Nerslagen i skolan

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Nerslagen i skolan

Jag skiter i det här nu. Du vann Kat. Kul va? Hoppas du kan ha kul i fortsättningen av tråden. Den är din.

Jag är inte intresserad av att "vinna" någonting.
Jag hoppas det löser sig till det bästa för dig och din dotter. Jag önskar det verkligen.

Att det blir såhär på buke är för att det hänger folk med olika åsikter här. Det händer alla.
 
Sv: Nerslagen i skolan

En ordentlig genomgång av hyfs. Samtal med lärare, offer och föräldrar. Möjligen även reglering ur skola. Därefter få tid hos psykolog.

Skulle tro att mening 1 testats flera gånger, samma mening 2. Mening 3 om relegering - är det tillåtet? Psykolog kan ju vara en ypperlig idé.
 
Sv: Nerslagen i skolan

kl

jag har märkt att denna tråden har spårat ur lite.
men jag tänkte bara säga, polisanmäl! man kan ju ha den liggandes(eller vad man nu ska säga), så att de dels förstår att du menar allvar, samt ännu en dokumentation.
sätt dig ned med din dotter och skriv upp allt som har hänt, var, datum osv. om det blir så att ni måste gå vidare!

angående att förövrarna är offren som behöver hjälp, ta det med deras föräldrar! finns nog inte så mycket sympati här just nu. och att det är något som är fel, har väl ingen missat?
 
Sv: Nerslagen i skolan

Det är inte ett dugg fel på min empati i frågan.
Jo den verkar faktiskt frånvarande.
Vilket den även verkar vara i andra sammanhang.

Jag kan verkligen KÄNNA den frustration, ilska och förtvivlan som Snuffsan känner.
Det är inte empati.
Det är dina känslor.

Empati är att förstå att någon annan kan känna annorlunda än vad man gör själv och ta hänsyn till det.
Just nu så gör du varken eller.

Snälla Kat - backa.
Just nu så ställer du till mera skada än nytta och det rimmar så illa med ditt eviga tugg om en vacker värld.

Börja med dig själv och vad du kan göra.
I stället för att alltid tala om för alla andra vad de skall göra för dig och din värld.
Du är liksom inte trovärdig just nu.

Du gör illa - hur kan man då tro på att du faktiskt skall vilja gott?

Jag skall be moderatorn rensa ut de inlägg som handlar om dig och din värld i den här tråden.
Så kanske att den kan fortsätta att fungera till det som den var till för.
 
Senast ändrad:
Sv: Nerslagen i skolan

Ingen har någonsin rätt att göra illa en annan person. Men man kan sällan heller rättfärdiga sitt eget dåliga beteende med att någon annan betett sig illa först.

Du svarade mig med ovan citat.
Vad menar du ? I detta sammanhang med Snuffsans dotter?
 
Sv: Nerslagen i skolan

Jag tycker inte att det är rätt. I mina ögon säger det bara att vi inte beter oss som vuxna och ansvarstagande individer, då vi bemöter ett dåligt beteende med ett annat liknande.

Hur ska en unge - diagnos eller inte - lära sig hur man bör bete sig om vuxenvärlden inte beter sig bättre? (och nej, jag syftar fortfarande inte på snuffsans möte, som jag naturligtvis tycker var en jättebra och vuxen sak att göra)
Men det du begär här, att man inte någonstans ska få släppa ut sin ilska, sin ångest, sin förtvivlan, sina aggressioner eller vilka känslor det än må vara, det är övermänskligt. I alla fall i min värld. Om inte jag någon gång får uttrycka mina inre spontana känslor för saker som är fel utan istället bär det inom mig, då går jag sönder. Det handlar inte om att vara föredöme just nu. Det handlar om att jag som människa måste tillåtas känna det jag gör. Genom att hela tiden försöka få sista ordet och prata om den stora bilden visar du ingen acceptans för andras känslor här. Jag är verkligen ledsen Kat, för jag tror inte att du förstår vilken framtoning dina inlägg har. Du ger dessutom en känsla av att inte kunna släppa något utan att du får sista ordet. Jag brukar annars kunna tycka att du bidrar till intressanta diskussioner men här blir det bara fel.

Som offer i vilken situation man än må vara, vad man än blivit utsatt för så måste det vara ok att känna hat eller ilska och åtminstone få uttrycka den i ord. Något annat har Snuffsan aldrig begärt. Hon har talat ut om sina känslor.

Någon hetsjakt på pojkarna tycker jag verkligen inte att det varit men däremot har man visat sitt stöd för snuffsan och hennes dotter.

Jag är inte mer än människa och för mig innebär det att rör någon mina barn så blir jag en tigermamma och då kvittar allt annat än mina barns väl. Sen spelar det mindre roll vilket föredöme jag framstår att vara där.
 
Sv: Nerslagen i skolan

Enda anledningen till att jag är kvar här nu, är den här typen av attityd.
Det är helt fantastiskt att det sitter ett helt gäng med människor och diskuterar mobbning och trackasserier, utan att se sina egna beteenden.

Jag är bara tvungen att inflika att du kanske borde titta på ditt egna beteende först.
Du har sagt ditt och är du så förstående som du säger att du är så borde du sluta diskussionen.
Jag förstår dig och håller med dig om att dessa barn som trakasserat TS dotter har underliggande problem som utlöser detta beteende men det är faktiskt inte ens egentligen mänskligt att be TS att ha "överseende" med det- det är ju hennes dotter som drabbats! Mammor skulle kunna lätt ge livet för sina barn, de älskar dem och att se dem mobbas och må dåligt och inte kunna göra något är bland det värsta som finns.
TS har all rätt att vara arg på mobbarna och hon har gjort sitt. Hon har tagit tag i saken, haft ett snack med skolan och nu väntar på att eventuellt anmäla om det behövs. Hon har alltså gett mobbarna (och skolan) en ärlig chans att bättra sig, jag tycker att detta är storsint av henne! (Jag hade nog bara vridit nacken av dem om jag hade haft chansen faktiskt- oavsett underliggande problem eller inte...)
 
Sv: Nerslagen i skolan

Jo den verkar faktiskt frånvarande.
Vilket den även verkar vara i andra sammanhang.


Det är inte empati.
Det är dina känslor.


Snälla Kat - backa.
Just nu så ställer du till mera skada än nytta och det rimmar så illa med ditt eviga tugg om en vacker värld.

Empati är att kunna känna med en person utan att bli personligt engagerad.

Om du kände mig IRL skulle du aldrig göra ett påstående i likhet med det du just gjorde. Då skulle du veta hur extremt fel det var.

Jag skulle ju också kunna säga massa saker om folk som jag upplever på forumet. Men vad tjänar det till?
Jag känner dem inte och kan inte avgöra om mina upplevelser stämmer ihop med verkligheten. Men framför allt så ger det inget positivt med att jag säger de sakerna. Det genererar enbart missämja och gör att personen man säger det till fäller ut taggarna i försvar. Jag vill inte bidra till att göra ner någon individ inför andra.

Jag har låtit andra läsa igenom tråden och fått det väldigt tydligt förklarat att det faktiskt är så som jag befarar: ett gäng personer, som antagligen på grund av förutfattade meningar sedan tidigare, lägger in mer eller mindre en roman (inte mina ord) mellan raderna.
 
Sv: Nerslagen i skolan

*kl*

Oj, vilken vändning tråden har tagit :crazy:
I allafall så förstår jag Snuffsan, även om jag själv inte har barn, förstår att pojkarnas väl och ve inte ligger för hennes intresse just nu. MEN hur pojkarna mår kan faktiskt vara lösningen till att Mini och andra barn inte fortsätter att vara utsatta för deras mobbingtrakasserier och det är ju det alla vill, eller? Därför tycker jag inte att man helt ska låta det "gå förbi". Amnäl till soc så kanske det kan vara början till att pojkarnas familj (tänker speciellt på pojke B) får hjälp och därmed kanske det är början på slutet på mobbningen och trakasserierna.
 
Sv: Nerslagen i skolan

Jag har låtit andra läsa igenom tråden och fått det väldigt tydligt förklarat att det faktiskt är så som jag befarar: ett gäng personer, som antagligen på grund av förutfattade meningar sedan tidigare, lägger in mer eller mindre en roman (inte mina ord) mellan raderna.

Men GE DIG NU.

Alla som säger till dig att backa, se över ditt eget beteende, ta hänsyn - de har alltså bara förutfattade meningar om dig?

Om min dotter hade blivit misshandlad så till den grad att hon inte ville gå till skolan hade jag inte betett mig så behärskat som Snuffsan. Jag hade vält skolan upp och ner, anmält till polis, sociala myndigheter och Skolverket och man hade fått hindra mig handgripligen från att bära hand på de små äckel som gett sig på mitt barn.
Min dotter hade inte heller betett sig lika behärskat som Mini.

Killarna som slog har förmodligen egna problem, men det ska inte offret eller offrets förälder behöva ta ansvar för eller ens bry sig om.

Det finns andra som kan göra det, och som inte är personligen engagerade.

Vad gjorde du när du blev mobbad? Hade långa förstående samtal med dina mobbare?
Du har naturligtvis förlåtit dem, eftersom de hade så stora egna problem.
 
Sv: Nerslagen i skolan

Ja, det kunde man ju bara förvänta sig, att du också skulle komma farande.
Jag väntade på det...

Som upplysning, så avslutade jag sakdiskussionen igår klockan sex.
 
Sv: Nerslagen i skolan

Empati är att kunna känna med en person utan att bli personligt engagerad.
Som vanligt gör du egna definitioner av begrepp. Enligt min ordbok är empati "(förmåga till) inlevelse i andra personers behov och reaktioner". Wikipedia erbjuder även en del variationer på definition, men andemeningen är densamma.
 
Sv: Nerslagen i skolan

Precis så, utan att blir personligt engagerad.

Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att handla i enlighet med detta. Begreppet är nära besläktat med medkänsla och inlevelse, men sträcker sig utöver ett rent känslomässigt inkännande och förutsätter även ett rationellt värderande.
 
Sv: Nerslagen i skolan

Även om man värderar rationellt kan man vara engagerad. Jag vidhåller åsikten att din definition inte stämmer överens med vedertagna definitioner, och därmed avslutar jag den här diskussionen här och nu, eftersom den eg. inte har här att göra.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Nerslagen i skolan

Nej, den är vedertagen och lärs ut i pedagogiska sammanhang. Det är det som den rödmålade delen (och orden innan) bland annat handlar om.
 
Sv: Nerslagen i skolan

Ja, det kunde man ju bara förvänta sig, att du också skulle komma farande.
Jag väntade på det...

Som upplysning, så avslutade jag sakdiskussionen igår klockan sex.

Eftersom du kräver att Snuffsan ska ha förståelse för de killar som misshandlat hennes dotter, måste du ju kunna förklara för oss hur förstående du var mot dina mobbare.
 
Sv: Nerslagen i skolan

Definitionen som skriven i kursiv text i #253 är möjligen vedertagen i någon utsträckning, men definitionen i #248 är enbart din egen tolkning som du försöker föra fram som den faktiska definitionen.
 
Sv: Nerslagen i skolan

Jag skiter i det här nu.
Jättetråkigt att det skulle behöva bli så.... Men se det stöd du fått i tråden.

Jag är full av beundran över hur du/ni hanterat situationen. Förstår att du behövde vräka ur dig lite ilska och frustration, det behöver man för att orka hantera det på riktigt på lite mer konstruktiva sätt.

Hoppas det reder sig för er.
 
Sv: Nerslagen i skolan

Definitionen som skriven i kursiv text i #253 är möjligen vedertagen i någon utsträckning, men definitionen i #248 är enbart din egen tolkning som du försöker föra fram som den faktiska definitionen.

Det är precis samma sak med andra ord Kimzor.
 
Sv: Nerslagen i skolan

Din reaktion tycker jag verkar ganska normal faktiskt. Men det är också det som förvånar mig lite grann, varför vill inte Snuffsan anmäla pojkarna och skolan? Att slå på någon, aldrig så lite, är ett brott och brott ska väl anmälas?

Jag förstår kats poäng om att pojkarna inte har det bra och behöver hjälp, och den hjälpen behöver inte bestå i mer än en anmälan till polis och socialen. Det kan visa pojkarna att Snuffsan är en kvinna som säger "Det HÄR accepterar jag inte". Att skratta åt dem hjälper ju inte. Att skratta får dem inte att begripa att de gjort fel eller hindrar dem att göra det igen, en anmälan kan leda till att de får hjälp där det brister och faktiskt kan hindra detta att hända igen.

Det där mötet, vad var det egentligen bra för? INGET kommer ju hända, med någon av dem! Skolpersonalen har lite uppsikt över dem i en vecka och så släpper de fokus igen och så är pojkarna i luven på andra barn.
Och så fortsätter det och så fortsätter det....

Förresten, hur gamla var nu pojkarna? Snuffsan, du pratar om att du tycker att det ska vara slutdaltat med pojkarna. Helt rätt, det ska det verkligen vara, om de är 15 år gamla så är de straffmyndiga, och om bara några år är de myndiga....vuxna. Anmäl pojkarna och låt dem ta konsekvenserna av sitt handlande. Anmäl skitskolan, som inte tidigare har vänt upp och ner på pojkarna!:mad:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Småbarn Jag är desperat efter sätt att få i vår treåring penicillin. Lång historia kort; vår dotter har haft sår i näsan senaste 8 veckorna. Vi...
Svar
19
· Visningar
2 293
Övr. Barn Började nytt jobb idag efter att ha varit hemma ett tag. Sambon jobbar helg så han är ju hemma när jag jobbar. Dottern vaknade strax...
2
Svar
36
· Visningar
7 361
Senast: gulakatten
·
  • Artikel
Radannons Hejsan. Första gången jag skriver här. Men vet inte vad jag ska göra. Vi lämnade ut våra hästar på foder för två år sen. Efter ett år...
Svar
1
· Visningar
1 040
Senast: Cina B
·
Katthälsa Hej! Har idag vart hos vet. med min 6åriga hona som fick konstaterat kronisk inflammation i gallblåsan och tarmar. Hon fick även...
Svar
9
· Visningar
1 039

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp