Neeeeeeeeej!!!!!

[GotAsecret]

@Ninnurur - tack!
men vad svårt det var att hitta information om dem!
Hur hittar man dit? Vart (mer exakt) finns de? Är det bara dessa som finns?
Tyckte inte att det man såg på bilderna i länken var direkt tilltalande.
Jag funderar på vilken som är bäst/finast/närmast där jag bor (sala backe)?
Gångavstånd fungerar absolut (upp till ca 3 km går jag utan större problem) så går det dåligt med bussar kan det ju gå bra ändå

 

[GotAsecret]

@lil-sis vet du hur man kan ta sig tillnågon av dessa med buss?
Jag tänker om 41:an stannar vid någon av dem - den går ju lite överallt. ..

 

[lil-sis]

@Ninnurur - tack!
men vad svårt det var att hitta information om dem!
Hur hittar man dit? Vart (mer exakt) finns de? Är det bara dessa som finns?
Tyckte inte att det man såg på bilderna i länken var direkt tilltalande.
Jag funderar på vilken som är bäst/finast/närmast där jag bor (sala backe)?
Gångavstånd fungerar absolut (upp till ca 3 km går jag utan större problem) så går det dåligt med bussar kan det ju gå bra ändå

En tur per dag med 42an och man har rätt lite tid på sig. Men man kan ju åka den dit eller hem och så gå från Rickomberga.

 

[lil-sis]

Den i Berthåga alltså, de andra är mycket lättare att ta sig till.

 

[GotAsecret]

Aha, tack!
Vet du hur man når de andra?

 

[Ninnurur]

Aha, tack!
Vet du hur man når de andra?

Vaksala borde du kunna ta dig till lätt, till och med gå. Gamlis har ju buss som stannar nära.

 

[GotAsecret]

Vaksala borde du kunna ta dig till lätt, till och med gå. Gamlis har ju buss som stannar nära.

Är det vaksala man ser från gränby centrum?

 

[lil-sis]

Är det den man ser från gränby centrum?

Ja nian åt andra hållet från dig borde fungera bra. Och fyran om du vill till den mitt inne i smeten.

 

[GotAsecret]

Ja, såklart! Den går ju åt det hållet också
Nu har jag varit "väck" och snudd på okontaktbar i två dygn. Säger ingenting, hänger inte med i samtal (dvs. reagerar knappt när pojkvännen pratar med mig) o.s.v.
Är som en stor snurrboll i huvudet på mig

 

[TinyWiny]

Du kanske helt enkelt behöver vara ifred ett tag. Det är inget konstigt alls. Jag hade blivit tokig om jag skulle haft någon hos mig hela tiden när jag har haft sorg. Jag behöver vara ensam med mina tankar och känslor emellanåt. Kanske är det så för dig med? Du får väl helt enkelt säga till din pv att just nu orkar du inte prata eller vara social. Du har fullt upp med dig själv.

Kramar om (om du vill ha kramen, annars får du spara den till ett tillfälle då du vill ha den )

 

[GotAsecret]

nkelt behöver vara ifred ett tag. Det är inget konstigt alls. Jag hade blivit tokig om jag skulle haft någon hos mig hela tiden när jag har haft sorg. Jag behöver vara ensam med mina tankar och känslor emellanåt. Kanske är det så för dig med? Du får väl helt enkelt säga till din pv att just nu orkar du inte prata eller vara social. Du har fullt upp med dig själv.

Kramar om (om du vill ha kramen, annars får du spara den till ett tillfälle då du vill ha den )

Alltid lika klok!
Du har helt rätt, vilket även psykologen bekräftade
Och jag vill ALLTID ha kramar! Speciellt från fina, underbara bukefalister!
På onsdag har jag tid till tatueraten för minnestatueringen (den kommer nog bli sååå fin! Får kosta vad den vill, faktiskt! Tänker ta mig råd!)

 

[GotAsecret]

...och nu slog ensamheten till...vart tog alla vägen??
INGEN har hört av sig efter begravningen, INGEN!
Jag var ju hos mormor, pappa ringde när jag var där och det är skönt att veta att hon har folk omkring sig o.s.v....men jag då?

 

[TinyWiny]

Du får kanske helt enkelt försöka höra av dig själv? Kanske tänker alla som du? De orkar inte höra av sig utan sitter ensamma? Kanske måste du ta första steget?

Jag har iallafall inte glömt bort dig. Du, @Texaz och @hemlig finns i mina tankar hela tiden.

Kramar om

 

[Lovisaleonora]

Sorg är svårt, även för omgivningen. Vi vet aldrig hur mycket vi ska ligga på, om vi stör, om vi blir för mycket.

Jag tror att du ska våga sträcka ut en hand. Ring upp eller SMS:a "Nu behöver jag lite sällskap, ska vi hitta på något?". Det är en svår balansgång.

 

[lil-sis]

...och nu slog ensamheten till...vart tog alla vägen??
INGEN har hört av sig efter begravningen, INGEN!
Jag var ju hos mormor, pappa ringde när jag var där och det är skönt att veta att hon har folk omkring sig o.s.v....men jag då?

Jag måste köra till jobbet på torsdag, ska jag ta med E då och ta hem honom på lördag då jag också har bil?

 

[GotAsecret]

Jag måste köra till jobbet på torsdag, ska jag ta med E då och ta hem honom på lördag då jag också har bil?

Åh! Jaa!

 

[Lejonelle]

...och nu slog ensamheten till...vart tog alla vägen??
INGEN har hört av sig efter begravningen, INGEN!

Hm, ja, det är ingen tröst men det är en erfarenhet som många andra också har vittnat om. Efter begravningen slutar telefonen ringa. Om en månad undrar folk om du inte ska rycka upp dig. Om tre månader undrar folk "går du och tänker på det där fortfarande?" Ja, utom de som själva varit med om sorg då. De vet ju att det inte går över så fort. Att saknaden är något som egentligen inte går över men som man på något sätt lär sig leva med.

Om du orkar så gör precis som @Lovisaleonora tipsade - hör av dig själv till någon och säg vad du behöver. Ibland orkar man inte det och den hänsynsfulla omgivningen vill inte "störa". De menar inget illa men folk blir obekväma till mods och vet inte vad de ska säga. Rädda att trampa i klaveret. Försök förlåta dem, de vet inte bättre.

 

[GotAsecret]

Jag överväger att be pojkvännen hålla sig borta ett tag. Igår gjorde han bort sig rejält ("skrället" i honom kom fram...) och ber han inte om ursäkt, eller blir arg om jag tar upp det, så är det ju lika bra att vi är ifrån varandra ett tag.
Suck!

 

[GotAsecret]

@Lejonelle - det är nog helt sant som ni säger, och ni har helt räkontaktn jag vet att det åtminstone finns en jag kan prata med om jag behöver, hon sa att jag kunde ringa precis när som helst. Jobbar hon så hör hon av sig så fort hon kan.
Och så bekräftade hon att det i princip "alltid" blir så här när någon går bort, att det inte är något konstigt alls.
Det kändes bra att höra det från just henne
Och hon sa att hon vet att även hennes son finns där för mig - vi har fått jättefin kontakt under denna tid, fastän vi innan dess inte setts på typ 15 år, men jag vet att han upplevde begravningen precis lika starkt som jag gjorde, så han om någon förstår nog

 

[Amha]

Jag överväger att be pojkvännen hålla sig borta ett tag. Igår gjorde han bort sig rejält ("skrället" i honom kom fram...) och ber han inte om ursäkt, eller blir arg om jag tar upp det, så är det ju lika bra att vi är ifrån varandra ett tag.
Suck!

Åh, vad tråkigt att det blir sådär! Ibland är det kanske vettigt att dela på sig en tid. Har ni lyckats få upp en kontakt för honom som kan hjälpa honom att stötta dig i det här? Och någon som han kan få ösa ur sig för när han tycker att det är jobbigt? Känner du att du har någon annan du kan kalla in för att hålla om dig ibland när du behöver det?

Sorg är lurigt, det ger ju en enorm påverkan på huvudet och det är ju inte alltid man tänker och agerar som vanligt så att säga. Ändå verkar du, av det du skriver, väldigt klar över dina tankar och sådär.