är problematiskt för dig, men inte alls varför.

För att det är knäppt organiserat. För att så mycket av yrkeslivets framgångar premierar så gräsliga egenskaper hos personer. Med mera.

 

[MiniLi]

Fast blir du stressad av att anses vara normbrytande eller stressad av att inte ha "säkrat din ekonomiska situation"?

Jag funderar inte värst mycket över min framtida pension. Är rätt övertygad om att den kommer att bli rätt dålig (men jag har en arbetskamrat som funderar mycket på pension och om jag inte byter arbetsgivare så kan min pension bli hyfsad ändå pga tjänstepensionen) och har i flera år slängt det där kuvertet oöppnat.
Jag tänker att jag lever i Sverige så jag kommer inte att behöva svälta eller frysa ihjäl. Antagligen får jag leva ganska sparsamt, men det kan jag också göra.

Är det någon annan som ifrågasätter frånvaron av pensionsplanering?

Men alltså. Är inte du läkare?
Självklart behöver inte du oroa dig på samma sätt över din framtida pension. Att dra in din egen situation här är ju bara fullständigt absurt. Och liksom respektlöst.

 

[Rhinos]

Jag kan dra ett eget exempel, jag kommer med största sannolikhet att bli sk fattigpensionär. I mitt sociala sammanhang är det normbrytande eftersom alla runt mig planerar och sparar och investerar i sin pension och är mer oroliga för min pension än jag är. Även i samhället i stort är det tills viss del normbrytande eftersom pensionssparandet och pensionen har blivit en sån utbredd fråga.

Jag blir absolut stressad över att jag sticker ut och inte har försäkringar, fonder, sparande osv och skulle nog behöva veta ibland att det är ok och att det är fler som är i samma situation.

Men samtidigt räknar jag kallt med att jag inte kommer att leva särskilt länge pga min fysiska hälsa och att sitta och försaka allt för att ha det bättre ställt när jag är 89 känns inte logiskt. Visst, lever jag tills jag är 104 blir det problem.

Jag kan stötta dig på så sätt att jag inte heller bryr mig särskilt mycket om pensionen. Jag arbetar och får ju på så vis tjänstepension. Jag har också förstått att man kan välja någon fond själv där min tjänstepension ska förvaltas, men är osäker på om jag faktiskt gjort något val. Privat sparande säger ju ALLA att man ska göra, men nej. Jag vill varken tänka på det eller göra det i nuläget. Kanske får jag skylla mig själv när jag väl är där, men å andra sidan är jag ganska inställd på att inte få den fetaste pensionen och tror därför att jag mentalt kommer kunna hantera den inkomstförändringen på ett bra sätt.

 

[vallhund]

Jag kan stötta dig på så sätt att jag inte heller bryr mig särskilt mycket om pensionen. Jag arbetar och får ju på så vis tjänstepension. Jag har också förstått att man kan välja någon fond själv där min tjänstepension ska förvaltas, men är osäker på om jag faktiskt gjort något val. Privat sparande säger ju ALLA att man ska göra, men nej. Jag vill varken tänka på det eller göra det i nuläget. Kanske får jag skylla mig själv när jag väl är där, men å andra sidan är jag ganska inställd på att inte få den fetaste pensionen och tror därför att jag mentalt kommer kunna hantera den inkomstförändringen på ett bra sätt.

+ @kryddelydd , @MiniLi m.fl. t ex @MacGyver
Vad det nu har i den här tråden att göra, ja vi som gått i taket vad gäller att få ut max från FK o KPA etc vi kommer inte att sitta med skägget i brevlådan.
De som ligger i bott däremot kan räkna med att få ut 6000kr netto, vi går med stormsteg mot ett väldigt segregerat samhälle fyllt av fattigpensionärer.
Fast den frågan är värd en egen tråd. Hur många skulle öppna o läsa en tråd om pensioner? Då är det lättare att leka struts

 

[Petruska]

Jag har nog följt normen en hel del i mitt liv - gifte mig tidigt, köpte hus, skaffade hund, fick ett barn. Lite höjda ögonbryn från en del håll när jag valde att köpa häst som nybliven mamma och kanske lite förvåning över att det inte blev fler barn, men ändå ett rätt normativt liv.

Numera har jag lämnat kärnfamiljslivet. Har, och trivs mycket bra med, en särbo-relation med en transsexuell kvinna (alltså en kvinna som föddes som man). Vi träffades när hon fortfarande var man och jag har varit med om "hela resan" från man till kvinna. Under den resan blev jag (och hon också!) faktiskt förvånad över hur öppensinnade och icke-fördömande människor var och är. Detta känns ju som en ganska stor och definitivt normbrytande grej, och alla vännerna fanns liksom kvar där och var oerhört stöttande under hela processen - ett gott betyg åt mänskligheten!!

Hade dock med min särbo hos min brors familj för att fira en födelsedag - vad jag kunde förstå tyckte alla inblandade att det var trevligt och min partner smälte rätt väl in, pratade med alla osv. Men inför nästa födelsedag fick jag ett sms från min svägerska som bjöd in mig till födelsedagsfirande "men inga väninnor den här gången" Hade visst gått över gränsen för hennes normer iaf.... (nej, jag gick inte heller på det födelsedagskalaset)

Jag har länge tyckt mig se att transsexualism möter mycket mer acceptans och välvilja än homosexualitet. Lite förvånande är det väl.

 

[pollex]

Varsågod? Det är ju inget som hindrar att man jobbar mindre och tjänar mindre.

Det råder ju uppenbart inte riktigt konsensus om att vi vill ha orimligt mycket saker. Tvärtom hör man ju t ex ofta att det borde vara mer och bättre vård, omsorg och skola, t ex.

Ja, det är ju en individuell lösning på ett systemproblem, men det kan man ju förstås göra. Däremot tenderar det ju att straffa sig på olika sätt eftersom heltid är normen.

 

[Kattennizze]

Ja, det är ju en individuell lösning på ett systemproblem, men det kan man ju förstås göra. Däremot tenderar det ju att straffa sig på olika sätt eftersom heltid är normen.

Ungefär som när sossarna säger att det viktigaste inom vården minsann är rätten till heltid! Som om nån uska orkar jobba ens till 65.

 

[Kattennizze]

Jag tycker den här tråden är väldigt inspirerande faktiskt. Jag är delvis uppvuxen i en strikt mycket konservativ miljö där man alltid skulle följa normen slaviskt. Jag har hela mitt vuxna liv kämpat mot de värderingarna och försökt hitta min egen väg. Jag tycker att det är väldigt svårt. Min rädda småborgerliga sida visar ofta sitt fula tryne, märker jag. Det här är inga enkla saker tycker jag. Jag borde kanske skaffa mig en tatuering?

 

[Pontevecchio]

Fast ingen har skrivit att en mamma eller pappa inte kan rida. Bara att det inte blir samma frihet att rida när dom har lust.[/QUOTE)

Inte här men irl sker det.

 

[parellikusken]

Jag har länge tyckt mig se att transsexualism möter mycket mer acceptans och välvilja än homosexualitet. Lite förvånande är det väl.

Oj! Det har inte jag.
Jag har vänner som är trans och de möter på många fler fördomar, bakom ryggen-prat och kränkningar än vad jag som queer (rätt så gay..) gör. Men å andra sidan så är dessa två vänner också homosexuella och ses numera som det i samhällets ögon också. Så de är både gay och trans.. Lätt att det blir så för transpersoner.
Men det är just emot att de är trans som de stöter på mest problem, inte att de är gay.

 

[Singoalla]

Jag borde kanske skaffa mig en tatuering?

Akta er! Rebellen kommer!

Skämt å sido, visst är det inspirerande! Det är tufft att bryta normer ibland men jag blir ändå så taggad av att skapa mitt eget liv när jag läser vad alla skriver här. Så coola individer.

 

[Loons]

Det gör jag inte, det var ett par exempel. Det räcker med några år. Det är tid som jag ibte vill offra.
Det spelar ingen roll om jag så ger en lista med alla argument jag har mot att inte skaffa barn så ska det alltid argumenteras emot.

Jag tycker inte Athena har argumenterat emot ditt val att skaffa barns alls Tvärtom försöker hon bara berätta att hon inte känts sig låst på det sättet som du skriver (20 år)