P

Pad

Jag (och andra) har alltid sett mig själv som en lugn person som inte jagar upp mig. Under de senaste två åren har jag förlorat 2 unghästar, en genom en utdömning och en genom en olyckshändelse som var väldigt dramatisk, både jag och mina barn såg på. Jag har dessutom provat ta föl en gång för 3 år sedan vilket resulterade i ett dött föl i nionde månaden. Vilken otur!!! Jag är en hästerfaren person som är jätterädd om mina hästar. Men allt detta har lett till att jag har blivit så väldigt nervös för skador osv. Jagar upp mig för minsta lilla, när det gäller hästarna och när jag går ut till hästarna ser jag bara skador och olyckor framför mig. Är det fler som upplevt detta? (jag menar inte precis händelserna men att ni hela tiden är oroliga för att hästarna ska skada sig osv.) Man kan ju knappt njuta av hästarna längre utan tittar hela tiden efter skador osv.:cry:
 
Sv: Nervvrak

Känner igen det där...:( Jag står många gånger oförstående inför det faktum att många som inte bryr sig ett dyft om att ta väl hand om sina djur ( som en av våra grannar t ex ) aldrig verkar drabbas av sjukdom o olycka på djuren:confused: Själv är man petnoga med allt och ändå händer det saker, precis som i ditt fall - olyckor och sjukdomar avlöser varandra.

Jag har tappat lite glädje när det gäller hästar just nu men hoppas och tror att det NÅGON gång kommer att vända i a f. Det har ju inte alltid varit så här eländigt, gissar att detsamma gäller för dig?

Vi har kommit ur rytm lite grann bara, eller hur:crazy:?
 
Sv: Nervvrak

Förmodligen är det ju bara otur, säkert på olika sätt.

Men det går att göra mycket förebyggande för vissa typer av olyckor (exvis stängsel, ridolyckor, hagolyckor) - och när det gäller ordet "petnoga" som många definierar det så är det ofta något som SKAPAR sjukdomar hos hästar.

Det beror på vad man lägger in i ordet.

Hästar tar väl hand om sig själva om de får rätt förutsättningar - de behöver inte täcken, daglig rengöring, en massa märkliga kraftfoder/vitaminer/mineraler och de behöver definitivt inte spärras in i klaustrofobiskt små utrymmen, ensamma, varje natt.

Mitt råd är att försöka jobba med att relaxa mer i samvaron med hästarna. Risken är att det blir mer och mer självuppfyllande om hästarna känner din oro i all hantering.
 
Sv: Nervvrak

Tack för stödet. Nu är min "nya" (sedan ett år) häst också skadad. Har en konstig symptom och jag har sprungit till vet stup i kvarten. Han ser jättehalt ut i boxen och i hagen när han ska äta från marken och backa osv. Är inte halt i rörelse. Röntgad både här och där men det är troligen en nervpåverkan som gör att han plötsligt "hoppar till" och knappt kan stödja på ena frambenet. Påverkar ju även bak eftersom det är jobbigt för honom. Detta är döjobbigt att se på och jag mår heldåligt av detta främst pga det som tidigare hänt. Jag har också förstått att det blir fel om man hela tiden letar efter det onda och inte väljer att se att han till 80% av tiden ser frisk ut men jag kan inte påverka kroppen känns det som. Hjärtat börjar bulta och magen vrider liksom om när jag ser det. Jag har hållt på med hästar i över 30 år men börjar tvivla på om jag fixar det nu.
 
Sv: Nervvrak

Det känner jag igen allt för väl, letar hela tiden efter något. Har haft häst i ett antal år och flera olika typer av häst .De flesta har varit friska men de senaste 3 hästarna har bara varit problem .Fick ta bort en för ett år sedan och med den nya har det varit en enda lång konvalecens och igångsättnings period med .Ständigt nya saker ,han är makalös på att skada sig i hagen . Han har varit galoppör och inte varit i hage på 3 år när vi köpte honom för ett år sedan. Nu ska han ut på bete och jag bävar för hur det ska gå.Det får bära eller brista men orolig är jag.
 
Sv: Nervvrak

Nu vet jag inte om ditt svar var riktat helt till mig men delvis tor jag. Ordet petnoga för mig är inget negativt och ja, mina hästar går inte på lösdrift, som jag anar att du ivrigt förespråkar. Mina står på box, går ute 8-12 timmar, går ute hela dygnet mellan 15 maj och 30 sept vid normala väderförhållanden. Och ja, de har vindskydd i hagen. Täcke har en av mina hästar på höst och vinter, ett lätt fodrat regntäcke. Han går inte lindad om benen, staketen är av trä, rejält ekträ och elband avsedda för hästar. Hagarna är kuperade men inte farliga på ngt sätt.

Foder, konstigheter? Tja, de får hö i småbal, givor uppdelade på tre + helfoder ( testat och godkänt så jag tror knappast att det är ngt "giftigt" i det? ) + betfor och linfrökaka. De går i gräshagar året om.

Jag har en välutbildad hovslagare, hästarna skos var 7:e vecka. Vaccineras och avmaskas enl vet rek. Jag har många års vana av hästar precis som TS så "hästögonen" borde sitta på plats. Det är kanske det de gör förresten? Andra kanske glatt rider vidare på sin 0,5-1 gradigt halta häst eller på sin dubbelsidigt halta häst för att de ingenting ser? Vi "petnoga"människor ser det och åker till kliniken för behandling.

Jag vet inte men inte tror jag i a f att lösdriften eller avsaknad av kraftfoder skulle vara lösningen på allt - för inte är väl alla hästar som står i vanliga stall, på box, sjuka? Eller alla som går på lösdrift friska? Jag har en bekant som har sina tre på lösdrift och hon har också haft sin beskärda del av skador och sjukdomar. Fast det är klart; hon är liksom jag, petnoga...så det ligger väl där problemet.:cool:

Jag är inte den som letar sjukdomar eller oroar mig i onödan för de gånger magkänslan, hästögonen, eller vad man nu vill kalla det, har sagt att ngt är fel så har det också varit fallet när vi kommit in. Tyvärr.
 
Sv: Nervvrak

Nej, inlägget var inte direkt riktat. Mer ett inlägg om ordet "petnoga" när det gäller hästhållning - vilket jag i många fall tycker är mycket missriktat petnoga.

Ja, jag förespråkar lösdrift och tycker att andra sätt att hålla häst är ganska knepiga. Självklart har du rätt i att alla hästar som hålls på box inte blir sjuka - och är man verkligen "petnoga" (och med det menar jag ventilation, städrutiner och stallrutiner) kan man skapa en acceptabel stallmiljö inomhus. Sedan bryter det mot hästens natur att bi inspärrad på små ytor en och en under längre perioder - men det är en gradfråga med allt som rör den domesticerade hästen. Ridning är inte heller så naturligt :-) Jag, personligen, skulle aldrig kunna tänka mig att hålla häst på det sättet - men det är en personlig åsikt och inget annat.

När det gäller foder är jag ganska övertygad om min sak - alla foder som inte är stråbaserade är ganska olämpliga för hästar om de utgör en signifikant del av foderstaten. Det är synd att vi har en så stark foderindustri som fortsätter att envisas med dessa foder. Helfoder är balanserade näringsmässigt (kan bli för mycket dock beroende på grovfoderstat) - ofta är de dock helt uppåt pepparn i konsistensen.

Och när det gäller försäkringssystemet, 0,5-1 gradig hälta - så är definitivt du en av dem jag tänker på. Nu är inte jag längre med i det urartade försäkringssystemet - men att åka till klinik så fort en häst är något ofräsch (0,5-gradig hälta) eller lite mer påtagligt halt (1-gradig hälta) i ett ben är väsensfrämmande för mig. Självklart rider/arbetar man inte hästen. De flesta hältor släpper av sig själva helt utan behandling (dvs vila) och beror på träningsvärk - fel metoder vid ridning/arbete. Återkommer det ofta bör man givetvis vara snabbare med behandling.

Jag tvivlar inte på din förmåga att läsa av dina hästar.
 
Sv: Nervvrak

Jag tror precis tvärtom, att det är viktigt att upptäcka saker i tid! I annat fall kan det ju bli ÄNNU dyrare historier för försäkringsbolagen och indirekt även för alla försäkringstagare.

Sen tror jag visst på vila men jag vill veta vad jag har att göra med innan ordination vila kan tillämpas. Jag är nog en av dem som på äldre dagar i a f har vågat ifrågasätta veterinärers ibland slentrianmässigt insatta behandlingar, ibland dyra sådana.

Gällande foder så är åsikterna lika många som det finns olia beståndsdelar i de olika fodersorterna...många är självutnämnda foderexperter, andra har sina egna små teorier baserade på egna erfarenheter, en del baserar sina åsikter på faktiska undersökningar som finns på området. Det enda jag kan vara överens om när det gäller området foder det är att vi har olika åsikter, rätt eller fel, vem vet? Själv så försöker jag titta på mina hästar, verkar de må bra i sina magar, ha energi, lyster i pälsen etc ja, då har jag lyckats i min utfodring. Är det ngn som mår dåligt så har jag misslyckats och får tänka om när det gäller den individen. Tycker att det är rätt enkelt egentligen, man måste använda sina ögon och lyfta blicken från alla tabeller ett tag.
 
Sv: Nervvrak

Jag tror precis tvärtom, att det är viktigt att upptäcka saker i tid! I annat fall kan det ju bli ÄNNU dyrare historier för försäkringsbolagen och indirekt även för alla försäkringstagare.

Här kan vi nog bara vara överens om att vi inte är överens. Det finns forskare&veterinärer som hävdar att 90% av alla klinikbesök för hälta är ren träningsvärk/felaktig ridning som inte kräver någon som helst medicinsk behandling.

Gällande foder så är åsikterna lika många som det finns olia beståndsdelar i de olika fodersorterna...många är självutnämnda foderexperter, andra har sina egna små teorier baserade på egna erfarenheter, en del baserar sina åsikter på faktiska undersökningar som finns på området. Det enda jag kan vara överens om när det gäller området foder det är att vi har olika åsikter, rätt eller fel, vem vet? Själv så försöker jag titta på mina hästar, verkar de må bra i sina magar, ha energi, lyster i pälsen etc ja, då har jag lyckats i min utfodring. Är det ngn som mår dåligt så har jag misslyckats och får tänka om när det gäller den individen. Tycker att det är rätt enkelt egentligen, man måste använda sina ögon och lyfta blicken från alla tabeller ett tag.

Jag är inte foderexpert - men tycker att det förefaller mycket logiskt att utgå från hästens matsmältningsapparat när man väljer foder. Då är stråbaserat foder överlägset. Spannmål, särskilt med mycket stärkelse passar inte. Pelletsform (om man ger dem hårda) ger problem med tänderna.

Självklart utgår man från individerna - men alla är trots allt hästar och bör få hästmat. När det gäller undersökningar är lobbyismen stark och många är sponsrade av foderföretagen. SLU gör ett bra arbete på området.

Sedan vill jag förtydliga: Jag tror verkligen inte att det vi just nu diskuterar fram och tillbaka har så mycket med olyckorna att göra, inte heller med hältorna i sig. Det finns en del kopplingar - men till syvende och sist är det ofta olyckliga omständigheter som man råder ganska lite över som hästhållare, som utlöser olyckorna.
 
Sv: Nervvrak

Jag känner igen mig i Jeeves hästhållning. Jag ger främst stråfoder men lite kraftfoder också plus tillägg tex olja, vitaminer om det behövs efter foderstaten och ålder på hästarna. Det här med vila är knepigt. Som det känns nu så tror jag inte att vila för min häst var riktigt det rätta. Jag vilade ju honom direkt när jag såg att något är fel men troligtvis har det snarare gjort det hela värre...??? För den skullen ska man nog inte jobba hårt. För säkerhets skull vill man ju inte belasta hästen om det är något fel men som det ser ut nu så är det muskelproblem och min häst blir faktiskt bättre efter jag rört på honom. Men instinkten säger ju vila när man ser att något är fel. MEN nu tror jag att vi tappade tråden något. Skönt att höra att det finns fler nervvrak:angel: även om det är tråkigt att vara det. Det går ju åt så väldigt mycket energi till oro och spekulationer när det egentligen bara är att göra det man kan och vänta. Personer runt omkring en (som inte håller på med hästar främst) försöker trösta med att säga att det vore ju värre om det vore barnen eller något sådant men det hjälper liksom inte så värst mycket. Jag försöker hålla distans och tänka, ja ja det är väl bara att börja om med nytt material i värsta fall... men det är svårt att lura sig själv. Sedan är det ju också pengar inblandat. Hade man mer pengar kanske man inte skulle oroa sig lika mycket för det sprutar ju ut pengar när hästar är sjuka och då kan man ju lätt köpa nya hästar eller ha en extra häst på lut... det går inte för mig. Jag köper unghästar för att ha råd med den häst jag vill ha men får ju börja om hela tiden :crazy:
 
Sv: Nervvrak

Den där sista meningen känner jag mkt väl igen mig i just nu - jag tror att jag har glömt bort hur man rider, det känns som evigheter sen jag red på allvar:(
 
Sv: Nervvrak

precis så är det för mig också, jag har ridit på rätt hög nivå, men fått barn och haft unghäst efter unghäst som tjorvat och visst har jag ridit, men på allvar - det var länge sedan.
 
Sv: Nervvrak

Men, herregud?! Är du säker på att du inte är jag, eller tvärtom:D
Fått barn, unghäst på unghäst etc etc - story of my life de senaste åren...

Vi får väl komma överens om att rycka upp oss:D
 
Sv: Nervvrak

Ni borde läsa den här boken!

9185127469.jpg


Det är inget flumm!!
 
Sv: Nervvrak

Jo jag känner igen det du skriver. :angel:

Efter en otäck olycka för några år sedan med en häst som fastnade i elrepet, så blir jag manisk om hästarna kommer för nära staketet.

Vi har bytt alla elrep till trådar som lättare går av.
Om hästarna blir trängda mot tråden, rullar sig i närheten av tråden eller brallar till vid tråden så tar mitt hjärta ett extra skutt.
Vid betessläpp eller ihopsläpp med ny häst törs jag knappt titta om de brallar för nära staketet.

Hur barnslig får man bli?
Och när kommer man sluta med det här...?
*skakar på huvudet åt mig själv*
 
Sv: Nervvrak

Skönt att höra att det är fler som är som jag!! Det tröstar faktiskt. :)Men vi får kämpa på och det måste komma ljusare tider. Min första unghäst fick strålbenshälta redan som 6 åring trots att den inte tränats hårt alls, sedan drunknade en häst vädigt dramatiskt osv osv. Jag kan inte se någon som badar med häst efter det. Om hästen fastnar i tygeln med frambenet kan den i paniken drunkna även om det bara är en meter djupt, tro det eller ej, jag har varit med om det. Det som inte kunde hända, hände. Hästar är ju så otroligt panikartade i sitt agerande när de blir rädda. Och snälla, jag vill inte höra några kommentarer om att jag varit oförsiktig osv det är mycket sånt här på buke fast man inte ens vet hur det hela gick till.:(
 
Sv: Nervvrak

Olyckor kan alltid hända - hur försiktig man än är.

Hoppas det går bättre framöver - man kan väl inte ha hur mycket otur som helst? :)

Visst är det till viss del bra att efteråt begrunda vad som hänt och fundera OM man kan förebygga det framöver - men sedan måste man helt enkelt släppa det och ta nya tag! Det är bara destruktivt att älta och ingen mår bra av det.

Lycka till med hästarna!
 
Sv: Nervvrak

TAck för stödet, jo en hel del ältande har det varit men på den fronten är det bättre. Däremot är jag hiskeligt nervös om det händer något, tex en häst busar och halkar i hagen osv. Om en häst är minsta skadad så går jag tillbaks mentalt i samma träsk och det känns helt hopplöst.
 

Liknande trådar

Ekonomi & Juridik Hej! Någon som var lite koll på hur jag kan gå tillväga i min situation. Långt inlägg men tyvärr nödvändigt för att förklara hela...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 407
Relationer Vet inte hur jag ska börja denna långa historia, men i korta drag så flyttade jag in på gården min kille och hans föräldrar bor på. Allt...
7 8 9
Svar
179
· Visningar
27 015
Senast: Crossline
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 105
Senast: alazzi
·
Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i...
13 14 15
Svar
287
· Visningar
37 403
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp