Normbrytande livsstil och konsekvenserna av det

[sjoberga]

Och @sjoberga men så trevligt att slänga in liteen klassförakt och rashygien i en tråd om normbrytande. *kräks i munnen*

Jag visste inte att det fanns vare sig klass eller ras i den frågan, hur tänkte du nu?

 

[sjoberga]

De flesta i min ålder har barn som är ganska små, dvs de är väldigt bundna.

Detta är lite intressant, när jag ger argument till varför jag inte vill ha barn så är det alltid någon förälder som ska argumentera emot med att det kan man visst göra, så behöver det inte alls vara osv.
Istället för att bara acceptera när jag säger att ett barn inte passar in i min livsstil.

Fast det är ju inte det som kommenteras? Du drar slutsatser om hur det påverkar andras liv och deras möjligheter. Det kommenteras eftersom vi inte tycker att det stämmer in på våra liv.

Vad du kan, mäktar med och vill är bara din fråga.

 

[sjoberga]

Som verkligen inte hör hemma i den här diskussionen. Så bara för att det är kasst med kontrollerande män så ska man inte känna sig låst av ev barn?

Men @athena berättar bara om sig själv , det finns inget ” man ska inte”.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag visste inte att det fanns vare sig klass eller ras i den frågan, hur tänkte du nu?

Hur kan det inte framstå som klassföraktande och eugenistiskt att uttrycka sin besvikelse över att intelligenta (och då i viss mån högutbildade, får man anta) människor avstår att skaffa barn medan övriga skaffar ett helt gäng? Det kan oroväckande lätt läsas som att du anser att det helst bara är "finare sorten" som bör vidarebefolka jorden.

 

[sjoberga]

Hur kan det inte framstå som klassföraktande och eugenistiskt att uttrycka sin besvikelse över att intelligenta (och då i viss mån högutbildade, får man anta) människor avstår att skaffa barn medan övriga skaffar ett helt gäng? Det kan oroväckande lätt läsas som att du anser att det helst bara är "finare sorten" som bör vidarebefolka jorden.

Nyckelfrågan är genomtänkta beslut och vilja att få barn.

Intelligens och förmåga att fatta välgrundade beslut har inget med finare sort att göra i min värld. Däremot goda egenskaper.

Jag uttryckte mig klumpigt, eftersom flera missförstått.

 

[MiniLi]

Verkligen, för att inte tala om 25 hästar. Jag hr aldrig ens tänkt tanken att det skulle vara just barnen som låser mig.

Jag kan förstå att barn inte är den stora låsningen om man har 25 hästar. För en annan som inte ens har en häst så är det ju större kontrast

Men @athena berättar bara om sig själv , det finns inget ” man ska inte”.

Jag tror du behöver läsa diskussionen igen, uppenbarligen missade du att den här delen startade när @athena ifrågasatte en annan användares motiv till att avstå barn i stil med ”det går visst”.

 

[Bison]

Fast det är ju inte det som kommenteras? Du drar slutsatser om hur det påverkar andras liv och deras möjligheter. Det kommenteras eftersom vi inte tycker att det stämmer in på våra liv.

Vad du kan, mäktar med och vill är bara din fråga.

Nej, jag drar slutsatser hur det skulle påverka mitt liv.

 

[BernT]

Jag har aktivt valt att inte gifta mig, delvis av samma anledning som @TinyWiny , men har sluppit att höra de idiotiska kommentarerna som ges exempel på. Däremot hat jag fått föreläsningar om att vi som har barn verkligen borde gifta oss för det skyddet som giftemål ger är överlägset och går inte att få på någon annat sätt. Och det är det uppenbarligen helt omöjligt att få folk att kalla sambon (som jag alltid benämner på det sättet eller med hans namn) för något annat än ”din man” - även för personer som jag umgås regelbundet (men inte jättedjupt) med. Det har hänt att jag svarat ”Min man? Det visste jag inte att jag hade någon!” när jag tröttnat men uppenbarligen är det jag som är krånglig då (om jag själv inte vet om folk är gifta eller ”bara” sambo så säger jag ”din man/fru eller sambo”, namnet eller, om jag inte vet att de bor ihop men inte heller vad personen heter, ”din partner”. Inte jättesvårt! )

Haha jag säger min man om min sambo. Han är ju man och min = min man. Vi är inte gifta, ska gifta oss nästa år troligtvis.

 

[athena]

Jag kan förstå att barn inte är den stora låsningen om man har 25 hästar. För en annan som inte ens har en häst så är det ju större kontrast


Jag tror du behöver läsa diskussionen igen, uppenbarligen missade du att den här delen startade när @athena ifrågasatte en annan användares motiv till att avstå barn i stil med ”det går visst”.

Vänta här nu. Det jag svarade på var detta och det är vad min diskussion bottnar i:

Ja men vad bra, endast 20 år. Då kan jag redan vara död.
Vill rida, sova i soffan och dricka vin mitt i veckan nu, inte om 20 år

 

[sjoberga]

Nej, jag drar slutsatser hur det skulle påverka mitt liv.

Fine.

Jag läste bland annat ett inlägg som att om någon upplever sig ha samma frihet så ifrågasattes deras kvalitet som förälder.

 

[Tonto]

Och jag ser ju en hund som betydligt mer upplåsning än ett barn, förutom i avseenden som förväntad livslängd och möjlighet att avsluta hundägande.

Men visst, de 2 bebisåren är speciella.

Så du menar att en 3 åring och upp är självständig och kan sköta sig själv? Inte blir ledsen när man lämnar den ensam och drar på bio? Skickar iväg på träning när man inte har lust själv?

 

[Bison]

Fine.

Jag läste bland annat ett inlägg som att om någon upplever sig ha samma frihet så ifrågasattes deras kvalitet som förälder.

Läs om och läs rätt. Ingen av de föräldrar jag känner vad var jag skrev. Kan lägga till småbarnsförälder för att förtydliga.
Inget om att de upplever mer eller mindre frihet än vad jag gör.

 

[Petruska]

Strunta i det, då, och klara dig själv?

Det känns ju som ett ovanligt lättlöst problem, tänker jag.

Men jösses.

Jag tillhör ju då den del av befolkningen som behöver arbeta för sitt uppehälle. Det där med mat och hyra.

Jag fattar inte varför en skeptisk inställning till yrkeslivet leder till så här fåniga uppmaningar.

 

[Ray]

Beror inte mycket på HUR man säger det. Om någon frågar varför man inte har barn och man svarar att nej jag vill bara inte. Har ingen längtan efter barn alls faktiskt.
Eller om man säger " nej jag vill aldrig ha barn Det är alldeles för jobbigt och frihetsberövande och dessutom är det en hemsk värld att växa upp i"
Variant två kommer alltid göra att personen som frågar kommer försvara sitt eget livsval och dessutom känner att du som inte ha barn vet väl inte hur det är att ha. Medans variant 1 gör personen som frågar lite förbryllad. Säkert kommer fler frågor men troligen mer av någon omtanke att du ska ångra dig.

Ingen gillar att bli ifrågasatt och alla försvarar sitt eget val.

 

[Bison]

Beror inte mycket på HUR man säger det. Om någon frågar varför man inte har barn och man svarar att nej jag vill bara inte. Har ingen längtan efter barn alls faktiskt.
Eller om man säger " nej jag vill aldrig ha barn Det är alldeles för jobbigt och frihetsberövande och dessutom är det en hemsk värld att växa upp i"
Variant två kommer alltid göra att personen som frågar kommer försvara sitt eget livsval och dessutom känner att du som inte ha barn vet väl inte hur det är att ha. Medans variant 1 gör personen som frågar lite förbryllad. Säkert kommer fler frågor men troligen mer av någon omtanke att du ska ångra dig.

Ingen gillar att bli ifrågasatt och alla försvarar sitt eget val.

Haha! Det kan säkert vara omtanke från vissa men absolut inte alla. Speciellt inte de som kallar mig onaturlig, tragisk, okvinnlig osv.

 

[Mabuse]

Men jösses.

Jag tillhör ju då den del av befolkningen som behöver arbeta för sitt uppehälle. Det där med mat och hyra.

Jag fattar inte varför en skeptisk inställning till yrkeslivet leder till så här fåniga uppmaningar.

Med andra ord, du vill att andra ska göra saker för dig - odla mat, fixa elektricitet och vatten, osv, men du vill inte göra saker för andra, typ utbilda dem?

Det är ju vad lönearbete är, att göra saker för andra som de vill ha. Varför är det problematiskt?

 

[Kattennizze]

Men jösses.

Jag tillhör ju då den del av befolkningen som behöver arbeta för sitt uppehälle. Det där med mat och hyra.

Jag fattar inte varför en skeptisk inställning till yrkeslivet leder till så här fåniga uppmaningar.

Det visar väl på hur stark den här normen om arbete är.

 

[Ray]

Haha! Det kan säkert vara omtanke från vissa men absolut inte alla. Speciellt inte de som kallar mig onaturlig, tragisk, okvinnlig osv.

Nej det är ju idioter.
Just det har jag inte stött på alls. Lyckligtvis. Däremot ett evigt tjatande och det ÄR tröttsamt.

 

[kryddelydd]

Och normen blir ju bara starkare hela tiden tycker jag kring att alla ska arbeta minst 8 timmar varje dag och helst mer, annars är man en Dålig Människa! Om man är sjuk får man ju inte ens sjukpenning längre. Himla märkligt är det dessutom när vi har sosseledd regering och allting. 6-timmars arbetsdag, friår, dela på jobben med mera med mera är helt ute numera. Ja jisses. Jag har aldrig fattat tjusningen med att arbeta så mycket som vi gör.

det där med normer kan ju vara så olika beroende på omgivning...

jag upplever inte en starkare norm om att vilja jobba heltid.
Jag tycker det blir allt vanligare att människor, även utan barn yngre än 12 år (då man ju har rätt att gå ner på deltid) vill jobba mindre.

Dock är väl "rätt till heltidsarbete" ett gammalt socialdemokratiskt slagord?

 

[Singoalla]

Alltså det där "det går visst att ha frihet och barn". Jag tänker två saker:

1. Din egen upplevelse är sannolikt hel irrelevant för personen som valt att inte skaffa barn. När en person säger att den inte vill ha barn på grund av att den prioriterar sin frihet så menar denne sannolikt inte frihet en timme med ett glas vin innan läggdags, några lediga helgkvällar eller att man kan göra saker tillsammans med barnet. UPPENBARLIGEN har personen redan gjort en bedömning av att ett barn skulle innebära tillräckligt med begränsad frihet i relation till vad personen anser är önskvärt för sitt eget liv. Så hur fri du känner dig är liksom inte relevant i frågan om en annan person ska skaffa barn eller inte. Du kan känna dig fri som en fågel, det spelar ändå ingen roll. Ni menar sannolikt inte samma sak.

2. Självklart får man berätta om sin egen upplevelse av att ha barn, men man kan ju ställa sig frågan om hur önskvärt det är i situationen? Har du precis frågat en person varför denne inte vill skaffa barn, och denne har berättat varför. Varför skulle det då vara läge att berätta att det minsann funkar bra för dig? Som jag skrev tidigare i tråden om att alltid vända spegeln till sig själv - det handlar inte om dig. Liksom. Det är schysstare att säga "Men vad skönt att du har hittat någonting som funkar för dig". Man måste inte alltid jämföra, berätta sin egen sida av saken, dela med sig om varför man själv tänker annorlunda. Bara STAPH! Om du börjar berätta om hur fri du själv känner dig så tvingar du indirekt den andre personen att behöva upprepa sig. "Okej, kul att det känns så bra för dig. Men för mig känns det ändå såhär.." och har man blivit ifrågasatt en miljon gånger innan så blir det väldigt jobbigt tillslut.

Kan inte folk vara lite mer uppmuntrande, helt enkelt? Om en person nyligen har träffat någon och är nykär så sitter ju inte jag och förklarar varför singellivet är så bra. Det hade ansetts oförskämt. Ändå är det fritt fram att berätta varför man själv valt en viss väg inför personer som valt en annan väg, i andra situationer. Får man frågan är det en helt annan sak. "Har du känt dig låst sen du skaffade barn?", "Hur kommer det sig att du trivs bäst som singel?". Man behöver liksom inte missionera för sin sak oombedd.