Utan att skriva något om sakfrågan tycker jag alltid attityden, lite oavsett ämne, att "kan jag så kan andra" är tråkig. Människor har olika förutsättningar och jag vägrar tro att den stora majoriteten inte bara gör sitt bästa för att få ihop sina liv.
Självklart existerar rövhattar, men det torde inte vara den stora massan.
Och sen att ens barn är det viktigaste för en förälder, det är väl inte så konstigt? Det hade varit konstigare om det inte varit så. Jag bryr mig om mina kollegor men jag kommer aldrig låta mitt barns välmående få stå tillbaka för dom. Nu är det inte ett problem på min arbetsplats men på andra ställen jag arbetat på där andra haft barn har jag aldrig tyckt det varit konstigt att de behöver vara lediga när omsorgen är stängd. Det är en del av livet.