Jag hoppas att han också ser det så den dagen han blir större/vuxen. Jag är så rädd att han kommer känna sig ”bortvald” och att jag aldrig var där för honom när han var liten. Självklart är det inte så, men som sagt, det dåliga samvetet skaver, och sånna tankar ploppar upp.
Det här. Man pratar "kvalitetstid" (bedrövligt ord) osv och syftar på att det skulle vara extra roliga saker vid speciella tider. Jag tycker ju att kvalitetstiden är de där fiskpinnarna med potatismos till middag, tjatet om tandborstning på morgnarna och att få gå över till förälderns säng om man behöver på natten. Att vara den som barnen kan ta för given och få sina vredesutbrott inför för att det finns inte i barnens världsbild att något sånt skulle påverka relationen. Om man åker till Skansen eller inte på lördagen är helt irrelevant.
Och av vad du beskrivit av er tillvaro hittills i tråden så är det ju exakt det ni har Att han i backspegeln skulle känna sig bortvald som liten tror jag att det finns noll och ingen risk för!