Det är klart jag hade orkat, men då hade jag kanske inte orkat arbeta heltid. Jag skäms som sagt inte för att jag tycker det är slitigt (och extra slitigt just nu när det kan gå 2-3 veckor utan att man IRL pratar med någon som inte svarar bajs eller nej på alla frågor). Jag skäms inte heller för att jag vill förlägga min semester iaf delvis på de veckor där vi är två vuxna, så jag kan få sova lite, ta en löprunda utan vagn och förhoppningsvis kunna umgås med vänner och göra en vettig dialog. Sen att man inte borde tycka det, det har jag förstått! Min sambo har en helt annan ork för det, men han träffar ju iaf någon annan vuxen när han är föräldraledig, dvs jag.