Nekade ledighet

[jeennnnyy]

Man KAN utifrån en maillista ta kontakt och SEDAN lära känna en annan förälder innan man räcker över sitt barn, vet du. Man behöver inte boka tid via mail och räcka över utanför huset utan att ha träffats förut bara för att man tar första kontakt via mail....

Varför göra det så svårt?

Tycker du det är vettigare att låta småbarnsföräldrar letar lämpliga barnpassare på nätet istället för att låta dem vara lediga när förskolan/fritids är stängd? För mig låter det helt absurt. Mina barn skulle verkligen inte vilja bli passade av nån annan familj hela dagar..

som tillägg skulle jag inte vilja passa nån annans 2 åring en hel dag heller. Tror det skulle kunna vara så att det är rätt få som är intresserad av det.

 

[sjoberga]

Tycker du det är vettigare att låta småbarnsföräldrar letar lämpliga barnpassare på nätet istället för att låta dem vara lediga när förskolan/fritids är stängd? För mig låter det helt absurt. Mina barn skulle verkligen inte vilja bli passade av nån annan familj hela dagar..

som tillägg skulle jag inte vilja passa nån annans 2 åring en hel dag heller. Tror det skulle kunna vara så att det är rätt få som är intresserad av det.

Ibland drar det iväg på buke. Men vi kanske kan införa ett system där kollegorna får sin semester som de vill men får ta hand om barnen till de kollegor, som måste arbeta istället. Då kanske medgörligheten ökar igen.

För mig handlar allt om balans och att man visar varandra respekt, och inte använder lagar och regler som slagträn när man blir missnöjd eller att lura till sig förmåner med. Lite flexibilitet, ömsesidig respekt, tidig och rak kommunikation löser det mesta.

 

[Enya]

Tycker du det är vettigare att låta småbarnsföräldrar letar lämpliga barnpassare på nätet istället för att låta dem vara lediga när förskolan/fritids är stängd? För mig låter det helt absurt. Mina barn skulle verkligen inte vilja bli passade av nån annan familj hela dagar..

Jag tänker snarare att det kan vara ett sätt att knyta kontakter med föräldrar och barn som bor i närheten och som så småningom också kommer gå i skola med barnet man har. Att börja umgås med varandra som familjer och se om man passar ihop är kanske inte helt fel för barnet heller. Fler vuxna i barns liv är inte dåligt liksom.

kl

På jobbet har vi några småbarnsföräldrar. Jag gillar mina kollegor occh de är alla trevliga, men det kan ibland kännas påfrestande med VAB och sjukdom tex. Inte för mig personligen utan för tex min kollega som då får rycka ut extra. Hon har stora barn och det känns som att hon väldigt ofta får ta smällen när någon annan stannar hemma pga vab, vilket det har varit MASSOR av nu pga covid. Så fort en näsa runnit har förskolorna blivit hysteriska känns det som. jobbigt för föräldrarna också har jag märkt. Jag kan inte rycka in, har inte de arbetsuppgifterna, men jag mår dåligt av att se hur det påverkar, mitt samvete gnager, men jag finner ingen lösning. Det är tyvärr så här det är. Det enda jag tänker man som småbarnsförälder faktiskt kan göra när man vet om att man är "jobbig" är att ställa upp på annat vis. Måste man ta ledigt på påsken, klämdagar, höstlov, sportlov, alltid favoritveckorna, hela jullovet osv? Det är DÄR man liksom kan kompensera för krånglet med vab, sjukdomar, FL och att förskolan har sina studiedagar och stänger.

Var tredje månad är jag borta en dag, förebyggande sjukpenning, dagen innan jobbar jag "hemma" och är alltså inte på plats. Varje måndag och fredag jobbar jag hemma. Detta är helt egoistiskt valt utefter mina behov för att få vara så frisk i mina funktionshinder som möjligt, arbetsplatsanpassning är det ju.
Därför har jag inte tagit ut någon annan ledighet utöver sommarsemestern, och någon gång för extra läkarbesök- i år vecka 24-28, och jag tog ut semester enbart för att arbetsgivaren sa att jag var tvungen.... Jag har inte hjärta att göra det och känner att någonstans måste man ändå kompromissa med andra så att alla kan få må bra och få vara lediga.

 

[Lingon]

Ibland drar det iväg på buke. Men vi kanske kan införa ett system där kollegorna får sin semester som de vill men får ta hand om barnen till de kollegor, som måste arbeta istället. Då kanske medgörligheten ökar igen.

Med största sannolikhet!

 

[jeennnnyy]

Jag tänker snarare att det kan vara ett sätt att knyta kontakter med föräldrar och barn som bor i närheten och som så småningom också kommer gå i skola med barnet man har. Att börja umgås med varandra som familjer och se om man passar ihop är kanske inte helt fel för barnet heller. Fler vuxna i barns liv är inte dåligt liksom.

kl

På jobbet har vi några småbarnsföräldrar. Jag gillar mina kollegor occh de är alla trevliga, men det kan ibland kännas påfrestande med VAB och sjukdom tex. Inte för mig personligen utan för tex min kollega som då får rycka ut extra. Hon har stora barn och det känns som att hon väldigt ofta får ta smällen när någon annan stannar hemma pga vab, vilket det har varit MASSOR av nu pga covid. Så fort en näsa runnit har förskolorna blivit hysteriska känns det som. jobbigt för föräldrarna också har jag märkt. Jag kan inte rycka in, har inte de arbetsuppgifterna, men jag mår dåligt av att se hur det påverkar, mitt samvete gnager, men jag finner ingen lösning. Det är tyvärr så här det är. Det enda jag tänker man som småbarnsförälder faktiskt kan göra när man vet om att man är "jobbig" är att ställa upp på annat vis. Måste man ta ledigt på påsken, klämdagar, höstlov, sportlov, alltid favoritveckorna, hela jullovet osv? Det är DÄR man liksom kan kompensera för krånglet med vab, sjukdomar, FL och att förskolan har sina studiedagar och stänger.

Var tredje månad är jag borta en dag, förebyggande sjukpenning, dagen innan jobbar jag "hemma" och är alltså inte på plats. Varje måndag och fredag jobbar jag hemma. Detta är helt egoistiskt valt utefter mina behov för att få vara så frisk i mina funktionshinder som möjligt, arbetsplatsanpassning är det ju.
Därför har jag inte tagit ut någon annan ledighet utöver sommarsemestern, och någon gång för extra läkarbesök- i år vecka 24-28, och jag tog ut semester enbart för att arbetsgivaren sa att jag var tvungen.... Jag har inte hjärta att göra det och känner att någonstans måste man ändå kompromissa med andra så att alla kan få må bra och få vara lediga.

Att umgås med andra familjer tycker jag är milsvid skillnad från att passa andras barn/få sina barn passade hela arbetsdagar.. Självklart känner jag och min familj andra barnfamiljer, ingen brukar dock lämna av sitt barn här på morgonen och dra till jobbet en heldag. Det vet jag ingen i min bekantskapskrets som gör. Och jag förstår varför

 

[Lingon]

Att umgås med andra familjer tycker jag är milsvid skillnad från att passa andras barn/få sina barn passade hela arbetsdagar.. Självklart känner jag och min familj andra barnfamiljer, ingen brukar dock lämna av sitt barn här på morgonen och dra till jobbet en heldag. Det vet jag ingen i min bekantskapskrets som gör. Och jag förstår varför

Nä, jag kan inte tänka mig någon som stora delar av sin semester passar någon annans 2-åring förutom mor-eller farföräldrar möjligtvis. Definitivt inte en person som själv har ett barn i den åldern och vill kunna hitta på saker med sin familj under semestern.

 

[Enya]

Att umgås med andra familjer tycker jag är milsvid skillnad från att passa andras barn/få sina barn passade hela arbetsdagar.. Självklart känner jag och min familj andra barnfamiljer, ingen brukar dock lämna av sitt barn här på morgonen och dra till jobbet en heldag. Det vet jag ingen i min bekantskapskrets som gör. Och jag förstår varför

Jag har passat andras ungar i sådana situationer, och de har passat mina. Men då har vi ju en bekantskap etableerad så vi umgås ju inte bara för det. Vi umgås på födelsedagar, grillar, badar eller bara för att osv. Så om hade jag haft en småunge i dag skulle det inte vara konstigt att lämna den till en annan vuxen för att dra till jobbet. Utöver någon ur min familj. Ingen tar skada av detta, speciellt inte ungen.

 

[Enya]

Nä, jag kan inte tänka mig någon som stora delar av sin semester passar någon annans 2-åring förutom mor-eller farföräldrar möjligtvis. Definitivt inte en person som själv har ett barn i den åldern och vill kunna hitta på saker med sin familj under semestern.

Nu var det ju inte semesterpassning som var på tal utan barnpassning/barnvakt. Alltså tillfällen när det tex är studiedag på förskolan, när man måste hoppa in ett extra pass på jobbet, jobba över eller när man behöver en barnvakt en stund.

 

[jeennnnyy]

Jag tänker snarare att det kan vara ett sätt att knyta kontakter med föräldrar och barn som bor i närheten och som så småningom också kommer gå i skola med barnet man har. Att börja umgås med varandra som familjer och se om man passar ihop är kanske inte helt fel för barnet heller. Fler vuxna i barns liv är inte dåligt liksom.

kl

På jobbet har vi några småbarnsföräldrar. Jag gillar mina kollegor occh de är alla trevliga, men det kan ibland kännas påfrestande med VAB och sjukdom tex. Inte för mig personligen utan för tex min kollega som då får rycka ut extra. Hon har stora barn och det känns som att hon väldigt ofta får ta smällen när någon annan stannar hemma pga vab, vilket det har varit MASSOR av nu pga covid. Så fort en näsa runnit har förskolorna blivit hysteriska känns det som. jobbigt för föräldrarna också har jag märkt. Jag kan inte rycka in, har inte de arbetsuppgifterna, men jag mår dåligt av att se hur det påverkar, mitt samvete gnager, men jag finner ingen lösning. Det är tyvärr så här det är. Det enda jag tänker man som småbarnsförälder faktiskt kan göra när man vet om att man är "jobbig" är att ställa upp på annat vis. Måste man ta ledigt på påsken, klämdagar, höstlov, sportlov, alltid favoritveckorna, hela jullovet osv? Det är DÄR man liksom kan kompensera för krånglet med vab, sjukdomar, FL och att förskolan har sina studiedagar och stänger.

Var tredje månad är jag borta en dag, förebyggande sjukpenning, dagen innan jobbar jag "hemma" och är alltså inte på plats. Varje måndag och fredag jobbar jag hemma. Detta är helt egoistiskt valt utefter mina behov för att få vara så frisk i mina funktionshinder som möjligt, arbetsplatsanpassning är det ju.
Därför har jag inte tagit ut någon annan ledighet utöver sommarsemestern, och någon gång för extra läkarbesök- i år vecka 24-28, och jag tog ut semester enbart för att arbetsgivaren sa att jag var tvungen.... Jag har inte hjärta att göra det och känner att någonstans måste man ändå kompromissa med andra så att alla kan få må bra och få vara lediga.

Är det verkligen vanligt att småbarnsföräldrar begär ledigt alla lov, klämdagar osv?

Jag har passat andras ungar i sådana situationer, och de har passat mina. Men då har vi ju en bekantskap etableerad så vi umgås ju inte bara för det. Vi umgås på födelsedagar, grillar, badar eller bara för att osv. Så om hade jag haft en småunge i dag skulle det inte vara konstigt att lämna den till en annan vuxen för att dra till jobbet. Utöver någon ur min familj. Ingen tar skada av detta, speciellt inte ungen.

Säker tar ingen skada av det, men jag tror inte min lilla kille skulle tycka det var särskilt roligt. Antagligen skulle han gråta en hel del, men det dör han förstås inte av. Känner bara inte igen fenomenet att man lämnar av sina småbarn hemma hos nån annan och åker och jobbar, jag har aldrig hört talas om det (mer än till typ morföräldrar och farföräldrar ...). Är rätt säker på att ingen av mina kompisar skulle uppskatta att ta hand om mina barn en hel dag, även om alla nog inte skulle säga nej..

 

[Enya]

Nä, jag kan inte tänka mig någon som stora delar av sin semester passar någon annans 2-åring förutom mor-eller farföräldrar möjligtvis. Definitivt inte en person som själv har ett barn i den åldern och vill kunna hitta på saker med sin familj under semestern.

Och förresten, jag har aldrig krånglat med semestrarna, mamma eller syskon eller faster har kunnat passa mina tre barn övrig tid på sommaren jag har jobbat.

 

[vemsomhelst123]

Jag tänker snarare att det kan vara ett sätt att knyta kontakter med föräldrar och barn som bor i närheten och som så småningom också kommer gå i skola med barnet man har. Att börja umgås med varandra som familjer och se om man passar ihop är kanske inte helt fel för barnet heller. Fler vuxna i barns liv är inte dåligt liksom.

kl

På jobbet har vi några småbarnsföräldrar. Jag gillar mina kollegor occh de är alla trevliga, men det kan ibland kännas påfrestande med VAB och sjukdom tex. Inte för mig personligen utan för tex min kollega som då får rycka ut extra. Hon har stora barn och det känns som att hon väldigt ofta får ta smällen när någon annan stannar hemma pga vab, vilket det har varit MASSOR av nu pga covid. Så fort en näsa runnit har förskolorna blivit hysteriska känns det som. jobbigt för föräldrarna också har jag märkt. Jag kan inte rycka in, har inte de arbetsuppgifterna, men jag mår dåligt av att se hur det påverkar, mitt samvete gnager, men jag finner ingen lösning. Det är tyvärr så här det är. Det enda jag tänker man som småbarnsförälder faktiskt kan göra när man vet om att man är "jobbig" är att ställa upp på annat vis. Måste man ta ledigt på påsken, klämdagar, höstlov, sportlov, alltid favoritveckorna, hela jullovet osv? Det är DÄR man liksom kan kompensera för krånglet med vab, sjukdomar, FL och att förskolan har sina studiedagar och stänger.

Var tredje månad är jag borta en dag, förebyggande sjukpenning, dagen innan jobbar jag "hemma" och är alltså inte på plats. Varje måndag och fredag jobbar jag hemma. Detta är helt egoistiskt valt utefter mina behov för att få vara så frisk i mina funktionshinder som möjligt, arbetsplatsanpassning är det ju.
Därför har jag inte tagit ut någon annan ledighet utöver sommarsemestern, och någon gång för extra läkarbesök- i år vecka 24-28, och jag tog ut semester enbart för att arbetsgivaren sa att jag var tvungen.... Jag har inte hjärta att göra det och känner att någonstans måste man ändå kompromissa med andra så att alla kan få må bra och få vara lediga.

För mig, (som ju som bekant inte vinner föräldratävlingen) låter det hundra gånger skönare att jobba än att vabba. Men då är det åandra sidan ingen som kan steppa upp och göra en del av mitt jobb när jag vabbar.

 

[jeennnnyy]

Och förresten, jag har aldrig krånglat med semestrarna, mamma eller syskon eller faster har kunnat passa mina tre barn övrig tid på sommaren jag har jobbat.

Men du måste väl förstå att alla inte har den möjligheten till hjälp från familj?

 

[jeennnnyy]

För mig, (som ju som bekant inte vinner föräldratävlingen) låter det hundra gånger skönare att jobba än att vabba. Men då är det åandra sidan ingen som kan steppa upp och göra en del av mitt jobb när jag vabbar.

Håller helt med. Innan jag fick barn ryckte jag in akut för andra ibland. Det är inget emot stressen att vabba, se jobbet samlas på hög och dessutom försöka jobba med vänsterhanden samtidigt som man snyter och tröstar med högerhanden..

 

[Enya]

Är det verkligen vanligt att småbarnsföräldrar begär ledigt alla lov, klämdagar osv?

Säker tar ingen skada av det, men jag tror inte min lilla kille skulle tycka det var särskilt roligt. Antagligen skulle han gråta en hel del, men det dör han förstås inte av. Känner bara inte igen fenomenet att man lämnar av sina småbarn hemma hos nån annan och åker och jobbar, jag har aldrig hört talas om det (mer än till typ morföräldrar och farföräldrar ...). Är rätt säker på att ingen av mina kompisar skulle uppskatta att ta hand om mina barn en hel dag, även om alla nog inte skulle säga nej..

Jo det är rätt vanligt att föräldrar begär sig ledigt på lov och klämdagar, ibland är det mer än en förälder på jobbet dessutom....

 

[Enya]

Men du måste väl förstå att alla inte har den möjligheten till hjälp från familj?

Har jag någonstans skrivit att alla har den hjälpen? Eller att jag inte har förståelse? Jag skrev hur jag gjorde.

Vad jag menade med mitt inlägg var att jag inte har kråpnglat med semestern- det har alltså inte krockat med andras veckor. Frid och fröjd.

 

[jeennnnyy]

Jo det är rätt vanligt att föräldrar begär sig ledigt på lov och klämdagar, ibland är det mer än en förälder på jobbet dessutom....

På alla lov? På vissa lov fattar jag så klart. Jag bor i ett jätteprivilegierat område. Förskolan är ofta stängd på lov eller så är inga barn där. Min man och jag pusslar utifrån de förutsättningarna efter bästa förmåga.
För min del inga problem att vara ledig dock, styr mitt eget jobb och ingen annans semester påverkas om utifall jag är där eller inte.

 

[jeennnnyy]

Har jag någonstans skrivit att alla har den hjälpen? Eller att jag inte har förståelse? Jag skrev hur jag gjorde.

Vad jag menade med mitt inlägg var att jag inte har kråpnglat med semestern- det har alltså inte krockat med andras veckor. Frid och fröjd.

Jag tycker det låter som du har en bestämd uppfattning om hur andra ska göra utifrån dina egna erfarenheter. Men jag kan ha fel i det..

 

[nejlica]

Jag tänker snarare att det kan vara ett sätt att knyta kontakter med föräldrar och barn som bor i närheten och som så småningom också kommer gå i skola med barnet man har. Att börja umgås med varandra som familjer och se om man passar ihop är kanske inte helt fel för barnet heller. Fler vuxna i barns liv är inte dåligt liksom.

kl

På jobbet har vi några småbarnsföräldrar. Jag gillar mina kollegor occh de är alla trevliga, men det kan ibland kännas påfrestande med VAB och sjukdom tex. Inte för mig personligen utan för tex min kollega som då får rycka ut extra. Hon har stora barn och det känns som att hon väldigt ofta får ta smällen när någon annan stannar hemma pga vab, vilket det har varit MASSOR av nu pga covid. Så fort en näsa runnit har förskolorna blivit hysteriska känns det som. jobbigt för föräldrarna också har jag märkt. Jag kan inte rycka in, har inte de arbetsuppgifterna, men jag mår dåligt av att se hur det påverkar, mitt samvete gnager, men jag finner ingen lösning. Det är tyvärr så här det är. Det enda jag tänker man som småbarnsförälder faktiskt kan göra när man vet om att man är "jobbig" är att ställa upp på annat vis. Måste man ta ledigt på påsken, klämdagar, höstlov, sportlov, alltid favoritveckorna, hela jullovet osv? Det är DÄR man liksom kan kompensera för krånglet med vab, sjukdomar, FL och att förskolan har sina studiedagar och stänger.

Var tredje månad är jag borta en dag, förebyggande sjukpenning, dagen innan jobbar jag "hemma" och är alltså inte på plats. Varje måndag och fredag jobbar jag hemma. Detta är helt egoistiskt valt utefter mina behov för att få vara så frisk i mina funktionshinder som möjligt, arbetsplatsanpassning är det ju.
Därför har jag inte tagit ut någon annan ledighet utöver sommarsemestern, och någon gång för extra läkarbesök- i år vecka 24-28, och jag tog ut semester enbart för att arbetsgivaren sa att jag var tvungen.... Jag har inte hjärta att göra det och känner att någonstans måste man ändå kompromissa med andra så att alla kan få må bra och få vara lediga.

Men alltså, är det verkligen rimligt att man ska kompensera någon för att man måste vara hemma och VABa? Eller att skippa ledighet för att man varit sjukskriven? Det är ju två vitt skilda saker med ledighet och sjukskrivning/VAB!

Verksamheten bör ju vara uppbyggd för att klara av sådant. Jag vet att den inte alltid är det, men om jag måste vara hemma med mitt sjuka barn (nu har jag för det mesta kunnat jobba hemifrån ändå, som tur är), eller ligger hemma och spyr i två veckor ska jag väl knappast behöva avstå semester för det?

 

[Enya]

För mig, (som ju som bekant inte vinner föräldratävlingen) låter det hundra gånger skönare att jobba än att vabba. Men då är det åandra sidan ingen som kan steppa upp och göra en del av mitt jobb när jag vabbar.

Jag vinner ingen föräldratävling heller eftersom jag också behöver ensamtid och har lämnat bort mina barn en del. Tex var min äldsta barn i perioder varannan helg hos sin faster eftersom han var så intensiv så jag behövde lugn och ro. Jag är ensam med dem och när de var i småbarnsåren kunde jag ibland ringa min syster när jag blev sjuk så kunde hon rycka ut och ta dem. DET däremot, anses av många som dåligt föräldraskap. Vilket jag skiter i. Jag orkar vara förälder trots tre barn varav två intensiva och barnen verkar ha blivit vettiga tonåringar nu trots allt, vad man ser nu när de är på G ur sin tonårsbubbla och ut i vuxenlivet. detta trots att jag är den vettigaste vuxna i deras liv....

Så JAG säger inget om att du inte fixar en månad ensam med din tvååring.

 

[startpompe]

Men du måste väl förstå att alla inte har den möjligheten till hjälp från familj?

Nej precis och då kan det finnas värdefull hjälp i att lära känna människor (kanske föräldrar till ungarna på sin egen unges förskola) i samma situation så man kan hjälpa varandra.